Hierarkier och politik #006 #blogg100

Jag fascineras över vissa organisationers kommunikationsvägar, hur allt skall passera toppen eller i alla fall cc:as till toppen. Det blir så galet ineffektivt när man inte vågar lita på de som är något steg ner och som faktiskt är ansvariga för en arbetsuppgift/produkt/projekt. Snacka om att ta yrkesstoltheten och arbetsglädjen från medarbetarna.

En gång i tiden (typ 10 år sedan) arbetade jag med en kund i England som hade sådan hierarki, om jag som produktansvarig ville föra en diskussion med en på motsvarande nivå hos dem, vi kan kalla honom X var jag tvungen att maila min chef (eller min chefs chef, vår VD) som mailade en snubbe 2 steg ovanför X och så gick mailet vidare ner till X. Var någon på vägen sjuk eller ledig så kunde vi inte komma vidare. Om vi mailade varandra direkt kunde X få skäll, efter typ 100 mail gick de med på att vi talade direkt med varandra men att ledningsfolk på båda sidor skulle cc:as. Ingen i kedjan, jag upprepar INGEN hade någon som helst  kunskap om det vi diskuterade, det enda det handlade om var kontroll över att X gjorde något (för ingen av dem kunde ju bedöma om han gjorde rätt).  Om någon i X:s organisation ville veta något om våra produkter (där jag var produktansvarig) mailade/ringde de inte mig, de ringde min chef eller hans chef som givetvis inte kunde svara på en endaste fråga utan som få hänvisade till mig, då fick jag ofta ett mail med en cc till min chef eller en kallelse till ett möte där även min chef kallades. 

Att jobba i en organisation som det är verkligen piss.

Stötte på något liknande idag, hamnade i en diskussion med människor involverade i politik och kommunala bolag. Vilken soppa det kan vara. Vi har personval i Sverige idag men nästan ingen politiker vågar rösta efter eget huvud/hjärta när det väl kommer till val. Idag fick jag höra talas om politiker som sitter i en stiftelse som är ett "kommunalt bolag", de har omröstning snart om en viktig post inom bolaget och då har politikerna i styrelsen hotats att rösta på ett visst sätt, röstar de inte som partiet vill så skall de bli av med politiska uppdrag. I styrelsen sitter de förvisso invalda av kommunstyrelsen men kommunen har ingen styrning över stiftelsen och ledamöterna är ju själva personligt ansvariga som styrelseledamöter. Att då rösta som partiet vill mot den egna viljan och tron blir väldigt konstigt. Jag skulle aldrig stå ut att vara politiker under sådana förhållanden. När jag har röstat har jag gjort det på individer som brinner för frågor och sen får man ändå se hur de blir totalt överkörda när det skall röstas, hur de tvingas in att rösta mot sin vilja och egna övertygelse. Hur står de ut?

Jag har ett stort behov av att få vara självständig och göra det jag tror på och känna att de runt mig har förtroende för det jag gör och det jag kan. De måste inte uttrycka det men det måste märkas i handling, inte blir överkörd, inte bli förbigången.

Hur känner ni? Vad är viktigt för er i jobbet?