Återigen en hel natt utan toabesök, skönt men oxå ytterligare en natt när jag vaknat badande i svett. Dessutom alldeles för tidigt spontanvakning utan larm, somna om och vakna av larm alldeles groggy. Men jag kan ju inte kliva upp 04:40.
Dagen idag skulle bli kort. Typ 25 km. Resten av dagen skulle vara vila och skriva. Skönt att komma iväg tidigt ändå så 06:24 gick jag iväg, utan frukost. Första stoppet längst vägen var Pendueles 9,4 km bort. Så bara att börja gå. I slutet på stan övergick asfalten till grusväg och härligt landskap på sidorna skulle bli en bra dag det här. Nästan 2 km på den vägen innan jag kom till ett ställe som visade att det nu fanns två val. Det ena gå 300 m rakt fram titta på en kyrka, sväng höger och höger igen och 300 meter tillbaka och sen 2 vänstersvängar och iväg längst med en grusväg längst med stora vägen. Eller rakt över en bro och skippa 600 m. Det var bara det att jag inte såg någon bro så jag hamnade på många vägen. Men sen på andra sidan insåg jag att bron i själva verket var en parkering. Ja ja. 1,1 km senare passerade jag La Franca där det blev lite att gå på väg innan jag åter fann mig själv på grusväg i skogen. Så otroligt skönt. 2,2 km lycka denna gång innan det bar upp på vägen. Där man målat ett gult steck med caminosnäckor för att visa att här går caminon. När de försvann förväntades man gå vid sidan av vägen exempelvis på en serviceväg. Nu skulle det finnas ett kustalternativ som skippade Buelna men trots att jag bytte spår efter en sådan skylt så hamnade jag i Buelna. Vet inte vad som gick fel men det gjorde inget. Fick en fin bild på en gammal caminosten, de håller på att bytas ut till nya fula i cement så man får passa på. Efter Buelna var det bara någon kilometer till Pendueles där jag köpte en nektarin. Från Pendueles går egentligen caminon 12 km på en stor väg men eftersom GR 9 går mellan Pendueles och Llanes så rekommenderar alla att man går där och några har till och med ritat ut pilar och skrivit stort CdS på vägen så man hittar. Såg faktiskt aldrig se officiella markeringarna som pekade mot vägen. Nu var jag i vandringshimlen. Så galet fin grusstigen och omgivningar. Passerade en stor grupp ungdomar och 2 snorkiga, hippa tjejer som inte gillade att bli passerade kring campingen. Sen klev jag ut i ett förtrollande vackert landskap där jag bara kunde gå, fota och njuta. Hade en pilgrim lite framför mig. Men han försvann i kullarna då och då. Jag trallade på och de dryga 5 km till Bufones de Arenillas gick i ett nafs. Bufones var coola. Djupa raviner ner till havet som gör att havsvatten sprutar som en gejser ibland. Nu lät det bara. Ett häftigt ljud som om moder jord andades. Så coolt. Killen framför hade också stannat och lyssnat men drog när jag kom.
Jag fortsatte på den härliga vägen där Los Picos de Europa låg i bakgrunden hela tiden. En korsning var omärkt så där kollade jag GPS-loggen. Undrade var killen framför tagit vägen, han han gå så långt medan jag lyssnade eller har han gått fel?
I den lilla byn Andrín gick man ut på vägen och upp upp och ännu mer upp mot en utkiksplats. Där kunde man välja 4 km på vägen som slingrade sig ner mot byn eller drygt 3,5 km på GR 9 som går upp och ner hit och dit på en bergssida. Jag valde det senare och hamnade delvis bredvid en golfbana. Jösses vilken utsikt därifrån. Picos åt ena hållet och havet åt andra. Mötte massor med folk. Spanjorerna är verkligen ett promenerande folk. Överallt gås det. Med eller utan hund. Upp och ner. Så då är det så fachinerande hur de samtidigt kan vara så många om att dirigera en kortaste vägen istället för på caminon om man ber om hjälp med vägen.
