Mymlan frågar oss vad kärlek är

"Du frågar mig vad kärlek är
Men jag vet inget om det där
Bara sånt som man kan mäta kan jag förstå"

-Våga vara rädd, Kent


Mymlan ställde en drös med frågor om kärlek och jag ägnade barnens karateträning till att fundera, skrev rakt upp och ner så jag hoppas att det inte är allt för virrigt. Vissa saker återkommer och svaren går aningen in i varandra. Men egentligen skulle jag vilja svara som i låttexten ovan för vad kärlek är skiljer sig så från person till person och det går egentligen inte att beskriva i ord.

1. Vad är kärlek?
Knäcker man den är man väl en Nobelpriskandidat? Men för mig är kärlek en känsla av samhörighet, ett behov av att skydda vara beredd att offra saker i det egna livet för den andra och känna ungefär samma sak tillbaka. För mig är kärlek dubbelsidigt man måste få och ta. Men kärleken kan ta sig lite olika uttryck beroende på vem det är. Ullet skrev i sitt inlägg om vänskap att vänskap nog är den djupaste formen av kärlek och jag är nog beredd att hålla med. Kärlek är att acceptera den andra för den den är med sina bra och dåliga sidor precis som riktiga vänner gör. Kärlek till sig själv innebär att acceptera sig själv för den man är och våga vara den men samtidigt analysera sig själv och se vad kan jag bli bättre på. Det svåra är att se vad som är bättre, är det att uppfylla någon annans norm eller något jag själv har inom mig som mål? Att älska någon/ha möjlighet att bli älskad av någon annan innebär till viss del att anpassa sig efter den personen utan att göra våld på sig själv och det är en konst som nog tar hela livet att lära (i alla fall för mig).

Men kärlek måste finnas i flera olika sorter/smaker för man älskar inte sin partner på samma sätt som man älskar sina barn eller sin allra bästa vän men för mig är de alla älskade baserat på kriterierna ovan. Sen finns ju förälskelse och attraktion som andra variabler. Jag är inte attraherad av eller förälskad i mina barn men förhoppningsvis både älskar jag, är attraherad av och känner mig förälskad i min partner.

En djup vänskap kan lätt förväxlas med förälskelse, man kan känna samma berusning av att få träffa personen, man smälter samman på ett plan som inte går att förklara. Så skulle jag nog kunna säga att jag känner för min bästa vän, jag älskar honom innerligt men det skulle aldrig bli vi två som par. Men han är min bättre hälft på ett annat plan. Har svårt att nu tänka mig ett liv där han inte finns och hoppas innerligt att eventuella flickvänner i framtiden inte kommer sabba den relation vi har. Det är också en form av kärlek och en jag hoppas kommer finnas genom resten av livet.

För mina barn skulle jag kunna offra mitt eget liv det är väl den yttersta formen av kärleksförklaring men man behöver förhoppningsvis inte gå så långt för att visa kärleken. Att se till sina barns bästa försöker väl alla göra och när vi inte lyckas får vi dåligt samvete. Men om barnen känenr sig älskade har vi lyckats, de skall känna trygghet, veta att man finns där för dem alltid. barn behöver ge så lite för att man skall känna att de älskar en tillbaka.

2. Kan man vara lycklig utan kärlek?
Ja det tror jag man kan men har man någonsin känt kärlek så har man nog ett hål som är svårt att fylla igen. Ett liv utan kärlek varken till sig själv eller andra har i all fall jag svårt att tänka mig. Jag har ett stort behov av att känna att någon bryr sig om mig, att jag behövs men också att få visa andra min kärlek.

3. Kan man överhuvudtaget leva utan?
Ja men som ovan jag tror man känner att något saknas. Jag vet att de gånger jag har mått som sämst inte velat leva längre har det varit för kärleken känts som bortblåst, det har känts som om ingen skulle sakna mig alls om jag försvann och då försvinner min egen kärlek

4. Går det att älska en och samma människa genom hela livet?
Ja med den definition på kärlek som jag har kan man det men givetvis kan det gå upp och ner, blir man sviken så naggas ju kärleken i kanten. Det som är svårare är, om vi pratar att ha en partner, en älskad "significant other", hur man behåller passionen, förälskelsen och attraktionen till varandra. När är det det egentligen två vänner som lever ihop istället för ett par? Får man ens känna attraktion eller förälskelse för någon annan i ett förhållande eller är det ett tecken på att man tappat något? Kan man hitta igen varandra och åter vara älskandes? Hur undviker man att älska någon?

5. Kan man älska andra utan att älska sig själv?
Ja men man ger nog mer än vad man begär tillbaka, det blir kanske en mer uppoffrande känsla och jag tror inte det är hållbart i längden. Framför allt är det nog svårt att ta emot kärlek utan att älska sig själv.

6. Kan man ta emot kärlek från andra om man inte älskar sig själv?
Man måste nog ha en grundkärlek till sig själv, känna att man är värd att älskas. Annars är man nog alldeles för beredd att ge utan att ta. Jag tror det måste vara båda delarna för att kärleken skall fungera. Man kan nog inte ta in att någon älskar en utan att i alla fall acceptera sig själv.

7. Är det möjligt att älska en person man inte träffat, men känner över internet?
Ja jag tror inte det fysiska mötet är nödvändigt. Men jag tror att man måste fått känna den andra personen genom samtal, genom idéutbyte mm. Att föra samtalet via nätet är egentligen ingen skillnad mot att ta det ansikte mot ansikte. Kärleken kan nog till och med bli djupare eftersom den fysiska attraktionen inte hamnar i vägen. Men ses man inte vet man ju inte om det är personen man älskar eller den bild personen vill ge av sig själv. Det finns förvisso samma risk i RL men det är så mycket svårare att spela en annan person då. Kärleken prövas väl egentligen inte förren man står inför något där man måste ge och ta, offra lite eller ta emot och de tillfällena kanske inte kommer lika naturligt bara över nätet.

8. Är vi i väst för fixerade vid kärlek och förälskelse, eller kanske tvärtom - har vi för lite kärlek?
Ingen aning, tror vi mer är fixerade vid att kärlek = sex och att sex = kärlek samt (seriell) monogami. Idag är det accepterat att säga att man älskar sin partner, sina barn och sin släkt men där går gränsen vi ser ner på kulturer med månggifte och de i polyamorösa förhållanden får en "knäppstämpel" och visas upp i program som Outsiders. Men hur blev det så? Kan man verkligen inte älska flera personer samtidigt på samma plan? Det går ju med barnen varför skulle det inte gå på det plan där man har sin partner? Har man automatiskt tappat förälskelsen till en person om de känslorna poppar upp för en annan?

Jag tror vi har ett väldigt behov av att vara älskade men kanske ibland på ett väldigt ytligt sätt, ett sätt som nog inte kan klassificeras som kärlek egentligen. Se bara på hur många som har ett extremt behov av att synas (TV, tidningar, röda mattan osv). Är det viktigare att känna sig omtyckt av många än att finna den sanna djupa kärleken med ett fåtal personer (på olika plan?)

9. Kan man älska någon man inte tycker om?
Frågan kanske skulle vara "Kan man älska någon man ogillar ("otycker om")?" Att "inte tycka om" kan ju likväl betyda att man inte har tagit någon ställning till sina känslor, att ogilla betyder att man har tagit ställning, att denna person är en jag inte gillar. Att älska någon man ogillar låter underligt, har man tagit ställning till att man älskar någon så tycker man om dem, omtyckande är ett subset av kärlek.

10. Måste man älska sina barn/föräldrar?
Nej, både föräldrar och barn kan göra saker som gör att de känslorna inte infinner sig/försvinner. Jag känner ingen större samhörighet med min mor och jag känner att hon inte skulle göra några större uppoffringar för mig. Där kan man nog säga att kärleken är borta.men betyder att kärleken är borta att man inte längre älskar varandra? Är kärlek = älska? Jag vet inte. Någonstans finns kanske en djupare känsla som skulle poppa upp om någon av oss var i stort behov jag vill ju tro att mamma älskar mig och att hon bara är väldigt dålig på att visa det.

11. Finns det människor som inte kan älska?
Jag tror alla människor kan älska däremot tror jag inte alla kan visa det på rätt sätt och har man blivit sårad nog många gånger vågar man nog inte lita på känslan längre. Eftersom jag definierar kärlek som tvåsidigt så kan det nog tillslut bli väldigt svårt att älska om man inte vågar känna att någon verkligen älskar tillbaka så som just jag vill bli älskad. Jag hoppas innerligt att ajg aldrig tappar förmågan att älska. Men jag tror också att man måste i alla fall acceptera sig själv och ha en grundinställning att man är värd att älskas för att kunna älska någon annan. Många människor verkar sakna självkärleken, lusten till livet och jag kan förstå dem rätt så väl då jag har mina egna svarta hål som suger bort just de känslorna. I de mörkaste stunderna har jag dock alltid kvar kärleken till andra, det är min livlina så länge jag känner kärlek måste det betyda att jag på något sätt betyder något även för dem. Och så kravlar jag mig upp.

Att älska handlar så mycket om att våga, våga vara den man är, våga lita på den andra, våga känna efter vad man själv vill, våga släppa in den andra i sitt eget (och kanske sina barns) liv, att ta språnget ut i det okända. Man kommer aldrig veta hur det blir men vågar man inte så missar man en av livets godbitar, att älska men framför allt att få känna sig älskad ger livet en mening som är svår att hitta på andra sätt.

12. Kan man älska mer än en?
Ja det måste man kunna om man tror på att man älskar sina barn sin partner och sina föräldrar osv. Kärleken är på många olika plan och på flera plan är det ok att älska flera i vårt samhälle medan det är tabu att älska flera samtidigt på andra plan. Konstigt konstigt. Men det är väl kanske enklast (om inte annat för samhället) så. Det är även tabu att erkänna att man älskar olika starkt på vissa plan, man skall älska sina barn lika mycket och helst sina föräldrar också. men kärleken är nog aldrig jämt fördelad. Men gör det något?

Men sen kan man lova en person något, exempelvis trohet och att hålla det löftet blir den yttersta manifestationen av den kärleksrelationen. Men man bör nog då definiera vad det egentligen är man lovar varandra och vad man skal vidta för åtgärder om man är farligt nära att bryta löftet. Känslor är ta mig fan inte enkla saker och man styr inte direkt över sin hjärna och hjärta men väl över sin egen kropp hur man väljer att agera på det man känner.


PS. Undra om hat är svårare eller lättare att definiera?


Läs även andra bloggares åsikter om Mymlan, kärlek, älska, förälskelse, attraktion

(Första bilden är från stock.xchng, andra bilden likaså gjord avbiewoef)