Dag 91 (#031/#blogg100) - Sista dagen

Idag tog vi en rejäl sovmorgon och när vi väl var nere i restaurangen för frukost var det knökfullt, vi fick vänta innan vi fick oss ett bord. Det var sjukt högljutt, jag tappade helt frukostaptiten men försökte pilla i mig lite mat i alla fall. Efter frukosten gick jag ner på stan själv medan de andra stannade kvar och slappade. Gick runt med kameran, testade på att fota lite människor och skrev vykort.

Ibland fotar man människor som fotar människor. Undrar om bilden blev bra.

Lunchrast.

Funderar på lunch.

Många cyklister på ön.

Dagens bild får bli denna man som såg lite påkommen ut för att han åt glass.

Efter några timmar kom Henrik och barnen ner för de var hungriga. De hade varit och spelat fotboll. Vi satte oss ner på ett ställe som hade glutenfria mackor. Beställde en varm club sandwich. Den var helskum, sallad, tomat, bacon, skinka, ost och stekt ägg. Kändes inte som den bild jag hade av en club sandwich direkt. Men jag får väl kolla upp det. Herman tog en likandan, Henrik en baguette med stek på och Vincent en fiskburgare. Han förvånar ibland, hemma testar han typ aldrig något nytt och skulle aldrig beställa en fiskburgare. Den var som fiskpinnar i bröd sa han.

När vi ätit klart och de andra ätit en mjukglass helt utan smak (alltså inte ens vanilj) så gick Henrik och Vincent tillbaka till lägenheten medan jag och Herman gick en vända på stan.

Kollade på t-shirtar och köpte 2 armband till honom, en scarf till mig och en till kattvakten. Vi gick till ingången för den arkeologiska utgrävningen men det var ganska dyrt att gå in och från vårt grannhotell går vi in gratis, tanken var att gå dit senare men vi han aldrig. Jag fotade Herman och han tog en bild på mig.

Jag fotade även stenmonstret vid stranden.

Jag klädde av mig till underkläder och slängde mig i en solstol på balkongen, han ligga 10 minuter med min bok innan solen gick i moln och det blev jättekalls. Försökte värma mig med min scarf en sväng men det räckte inte. Gick och hämtade en filt och låg så och läste i en halvtimme innan handen som var framme från filten för att hålla boken var alldeles stelfrusen. Gick in och värmer upp mig i sängen en sväng. Sen var resten av familjen hungrig så det var bara att göra sig i ordning. Dags att gå ner på stan igen. Barnen åkte före på sina pennyboards och vi mötte upp dem vid en restaurang nere vid hamnkontoret. De skulle ha kanarisk mat. De lät väldigt besvärade när jag frågade om maten innehöll gluten och de kunde liksom inte fixa till något annat än att plocka blott ingredienser. Vi fick in bröd och tre olika såser men jag kunde ju inte äta det så jag fick titta på medan de andra åt. Sen fick jag, Henrik och Vincent in våra förrätter, jag hade beställt kanariska potatisar med mojo, men fick in utan mojo. Betydde det att mojon (såsen) innehöll gluten fast han sagt att rätten var glutenfri, glömde de såsen eller förväntades jag skrapa resterna från den andras brödätande? Tur jag inte har en allvarlig cellkali för alla har doppat sina bröd i såserna. Potatisarna var helt ok. Henrik och Vincent delade på heta räkor med vitlök och de var tydligen också goda. Hermans rörätt kom inte in förrän vi andra hade ätit upp och väntat länge. Då kom hans avokado med räkor. De var dränkta i en Rhode Islandsås (som inte stod med på menyn) och avokadon var sådana där ljusa som förvisso var oerhört krämiga men smakade absolut inget alls. Men hans 8-10 räkor smakade tydligen gott. Fotade solnedgången och Henrik och Vincent medan vi väntade.