Efter en massa vindlande och upp upp upp så började jag ju undra om jag skulle komma ner till Llanes alls men då svängde snart vägen skarpt neråt och jag fick springa. Skönt. Vinden i håret. Mötte en man som tittade på mig som om han kommit på mig att göra något mycket dumt. Ignorerade honom och fortsatte ner till det lilla kapellet som skulle vara slutet på min härliga grusväg. Kom ner på en gräsplan med ett gulligt litet kapell. Stannade och putsade ut och drack vatten. Asfalten började inte alls här utan det var en brant grusbacke kvar. Två kvinnor kom pustandes upp för backen ledandes var sig mountainbike. Såg tungt ut. Var fullt koncentrerad på dem och såg inte en lös sten på gräset. Halkade till då det lutade lite men lyckades återfå balansen efter lite flaxande. Puh. När de var uppe hälsade vi och jag gav mig av neråt. I slutet på backen återkom riktiga caminomarkeringar som tillsammans med klistermärken för ett härberge ledde mig in i stan. Låg många stora vackra övergivna hus i Llanes. Ett såg ut att ännu vara i gott skick. Så ytterligare ett hus dit människor på flykt skulle kunna flytta kanske. Kom på att jag nog inte ville gå 3 km till Poo utan att veta att jag hade en säng där även om jag skulle vara där före kl 1. Turisthärbergen kan ju vara fulla. Bokade på webben. Skönt att ha det gjort. Lite dyrare än normalt €17.
I stan hittade jag en liten livsmedelsbutik. Köpt en glutenfri baguette som var svindyr, mjukost, avokado och en Kaz Limón, min lunch. Krånglade mig genom stan och kom på att guideboken haft uppdatering om att gå ner till havet och följa leden där istället. Så jag lyckades hitta ner via kartan i mobilen och kom till en fantastisk plats. Mycket folk men det var så stort att det inte gjorde något. Gick på det härliga gräset och njöt. En äldre man satt ensam mitt på en bänk och tittade ut över havet. Kunde inte låta bli att knäppa en bild. Han såg ut att sakna någon. Hittade mig en egen bänk och packade upp maten. Brödet var väl ätbart men smuligt så små bitar med mycket ost och en avokadobit. Njöt.
Efteråt fortsatte jag min lilla tur mot Poo. Nu blev stigen allt smalare och smalare och ormbunkarna allt högre. Här brukar nog inte så många gå. Jag kanske skulle ha svängt av lite längre ner. Men enligt kartan är det en bit kvar så jag kan lika gärna njuta av utsikten här uppe som att gå bland massa hus på asfalt där nere. Men tillslut blev jag ju tvungen att hitta mig en väg ner. En traktor hade nyss kört upp så jag gick i denna spår, ramlade ut på en grusväg ca 100 meter från härberget. Perfekt. Dock var jag där alldeles för tidigt. De öppnar först kl 13 och det var en kvart bort. Tog mig ett glas vatten och satte mig ner. Men kom på att jag ju kunde se mig omkring lite så jag rundade huset mot trädgården. Då mötte jag en man som presenterade sig som Iván. Jag gav mig namn och han och hans kollega skrattade till. De hade precis slagit på datorn för att kolla om de fått bokningar så jag och min bokning ankom precis samtidigt.
Jag fick ett glas iskallt vatten och blev inskriven och rundvisad. Ett fint ställe. Kelade lite med katten vilket ledde till att det ramlade springmaskar i mitt knä. Blä!! Talade om för värden att de måste avmaska katten. De hade noll koll på sådant trodde hon var hungrig jämt och så smal för att hon springer omkring en massa.
Duschade och tvättade av mig och packade dagväskan och gav mig av ner till stranden bara några 100 meter bort. En liten strand med flera barer/restauranger. Tog av mig skorna och gick över sanden till andra änden. Om jag hade velat vada i vattnet hade jag kunnat ta mig till en annan strand. Men jag vände om och hittade en liten klippskreva att lägga mig i. Bredde ut min silkesskarf och lade mig på rygg. Solskärmen över ögonen och ryggsäcken som kudde. Somnade nästan direkt. Vaknade efter en timme av att jag frös lite. Vände på mig till mage och sov en timme till. Så skönt att sova där i skuggan.
