Låg och skrev färdigt gårdagen till lite för sent men skönt att vara ikapp. Vaknade kl 4 på natten. Klarvaken. Gick på toa och låg sen och vred och vände på mig. När jag väl somnat runt 5-tiden så började folk gå upp. En del var ninjas andra var elefanter.
Min klocka ringde kl 6 men jag hörde hur det fortfarande vräkte ner ute efter att åska och regn hade kommit in igår. Så jag låg kvar en stund men bestämde mig sen för att jag kan ju äta frukost nu när jag är vaken och det regnar. Så upp och tvätta av mig och på med kläder. Sen micrade jag tevatten och gjorde mig en kopp earl grey som jag släpar med mig. Tog en flap jack till. Det enda jag hade i matväg förutom knäckebröd. Varför har de inte mjukost på tub i detta land? Alla andra lever på smörgåsar så jag är lite avundsjuk. Förvisso kunde jag ju köpt lite ost och tagit med mig från stan nere vid bergets fot. Men tänkte inte på frukost då. Idag var min plan att kolla upp om det fanns ett kylskåp på härberget och sen gå ut och handla så jag kan få frukost i morgon. En del härbergen serverar frukost för €2,50-3,50 men det brukar betyda kaffe, croissant, rostbröd och marmelad och ibland juice. Känns rätt dyrt för mig som oftast bara kan ta marmeladen till egna hårdbröd och dricka juice om det finns.
Kinesen drack buljong till frukost och några andra såsom Alex från Nya Zeeland hade sparat smörgås från igår. Kaffemaskinen måste väckt upp hela huset när han gjorde kaffe.
De första hade lämnat huset 05:30 och några gick precis före 6.
Jag och Alex blev klara samtidigt och regnet hade slutat så vi gav oss av tillsammans. En trevlig kille som gärna berättade om hemlandet vilket var kul eftersom jag skulle vilja åka dit. Vi skrattade lite åt att vi var ungefär lika trasiga i våra kroppar. Han hade opererat än det ena än det andra och hade ett smalben som jävlades. Han gick med stavar men hade inga piggar ute som lät en massa, så skönt. Ganska snart slapp vi asfalten och hamnade på en stenbelagd stig neråt. Alex halkade och slog i höften. Såg inte skönt ut alls men han tyckte att som rugbyspelare och boxare var han vän vid smällar. Nu började det regna. Passerade snart lilla La Vega.
Vi fortsatte och kom ut på en underbar grässtig som ledde oss rakt ner mot stranden. På något sätt missade vi en liten sväng innan stranden för man skulle visst inte gå där. Vi var osäkra om det börjat regna mer eller om vi blev nerblötta av havet dessutom.
Tyckte det var lite väl lite fotspår så jag kollade GPS-loggen och vi såg att det gick en stig uppåt lite längre fram som vi skulle kunna ansluta till leden från. Skön strandpromenad men jobbig backe upp i vilken vi mötte en surfare med bräda - i detta väder. Vi behövde klämma oss igenom en smal springa i staketet för att komma vidare, på andra sidan var det blöt lera som sluttade uppåt. Tappade fotfästet och var millimeter från att greppa i taggtrådsstängsel. Puh.
Vi kom förbi surfarens bil och tält, önskar jag tagit en bild för han hade ett tält som poppade upp från en släpkärra och var typ 2 våningar. Helskumt.
Tillslut kom vi ut på leden som fortfarande var en fantastisk grässtig nu över ängar högt över stranden. Vi gick förbi schweiziska tjejerna som gått upp vid 5. Vi frågade hur det var och de nästan fnittrade tillbaka att allt var super, hur de precis sagt hur bra allt var. De hade nog on caminohigh de där två där i blåsten från havet.
