Dag 142 (#082/#blogg100) - Hjältar

Dagen har bestått av att vara chaufför och supporter till Henrik & Herman Bylund som sprungit Scaniamilen under Luleå Stadsmara. Jag såg till att de kom dit i tid för att hämta ut sina nummerlappar och tröjor, Vi slappade i några fåtöljer och väntade på att min gamla Garmin 305:a som Herman skulle ha skulle ladda klart.

Strax före kl 13 var det dags för uppvärmning. På väg till starten såg jag att manliga vinnaren på halvmaran var på väg in så jag knäppte en bild på honom. när kranskullan från Luleå Basket slängde kransen om halsen på honom. Varför får de kransen före mållinjen? Man såg hur stressad han blev av att det tog tid, han ville ju över linjen på en bra tid.

Uppvärmningen leddes av en kollega till Henrik. Hon peppade dem med att 1000 meter är riktigt långt :-)

 Henrik på uppvärmningen. Herman vägrade vara med på bild när han studsade omkring.

 Bad grabbarna stå långt åt sidan så jag kunde fota dem när starten gick men de hamnade mitt i smeten på något vis, fick bara med Henrik på bild men mer av ren tur.

 Sen blev det en lång väntan Herman hade sagt 58 minuter och Henrik 59 minuter. Jag passade på att hänga lite med Mattias som hade varit duktig och sprungit STiLloppet, ett 7,4 km terränglopp. Många medaljer skulle delas ut.

Plötsligt kom Ida, 4-barnsmorsa och heltidsarbetande och  en god vän till mig springandes i mål på halvmaran! Go Girl! Hon sprang in på  2:04:18, så jäkla bra gjort! En hjälte! Hon han inte stanna och prata hon behövde kasta sig in i duschen och åka på dotterns dansuppvisning.

Medan vi stod och väntande så kom det in en kille som sprungit Scaniamilen på ca 40-43 minuter eller så. Han bara slänger sig ner på marken, hel slut. Men det visar sig bli värre än så, han mer eller mindre kollapsar när Röda Korsetpersonalen fått honom till gräsmattan. Jag råkade stå precis bredvid för att fota målgång och kunde se vilket fin arbete dessa människor gör. De pratade lugnt med honom, såg till att han fick i sig vätska, svepte in honom i filt och strök honom lugnande medan han fick kontroll på andningen igen. Vilka hjältar! Senare kom ambulanspersonal och han fick eventuellt åka in för att bli uppvätskad. Innan jag lämnade området hade 2 till kollapsat, den ena bara ett 20-tal meter från mål och en annan ytterligare 100 meter bort. Det visar hur viktigt det är at dricka ordentligt innan ett lopp även om termomentern bara visar 15-16 grader. Ytterligare en hade fått åka från loppet i ambulans tidigare under dagen. Röda korset hade det stressigt men bemötte alla med sådan respekt. 

Dagens skratt fick jag åt denna kille, han heter Daniel Poläng och i Norrbottenskuriren kunde man läsa att han springer i sandaler och tyckte att han behövde en dräkt som passade till. Han var på besök från Skåne för at köra loppet och säger att han kommer igen nästa år i ny dräkt. Kul att han kom hit upp och inte körde i den anonyma massan som är Göteborgsvarvet samma dag. Även han får vara en hjälte, att sprida glädje och genomföra loppet i den där masken.

Tyvärr är jag en dålig människa, jag knäppte några bilder 13:47 för att ställa in så jag hade bra inställningar när familjen skulle komma, jag studerade Röda korsetmedarbetarnas arbete och sen knäppte jag bilder på romaren 13:49.  Men den minuten jag tittade bort lyckades Herman springa i mål utan att se mig och utan att jag uppmärksammade honom, han var ju 10 minuter för tidig. Man borde ha GPS-sändare på löparna eller utrusta sonen med en Garmin som kan sända live var han är alt. Runkeeper. Kl 13:55 kom dock nästa familjemedlem över mållinjen och då var jag beredd. Så här trött kan man se ut efter sitt första millopp.

 Så här glad kan man se ut när man inser att man tagit sig i mål på sitt första millopp.

Dagens bild får bli denna på två hjältar. En som sprang på 48:16 och den andra på 55:57. Så jäkla bra gjort!

Medan grabbarna åt lite mat efter loppet så kom en sann hjälte i mål, Masatoshi Yamauchi. Han drabbades av en sjukdom (Guillian Barrés Syndrom) för 14 år sedan som gjorde honom förlamad nedanför axlarna och läkarna sa att han nog inte skulle kunna gå igen och inte kunna tävla. Men den

här mannen verkar inte hålla med läkarna utan nu går han halvmaran med rullator. I år på tiden 3:48:41 och då skall man tänka på att det varit så dåligt plogat i Kiruna i år att han kunde inte börja träna förrän i början på maj. Vilken järnvilja och kämpe!

Såg sedan till att grabbarna kom sig till en dusch och ett fikastopp på Friends där jag betalade för en stor (150 g) glutenfri räkmacka för 145 kr, jag fick en liten (75 g) som kostar 95 och en näve extra räkor när jag påpekade att jag fått fel storlek. Sen upptäckte jag att brödet var så torrt att det var helt oätbart så vips hade jag betalat 145 kr får 2 nävar räkor, ett ägg, en klyfta tomat och ett salladsblad. Inte värt det det minsta. De som jobbade där idag får ingen hjältestatus idag.

Herman började må illa i bilen hem och kräktes när vi kom hem, han skyller på en banan han ätit efter loppet som smakat konstigt. Efter kräket mådde han bättre.