Dag 204 - Dag 4 Eremita del Calvario - Mendata, 38,95 km

Lyckades sova hyfsat. Blev ganska varmt så jag vaknade kring midnatt och kravlade mig ur sovsäcken.  Passade på att gå på toa då. Höll dock på att inte hitta dörren och väl inne snubblade jag på trallen de lagt mellan dusch och handfat. Men tårna höll. 

Fick gå upp en gång till vid 2. Precis innan väckaren ringde 05:40 (ibland är det skönt att ställa den tidigt och få ligga och dra sig men samtidigt är 05:40 lite väl tidigt) så vaknade jag till av att det lät jättehögt. Insåg att det var ett hamrande regn på plåttaket. Suck, ösregn alltså.

Kollade väderprognosen och insåg att det skulle klarna upp väldigt sent. Ställde dock fram larmet en timme. Lika bra att sova. Men lyckades inte sova mer än 15 minuter sen började folk gå upp. Alla suckade när de insåg vilket väder det var. Jag klev upp jag oxå och gjorde mig i ordning. Hoppade i regnkläderna och 07:00 kunde jag börja gå. Det hade slutat att regna helt plötsligt när jag klev ut genom dörren.

Behöll regnkläderna på. De som gick precis framför mig valde att gå på vägen ner till Olatz men jag tyckte grässtigen såg bättre ut och tog den. Den var dessutom märkt med pilar vilket inte vägen är. Trodde min guidebok följde markerad väg men såg den att den oxå beskrev vägen så min tur blev 1 km längre. Men det var en skön promenad så en kilometer hit eller dit. Men hade gärna sluppit 1 km på vägen trots allt.

Det blev 3 km till på väg förbi bland annat en hage med tokrusande hästar, innan 2,7 km på en helt ok skogsväg. På vägen höll jag på att dö av värmeslag i regnkläderna så jag hittade en torr plats under ett träd och drog av mig dem. Åh så skönt. En man som jag nyss gått om kom ikapp och erbjöd mig tuggummi inför klättringen uppför vi skulle göra. Tackade vänligt nej. Och uppför gick det. Men tillslut var jag i Collado de Arno som bestod av 2 hus och en fontän. Hade först en tanke att stanna där och sätts mig och äta en energibar vilket kanske varit bra efter 9.6 km mest uppför. Men jag hade ingen hunger och ingen matlust. Fortsatte istället in på den skogsväg som leden fortsatte på. Skönt underlag och fina vyer. Det gick lätt att gå nu.

Vägen skulle variera mellan jord, grus, cement och asfalt i 7,5 km och det beskriver rätt väl hur det såg ut. Till och från började det regna allt från duggregn till mer kraftigt regn. Inne i skogen gjorde det inte så mycket men när jag kom ut på bland annat ett skogshygge blev det lite värre. Men det var varmt ute så det var lika bra att ignorera vätan och bara gå. Mina gore-texstrumpor är verkligen kanon. Försökte fota lite mellan skurarna.

Sista 2,1 km ner till Markina-Xemein var skitjobbigt en jättebrant cementväg som var hal. Kom ikapp en kvinna som såg livrädd ut. Själv sick-sackade jag mig ner utan större problem. Men det var lite läskigt. Först kom jag till Iglesa de Santa María de la Asuncíon. Tittade in och blev mycket förvånad då det där inne var 2 gigantiska stenblock. Hur skumt är inte det. Får googla på det senare. Fanns ingen info i guideboken.

Sen var det lite konstigt med pilarna de pekade åt minst 3 olika håll. Valde att följa en liten bäck men en lokalbo nästan skällde på mig när jag gick där fastän pilarna pekade ditåt. De gillar inte när man inte tar kortaste vägen. Han pekade mig in mot stan och alls pilar försvann. Fick använda GPS-loggen för att hitta dem igen. Gick förbi en kyrka.

Hittade en liten bar och gick in, fick lite blickar. Luktar nog inte hallon av regn och svett. Vet ju bara hur min blöta ryggsäck luktade i skåpet i morse när den inte hade torkat.

Insåg att jag behövde äta så det var bara att beställa något jag kunde få ner. Ville helst ha skinka och ost men en tallrik skinka var så dyr så det blev en med ost plus en cola och en te. Blev glad när det ändå var en bit torkad skinka på min tallrik. Osten var god men det kan bli lite mycket med många bitar ost.