Vi knatade på och kom snart ut i Berbes 2,8 km från starten. Bestod typ av en strand och en bar men allt var öde. Efter 1,3 km på väg där fötterna undrade vad som hände så var vi tillbaka på en skön stig över gräsängar. På under 2 timmar hade vi gått de 11,7 km till La Isla med lite extra först för strandpromenaden pga min GPS-logg som pekade oss dit (och vi som kollat loggen vara för att pilarna pekade åt 2 håll och så går vi lika fel som de som skapade loggen) och sen att vi gick lite fel i La Isla och irrade runt. Nere vid stranden hade Alex velat ha kaffe på ett fik men det var inte öppet. Jag kunde gott och väl kunna tänka mig att värma mig med te. Han hade ont i benet och ville vila det lite. När vi var på väg ut ur La Isla så hittade vi ett hotell med kafeteria där vi var snälla och lämnade våra ryggsäckar utanför eftersom vi insåg att vi klev rakt in i hotellgästernas frukost.
Åh så gott det var med te och att få nyttja toan. Skönt att sitta inne en stund och kanske inte torka upp men väl bli lite varmare.
Alex bad dem fylla flaskan och jag började gå, han skulle komma ikapp mig. Jag svängde runt hörnet på hotellet och såg en liten pil peka snett tillbaka. Fattade nada så jag gick lite till in under ett träd. Alex kom i full fart åt samma håll. Jag hade hunnit läsa i boken och insett att vi kommit innefrån byn och därmed missat en vänstersväng så vi fick backa lite på den stora vägen. Vi hittade avtagsvägen väl gömd bakom en bil. I boken stod det att det skulle vara övervuxet så när stigen blev en vildvuxen äng försökte vi hitta stigen och irrade lite. Båda tyckte att tillräckligt många borde gå här så man kunde se nedtrampat gräs. Jag slet upp mobilen och med den noggrannhet som är tyckte den vi var rätt men jag sa låt oss gå neråt en bit därifrån vi kom och titta igen. Vi skrattade när vi såg att vi följt blint den breda stigen när den svängde ut på fältet men caminon gick på en smal smal stig rakt fram men där var det verkligen övervuxet. Träd och björnbärsbuskar hängde ner så Alex slog sig fram med staven. Vi båda brände oss på brännässlor. Sådana finns inte på Nya Zeeland så han hade först inte fattat vad som gjort så ont för några dagar sedan. De verkar inte ha något farligt på den ön och ett fantastiskt hälsovårdssystem. De behöver invandring just nu för att klara sig, man kanske skulle flytta till andra sidan jorden?
Vi upptäckte plötsligt att de 3,5 km till Colunga hade gått galet snabbt. Fattade inte att vi var där redan. Vi hade gått och pratat om hur jobbigt det skulle vara för oss om vi hela tiden bara fick hålla 3 km/h-fart (många andras medel men då är förvisso stopp inräknade men vi gör ca 4,5-5 med stopp inräknade oftast). Vi skulle båda bli galna. Vi pratade också om att norra leden verkar folk göra snarare för att det är coolt att ha gjort något svårare än Camino Francés. Jag som gått CF kan inte påstå att denna är svårare direkt men låt dem tro det då om det är så viktigt att ha gjort den "svåraste" av lederna. Det är betydligt mer fokus på egoism och prestation här tycker jag. Jag som bara går som det känns bra bräcker ofta de unga skrävlarna i både distans och tid varje gång när de frågar. Då brukar de bli tysta. Jag saknar lugnet och stillheten på de flesta härbergen på CF. Saknar mässorna. Jag saknar de speciella pilgrimsmässorna mest. Nu hörde jag av Alex att jag verkligen missade något när jag inte valde att bo i Güemes, prästen som var värd där var tydligen fantastisk på att ge en upplevelse. Dessutom missade jag en fin mässa i klostret i Cóbreces. Detta pga att jag ju missade att betala och därmed missade inbjudan. Så lite har jag ju mig själv att skylla oxå.
Här skulle Alex handla och eftersom det var söndag gick vi förbi några stängda mataffärer, han behövde mat eftersom han skulle till Sebrayo där det inte finns något alls. Till och med vattnet är dåligt just nu. Alex fick syn på en öppen "artesano"-butik med lokala delikatesser. Dyrt men mat. Vi sa adjö och önskade varandra buen camino eftersom vi nog inte skulle ses mer. Han skulle mest troligt välja Camino Primitivo medan jag fortsätter på Norte.
