En konstig dag

I dag har det varit en konstig dag. Det är ett år sedan min arbetskamrat Daniel tragiskt omkom i en trafikolycka. En händelse som kom så oväntat och drabbade många väldigt hårt.

Jag pratade igår med hon som var Daniels chef och vi bestämde att vi ställer fram fotot på ett av våra bord (det står i vanliga fall uppe på en tidningshylla i köket) tillsammans med några ljus.

På morgonen var jag tvungen att fara in till Luleå centrum och lämna en grej så jag passade på att ringa och höra om jag skulle köpa med mig några blommor att ha bredvid och det tyckte hon var en god idé. Fick även uppdrag att köpa med mig blommor till Thomas på jobbet som vi skulle fira lite senare på dagen.

Väl inne på stan så upptäckte jag första blomsteraffären öppnar först kl 9 så jag gick på Condis och tog mig en macka och en kopp te. Där inne satt ett gäng med studenter och skrattade högt och mycket. Själv satt jag i mina tankar och kände mig ganska ledsen för att tänka på Daniels död fick mig även att tänka på morfar som jag saknar så mycket. Dessutom har en vän precis förlorat sin mamma väldigt hastigt. Det kändes som det blev för mycket att sitta där och höra deras glada skratt så jag svalde snabbt det sista av teet och gick till blomsteraffären.

Köpte en härlig orange bukett till Thomas och tre mörkröda rosor med en kvist av något slag till att ha bredvid fotot. Kändes konstigt att gå därifrån med en "minnesbukett" och en födelsedagsbukett. Men så är ju livet, glädje delar plats med sorgen och någon gång i livet kommer döden. Men huvudsaken är väl att man inte känner glädje inför någons död eller dödar någons glädje.

Kom till jobbet 9:25 och sprang upp i köket, där hade de ställt i ordning med fotot på ett bord, 2 ljus på sidan av och klippt ut den minnesannons som familjen hade satt in i tidningen idag. Ställde vasen med rosorna bredvid, läste dikten i annonsen och det högg till i magen och jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Samtidigt kom solen fram och sken in i vårt kök på jobbet, och något hände i kroppen. Ljuset, värmen fick mig att känna mig mycket bättre och några timmar senare vid lunchen var det som att all stress bara rann av mig (dels för att jag insåg att det jag hade att göra faktiskt skulle bli klart i tid med en acceptabel nivå på kvalitén och dels för att vissa problem på jobbet rett ut sig) och jag kände glädje det var längesedan.

Resten av dagen var det sol ute och glädje- och lyckokänslan blandades med vemodet som kom när jag tänkte på vilken dag det var. Det var en konstig blandning.

Andra bloggar om: död, glädje, sorg, lycka