Dag 152 (#092/#blogg100) - Inspirationslös

Idag var en sådan där dag, en där jag kanske borde dragit täcket över huvudet inte ens fotograferandet kändes roligt utan mer pliktskyldigt idag. Dessutom attackerad av bautamygg nere vid vatttnet när jag stod still med kameran. Myggbiten på benen, armarna, halsen och i ena ögonvrån. Ja men så rolig. Hej klia hela natten!

Dagens bild fick bli på den lilla ön som sägs vara konstgjord av några som bodde i huset trax ovanför.

Dök ner lite i rabatten som nu verkar bestå mer av ogräs än planerade blommor. Tulpanerna tycker jag är vackra även när de har blommat ut.

Kl 21 fick Vincent för sig att han skulle ut och köra grästrimmern, han får väl hålla på en timme innan grannarna blir galna. Skönt att bli av med det höga gräset. Har jagat reparationsställe för klipparen i dagar nu. I morgon blir det att försöka med ställen i Luleå för här i Boden svarar ingen i telefon eller är där när jag kommer. Giv mig styrka, orkar inte med krånglande maskiner och oförmågan att hitta någon som kan fixa. Bilen behöver oxå in på rep. Och huset men det kan vi nog inte lämna in, måste få hit någon.

Dag 151 (#091/#blogg100) - Stel

Jösses i morse kändes det att jag gått 2,5 mil igår direkt efter att knappt ha rört på mig på ett halvår typ. Var sjukt stel. Men rörde jag lite på mig så släppte det. Var på jobbet redan 06:20 för att hinna fixa en grej inför ett möte på morgonen. Tyst och lugnt och skönt. Hade tänkt åka hem tidigare men så blev det inte, fastnade i en grej efter ett möte men skönt at beta av den direkt efter mötet. Hoppas på lika fint väder i morgon för då kan jag åka iväg efter ett möte på eftermiddagen och ta mig en långpromenad. Skall bara komma ihåg att lägga ner kläder i väskan innan jag far på morgonen.

När jag körde till jobbet i morse ringde jag på nytt 11414, återigen fick jag höra att de hade ovanligt långa svarstider just nu, beräknad tid är 2 minuter, din plats i kön är nummer 2! Idag när det hade gått 2 minuter kom erbjudande om att trycka siffra och hamna i att de skulle ringa upp mig istället. Men jag hängde kvar. Efter 5 minuter fick jag prata med en Helena tror jag det var och hon verkade totalt ointresserad av min anmälan. Hon frågade om jag visste vem som gjort det och om de gjort det med flit och när jag svarade nej lät hon ungefär som "varför ringde du hit då". Hon sa att hon skulle vidareförmedla tipset, det var bara det att jag inte ens fått tala om var det var. Tror jag hade hunnit säga att det var i Boden. Boden är en jäkligt stor kommun till ytan. Frågade om hon ville ha koordinaterna. Nä men har du en adress, här har jag exakta koordinater och så ber hon mig om en adress, jomen visst självklart har jag kollat upp numret på vägen på en rastplats/allmänning. Det är sista gången jag ringer 11414 känns det som. Extremt nonchalant bemötande. Ber så mycket om ursäkt för att jag tog upp er dyrbara tid. Men jag trodde flera liter olja vid en sjö som har ett fågelreservat kunde vara fara för fågellivet om inte annat. Men man kanske måste gå via det som i den här texten hos polisen kallas Tillsynsmyndigheterna (vilka det nu är)? MEn jag googlade ju lite innan jag anmälde och bland annars hos BMB kunde jag läsa att man kunde anmäla till polisen och gärna ta bilder. Mina bilder var helt utom intresse i detta fall. Någon som vet vad som gäller egentligen?

Hämtade Henrik på jobbet och fick kryssa mig fram mellan kvinnor som skulle springa vårruset och som var på väg ner till starten. När vi sen åkte hemåt över Mjölkuddsbanken kom en kvinna med nummerlapp springande. Det är kaxigt, springa till ett lopp.