Satt där nästan 1 timme och torkade upp och lade ut bilder på Instagram. Dubbelkolla distanserna och insåg att det ju är 45 till Gernika. Känns sådär. Hade fått det till 33,6 hemma så var jag räknat snett vet jag inte. Nu skulle jag nog inte gå dit i det här vädret. Många branta nedstigningar. Men på vägen dit finns ett antal sovställen så det löser sig väl.

12:08 gav jag mig iväg igen. En del tycker nog jag är knäpp som först går nästan 20 km och sen ger mig iväg en gång till. Många tycker 20 är rätt lagom. När jag klev ut ur stan så GPS-klockan 21 km så jag tror jag fick nästan 700 meter av att sitta stilla. Får fixa det när jag kommer hem.

Vandringen ut från Markina-Xeimen var helt fantastisk. Längst med bäcken och en skön stig. Mycket nöjd. Ett litet tag avvek den för att gå upp på en gångväg som inte var trevlig men annars så. En man gick förbi mig där men väldigt hög fart. Jag hade sett honom några minuter tidigare i en verkstad. Undrade vad han gjorde där men sen när jag kikade på hans stav såg jag att han fått en tjock ståltråd lindad runt änden så den inte skulle nötas upp mer. Han gick dock och bar på staven mest.

En lycklig och glad pilgrim.

På den underbara stigen vid vattnet låg det plötsligt 2 stora kossor. Han som gått om mig passerade dem tveksamt såg jag på håll. Sen stannade han på tryggt avstånd för att se så att jag kom förbi säkert. Så snällt. Jag tackade och han stack iväg. Jag stannade en del för att fotografera så honom såg jag inte igen.

När jag kom till Bolibar pågick en stor fest ute på kyrkans förgård så jag skippade ett besök där. Fortsatte enbart genom stan efter ett foto.

Nu började det dugga igen och gå uppför men det gjorde inget för omgivningen var så fin. En gammal medeltida väg delvis på gräs och med murgröna som klättrade i tallarna. Underbart.

Strax innan jag kom till Monasterio de Zenarruza så var det skogsarbete och väldigt lerigt. Då valde himlen att öppna sig. Nu vräkte det ner med jättedroppar som plaskade mot skärmen på kepsen. Jag var lite osäker på var jag skulle gå och strax före klostret skulle det ligga ett privat härbärge. Såg skylten och sprang upp för backen och in i en port satte mig på trappan och kollade i min bok. Nästa ställe är klostret, kloster är alltid mysiga och här får man även mat men ofta baserat på pasta. Jag kände inte heller för att stanna på det privata. Nä lite till skulle jag orka gå.

Såg i boken att det finns ett härbärge en bit från caminon i Mendata. Det lät lagom långt bort. Först skulle jag gå 3,4 km till Muntibar så ut i regnet igen. Helt ok grusad väg nu kunde jag liksom höra hur regnet tog i emellanåt och det kändes som om någon kramade ur ett moln över mig. Blött. Plötsligt skuttade en hjort över vägen framför mig, blev aningen förvånad.

Den här bilden får vara dagens bild.

Ibland blev det en lerväg som var riktigt hal uppför så jag blev glad när den mycket branta nedstigningen till Munitibar bestod av trätrappor med räcke.

Nere i Munitibar funderade jag på att ta en paus nu när regnet hade upphört. Hade till och med lyckats fota lite strax innan. Men på barens uteservering satt rökare så jag letade efter pilarna och gick vidare. I Munitibar möts man av info om att de minsann är basker och inte spanjorer.

Nu stod det så här i min guidebok "Follow the BI-2224 for 100m. Turn left on a minor road uphill. After 2.4 km, turn left onto a footpath for the Mendata Albergue Municipal" då trodde jag att det skulle vara 2,5 km dit. Det var det inte kan jag säga. Vet inte om de som skrivit boken glömt en bit eller om caminon dragits om, det var 5-6 km mer än så. Lite jobbigt. Trodde liksom det skulle dyka upp hela tiden. Med 2 km från caminon kunde jag mer eller mindre gått in till Gernika 10.95 km bort kändes det som. Behöver i alla fall inte gå tillbaka samma väg i morgon. Utan gå ner 2 km längst en väg så korsar caminon där. Lite fundersam över avståndet det fanns pilar åt 2 håll på ett ställe hade det via en asfaltsväg lett till samma ställe för nu fick jag gå en slingrig grusväg som såg nygjord ut i många kilometer. Kanske har de lett om för att man skall slippa asfalten? Men jag tror pilarna åt olika håll var efter det. Förvirrande i alla fall. Vid sidan av grusvägen satt en man och bytte skor. Vi hälsade. Honom skulle jag senare äta middag på härbärget med.

