Undra om han oxå såg Kalle och chokladfabriken nyligen?

Igår såg jag Charlie and the Chocolate Factory, en alldeles alldeles underbar film med pralinen Johnny Depp i en av huvudrollerna som Willy Wonka. Tim Burton (en av mina absoluta favoritregissörer) har tagit sig an Roald Dahls drygt 40 år gamla saga och gör det med bravur. Jag var lite orolig innan jag såg filmen, skulle Burton lyckas fånga det magiska som jag minns från boken jag läste som liten. Det första skrattet kom rätt tidigt, yttepyttestugan som Charlie bor i med sin mamma, pappa, farmor, farfar, mormor och morfar är verkligen eländig så att man bara kan skratta åt det. Misären återspeglas verkligen bland annat när de kokar kålsoppa och det enda som finns att ha i mer är lite till kål men även den underbara kärlek som råder i familjen är påtaglig. Hur fattiga de än är kan ingen ta deras familjegemenskap ifrån dem.

Willy Wonka tidernas godisgeni stänger plötsligt sin fabrik då några börjar stjäla hans hemliga recept och alla arbetare får gå därifrån. Charlies farfar är en av de som blir av med sitt jobb på fabriken och berättar inlevelsefullt om geniet. Några år senare börjar dock fabriken mystiskt producera godis igen och framför allt "Wonka bars" som är en stor framgång. Willy Wonka har ingen sett på många många år så alla blir förvånade när det plötsligt utlyses en tävling, 5 guldbiljetter är gömda bakom folien på 5 st "Wonka bars". Chokladkakorna sprids över hela världen och folk köper chokladkakor som tokar för att vinna priset, ett besök på fabriken och ett speciellt pris till ett av barnen som kommer på besök.

Efter ett tag börjar rapporterna om vinnare strömma in, en värre än den andra och Charlie vill verkligen bli en av vinnarna för han drömmer om att få besöka chokladfabriken men han har inte pengar och enda gången han får en chokladkaka är på sin födelsedag. Som man förstår av filmens titel så kommer dock Charlie till fabriken tillslut och där inne möts han av en fantasivärld, där Oompa-loompas är trädgårdsmästare mm. Fabriksmiljön är fantasifull och Burton har ändå lyckats fånga den på ett trovärdigt sätt, det förefaller nästan helt naturlig med en flod av choklad, ätbart godisgräs och godis som växer på träd.

Karaktärerna i filmen är ganska extrema och mycket av handlingen utspelar sig kring deras karaktärsdrag, ibland går det dock lite väl fort tycker jag som om man speedar sig igenom historien. Oompa-loompas tid i rampljuset lättar upp filmen ytterligare och leder till många skratt. Willy Wonkas barnsliga uppträdande är uppfriskande och det kommer många sköna kommentarer från honom som är så träffsäkra.

Depp är som gjuten för rollen och jag är glad att det inte blev någon av de andra påtänkta skådespelarna (Steve Martin, Robin Williams, Nicolas Cage, Michael Keaton eller Christopher Walken) det hade inte alls varit samma sak. Freddie Highmore som spelar Charlie Bucket spelar sin roll med stor trovärdighet, hans oskyldiga uppsyn är äkta. De andra spelar sina roller väl, det är inte så lätt att vara halvt om halvt en seriefigur, för det är lite av seriekänsla över filmen. Det är en väldigt visuell film och som vuxen kan jag sakna lite mer kött på benen kring karaktärerna och gärna lite mer utrymme för Depp i hans roll som Willy Wonka men om man plockar fram barnet i sig så är det 115 härliga minuter och en film jag gärna ser igen för att den gör mig så glad.

Jag ger den 4,5 "Wonka bars" i betyg.

Vad anspelar rubriken på då, jo i DN kan man läsa idag att en man ramlade i ett chokladkar i en chokladfabrik och som alla som sett filmen (eller läst boken) vet så finns det en person som tar sig ett ofrivilligt chokladdopp. Förhoppningsvis är inte Darmin Garcia som ramlade i karet lika glupsk och motbjudande som Augustus Gloop som ramlar i chokladfloden.



Hyr eller köp filmen hos lovefilm.se

Andra bloggar om: kalle och chokladfabriken, burton, depp, film, filmrecension