Väl hemma bytte jag om och gick ut och gick 9,31 km men jag torr jag mest låg och krälade på marken och fotade blommor :-) Gick upp på en stig jag hittade som jag aldrig sett förut, mysigt att gå i tallskogen. Skall utforska det här området mer någon dag.

När jag kom ner i Södra Svartbyn och gick mot Fyragårdshöjden sken solen mellan träden. Älskar den vyn.

Dagens bild fick bli denna därifrån, gillar hur jag fick en naturlig inramning.

Hittade åkerbär!

I gräset på vår sida sjön växer det vallmo!

Och ett stort bestånd av kärrvioler under ett träd.

Nästan hemma var ljuset väldigt fint så jag knäppte denna bild.

Kommer nog vara ännu stelare i morgon.

Dag 150 (#090/#blogg100) - Bästa sättet att fira mors dag på

När jag väl släpade mig upp efter 11 åt jag frukost med familjen och sen bytte jag om och gav mig ut på en promenad i det oerhört fina vädret. Var nog 23-25 grader ute och helt fantastiskt skönt. Planerade en tvåmilsrunda. Ville inte ta den stackars kroppen helt när jag knappt rört på mig på månader. Men rundan slutade på 25,41 km ändå. Jag trivdes så bra där ute att jag tog en lite längre runda. Var grymt skönt att bara röra på mig även om det inte gick något snabbt idag, lyssnade på ljudbok och höll ner tempot med att stanna och fota och ta små pauser för att höften skulle orka med. Strax efter en mil stramade det i benet och kändes stelt men det släppte som tur var.

När jag var på Gammelbyvägen började det toklukta olja, såg att någon höll på att bygga en stor flotte med oljefat på en allmänning. Gick dit ut och såg att de hällt ut en massa olja i några däckspår. Idioter. Fotade och bestämde mig för att anmäla till polisen när jag kom hem. Ringde 11414 när jag kom hem och hamnade på plats 154, när 40 minuter hade gått var jag nere på plats 60 men då var familjen aningen hungriga och irriterade så jag var tvungen att lägga på. Får väl göra nytt försök i morgon. Det är ju precis bredvid sjön som dessutom innehåller ett fågelreservat. Tror inte det är så bra med en massa spillolja där. 

Lite längre bort under min promenad hade en BMW-cab kört ner i diket, där stod den rätt fast med nycklarna kvar i tändlåset och nercabbad. Kollade upp regnumret och bilen i fråga var avställd. Missat besiktningen verkade det som. Någon har nog inte kört helt nykter, hamnar i diket och bara lämnat bilen. Tänkte nämna den för polisen också men med en telefonkö som beräknades vara över 1 timme så tappade jag lite orken. Hade heller ingen större lust att ringa upp igen efter att vi hade varit ute och käkat. Men får väl göra nytt försök i morgon kanske. Hur kan de ha så få brott/upplysningar som går att lämna via webben? Bara stöld, förlust och kontokortsbedrägeri som verkar gå att anmäla den vägen. De har heller ingen "vi kan inga upp dig när det är din tur i kön"-funktion. Men orka sitta där och vänta, dessutom hade jag toklite batteri kvar i mobilen.

På promenaden stannade jag till och fotade första gången på Gammelbyvägen, en liten bäck har ett fint fall där. Har fotat det förut.

Dagens bild får bli denna från ett litet vattendrag, vid Leråkersvägen, som rann ut i Vittjärvsträsket. Massor med härligt gula kabbleka. Tycker jag fick till en hyfsat bra bokeh i bilden.

Nästan hemma stannade jag till vid ån bakom polishuset och fotade lite mer blommor.

Det var en väldigt skön tur, inte så mycket mygg ännu, inte så där galet blött i marken som det kan vara så här års och behaglig temperatur. Nöjd.

