Efter att ha haft ett kyligt förhållande med personen som jag den 23 september beskrev som min tvillingsjäl verkar vi vara på "speaking terms" igen och eventuellt skall vi se på Saw II idag tisdag. Men den som lever får se, så många filmkvällar har blivit inställda sen vi såg Saw någon gång i september förra året så jag vågar inte ta ut något i förskott. Att det är så himla länge sedan, tiden går fort ibland. Håll en tumme eller två för mig ikväll, så kanske jag få se en film jag gärna vill se och med en person som också uppskattar skräckfilm/rysare lika mycket som mig, någon jag kan prata om filmen efteråt med.
Det märks att hösten är på intågande (även om vädret ännu är högsommarvärme) för plötsligt kommer vemodet över mig, sorgen över något jag inte vet vad tränger sig på och försöker överösta allt annat. Men den här gången skall jag hålla det borta om det så skall ske på egen hand. Sambon brukar sällan förstå och jag tror inte nogge kommer finnas där som röst i natten en höst till, jag kan förstå honom men jag kommer ändå fortsätta att sakna våra pratstunder om allt mellan himmel och jord. Om vi ser film i morgon skall jag nog fråga vad som hände där i slutet av september/början av oktober i fjol vad gjorde att han mer eller mindre försvann.
Återkommer förhoppningsvis med rapport om hur filmen var.
Andra bloggar om: depression, tröst, film
Vi har förärats ...
2 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar