Dag 208 - Dag 8 Noja - Santander 32,4 km

Sov extremt lite i natt oxå eftersom jag nog blev matförgiftad igår. Lyckades hålla mig från att spy men andra vägen var det värre med. Var upp otaliga gånger och mådde så dåligt. Mannen ovanför mig snarkade som attans också.

När väckarklockan ringde 0540 var jag mer död än levande kändes det som. Stängde av larmet och försökte somna om. Gick en liten stund faktiskt men sen började folk gå upp så då klev jag oxå upp. Lika bra att komma iväg. Bara några toabesök först.

Fy fan vad dåligt man kan må.

06:30 stod jag utanför och började min vandring för dagen. Den började genom staden så den sträckan hade jag ju redan gått igår så inget nytt. Men igår hade stranden varit full av människor nu var den helt öde. Magen bråkade med mig hela tiden. Fick vika mig dubbel lite då och då och bara andas mig igenom kramperna. Det duggade lite så jag tog på regnskyddet vid torget. Lyckades klämma slangen från min vattenpåse så massa vatten rann rakt ner i fickan med mobilen som då fick för sig att hörlurar var anslutna och försökte optimera för det. Tjoho. Dränerade batteri i rekordtid, blir en spännande dag.

Tog mig igenom stan och ut i ytterområdet på en liten smal gata. Tyst och skönt. Saknade bara bättre underlag. Gick så långsamt. Det störde mig för hur jag än försökte få upp lite fart så gick det inte att få upp farten.

Efter ett tag märkte jag att Holly från härberget kommit ikapp mig. Kände inte för att vara social så det fick lite fart på benen. Lyckades "bli av" med henne. Gick mot San Miguel de Meruelo mest på småvägar ganska ok vyer. Det mycket lätta duggregnet hade upphört rätt snart. När jag kom till kyrkan i byn var min tanke att gå in och bara vila eftersom de 5.8 km dit hade varit en plåga. Men den var stängd. I flera mil hade ett härberge i Meruelo annonserat längst med vägen och de skulle ligga 2.1 km utanför. De började ha skyltar med km kvar 5 före och ju närmare man kom så började de med 100-tals meter. Jag lovar att deras 100 m inte var uppmätta med GPS längst med vägen i alla fall. Det var så skönt när jag äntligen passerade dem. Strax före gick jag över en vacker gammal bro Puente de Solorga. Sen var det en lång backe upp till Bareyo 1,4 km bort. Strax innan en camping utanför den byn kom Holly i kapp mig så vi gick i tillsammans och pratade en stund. Hon var också nöjd över att nu vara förbi det där härberget. Utanför hade det stått två pilgrimer som därmed skulle starta sent. Men de kanske var inbokat på något privat ställe längst med vägen. Alltså det är trevligt att prata en stund men jag föredrar att gå själv.

Nästa by skulle vara Güemes. Efter en lång uppförsbacke blev vi stoppade av en äldre man som ansåg sig ha något mycket viktigt att säga. Något om att om vi skulle till Santander skulle vi skippa härberget i Güemes (smart gubbe) och gå rakt i rondellen. Annars skulle vi hamna på fel väg. Typ. Min spanska är ju inte tipptop. Nå ja med GPS-logg och pilar så går man ju inte så fel så ofta. Vi kom snart till en lång nedförsbacke och då lät jag mina ben bara gå. Skönast så. Drog ifrån Holly och fick gå själv sen. Väg väg väg väg. Så trött på asfaltsväg, har de inget annat i Cantabria. Hoppas Asturia som jag snart kommer till är bättre. Magen höll sig hyfsat lugn nu men då började det dugga igen. Ryggan var redan omhändertagen så det var bara att fixa mobilen, kameran och boken och gå vidare. Strax innan Güemes kom jag till en vägkorsning, till vänster och uppför stod det Albergue och nedåt pekade en pil med nästa bys namn Galianzo. Båda på de officiella caminoskyltarna så jag valde att gå till höger. Visade sig sedan vara ett smart val eftersom det bara var en loop på 800 m upp till härberget och ner igen. Det var det mannen menat. Inte rondell utan du får bara runt typ.  Nå ja nu gjorde jag ju rätt.