Fick enorm caminolängtan av det här:

Efter misslyckandet med att ringa polisen tog jag mig en lång dusch och sen åkte vi på DaVinci och käkade vedungsbakad pizza. Efteråt åkte vi på MAX och köpte oss varsin lyxshake. Sjukt besviken på deras hallon lakrits. När lyxshaken kom så var det med reklam för att den hade färsk frukt i sig och var "handgjord" plus grädden på toppen. Idag fick jag en vedervärdig sak med hallontopping och hallon/lakritskulor (sådana man får som strössel i glassbarer). Skulle tydligen vara lakritstopping i den oxå men det var det inte i min. Läser man infon på webben så står det att den innehåller hallon och lakritsfuge och på bilden är det hallon precis som det är jordgubbar bredvid jordgubbslyxshaken och choklad bredvid chokladlyxshaken. Både dessa två sistnämnda innehåller de ingredienserna men det finns inga hallon i Lyxshaken. Läser man innehållsdeklarationen på allergiguiden så ser man att där har de skrivit "hallon/lakritsfudge". Det är inte samma sak som "hallon och lakritsfudge". Menar man att det är hallonfudge och lakritsfuge så krävs ett bindestreck efter hallon. Kände mig lurad. Dessutom var den som sagt var inte god så jag offrade min mage på att äta laktos på något ogott. Dumt.

Dag 149 (#089/#blogg100) - Tog inte vara på dagen

Vaknade redan 07:20 i morse men lyckades somna om och sen klev jag inte ur sägnen förrän strax efter 10 då Johanna frågat om jag ville komma och fika på Fägnan kl 11. Så strax före 11 var jag där. Var före dem så jag passade på att ta det som sen skulle bli dagens bild.

Kanske inte dagens bild för att jag är supernöjd med den utan för att det är den enda bild jag tagit idag. När jag kom hem fixade jag till bilden och sen skjutsade jag Henrik till stan för han hade ett ärende. Vi fikade innan vi for hem igen.

Och väl hemma däckade jag 3 timmar på sängen. Vaknade till vid 18-tiden alldels genomsvett eftersom solen som stod högt på himlen lyste rakt in på mig genom det öppna fönstret. Kunde knappt få upp ögonen men insåg att barnen behövde mat. Ville inte kliva ur sängen. Men mat blev det, hade några tankar på att faktiskt byta om och gå ut på en kvällspromenad men orken fanns där inte. Tror det är sviterna av en veckas sömnbrist pga nackspärren som tog ut sin rätt idag. Efter middagen lade jag mig helt enkelt på sängen med mobilen i handen och spelade Wordfeud istället för att gå ut. Nu är klockan snart 21 och jag tänker klä av mig och krypa ner i sängen.

Får lite ångest av att jag inte varit ute i det strålande fina vädret idag, men ibland måste man väl lyssna på kroppen som skriker vila åt en.

Dag 148 (#088/#blogg100) - Sista minuten i trädgården

Idag gjorde jag varma mackor till middag, skulle nästan kunna leva på det :-) Käkade framför datorn och TV:n medan jag laborerade siffror i Excel. Vi kollade på Peaky Blinders en massa avsnitt. Är väl egentligen inte speciellt förtjust i gangster genren men en serie som har Nick Cavelåtar och en Cillian Murphy att titta på går ju bra att ha på i bakgrunden. Dessutom gillar jag kläderna i tidsepoken. Dock gillar jag inte slagsmålscenerna när de slår sönder någons ansikte. Av någon anledning klarar jag våld och gore men just det och knivslagsmål har jag svårt för.

Vips var klockan väldigt mycket och jag som inte hade tagit några foton. Hade tänkt att fara iväg, solen var fortfarande uppe efter 22 så det hade ju inte varit några problem. Men så gick jag en liten lov ner till vattnet och fastnade för ett motiv där. Klev ut på grannens brygga och den helt stilla sjön fick lite vågor. Fotade mot den lilla udden där det ligger en båt. Det får vara dagens bild.

Vände även kameran mot lite blommor men för det var ljuset lite för svagt för att få till bra bilder.

Mamman i mig är sjukt irriterad nu, klockan är 23:38 och Vincent är inte hemma, han har mobilen avstängd och det går inga bussar från Sävast förrän kl 01 så jag undrar hur han fått för sig att han skall ta sig hem. Och jag undrar vad som fått honom att tro att han får vara ute så här länge. Aningen sur på honom just nu.