Jag strosade genom stan. Tog ut pengar i en bankomat och hittade en öppen livsmedelsbutik och köpte en platt persika. Hade tänkt sätta mig på ett café och vila lite men hade tydligen passerat alla redan. Klockan var bara ca 10:50 så inte riktigt läge för lunch heller. Hade gått ca 17-18 km och jag behöver ju egentligen vila vid 20 för att kroppen skall kännas bra. I regnet funkar det dåligt att sätta sig på en bänk/mur oxå. Passerade en vacker grind som jag fotade och en kossa som stod och tryckte under ett träd. Tittade på alla knäppa människor som gick förbi i regnet. Lite dåligt val att gå vidare utan att vila tyckte fötterna sen när det blev väg som gick uppför uppför och mer uppför. Gick uppför i först 1,5 km och 500 meter nerför för att sedan klättra uppför i 2 km utan något större nedför efteråt. Inga stränder här inte. På den andra uppförssträckan lyckades jag öka min fart och gick om 12 pers. Flög fram fast fötterna tyckte det var lite jobbigt. I Priesca svängde jag av ner i skogen nästan hela vägen till Sebrayo 2,8 km bort. Lerigt och halkigt. Fick gå försiktigt. På en gammal bro stod en man och fiskade, jag stannade och pratade med honom lite. Han frågade varför jag inte hade regnkläder på mig i busvädret. Själv var han klädd i helt regnställ med hatt och gummistövlar. Han önskade mig en god tur och lät mig ta en bild innan jag gick vidare. Hade en sådan där konstig upplevelse på denna sträcka. Jag var lite trött på regnet och så upp i himlen 15 minuter kan du väl upphöra, 15 minuter sen är det ok att vräka ner om du vill men låt mig torka upp lite först. Några minuter senare upphörde duggandet helt och jag träffades bara av droppar från träden. 14 minuter senare började det regna igen.
Lite mer asfalt innan det blev en stenig stig i skogen nästan hela 2,9 km till Torón. Säkert har det även här varit lerigt så istället har man lagt ut krossad sten. Den är lite för stor för att vara helt bekväm att gå på. Men det gick bra även nedför. Från Torón borde det inte vara 3 km till Villaviciosa men man har en stor motorväg som går förbi och leden väljer att korsa den 2 gånger innan man är framme. Ville till ett härberge 2 km utanför staden. Fått bra recensioner men de har bara 12 platser så jag ville ringa och boka. Tänkte stanna och äta i stan och köpa lite mat. Hittade ingenstans bra att stanna så en mur på en kyrka fick det bli, det var under tak. Ringde men det kopplades inte fram. Fick bara att abonnenten inte kunde nås för tillfället och tack för att jag ringde. Så irriterande. Nu vågade jag inte gå dig. Tog fam Google maps som fick guida mig till närmaste Albergue Turistica i stan. Det var bara några gator bort. €15 ville de ha. Fick en säng i sovsal, rent och fräscht. En spanjor som skall börja sin camino i morgon checkade in samtidigt och fick samma rum så vi snackade lite. En tyska fanns redan på rummet. Trevlig. Jag fixade mina IG-bilder innan jag hoppade in i duschen. Så skönt efter allt kallt regn. Kunde inte tvätta idag heller. Inte en chans att det torkar. Sköljde dock ur sand och lera ur alla strumpor. Mina gore-texstrumpor verkar ha trampats sönder nu :-(
Sen gick jag ner på stan för att köpa frukost då det fanns kylskåp och äta någonstans. Men inga butiker var öppna en söndag eftermiddag. Hittade ett öppet konditori och gick in och frågade om de hade något bakat utan mjöl och blev visad 6 kakor. Så mycket bättre än när man frågar efter glutenfritt och får svaret nej. Köpte efterrätt 1 stor mandelkaka och en nötkaka. Frukosten i morgon får bli 2 Semper treats energibar.