Nu öppnade sig himlen och ganska så kallt regn kom ner och kylde ner den redan eländiga Bea. Trött, illamående och kall. Tjoho. Borde ha tagit på gore-texstrumporna när jag fixade de andra sakerna dumt att glömma. Nå ja jag kan stanna i Güemes och fixa torra strumpor och kanske försöka äta något tänkte jag. Men se nä man gick inte in i Güemes så det var bara att gå de 4 km bort till Galianzo. Stannade och fotade några snäckor på en stolpe. Det var relativt lätt in till Galianzo som tur var så jag kom dit ganska så snabbt. Nu genomblöt. Bara trosorna torra. Hoppade in på ett hotell/restaurang/bar och tänkte först sätta mig inne men insåg att deras tygklädda stolar inte var helt kompatibla med en blöt Bea. Så ute på en hård och kall stålstol. Men den var i alla fall torr och min kjol visade sig vara torr på rumpan.

Fiskade fram torra strumpor och gore-texstrumporna och satte på mig efter att jag  torkat fötterna noga. Funderade på om jag kunde äta eller om jag bara skulle ha te. Allt var med pommes och magen vände sig bara jag tänkte på sådana. Då kom Holly gåendes i regnet. Kastade sig in under samma tak som mig och slog sig ner. Hon hade bytt till sandaler efter att vi pratat om att jag bara går i sandaler och hon var så nöjd. Som tack bjöd hon mig på en kopp te. Så gott med riktigt varmt te med massor med socker. Precis vad jag behövde även om jag önskat att koppen var tre gånger så stor. Petade i mig en halv flap-jack jack och en anan glutenfri energikälla.  Innan hon kom hade jag pratar med några som satt på bordet bredvid. De gick åt andra hållet men hade startat mitt på någonstans. Kan tycka att har man inte börjat i/vänt i Santiago skall man då få nyttja härbergen. Det känns det lite mer som en helt vanlig vandring. Men så tänker jag en gång till för 90 % av de jag träffar är det en "vanlig vandring" deras mål råkar vara vara Santiago. Så är det ju för det flesta.

Jag och Holly pratade lite om hur vandringen framåt skulle se ut och uppdateringar till min bok sa att nu skulle man slippa väg och gå på en stig längst med kusten plus på stranden bort till Somo. Tänk om vädret varit lite bättre bara. Kollade mailen och hade fått svar från HolidayPhone, de hade fixat mitt problem och gett mig en massa ringminuter i kompensation. Nu är det ju inte främst för samtal jag har korten men nu kan jag ringa hem om längtan blir för stor.

Jag satt nog på caféet 30-40 minuter, lånade toan och sen sade jag adjö och gav mig iväg. Nu duggade det bara igen. Tog sikte mot stranden på en gata.  Mötte 15 glada barn i våtdräkter, de gick surfingskola och skulle gå och äta. Rundade några hus som låg vackert vid vattnet och vid sista huset innan en grässtig tog vid stod en man och bad om ursäkt för att hans land inte bjöd på bättre väder. Sa att det var rätt ok nu. Hade ju nästan torkat upp från det värsta regnet.

Passerade lite kossor och hade oerhört vackra vyer ner mot havet och klipporna. Skulle fota med mobilen men såg absolut inget på skärmen. Trodde den hade dött då batteriet hade varit väldigt lågt tidigare. Fick upp kameran men det var inte helt lätt att fota i den dimma som duggregnet gav

Strävade mig fram på en bitvis hal och lite lerig stig. Som tur var gick den en bit från klippkanten. Annars hade det varit lite för läskigt. Magen bestämde sig nu för att te varit en dålig idé. Vek mig dubbel flera gånger. Mådde så dåligt. Strävade mig framåt och försökte njuta av utsikten. Blev omsprungen av motionärer eller mötte motionärer hela tiden. Långsamt långsamt tog jag mig fram utmed klippkanten. Men så såg jag en man vända på ett ställe och kollade min GPS-klocka, 5 km från Galianzo hmm undra om alla vänder här. Vi får hoppas det för jag har några pilgrimer några minuter bakom mig, passerade dem och ingen framför vad jag vet om som är på väg hittåt. Måste ut i ormbunkarna NU! Hittade ett lämpligt ställe och drog ut i ormbunkssnåret och satte mig. Det var typ i sista sekund. Varför hade jag glömt mina imodium hemma. Ut igen på leden och andas andas.