Dag 147 (#087/#blogg100) - På en fototur med Herman

Efter jobbet idag lurade jag med mig Herman ut på en fototur. Efter lite felåkning så var vi på rätt väg. Jag hade sett framför mig en äng med raps men den fanns inte där den brukar, de hade plogat den till ny åker. Så istället blev det att stanna vid en lada och traska ut på en åker. Herman hade fått låna min NEX-5N och ett stativ. Gick igenom grunder vad gällde manuellt fokus, slutartid och bländare och smart som han är greppade han det snabbt. Han provade även på att leka med perspektiv lite.

Efter att ha fotat ladan valde han att koppla loss kameran från stativet och utforska saker bakom ladan istället där han hittade en kvist  mot en vägg han gillade. Tycker han fick till en bra DOF i bilden. Den kunde kanske kunde varit lite ljusare. sa han själv sen när jag lagt upp den på mitt Instagramkonto. Han fick redigera bilderna efter eget huvud efter en snabbkurs i Lightroom. Hans favoritbild från dagen blev den på kvisten. Här är hans bilder:

Han har alltid varit duktig på att fotografera. Minns en gång när jag släppte loss honom på Ruter Retro med kameran när han inte var speciellt gammal och ungen tog riktigt bra bilder. Många detaljer och närbilder.

Mina bilder från min kamera kommer här. Jag fotade ladan ur lite olika vinklar och avstånd men dagens bild får vara på en svartvinbärsplanta som solade sig mot väggen på ladan.

Efteråt käkade vi middag på Rönnbäcks och köpte med mat till Vincent som vi hämtade i Sävast. Skön kväll.

Dag 146 (#086/#blogg100) - Häggen har slagit ut

Idag fick jag se vad mitt foto från igår skulle användas till. I en CAD-bild över hur det skulle kunna se ut om man bygger ut på Brunkebergsstrand och längst med Mjölkuddsbanken i Luleå. Tomas postade bilden på twitter åt mig. Visst ser min bild ännu mer ut som om den är datorritad i det sammanhanget. Vad tror ni kan bebyggelse där vara något?

CAD-montage av Tomas Helleberg

I flera år har jag åkt förbi denna lilla lada på en äng i Sävast vid 97:an. Det växer en hägg framför och för några år sedan hade jag bestämt mig för att stanna och fota. Men när jag kom dit hade man klippt ner häggen framför. Den hägg som växte där då växte vid sidan om öppningen. Den som nu växt upp täcker ingången istället. Men det blev rätt ok ändå. Idag hade häggen slagit ut så jag stannade för en bild. Dagens bild får vara denna första på ladan.  Tog en till med ladan till vänster men inget stoppar i bilden till höger så just denna gång är det nog bättre att hålla sig att till att placera motivet till höger.

Hittade sen en liten hallonplanta som kämpade sig upp bakom ett ställverk, gillar ljuset som blir när solen dykt ner bakom träden.

Väl hemma igen satt grannens fina gamla katt, snart 17 år på vår uppfart. Fick himla bråttom att springa hem när jag kom med bilen men jag följde efter honom och fångade honom med kameran på trappan. Han kommer nog inte finnas kvar så länge hos oss så jag skall försöka få en fin bild på honom till grannarna.

Har ägnat kvällen åt Babel och dokumentären Rolf Blomberg: fotograf på äventyr som var sevärd om en man som dokumenterade livet i Sydamerika under tidigt 1900-tal. Intressant och lärorikt. Duktig fotograf också, fina porträtt som sprängs in mellan hans dokumentära filmsnuttar. Åt lite mindre till middag för att kunna gotta mig med lite chips och kvarvarande dipp som var kvar från helgen. Men när jag skulle hälla upp chipsen så upptäckte jag att barnen varit där och nallat under veckan och nu var det bara smulor kvar. Så nu är jag ju hungrig istället.

Dag 145 (#085/#blogg100) - Nackspärr kan jag klara mig utan

Nu har jag haft ont i nacken sen i fredags. Sov på spikmatta, med liniment och vetevärmare. Kunde sova men när jag vaknade i morse hade jag fortfarande ont och var stel. Nu på kvällen gör det lite mindre ont faktiskt så jag hoppas samma kur i natt kan göra att det släpper helt. HAr svårt att tänka när det värker hela tiden.