Efter typ 10 varv på stan bland restauranger som öppnar köket om 2 timmar (kl 20) så hamnade jag tillslut på en bar där ett annat gäng pilgrimer satt och bälgade i sig alkohol och var högljudda. Detta är verkligen ingen spirituell camino. Party och festande verkar folk hålla på med snarare. Medan jag väntade på att få beställa, servitrisen hade fullt upp med att röka så ringde jag det enda härberget i Gijón och bokade. Brukar sällan göra så men i morgon hade jag först bara tänkt att gå 21,3 km men så insåg jag att då skulle jag vara klar kring 10-11 i en pytteby där det bara finns ett härberge och inget mer så jag väljer att gå in till Gijón. Härberget är nytt så många vet inte om det och vill därmed stanna i byhålan jag först hade tänkt mig. Nu blir det istället 30 eller något sådant.
(Nu klipper jag in engelsk text från Instagram så får jag översätta när jag kommer hem).
I asked for salad instead of chips with the entrecôte. She ask if tomatoes, salad and onion is fine. Then another waitress comes out and ask if I want grilles tomatoes. And say the salad will be on the side. I said I want salad instead of chips. But if it is grilled tomatoes with the steak its ok. I get a steak with 2 thin slices of grilled tomatoes on one plate and a large TUNA salad on another. I said that I just wanted a small salad instead of chips and no tuna. She say I can remove the tuna and goes in. I had my food. The steak was ok but it was no entrecôte as the menu said.
Then I asked for the bill and waited 30 minutes. I was thinking of just leaving but went in to the bar and pay. They had been out 2 to smoke since I asked for the bill.
They wanted €15 for the steak and €3 for the salad. I said that I hadn't order any salad just salad instead of chips and they had said ok. Then she said but you got the tomatoes instead of chips. So today I have been a grumpy customer. No tip.
Idag kunde jag hunnit på mässan om jag inte varit så förbaskat hungrig. Men behövde verkligen mat. Kan ha varit en musikmässa för jag såg massor med folk med instrument komma från det hållet efter maten. En stor grupp människor i likadana jackor och tröjor, oftast folk från samma kommun som går tillsammans hemifrån. Blandat unga och gamla. Dessa var från någonstans i Cantabria.
Jag till härberget och fixade en kopp te och satte mig i sängen med mina kakor. Skrev detta. Så nu är klockan 21:57 och dags att sova. Alla utom en är inne på rummet. Hoppas hon är tyst när hon kommer. Det var inte snubben som kom in nyss. Han klampar omkring i skor och prasslar med plastpåsar.
Min klocka ringde kl 6 men jag hörde hur det fortfarande vräkte ner ute efter att åska och regn hade kommit in igår. Så jag låg kvar en stund men bestämde mig sen för att jag kan ju äta frukost nu när jag är vaken och det regnar. Så upp och tvätta av mig och på med kläder. Sen micrade jag tevatten och gjorde mig en kopp earl grey som jag släpar med mig. Tog en flap jack till. Det enda jag hade i matväg förutom knäckebröd. Varför har de inte mjukost på tub i detta land? Alla andra lever på smörgåsar så jag är lite avundsjuk. Förvisso kunde jag ju köpt lite ost och tagit med mig från stan nere vid bergets fot. Men tänkte inte på frukost då. Idag var min plan att kolla upp om det fanns ett kylskåp på härberget och sen gå ut och handla så jag kan få frukost i morgon. En del härbergen serverar frukost för €2,50-3,50 men det brukar betyda kaffe, croissant, rostbröd och marmelad och ibland juice. Känns rätt dyrt för mig som oftast bara kan ta marmeladen till egna hårdbröd och dricka juice om det finns.
Kinesen drack buljong till frukost och några andra såsom Alex från Nya Zeeland hade sparat smörgås från igår. Kaffemaskinen måste väckt upp hela huset när han gjorde kaffe.
De första hade lämnat huset 05:30 och några gick precis före 6.
Jag och Alex blev klara samtidigt och regnet hade slutat så vi gav oss av tillsammans. En trevlig kille som gärna berättade om hemlandet vilket var kul eftersom jag skulle vilja åka dit. Vi skrattade lite åt att vi var ungefär lika trasiga i våra kroppar. Han hade opererat än det ena än det andra och hade ett smalben som jävlades. Han gick med stavar men hade inga piggar ute som lät en massa, så skönt. Ganska snart slapp vi asfalten och hamnade på en stenbelagd stig neråt. Alex halkade och slog i höften. Såg inte skönt ut alls men han tyckte att som rugbyspelare och boxare var han vän vid smällar. Nu började det regna. Passerade snart lilla La Vega.