De 12,1 km till Somo skulle gå långsammare än långsammast och än värre blev det med ca 5 km kvar av sträckan då det blev sandstrand. Det fanns tydligen ingen annan väg än att gå på stranden. Hittade en trappa upp men ingen gul pil på den. Irrade mellan stora stenblock på stranden. Försökte ta mg förbi. För trött för att inse att ta av mig skor och strumpor nog skulle vara det bästa. Irrade tillbaka till trappan. Gick upp. Hamnade på sanddynor och tvingades ner på stranden igen. Nu utan klippblock bara en massa surfare. Att gå på sand även när den är ganska hårt packad och blöt är tungt och här och där bröts den dessutom av rännilar som var ganka breda och djupade. Orkade inte ens försöka bry mig klafsade bara på. Efter 2 km var jag blöt om fötterna. Gore-texstrumporna gillar inte sand. Hoppas jag inte förstörde dem.

När jag sen skulle upp från stranden så var jag osäker på om staden jag såg var Somo så jag frågade en kvinna på stranden. Jo det. Åh tack så mycket utbrast jag som om hon gett mig en gåva. Men de ca 20 meter o en uppförsbacke med djup sand höll på att knäcka mig totalt. Mjölksyra. Men tillslut var jag uppe och kunde trassla mig genom stan till färjan. Det var inte helt lätt att hitta. En färja avgick precis när jag kom och en annan kom in men jag fick inte klicka på. Den skulle gå om 25 minuter.  Låg ett fik mitt emot. Köpte mig en cola och en glass medan jag väntade på färjan. När jag kom ner till båten igen satt Holly på den.

Turen över till Santander tog 25 minuter och jag frös. Petade i mig lite torkad frukt. Tog några foton men satt mest ihopsjunken. Lät sedan Holly ta kommandot och leda oss till härberget. Det var bara ca 800 meter dit så inga större problem. Det visade sig pågå någon form av festival i stan med uppträdanden av olika slag. Vi kom till härberget en halvtimme efter öppning, klockan var 3 och kön var ganska lång och inget att sitta på. Jag gillar aldrig att stå när jag är trött. Men nu var det bara att stå.

Tillslut blev det min tur och jodå säng skulle jag få. Fick dock en överslaf utan ström. En tjej som kom typ 3 timmar senare än mig fick rummets enda säng med uttag. Fusk.

När jag kom in skippade jag alla vanliga grejer. Jag lade ut sovsäcken och kröp ner och somnade. Sov rätt bra ett par timmar. Mådde lite bättre så jag vågade mig upp och duscha. Men tvätta orkade jag bara inte. Hängde dem bara på tork. Tog min kvällsryggsäck och hittade ett apotek. Köpte imodium och pillade i mig. Väntade en stund genom att titta på ett uppträdande av en grupp kvinnor som gått kurs i orientalisk dans. De var varierande duktiga. Sen tog de upp folk från publiken som skulle få lära sig en enkel koreografi och hade jag mått bättre hade jag vågat gå fram. Sakanr ju magdansen.  Sen letade jag fram ett Burger King. Behövde kött, behövde något som tillagas när man väntar. Så BK fick det bli. Kunde dock ej få burgaren med glutenfritt bröd så jag tog vanligt och utan majonäs. Slängde bort bröden och åt helt utan bordsskick resten. Vågade ta några pommes. Hade tagit en iste till maten så den fick följa med ut på stan sen. Orkade dock inte titta. Fotade katedralen och fick till härberget. Placerade mig på golvet och skickade upp IG-bilder och ringde hem till Henrik. Behövde liten trygghet när jag mådde dåligt. Skönt att höra hans röst.

Försökte skriva dagbok men orkade inte många rader. Vårt rum hade blivit någon form av samlingsplats så jag hamnade in i en diskussion om varför man gör caminon. En ung kille från Israel var på besök i Spanien kom på att han hade lite tid över och köpte typ de grejer som behövdes på plats och ville nu veta allt han kunde behöva veta. Försökte hjälpa så gott det gick. Avrådde från att gå 40 km/dag utan att ha tränat något med ryggsäck mm.

Kl 22 släcker de och det skall vara tyst. Perfekt. Behövde det. Fick somna.