Idag skulle jag utföra mitt lilla fotouppdrag på morgonen men precis när jag skulle svänga av för att parkera började det regna så smått. Blev till att skjuta på det till eftermiddagen. Så efter jobbet parkerade jag vid Leanahuset och skuttade ut i skogen, genom snår och buskage. Insåg att jag borde haft med tövlarna för ute i snåren mot älven vid Munkebergsstrand var det allt annat än torrt. Nå ja sandaler går ju bra att plaska i vätan med så jag trampade på och rörde upp en massa flygfän. Tog lite bilder mot Luleå som beställningen på bild löd. Den skulle användas i en studentpresentation där man gör ett förslag som betyder att vyn därifrån skulle exponeras bättre än vad den gör idag. Lite lustigt eftersom man i kommunfullmäktige klubbade igenom bebyggelse på Munkebostrand igår. På tal om stranden så var det oerhärt fint längst ut när man var som närmast Mjölkuddsbanken. Nästan som ett hedlandskap. Synd bara att så mycket skräp från älven flutit i land där. Mycket fåglar var det ocås, skrämde tyvärr upp en massa tärnor när jag tog mig fram till vattenkanten för mig mig. Har aldrig varit där förut så det var lite spännande och det är onekligen en fin vy över staden därifrån. Den här som nästan ser ut som en datorgenererad skiss med naturligt vatten får vara dagens bild.

Hittade lite blommor och så min favorit på våren att fota, ormbunkar så det blev sådana som sedan redigerades lite olika för jag hade lite tid över medan jag väntade med att få laga middag till Henrik skulle komma hem. Man har ju oceaner av tid när man faktiskt åker från jobbet kl 17 (även om det idag blev 17:20) :-)

Han till och med till gymmet med Vincent så han fick skaffa sig ett gymkort. Efteråt var vi och handlade på ICA och hittade 3 stora bitar hängmörad Entrecotê för halva priset "kort datum". De var helt perfekta.

Klockan är 21:22 och solen lyser fortfarande ute, sjön ligger spegelblank, nu skulle man paddla. Men med nackspärr är det nog en mycket dålig idé. Det ligger 5 svanar och är alldeles gyllengula i sjön, blir lite avundsjuk på dem.

Är trött så ja borde väl hoppa i sång jag ockå, Henrik sover redan, skall med taxi före kl 5 i morgon bitti. Stackare!

Dag 144 (#084/#blogg100) - Du hade rätt!

Grått, trist och regnigt ute. Frustration när allt är en grå massa och jag inte kan komma på något att fåta. Gnällde lite åt en av fotokompisarna som kontrade snabbt med att det är ju bästa ljuset ute nu. Gahhh.... kan jag bara inte få tycka att det är svårt när det är grått och regn.

Men så körde jag hemåt och i höjd med älven så exploderade färgmättnaden i blad och gräs. Allt blött ger ju fantastiska färger. Så jag får ju ge Anders rätt. Tre bilder tagna handhållet för att stativet fick en knäpp. Den sista är dagens bild.

I morgon har jag ett fotouppdrag, får se om jag lyckas uppfylla kraven och om vädergudarna är med mig.

I natt drömde jag att jag jag var på sista Kentkonserten och alla, jag menar varenda en på konserten hade tagit med sig en vit ros och när refrängen i Den västra stranden drar igång, åkte de alla upp och vajade i takt. I sista refrängen kastades de alla upp på scenen, ett hav av rosor bandet vadade i. Refrängerna och låten slutar med "En vit ros i din hand" för er som inte kan texten. Hur alla hade lyckats skaffa rosor och dessutom hållt dem gömda för varandra och bandet fram till det ögonblicket vet jag inte, men så kan det vara i drömmar.