Överallt sitter det lappar om härbärgen och pensionat. De här hade specifika krav, 2 killar gör sig inte besväret.

Det fanns skyltar till härbärget som man når genom att vika av från vägen och gå genom högt gräs på en knappt använd stig.

När man väl kommer ut på en väg står det att det är 200 m till härberget. Det var fel. Det var snarare 2 km. När jag trodde att det var 50 meter kvar enligt skylten gick jag förbi 2 unga spanska tjejer som såg helt slut ut. Nu sken solen rejält och det var varmt och fuktigt. De frågade lätt desperat om de skulle vara framme snart. Jag svarade glatt att det var ungefär 50 meter kvar. Det var väldigt fel och även jag började ju undra om jag var på rätt väg. Men tillslut dök skylten för Mendata upp och ca 16:20 kunde jag gå in på baren för att checka in. Rummen låg på vindsvåningen ovanför ett bibliotek och en förskola eller nåt. 2 sovsalar och jag är ensam i min sal. Tyvärr ingen ström mer än vid trappan så ladda blir en liten utmaning.

Jag duschade och bytte om samt tvättade. Hittade ingenstans att hänga klädena så jag lånade 2 stolar från barens stora uteservering på gräset och spände upp min tvättlina mellan dem. Mot väggen var det galet varmt. Det skulle nog bli torrt.

Gick och köpte mig en cola, en Calippo och en liten påse chips och satte mig i skugga.  Men när jag ätit upp glassen frös jag så jag satte mig i solen en stund. En lång stund. Kände mig sömnig, bestämde mig för att ta en liten promenad i byn och gå och kika på kyrkan. Kändes som om det skulle kunna bli regn igen så jag bar in de halvtorra kläderna och spände upp linan mellan takbjälkarna.

Gick ut och gick en liten runda i byn, tydligen knutpunkt för flera cykelleder. Såg en hel del cyklister nyttja alla de faciliteter som finns för cyklister här.

Kyrkan var stängd och mitt i stan stod en gigantisk hötapp, varför?

De hade ett litet infokontor så jag tittade in där och fick en beskrivning av vägen i morgon. Skönt. Försökte köpa en yoghurt men de skulle ges till en massa barn som var på sommarcamp här. Hepp. Ingen frukost i morgon. Sen gick jag upp och satte mig vid strömmen och fixade Instagrambilder som skulle upp när jag åt middag. En tjej kom och berättade att om jag skulle äta middag fick jag nog skynda mig. Pilgrimsmenyn serverades bara mellan 1930-2000 och nu var klockan 1935. Tackade och samlade ihop sakerna och gick ner. Mannen från grusstigen kom samtidigt och vi åt tillsammans. Mårten från Danmark går mindre än halva mina distanser per dag. Har problem med fötterna. Men kämpar på. Han jobbar med att hjälpa (non-profit) små företag med att innovera och förbättra datasäkerhet. Lät kul.

Jag åt tonfisksallad, tunna fläskkotletter och en kokosyoghurt samt en cola för € 9.60 helt ok pris. Lite lite mat dock. Pommesen var rätt ok även här.

Fixade klart alla IG-bilder och lade upp dem och skrev sedan detta. Nu är klockan 22:51 och jag måste sova. Lång dag i morgon om jag håller planen och går till Bilbao. Då är det precis över 4 mil. Skall kontollräkna dock. Båda lilltårna består av blåsor och en begynnande under trampdynan på vänster fot. De vanliga ställena så jag vet att jag inte behöver bry mig lilltårna kommer vara borta i morgon och den under trampdynan likaså. Det fixar sig.

När jag skulle gå och lägga mig kom en stor regnbåge fram. Fotade.