Vi fortsatte och kom ut på en underbar grässtig som ledde oss rakt ner mot stranden. På något sätt missade vi en liten sväng innan stranden för man skulle visst inte gå där. Vi var osäkra om det börjat regna mer eller om vi blev nerblötta av havet dessutom.
Tyckte det var lite väl lite fotspår så jag kollade GPS-loggen och vi såg att det gick en stig uppåt lite längre fram som vi skulle kunna ansluta till leden från. Skön strandpromenad men jobbig backe upp i vilken vi mötte en surfare med bräda - i detta väder. Vi behövde klämma oss igenom en smal springa i staketet för att komma vidare, på andra sidan var det blöt lera som sluttade uppåt. Tappade fotfästet och var millimeter från att greppa i taggtrådsstängsel. Puh.
Vi kom förbi surfarens bil och tält, önskar jag tagit en bild för han hade ett tält som poppade upp från en släpkärra och var typ 2 våningar. Helskumt.
Tillslut kom vi ut på leden som fortfarande var en fantastisk grässtig nu över ängar högt över stranden. Vi gick förbi schweiziska tjejerna som gått upp vid 5. Vi frågade hur det var och de nästan fnittrade tillbaka att allt var super, hur de precis sagt hur bra allt var. De hade nog on caminohigh de där två där i blåsten från havet.
Vi knatade på och kom snart ut i Berbes 2,8 km från starten. Bestod typ av en strand och en bar men allt var öde. Efter 1,3 km på väg där fötterna undrade vad som hände så var vi tillbaka på en skön stig över gräsängar. På under 2 timmar hade vi gått de 11,7 km till La Isla med lite extra först för strandpromenaden pga min GPS-logg som pekade oss dit (och vi som kollat loggen vara för att pilarna pekade åt 2 håll och så går vi lika fel som de som skapade loggen) och sen att vi gick lite fel i La Isla och irrade runt. Nere vid stranden hade Alex velat ha kaffe på ett fik men det var inte öppet. Jag kunde gott och väl kunna tänka mig att värma mig med te. Han hade ont i benet och ville vila det lite. När vi var på väg ut ur La Isla så hittade vi ett hotell med kafeteria där vi var snälla och lämnade våra ryggsäckar utanför eftersom vi insåg att vi klev rakt in i hotellgästernas frukost.
Åh så gott det var med te och att få nyttja toan. Skönt att sitta inne en stund och kanske inte torka upp men väl bli lite varmare.
Alex bad dem fylla flaskan och jag började gå, han skulle komma ikapp mig. Jag svängde runt hörnet på hotellet och såg en liten pil peka snett tillbaka. Fattade nada så jag gick lite till in under ett träd. Alex kom i full fart åt samma håll. Jag hade hunnit läsa i boken och insett att vi kommit innefrån byn och därmed missat en vänstersväng så vi fick backa lite på den stora vägen. Vi hittade avtagsvägen väl gömd bakom en bil. I boken stod det att det skulle vara övervuxet så när stigen blev en vildvuxen äng försökte vi hitta stigen och irrade lite. Båda tyckte att tillräckligt många borde gå här så man kunde se nedtrampat gräs. Jag slet upp mobilen och med den noggrannhet som är tyckte den vi var rätt men jag sa låt oss gå neråt en bit därifrån vi kom och titta igen. Vi skrattade när vi såg att vi följt blint den breda stigen när den svängde ut på fältet men caminon gick på en smal smal stig rakt fram men där var det verkligen övervuxet. Träd och björnbärsbuskar hängde ner så Alex slog sig fram med staven. Vi båda brände oss på brännässlor. Sådana finns inte på Nya Zeeland så han hade först inte fattat vad som gjort så ont för några dagar sedan. De verkar inte ha något farligt på den ön och ett fantastiskt hälsovårdssystem. De behöver invandring just nu för att klara sig, man kanske skulle flytta till andra sidan jorden?