Dag 142 (#083/#blogg100) - Glida bort i musiken

Mitt lyssnande på Kentskivan fortsätter och jag märker hur fler och fler låtar sätter sig fler och fler strofer som går in i hjärtat. Hittar paralleller till mitt eget liv. Skrattade gott åt några rader som jag var tvungen att skicka till en vän som förstod det roliga, ett gemensamt skratt som kändes bra. Små saker som knyter ihop livet.

Det är det jag gillar med musik och särskilt sådana låtar som berättar något. Jocke Berg har alltid varit bra på det, Lars Winnerbäck är en annan vars låtar kan få en mening i mitt eget liv samt Depeche Mode där det ofta är Martin Gores låtar jag fastnar för.

Vaknade i morse när jag skulle skjutsa Vincent till Sävast 07:40 med världens nackspärr och inte har den blivit bättre. Detta gjorde att alla planer på att åka någonstans för promenad och foto fick strykas. Anders och Johanna ville fila på Café Rävasten så jag tog bilen dit och fikade med dem. Mycket trevligt och gott fika.

Väl hemma var det riktigt varmt ute och mina tulpaner hade slagit ut så de fick bli det jag riktade min kamera mot. Först ut var de gula.

Men dagens bild får bli den här på de röda. Fick till en bra skärpa på ståndarna. Kanske hinner med någon mer bild på dem innan de blommar ut.

Hämtade Vincent i Sävast kl 15:30, de hade vunnit med 6-2 mot Övertorneå. Vincent hade stått och de 2 målen han släppt in var på straffar. "Billiga sådana" enligt Vincent. Han tyckte matchen var lite tråkig, han hade inget att göra. Som målvakt måste det ju vara bra fast det är väl klart man vill ju använda sina färdigheter också och det känns säkert bättre att vinna när man gjort en massa räddningar.

Hade hoppats på film idag eller på onsdag men omständighetern ville annat så nu är det ombokat till onsdag veckan därpå. Liten besvikelse. Behöver de där stunderna av avkoppling, mikropaus i jämförelse med att dra till fjälls men har samma verkan på kroppen och sinnet. Men att få sitta ensam och lyssna musik kan delvis ge samma effekt även om jag kan bli enormt emotionell när jag lyssnar. Idag har Tennsoldater gått på repeat och samma Den västra standen. Den sistnämnda när den drar igång refrängen första gången, då står varje håstrå på min kropp i givakt. Vilket rys alltså. Via den låtens omnämnande av In Liverpool av Suzanne Vega hamnade jag på hennes The Best Of-skiva RetroSpective och lyssnade på gamla godingar.

Skall ta och smörja in nacken med liniment, borde väl slå på bastun också. Den kombon borde göra susen.

Dag 142 (#082/#blogg100) - Hjältar

Dagen har bestått av att vara chaufför och supporter till Henrik & Herman Bylund som sprungit Scaniamilen under Luleå Stadsmara. Jag såg till att de kom dit i tid för att hämta ut sina nummerlappar och tröjor, Vi slappade i några fåtöljer och väntade på att min gamla Garmin 305:a som Herman skulle ha skulle ladda klart.

Strax före kl 13 var det dags för uppvärmning. På väg till starten såg jag att manliga vinnaren på halvmaran var på väg in så jag knäppte en bild på honom. när kranskullan från Luleå Basket slängde kransen om halsen på honom. Varför får de kransen före mållinjen? Man såg hur stressad han blev av att det tog tid, han ville ju över linjen på en bra tid.

Uppvärmningen leddes av en kollega till Henrik. Hon peppade dem med att 1000 meter är riktigt långt :-)

 Henrik på uppvärmningen. Herman vägrade vara med på bild när han studsade omkring.

 Bad grabbarna stå långt åt sidan så jag kunde fota dem när starten gick men de hamnade mitt i smeten på något vis, fick bara med Henrik på bild men mer av ren tur.

 Sen blev det en lång väntan Herman hade sagt 58 minuter och Henrik 59 minuter. Jag passade på att hänga lite med Mattias som hade varit duktig och sprungit STiLloppet, ett 7,4 km terränglopp. Många medaljer skulle delas ut.