Sen gick jag upp igen, tog en liten promenad för att se var caminon gick, köpte avmaskningspiller på apoteket innan jag gick tillbaka till huset och satte mig på verandan och skrev och åt lite mer bröd med ost. Började få slut på batteri så jag lade mig på sängen istället. Blev liggande några timmar och sen var jag jättehungrig. Drog på benen till byxor och tog på skjortan. Kollade upp närmsta restaurang som låg jättenära. Men jag var 1 timme tidig. Bestämde mig för att kolla upp nästa en bit bort. 2 män med ryggsäck såg ut att också leta efter den så jag frågade. Jodå så var fallet. De var engelsmän och bara på genomresa. Vi frågade oss fram och hittade Romano men det visade sig att de bara tar beställningar och då får man hela paketet med visning av ciderfabriken och sen middag vid 22. Lät ju supertrevligt men det fanns inga platser och vi hade ju inte tid heller. Killarna skulle med ett tåg 21:38 eller något sådant.
Vi gick tillbaka till första stället och satte oss med varsin dryck och bad att få läsa menyerna så vi kunde beställa så fort klockan blev 20 och köket öppnade. Inga problem. Vi bestämde oss för att dela på tapas. Nu sa alla recensioner att det var stora portioner så vi kunde ju inte ta för många sorter. Chorizo i cider, grillade räkor, potatis med tre sorters sås, Padrón peppers fick det bli. Vi försökte även beställa in ostar men de sa att det var för mycket. Maten kom snabbt och var jättegod. Potatisen verkade vara kokt och kanske snabbdoppad i fritösen men smakade inte friterat alls. Dodk var en av såserna mögelost så den fick jag undvika så gott det gick. Vi åt till vi inte fick ner en smula till och då hade vi lämnat lite. Killarna var jättetrevliga. Den ena från Korsika från början. Vi utbytte historier om London och snö, brexit, hur det är att leva med ljuset/mörkret där jag bor och Ikeas storhet.
Vi betalade och de vägrade låta mig betala lika mycket så jag fick ett stort mål mat för €6. Tackade och vi sa adjö när de gick till tåget. Jag gick till härberget och kokade en kopp te som jag intog i sängen skrivandes och fixandes med bilder. Försökte öppna fönstret i rummet för det var så kvavt men en av turisterna som oxå bodde i rummet blev galen. Nä fönster skulle vara stängda nu.
Det gjorde att det var svårt att sova, svettigt.
Dagen idag skulle bli kort. Typ 25 km. Resten av dagen skulle vara vila och skriva. Skönt att komma iväg tidigt ändå så 06:24 gick jag iväg, utan frukost. Första stoppet längst vägen var Pendueles 9,4 km bort. Så bara att börja gå. I slutet på stan övergick asfalten till grusväg och härligt landskap på sidorna skulle bli en bra dag det här. Nästan 2 km på den vägen innan jag kom till ett ställe som visade att det nu fanns två val. Det ena gå 300 m rakt fram titta på en kyrka, sväng höger och höger igen och 300 meter tillbaka och sen 2 vänstersvängar och iväg längst med en grusväg längst med stora vägen. Eller rakt över en bro och skippa 600 m. Det var bara det att jag inte såg någon bro så jag hamnade på många vägen. Men sen på andra sidan insåg jag att bron i själva verket var en parkering. Ja ja. 1,1 km senare passerade jag La Franca där det blev lite att gå på väg innan jag åter fann mig själv på grusväg i skogen. Så otroligt skönt. 2,2 km lycka denna gång innan det bar upp på vägen. Där man målat ett gult steck med caminosnäckor för att visa att här går caminon. När de försvann förväntades man gå vid sidan av vägen exempelvis på en serviceväg. Nu skulle det finnas ett kustalternativ som skippade Buelna men trots att jag bytte spår efter en sådan skylt så hamnade jag i Buelna. Vet inte vad som gick fel men det gjorde inget. Fick en fin bild på en gammal caminosten, de håller på att bytas ut till nya fula i cement så man får passa på. Efter Buelna var det bara någon kilometer till Pendueles där jag köpte en nektarin. Från Pendueles går egentligen caminon 12 km på en stor väg men eftersom GR 9 går mellan Pendueles och Llanes så rekommenderar alla att man går där och några har till och med ritat ut pilar och skrivit stort CdS på vägen så man hittar. Såg faktiskt aldrig se officiella markeringarna som pekade mot vägen. Nu var jag i vandringshimlen. Så galet fin grusstigen och omgivningar. Passerade en stor grupp ungdomar och 2 snorkiga, hippa tjejer som inte gillade att bli passerade kring campingen. Sen klev jag ut i ett förtrollande vackert landskap där jag bara kunde gå, fota och njuta. Hade en pilgrim lite framför mig. Men han försvann i kullarna då och då. Jag trallade på och de dryga 5 km till Bufones de Arenillas gick i ett nafs. Bufones var coola. Djupa raviner ner till havet som gör att havsvatten sprutar som en gejser ibland. Nu lät det bara. Ett häftigt ljud som om moder jord andades. Så coolt. Killen framför hade också stannat och lyssnat men drog när jag kom.
Jag fortsatte på den härliga vägen där Los Picos de Europa låg i bakgrunden hela tiden. En korsning var omärkt så där kollade jag GPS-loggen. Undrade var killen framför tagit vägen, han han gå så långt medan jag lyssnade eller har han gått fel?
I den lilla byn Andrín gick man ut på vägen och upp upp och ännu mer upp mot en utkiksplats. Där kunde man välja 4 km på vägen som slingrade sig ner mot byn eller drygt 3,5 km på GR 9 som går upp och ner hit och dit på en bergssida. Jag valde det senare och hamnade delvis bredvid en golfbana. Jösses vilken utsikt därifrån. Picos åt ena hållet och havet åt andra. Mötte massor med folk. Spanjorerna är verkligen ett promenerande folk. Överallt gås det. Med eller utan hund. Upp och ner. Så då är det så fachinerande hur de samtidigt kan vara så många om att dirigera en kortaste vägen istället för på caminon om man ber om hjälp med vägen.
Efter en massa vindlande och upp upp upp så började jag ju undra om jag skulle komma ner till Llanes alls men då svängde snart vägen skarpt neråt och jag fick springa. Skönt. Vinden i håret. Mötte en man som tittade på mig som om han kommit på mig att göra något mycket dumt. Ignorerade honom och fortsatte ner till det lilla kapellet som skulle vara slutet på min härliga grusväg. Kom ner på en gräsplan med ett gulligt litet kapell. Stannade och putsade ut och drack vatten. Asfalten började inte alls här utan det var en brant grusbacke kvar. Två kvinnor kom pustandes upp för backen ledandes var sig mountainbike. Såg tungt ut. Var fullt koncentrerad på dem och såg inte en lös sten på gräset. Halkade till då det lutade lite men lyckades återfå balansen efter lite flaxande. Puh. När de var uppe hälsade vi och jag gav mig av neråt. I slutet på backen återkom riktiga caminomarkeringar som tillsammans med klistermärken för ett härberge ledde mig in i stan. Låg många stora vackra övergivna hus i Llanes. Ett såg ut att ännu vara i gott skick. Så ytterligare ett hus dit människor på flykt skulle kunna flytta kanske. Kom på att jag nog inte ville gå 3 km till Poo utan att veta att jag hade en säng där även om jag skulle vara där före kl 1. Turisthärbergen kan ju vara fulla. Bokade på webben. Skönt att ha det gjort. Lite dyrare än normalt €17.
I stan hittade jag en liten livsmedelsbutik. Köpt en glutenfri baguette som var svindyr, mjukost, avokado och en Kaz Limón, min lunch. Krånglade mig genom stan och kom på att guideboken haft uppdatering om att gå ner till havet och följa leden där istället. Så jag lyckades hitta ner via kartan i mobilen och kom till en fantastisk plats. Mycket folk men det var så stort att det inte gjorde något. Gick på det härliga gräset och njöt. En äldre man satt ensam mitt på en bänk och tittade ut över havet. Kunde inte låta bli att knäppa en bild. Han såg ut att sakna någon. Hittade mig en egen bänk och packade upp maten. Brödet var väl ätbart men smuligt så små bitar med mycket ost och en avokadobit. Njöt.