Vi upptäckte plötsligt att de 3,5 km till Colunga hade gått galet snabbt. Fattade inte att vi var där redan. Vi hade gått och pratat om hur jobbigt det skulle vara för oss om vi hela tiden bara fick hålla 3 km/h-fart (många andras medel men då är förvisso stopp inräknade men vi gör ca 4,5-5 med stopp inräknade oftast). Vi skulle båda bli galna. Vi pratade också om att norra leden verkar folk göra snarare för att det är coolt att ha gjort något svårare än Camino Francés. Jag som gått CF kan inte påstå att denna är svårare direkt men låt dem tro det då om det är så viktigt att ha gjort den "svåraste" av lederna. Det är betydligt mer fokus på egoism och prestation här tycker jag. Jag som bara går som det känns bra bräcker ofta de unga skrävlarna i både distans och tid varje gång när de frågar. Då brukar de bli tysta. Jag saknar lugnet och stillheten på de flesta härbergen på CF. Saknar mässorna. Jag saknar de speciella pilgrimsmässorna mest. Nu hörde jag av Alex att jag verkligen missade något när jag inte valde att bo i Güemes, prästen som var värd där var tydligen fantastisk på att ge en upplevelse. Dessutom missade jag en fin mässa i klostret i Cóbreces. Detta pga att jag ju missade att betala och därmed missade inbjudan. Så lite har jag ju mig själv att skylla oxå.
Här skulle Alex handla och eftersom det var söndag gick vi förbi några stängda mataffärer, han behövde mat eftersom han skulle till Sebrayo där det inte finns något alls. Till och med vattnet är dåligt just nu. Alex fick syn på en öppen "artesano"-butik med lokala delikatesser. Dyrt men mat. Vi sa adjö och önskade varandra buen camino eftersom vi nog inte skulle ses mer. Han skulle mest troligt välja Camino Primitivo medan jag fortsätter på Norte.
Jag strosade genom stan. Tog ut pengar i en bankomat och hittade en öppen livsmedelsbutik och köpte en platt persika. Hade tänkt sätta mig på ett café och vila lite men hade tydligen passerat alla redan. Klockan var bara ca 10:50 så inte riktigt läge för lunch heller. Hade gått ca 17-18 km och jag behöver ju egentligen vila vid 20 för att kroppen skall kännas bra. I regnet funkar det dåligt att sätta sig på en bänk/mur oxå. Passerade en vacker grind som jag fotade och en kossa som stod och tryckte under ett träd. Tittade på alla knäppa människor som gick förbi i regnet. Lite dåligt val att gå vidare utan att vila tyckte fötterna sen när det blev väg som gick uppför uppför och mer uppför. Gick uppför i först 1,5 km och 500 meter nerför för att sedan klättra uppför i 2 km utan något större nedför efteråt. Inga stränder här inte. På den andra uppförssträckan lyckades jag öka min fart och gick om 12 pers. Flög fram fast fötterna tyckte det var lite jobbigt. I Priesca svängde jag av ner i skogen nästan hela vägen till Sebrayo 2,8 km bort. Lerigt och halkigt. Fick gå försiktigt. På en gammal bro stod en man och fiskade, jag stannade och pratade med honom lite. Han frågade varför jag inte hade regnkläder på mig i busvädret. Själv var han klädd i helt regnställ med hatt och gummistövlar. Han önskade mig en god tur och lät mig ta en bild innan jag gick vidare. Hade en sådan där konstig upplevelse på denna sträcka. Jag var lite trött på regnet och så upp i himlen 15 minuter kan du väl upphöra, 15 minuter sen är det ok att vräka ner om du vill men låt mig torka upp lite först. Några minuter senare upphörde duggandet helt och jag träffades bara av droppar från träden. 14 minuter senare började det regna igen.