Plötsligt kom Ida, 4-barnsmorsa och heltidsarbetande och  en god vän till mig springandes i mål på halvmaran! Go Girl! Hon sprang in på  2:04:18, så jäkla bra gjort! En hjälte! Hon han inte stanna och prata hon behövde kasta sig in i duschen och åka på dotterns dansuppvisning.

Medan vi stod och väntande så kom det in en kille som sprungit Scaniamilen på ca 40-43 minuter eller så. Han bara slänger sig ner på marken, hel slut. Men det visar sig bli värre än så, han mer eller mindre kollapsar när Röda Korsetpersonalen fått honom till gräsmattan. Jag råkade stå precis bredvid för att fota målgång och kunde se vilket fin arbete dessa människor gör. De pratade lugnt med honom, såg till att han fick i sig vätska, svepte in honom i filt och strök honom lugnande medan han fick kontroll på andningen igen. Vilka hjältar! Senare kom ambulanspersonal och han fick eventuellt åka in för att bli uppvätskad. Innan jag lämnade området hade 2 till kollapsat, den ena bara ett 20-tal meter från mål och en annan ytterligare 100 meter bort. Det visar hur viktigt det är at dricka ordentligt innan ett lopp även om termomentern bara visar 15-16 grader. Ytterligare en hade fått åka från loppet i ambulans tidigare under dagen. Röda korset hade det stressigt men bemötte alla med sådan respekt. 

Dagens skratt fick jag åt denna kille, han heter Daniel Poläng och i Norrbottenskuriren kunde man läsa att han springer i sandaler och tyckte att han behövde en dräkt som passade till. Han var på besök från Skåne för at köra loppet och säger att han kommer igen nästa år i ny dräkt. Kul att han kom hit upp och inte körde i den anonyma massan som är Göteborgsvarvet samma dag. Även han får vara en hjälte, att sprida glädje och genomföra loppet i den där masken.

Tyvärr är jag en dålig människa, jag knäppte några bilder 13:47 för att ställa in så jag hade bra inställningar när familjen skulle komma, jag studerade Röda korsetmedarbetarnas arbete och sen knäppte jag bilder på romaren 13:49.  Men den minuten jag tittade bort lyckades Herman springa i mål utan att se mig och utan att jag uppmärksammade honom, han var ju 10 minuter för tidig. Man borde ha GPS-sändare på löparna eller utrusta sonen med en Garmin som kan sända live var han är alt. Runkeeper. Kl 13:55 kom dock nästa familjemedlem över mållinjen och då var jag beredd. Så här trött kan man se ut efter sitt första millopp.

 Så här glad kan man se ut när man inser att man tagit sig i mål på sitt första millopp.

Dagens bild får bli denna på två hjältar. En som sprang på 48:16 och den andra på 55:57. Så jäkla bra gjort!

Medan grabbarna åt lite mat efter loppet så kom en sann hjälte i mål, Masatoshi Yamauchi. Han drabbades av en sjukdom (Guillian Barrés Syndrom) för 14 år sedan som gjorde honom förlamad nedanför axlarna och läkarna sa att han nog inte skulle kunna gå igen och inte kunna tävla. Men den

här mannen verkar inte hålla med läkarna utan nu går han halvmaran med rullator. I år på tiden 3:48:41 och då skall man tänka på att det varit så dåligt plogat i Kiruna i år att han kunde inte börja träna förrän i början på maj. Vilken järnvilja och kämpe!

Såg sedan till att grabbarna kom sig till en dusch och ett fikastopp på Friends där jag betalade för en stor (150 g) glutenfri räkmacka för 145 kr, jag fick en liten (75 g) som kostar 95 och en näve extra räkor när jag påpekade att jag fått fel storlek. Sen upptäckte jag att brödet var så torrt att det var helt oätbart så vips hade jag betalat 145 kr får 2 nävar räkor, ett ägg, en klyfta tomat och ett salladsblad. Inte värt det det minsta. De som jobbade där idag får ingen hjältestatus idag.

Herman började må illa i bilen hem och kräktes när vi kom hem, han skyller på en banan han ätit efter loppet som smakat konstigt. Efter kräket mådde han bättre.