Dag 307 - Moln, moln och mer moln

Fortfarande seg som sirap på morgonen och ångest över mörkret på kvällen. Tror aldrig jag längtat efter snö så mycket som just nu. Står faktiskt inte ut snart. Skulle behöva några dagar ledigt och ladda batterierna men var? Abisko kanske.

I morse var det i alla fall en fin soluppgång att njuta av innan jag for till jobbet. Alltid något. Försökte dela den med barnen men de bara "men som om vi bryr oss", jag som ville visa de fina molnen och färgerna. Nå ja jag avverkade dagens bild redan på morgonen.

De dramatiska molnen fortsatte på vägen till jobbet. Älskar sådana där moln.

På jobbet gjorde jag allt och lite till idag. Han inget av det som stod på min to-do-lista och morgondagen kommer bli hektisk plus plus så jag måste komma i säng hyfsat tidigt idag dvs före midnatt för att åka till jobbet minst en timme tidigare och preparera testmiljöer mm inför tester. Hade flera bra samtal men de drog ut på tiden och därför fick jag stress i morgon istället. Men på sikt tror jag att samtalen kan leda till positiva förändringar. Man får väl ta det onda med det goda eller något sådant.

Lagade middag till barnen när jag kom hem och gav mig ut på en promenad på 10,33 km utan kameran för en gång skull. När jag kom hem anade jag norrsken bakom molnen och var lat, ställde ut kameran på fönsterblecket för att se om något av det gick att fånga. Här är en bild där det i alla fall syns. Molnen var inte fullt lika dramatiska på kvällen men det är klart att de blir lite utspetade av 15 sekunders slutartid också.

Har lite dåligt samvete för att jag inte åkte till Kalix och ställde upp i söket efter den äldre mannen som är försvunnen men jag orkade bara inte med mörkret på den nivån idag. Promenaden i allt det svarta var nog jobbigt och då behövde jag inte titta neråt och leta något. Jag hoppas innerligt att de hittar honom snart.