Vi satt och frös och väntade jättelänge på våra huvudrätter, jag hade tagit en oxfilé med rosmarin men fått veta att den såsen innehöll gluten. Det skulle varit pommes till men jag ändrade till en sallad. In kom en alldeles för hårt stekt köttbit men lite torftig sallad bredvid, inget av det smakade speciellt gott. Vincents såg ungefär likadan ut men med pommes till, inte heller hans smakade något. Henrik hade tagit en fisk och skaldjursgratäng som han tyckte var god.Herman hade beställt in en laxsallad, eftersom inga ingredienser stått på menyn fick vi plocka bort lök, saltgurka och kapris i mängder från hans sallad. Sen åt han typ laxen och lite isbergssallad. Hela hans sallad vad dränkt i torkad dillkrydda något han inte är så förtjust i, färsk dill gillar han. En bit bort utanför restaurangens uteplats lekte en norsk unge i 10-12-årsåldern med en grön laser. Lät en katt jaga strålen och senare stod han och svepte med strålen över bergen och folk längre bort. Hoppas verkligen ingen fick den i ögonen. Vad är det för idioter till föräldrar som köper sådant till ett barn? Den kan ju förvisso varit laglig men med tanke på oerhört långt den lös så tvivlar jag på det. Man såg den dansa på bergen en kilometer bort utan att nämnvärt mattas.

Utan att vara direkt mätta så var det dags att gå tillbaka till lägenheten. Ungarna åkte i förväg och jag och Henrik promenerade i mörkret. När vi kom fram knäppte jag några bilder ner mot stan.


När vi kom in tog jag på mig lite mer kläder och gav mig ut med stativet för lite nattfotografering. Blev några bilder.

När jag kom tillbaka låg Henrik och sov, jag lade mig med min bok.

Dag 90 (#030/#blogg100) - Latare än latast

Idag har jag inte gjort många knop alls. Efter frukosten som intogs mellan tusen nysattacker och snytningar så slappade jag på balkongen en stund och sen tog jag med mig Henrik ner på en runda på stan. Jag ville fota nere i hamnområdet. Vi strosade runt en stund och jag tog några bilder.

 "Vi har så fullt upp med att hitta en plats att ta et porträtt på oss själva på att vi skiter i att du står där med kameran mot ögat och försöker fotografera hamnkontoret."

 "Tar du en bild nu? Vad har du för kamera?" MEN FLYTTA PÅ ER!

 Runt hörnet var det mindre folk, då ställde jag dit en istället. Hur tänkte jag nu?

Ser lite ut som en sur gubbe.

Här nere kan man se de små fiskebåtarna som förser restaurangerna med färsk fisk.

 Sen gick vi ut till fyren och satte oss och tog en fika. Alldeles för många rökare där så den vistelsen var allt annat än bekväm. Mina lungor klappade ihop och nu nös och snöt jag mig inte bara utan dessutom har jag svårt att andas och hostar som en dåre. Lungorna känns som de skall sprängas.

 Tog några fler bilder på väg tillbaka.

Dagens bild får bli den här på en förtöjningsgrej. Den var färgglad.

Sen strosade vi runt i lite butiker och tittade. Henrik blev snart hungrig och vi stannade vid en bistro där han åt en kanarisk burgare med getost och karamelliserad lök, jag tog en juice. Vi kollade av med ungarna på rummet och de hade gjort sig några mackor.

När vi väl kom tillbaka till hotellet blev det mer slappande på balkongen, läste ut min bok, nä den får inte ett speciellt bra betyg av mig. Nu har jag bara en bok kvar med mig. 

När vi började fundera på att göra oss i ordning för middag öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Det forsade längst med fönstren och rann på balkongen. Herman klädde av sig till badshortsen och sprang ut. Tydligen var regnet iskallt. Väderprognosen sa att det skulle regna resten av kvällen och vi hade inga paraplyer mer oss så hur skulle vi nu få mat?

Jag valde att ringa till receptionen och boka en plats i restaurangen trots att jag var besviken på dem igår. Vi fick vänta 1,5 timmar innan det var dags att gå ner.

Idag var det lite annan mat men allergimarkeringen var urusel även idag. Surnade faktiskt till rejält, särskilt över en kanarisk soppa som inte hade några prickar på sin allergilapp men när jag tog en skopa för att hälla upp så var det pasta i soppan. En hovmästare gick precis förbi så jag haffade honom och frågade om det var glutenfri pasta i soppan och han började rabbla alla ingredienser. Frågade på nytt om det verkligen var glutenfri pasta och pekade på lappen att symbolen för gluten inte var ifylld. Då såg han helt förfärad ut, slet åt sig lappen och sprang ut i köket med den. Såg ett flertal rätter där jag kan ingredienserna och insåg att de slarvat galet mycket med något som är rätt så allvarligt. Finns det markeringar måste man ju kunna lita på dem, då hade det nästan varit bättre att inte ha några lappar och info vid ingången att “på denna restaurang är all mat uppmärkt med följande allergener…”

Jag hittade lite rostbiff med en sås jag tror var glutenfri och det fick bli min middag med några kokta potatisar, tyvärr hade de inte några kanariska potatisar idag. Till efterrätt vågade jag mig på lite varma jordgubbar och glass som inte hade någon prick vid mjölkikonen men jag kan lova att den glassen var inte laktosfri, det talade min mage om för mig någon timme senare med att svullna upp.

När vi kom tillbaka från restaurangen kokade jag massor med te och sen spejade jag, Vincent och Henrik Spank the Monkey, Herman ville tyvärr inte vara med. Synd för jag tror han skulle gilla spelet men samtidigt bli otroligt arg när vi förstörde för honom.

Kunde inte somna så jag lade mig och läste typ halva min bok.

Dag 89 (#029/#blogg100) - Förkyld

Vaknade tidigt i morse med allt igentäppt, kunde knappt andas. Bihålorna sprängde och jag hade huvudvärk. Kul att åka iväg till ett stimmigt vattenland då. Nå ja det får väl gå tänkte jag. Jag valde att äta frukosten på rummet medan de andra gick ner till frukostrestaurangen. Jag orkade bara inte och behövde en kopp te. Hade dock ingen större aptit, rostade 2 mackor och tog lite ost samt ett knäckebröd. Sen var det dags att bära ner allas väskor i foajén och gå till busshållplatsen. Vi var där långt före vi hade behövt. Det blåste rätt rejält ute så vi frös lite allihopa. Tillslut dök bussen upp och vi kunde hoppa ombord. Bussen gick 09:40. Resan till Aqualand tog en bra bit över en timme. Bussen vinnlade fram längst med smala väger och bergskanter som stupade ner på sidan, Herman som satt ytterst gillade det inte riktigt. Vi stannade vid massor av olika hotell och plockade upp folk.

När vi kom fram blev det kö och det blåste som attan, huttrade medan vi väntade. Betalade €100 för att komma in. Henrik och barnen bytte om och sedan gick vi runt och hittade en attraktion Herman ville åka, han tog med Henrik. Jag slog mig ner på ett ställe som var nästan i lä med Vincent och väntade. Sen ville de åka lite andra grejer så jag tog alla väskorna och satte mig mot ett staket och läste medan de åkte.

Förbannade varenda rökare som gick förbi med ciggen hängandes nere i handen. rakt i min näsa. Fick panik. Tillslut kom de andra och vi gick för att äta. Där gick jag bet när det gällde mat. Det enda glutenfria de hade var pommesbricka typ 20 pommes för 35 spänn eller en sallad som såg allt annat är fräsch ut och utan dressing samt 50 % bestående av majs. Nä tack. De andra tog mat men jag hoppade över. Hade stoppat ner en glutenfri müslibar i väskan, den fick bli min lunch. Sen gick vi iväg till minigolfen, Henrik och barnen ville spela. Jag är inte i skicka att hålla i klubba med mina ömmande sönderskavda händer. Så jag slog mig ner och fortsatte läsa medan de spelade och sen åkte saker. Så höll vi på, jag flyttade efter med deras saker och de roade sig. Försökte koncentrera mig på boken, men Kvinnan på tåget känns som en extremt överhypad bok eller så är det bara jag som inte förstår storheten. Jag irriterar mig bara på fyllot. Känner inte den mista sympati för henne. 

Efter 5 timmar på vattenlandet var det dags att åka hem. Fullt på busshållplatsen och mindre kalabalik när bussen blev full. Nåda hade skickat på sina barn redan och behövde få av dem osv… Det visade sig att den bussen inte ens gick dit vi skulle. Hur kan man ha samma numrering på bussarna men med olika destinationer, det där fattar jag inte riktigt. Nå ja 17:27 kom bussen som den skulle och vi lyckades faktiskt få sittplatser. Barnen uttrötta, Herman somnade en stund. Jag försökte läsa men mådde mest illa.

Vincent frågade om vi inte kunde laga middag i lägenheten idag och jag gick med på det. Stannade på SuperDino på vägen till hotellet. Men hittade absolut inget att laga. Hungrig men lätt illamående, huvudvärk och svårt att andras då var mat något jag bara inte klarade av att tänka på tydligen. Gick upp till de andra och sa att nä tyvärr det blir till att äta på hotellet eller ute. De valde hotellet. Henrik gick ner och kollade om vi kunde få plats på senas sittningen 19:45 och det fick vi. Vi mötte upp honom i hotellbaren innan dörrarna öppnades till matsalen. De hade massor av mat på buffén men allergiinformation på ca 1/3 av maten. Dessutom blev jag väldigt osäker när viss mat som uppenbarligen innehöll gluten inte var uppmärkt medan mat som hette ex “Egg flarn” hade lapp som skulle visa allergener men inte ens ägg var i kryssat. Så hur skulle jag kunna lita på dem? Valde tillslut lite sallad, någon marinerad fläskkarré och kokta potatisar samt den sås som verkade vara en skysås till köttet. Det var märkt glutenfritt men jag hittade klumpar av vitt i såsen. var den redd med maizena? Det lär jag ju veta den hårda vägen i morgon. Efterrätterna stod det inget på någon men flera av dem hade allergilappar utan ett enda kryss. Det blev lite frukt för mig till efterrätt. Jag tycker det är så himla dåligt när de sätter upp lappar men man inte kan lita på dem.

Medan Henrik och barnen spelade biljard fixade jag bilderna jag tog på Aqualand. Det blev inte så många, denna på de tre får vara dagens bild.

Här är några andra bilder från deras åkande. Herman gillade verkligen denna blå bana som han först dissat med"ser skittråkig ut". Den var tydligen både snabbare och brantare än vad den såg ut att vara.

Att åka två och två nerför en slingrande bana och sen åka uppför i ett stopp var också roligt.

 Jag kallar den "Duva och flytkork". Henrik passade på att simma lite medan barnen åkte den där gröna ovan.

 Att ta kort på min familj är inte det lättaste alltid skall någon tramsa.

Dag 88 (#028/#blogg100) - Inget vattenland

Vid frukosten fick Henrik och Herman gå upp igen, de hade gått ner barfota och i strumplästen. Det fick man tydligen inte.

Efter frukosten gick Henrik till den parfymstinkande receptionen och frågade om busstiderna till Aqualand. Det visade sig att det bara går en buss om dagen dit och en hem. Vi hade precis missat busen dit. Vi bestämde oss då för att ta en buss till Las Palmas istället och gick till busstationen, väntade 20 minuter innan bussen skulle gå. När vi klev på och sa 4 personer till Las Palmas så frågade han om vi var säkra, denna buss skulle ta 2-3 timmar dit. Om 55 minuter skulle det gå en expressbuss istället. Vi tacked för infon och gick och köpte glass medan vi väntade. Klockan han bli 12:15 innan bussen skulle gå. Men då kollade jag på prisinformationen på en skilt 85 kr för en enkel biljett till Las Palmas. Det skulle bli dyrt bara för at strosa runt i en stad något som de andra inte är speciellt förtjusta i egentligen. Så vi ställde in och gick tillbaka till hotellet. Barnen sa att de skulle gå och bada, Henrik ville ligga och läsa en bok. Jag packade min kamelväska och bestämde mig för att gå över berget till en vik, Venezuela. Fick börja med att gå uppför branta trappor, en provisorisk stig för att koman runt ett bygge och sen började en serpentinväg slingra sig uppför berget. Väl uppe möttes jag av grindar som sa att det var privat mark men enligt info på TripAdvisor har det stått så i väldigt många år, någon tänkte bygga ett hotell i andra änden vägen, byggde vägen och lämnade sen stället när miljökämparna vann och hotellbygget stoppades. Alla går där. Jag gjorde först ett besök ut till några telemaster (valde den säkra vägen som inte gick ute på klippkanten där andra gått), ett fyrtorn och ett kors ute på en klippa som är ovanför hamnen i Puerto de Mogen, högt över utsiktsplatsen jag besökte  tidigare. Dagens bild får vara denna på fyrtornet.

Borta i fjärran kunde man även se en annan ö. Såg lite kul ut när den stack upp ovanför molnen, som om den var en del av dem.

 Sen gick jag tillbaka till vägen och följde den slingrande över dalarna. Allt vatten är uttorkat i flodfårorna men någon har dragit bevattning upp längst med vägen så där prutade grönska och skuggande träd.

Fin tur även om gå på asfalt inte är min favorit. Kom tillslut fram till ett bananplantage, där vände vägen ner mot dalen jag skulle besöka. När jag bara hade 2 kurvor kvar kom jag fram till en grind, likadan som den i andra änden. Men här stod det besök oss gärna till fots, var rädd om naturen. 8-16. Kollade på klockan, 15:15. Skit låser de grindarna om 45 minuter. Jag har väl 50-60 minuter kvar om jag skall vända tillbaka nu. Dividerade med mig själv, ville ju gå ner till stranden där. Hade läst på TripAdvisor något om att infon varit att grinden stängde kl 17. Grindarna såg riktigt risiga ut som om de faktiskt inte skulle gå att stänga ens men när jag puttade försiktigt på ena gled den ljudlöst och ett sproilans nytt hänglås hängde på den. Skit de kanske faktiskt låser. Jag fick bråttom tillbaka, funderade på varför i hela fridens namn de inte hade några tidsangivelser i andra änden. Jobbigt att börja med uppförsbacke nu men när det väl vände neråt lät jag benen trumma på i sin egen fart men kameraryggan har inget midjebälte och satt inte skönt när jag sprang. Fick lugna ner mig men gick på så fort det bara gick . Kom ner 2 minuter över 4, andfådd och törstig.

Grinden var öppen. Puh! Det skulle finnas en rundtur att gå där uppe och jag surade nu över att jag missat möjligheten att gå denna pga infon på grinden. Jag vågade ju inte chansa och gå en dubbelt så lång väg tillbaka, okänd dessutom med hotet om att bli instängd. Tycker det är lite synd att de inte gör mer av sina fina möjligheter till promenader i bergen här. Känns ju inte så välkomnande med skyltar om privat mark och grindar om man vill att folk skall upptäcka närområdet. Man har massor av info för cyklister men vandrare verkar man inte tänkt på så mycket. Synd tycker jag som älskar att gå ut och gå.

När jag kom hem igen strax efter kl 4 lade jag mig på balkongen med min bok och slappade tills det var dags att gå iväg och äta 2 timmar senare. Vi hamnade på Clipper, en italiensk restaurang igen. Finns fler italienska restauranger är spanska här. Jag åt först en sallad och sen kalv i citronsås som var jättegott, avslutade med en hutlöst dyr fruktsallad men gudomliga apelsiner i. Mätta och belåtna strosade vi tillbaka till hotellet. Verkar inte bli så mycket sällskapsspelande för oss. Henrik ligger och läser, barnen kollar på YouTube och jag bloggar. Jag har blivit rejält förkyld oxå så vattenlandet i morgon blir en lugn dag för mig i skuggan någonstans medan de leker. Helst hade jag gjort något annat dock. Vattenland och jag går aldrig ihop inte ens när jag är friskt och inte har öppna varande sår på armarna. Fast idag börjar de flesta sår torka ut så i morgon kanske det bara är fula sårskorpor. Men tror ändå inte jag skall bada med dem.