Efteråt fortsatte jag min lilla tur mot Poo. Nu blev stigen allt smalare och smalare och ormbunkarna allt högre. Här brukar nog inte så många gå. Jag kanske skulle ha svängt av lite längre ner. Men enligt kartan är det en bit kvar så jag kan lika gärna njuta av utsikten här uppe som att gå bland massa hus på asfalt där nere. Men tillslut blev jag ju tvungen att hitta mig en väg ner. En traktor hade nyss kört upp så jag gick i denna spår, ramlade ut på en grusväg ca 100 meter från härberget. Perfekt. Dock var jag där alldeles för tidigt. De öppnar först kl 13 och det var en kvart bort. Tog mig ett glas vatten och satte mig ner. Men kom på att jag ju kunde se mig omkring lite så jag rundade huset mot trädgården. Då mötte jag en man som presenterade sig som Iván. Jag gav mig namn och han och hans kollega skrattade till. De hade precis slagit på datorn för att kolla om de fått bokningar så jag och min bokning ankom precis samtidigt.
Jag fick ett glas iskallt vatten och blev inskriven och rundvisad. Ett fint ställe. Kelade lite med katten vilket ledde till att det ramlade springmaskar i mitt knä. Blä!! Talade om för värden att de måste avmaska katten. De hade noll koll på sådant trodde hon var hungrig jämt och så smal för att hon springer omkring en massa.
Duschade och tvättade av mig och packade dagväskan och gav mig av ner till stranden bara några 100 meter bort. En liten strand med flera barer/restauranger. Tog av mig skorna och gick över sanden till andra änden. Om jag hade velat vada i vattnet hade jag kunnat ta mig till en annan strand. Men jag vände om och hittade en liten klippskreva att lägga mig i. Bredde ut min silkesskarf och lade mig på rygg. Solskärmen över ögonen och ryggsäcken som kudde. Somnade nästan direkt. Vaknade efter en timme av att jag frös lite. Vände på mig till mage och sov en timme till. Så skönt att sova där i skuggan.
Sen gick jag upp igen, tog en liten promenad för att se var caminon gick, köpte avmaskningspiller på apoteket innan jag gick tillbaka till huset och satte mig på verandan och skrev och åt lite mer bröd med ost. Började få slut på batteri så jag lade mig på sängen istället. Blev liggande några timmar och sen var jag jättehungrig. Drog på benen till byxor och tog på skjortan. Kollade upp närmsta restaurang som låg jättenära. Men jag var 1 timme tidig. Bestämde mig för att kolla upp nästa en bit bort. 2 män med ryggsäck såg ut att också leta efter den så jag frågade. Jodå så var fallet. De var engelsmän och bara på genomresa. Vi frågade oss fram och hittade Romano men det visade sig att de bara tar beställningar och då får man hela paketet med visning av ciderfabriken och sen middag vid 22. Lät ju supertrevligt men det fanns inga platser och vi hade ju inte tid heller. Killarna skulle med ett tåg 21:38 eller något sådant.
Vi gick tillbaka till första stället och satte oss med varsin dryck och bad att få läsa menyerna så vi kunde beställa så fort klockan blev 20 och köket öppnade. Inga problem. Vi bestämde oss för att dela på tapas. Nu sa alla recensioner att det var stora portioner så vi kunde ju inte ta för många sorter. Chorizo i cider, grillade räkor, potatis med tre sorters sås, Padrón peppers fick det bli. Vi försökte även beställa in ostar men de sa att det var för mycket. Maten kom snabbt och var jättegod. Potatisen verkade vara kokt och kanske snabbdoppad i fritösen men smakade inte friterat alls. Dodk var en av såserna mögelost så den fick jag undvika så gott det gick. Vi åt till vi inte fick ner en smula till och då hade vi lämnat lite. Killarna var jättetrevliga. Den ena från Korsika från början. Vi utbytte historier om London och snö, brexit, hur det är att leva med ljuset/mörkret där jag bor och Ikeas storhet.
Vi betalade och de vägrade låta mig betala lika mycket så jag fick ett stort mål mat för €6. Tackade och vi sa adjö när de gick till tåget. Jag gick till härberget och kokade en kopp te som jag intog i sängen skrivandes och fixandes med bilder. Försökte öppna fönstret i rummet för det var så kvavt men en av turisterna som oxå bodde i rummet blev galen. Nä fönster skulle vara stängda nu.
Det gjorde att det var svårt att sova, svettigt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar