No country for old men heter den, den är inte specifikt för gamla män

Filmen heter No Country for Old Men men idag i biosalongen tror jag att många hade tolkat det som om filmen heter No Country och var för Old Men. För jag har nog aldrig suttit i en salong med så många äldre på en och samma gång. Började tro att jag hade kommit på fel film eller nåt.

Dessa äldre män hade alla med sig sina likaledes äldre fruar (hade de PRO-rabatt) eller var det faktumet att den vunnit Oscar som får dem att vilja se den. Det är ingen snäll historia utan rätt blodig och brutal, någon som vissa av damerna i salongen inte verkade vara helt förberedda på. En dam snett bakom mig satt hela tiden och kommenterade saker som "åh nej öppna inte dörren", "akta dig han kan se dig", "nämen varför gör han sådär?" och mot slutet satt hon och snyftade av rädsla/sympati samtidigt som hon sa "nej nej låt bli att göra det". Det var längesedan jag var så nära att ställa mig upp och peka och fråga om hon ville ha en "lårkaka". (När jag är på bio är jag tyst, det är bara när jag ser på film ensam med Nogge jag kan låta så där men då gör vi det båda två med en humoristisk ton).

Filmen då, ja det var ju en Bröderna Cohenfilm helt klart men ändå inte så konstig.

Elakingen Anton Chigurh (Javier Bardem) var riktigt läskig och ger ett ansikte till ren ondska, jag rös till varje gång han kom i bild men ändå kunde jag inte släppa honom med blicken, vad får något att bli så ont? En av de andra huvudpersonerna Llewelyn Moss (Josh Brolin) påminde mig om Earl i My Name is Earl så det störde mig lite (måste varit mustaschen eller skjortorna). Jag saknade hur han tänkte, vad var hans plan, han har massa pengar, någon vill döda för dem men han är på något sätt helt opåverkad av det. Vad hade han tänkt att göra men pengarna, ha dem till? Sheriffen Ed Tom Bell (Tommy Lee Jones) är en karaktär jag inte får grepp om, hans medverkar för inte direkt filmen framåt men den hade inte funkat utan honom heller, han är en gammal man som inte kan förstå hur ond världen har blivit och nu försöker han förstå ondskan trots allt för att rädda en annan man, men varför?.

Jag kom på mig själv flera gånger att kolla klockan under filmen, när 45 minuter hade gått kändes det som all action var avslutad men under de kommande 1 timma och 17 minuterna lyckades man hålla upp spänningen och givetvis leverera ett slut som kommer orsaka debatter och diskussioner en lång tid framöver. Det fanns inslag av humor i filmen oxå, det var i lagom doser och en torr humor precis i min smak. Det behövdes för att lätta upp den tryckande känsla jag fick av att inse att Anton Chigurh ansåg/rationaliserade att alla som mötte honom på något sätt var ditsända av ödet, det var deras tur att gå. Han verkade samtidigt vilja slippa ansvaret, lättare att lägga det på offret eller ödet.

Jag ger filmen 4 flippade mynt i betyg.

Andra bloggar om: No Country for Old Men, film, recension