Lite mer asfalt innan det blev en stenig stig i skogen nästan hela 2,9 km till Torón. Säkert har det även här varit lerigt så istället har man lagt ut krossad sten. Den är lite för stor för att vara helt bekväm att gå på. Men det gick bra även nedför. Från Torón borde det inte vara 3 km till Villaviciosa men man har en stor motorväg som går förbi och leden väljer att korsa den 2 gånger innan man är framme. Ville till ett härberge 2 km utanför staden. Fått bra recensioner men de har bara 12 platser så jag ville ringa och boka. Tänkte stanna och äta i stan och köpa lite mat. Hittade ingenstans bra att stanna så en mur på en kyrka fick det bli, det var under tak. Ringde men det kopplades inte fram. Fick bara att abonnenten inte kunde nås för tillfället och tack för att jag ringde. Så irriterande. Nu vågade jag inte gå dig. Tog fam Google maps som fick guida mig till närmaste Albergue Turistica i stan. Det var bara några gator bort. €15 ville de ha. Fick en säng i sovsal, rent och fräscht. En spanjor som skall börja sin camino i morgon checkade in samtidigt och fick samma rum så vi snackade lite. En tyska fanns redan på rummet. Trevlig. Jag fixade mina IG-bilder innan jag hoppade in i duschen. Så skönt efter allt kallt regn. Kunde inte tvätta idag heller. Inte en chans att det torkar. Sköljde dock ur sand och lera ur alla strumpor. Mina gore-texstrumpor verkar ha trampats sönder nu :-(
Sen gick jag ner på stan för att köpa frukost då det fanns kylskåp och äta någonstans. Men inga butiker var öppna en söndag eftermiddag. Hittade ett öppet konditori och gick in och frågade om de hade något bakat utan mjöl och blev visad 6 kakor. Så mycket bättre än när man frågar efter glutenfritt och får svaret nej. Köpte efterrätt 1 stor mandelkaka och en nötkaka. Frukosten i morgon får bli 2 Semper treats energibar.
Efter typ 10 varv på stan bland restauranger som öppnar köket om 2 timmar (kl 20) så hamnade jag tillslut på en bar där ett annat gäng pilgrimer satt och bälgade i sig alkohol och var högljudda. Detta är verkligen ingen spirituell camino. Party och festande verkar folk hålla på med snarare. Medan jag väntade på att få beställa, servitrisen hade fullt upp med att röka så ringde jag det enda härberget i Gijón och bokade. Brukar sällan göra så men i morgon hade jag först bara tänkt att gå 21,3 km men så insåg jag att då skulle jag vara klar kring 10-11 i en pytteby där det bara finns ett härberge och inget mer så jag väljer att gå in till Gijón. Härberget är nytt så många vet inte om det och vill därmed stanna i byhålan jag först hade tänkt mig. Nu blir det istället 30 eller något sådant.
(Nu klipper jag in engelsk text från Instagram så får jag översätta när jag kommer hem).
I asked for salad instead of chips with the entrecôte. She ask if tomatoes, salad and onion is fine. Then another waitress comes out and ask if I want grilles tomatoes. And say the salad will be on the side. I said I want salad instead of chips. But if it is grilled tomatoes with the steak its ok. I get a steak with 2 thin slices of grilled tomatoes on one plate and a large TUNA salad on another. I said that I just wanted a small salad instead of chips and no tuna. She say I can remove the tuna and goes in. I had my food. The steak was ok but it was no entrecôte as the menu said.
Then I asked for the bill and waited 30 minutes. I was thinking of just leaving but went in to the bar and pay. They had been out 2 to smoke since I asked for the bill.
They wanted €15 for the steak and €3 for the salad. I said that I hadn't order any salad just salad instead of chips and they had said ok. Then she said but you got the tomatoes instead of chips. So today I have been a grumpy customer. No tip.
Idag kunde jag hunnit på mässan om jag inte varit så förbaskat hungrig. Men behövde verkligen mat. Kan ha varit en musikmässa för jag såg massor med folk med instrument komma från det hållet efter maten. En stor grupp människor i likadana jackor och tröjor, oftast folk från samma kommun som går tillsammans hemifrån. Blandat unga och gamla. Dessa var från någonstans i Cantabria.
Jag till härberget och fixade en kopp te och satte mig i sängen med mina kakor. Skrev detta. Så nu är klockan 21:57 och dags att sova. Alla utom en är inne på rummet. Hoppas hon är tyst när hon kommer. Det var inte snubben som kom in nyss. Han klampar omkring i skor och prasslar med plastpåsar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar