Kommer ha träningsvärk och blåmärken i morgon #002 #blogg100

Fjälldag nummer 2 blev en dag på skidor. Vi klev upp strax efter 8 och åt frukost. Kring 0930 hämtade vi ut hyrskidor och pjäxor och kring 10 hade vi kånkat skidorna till parkeringen bakom stationen och kunde ge oss iväg. 

Det var galet isigt och framför allt Vincent gnällde. Men hon i Fjällboden hade sagt att det skulle bli bättre. Vi kämpade på, långsamt gick det. Men solen sken och vi tvingades klä av oss några lager. 

Vi hade fantastisk utsikt. Herman surade lite över att hans ena stav inte fäste i snön. Hans ena framtand som varit skadad länge fick plötsligt för sig att tappa en flisa. Så då surade han över det oxå. 

Ungarna blev glada när det började gå utför. 

Ni ser väl skoterspåren, där jag står och fotar är det en "skoteråkning förbjudetskylt" undra vem som inte förstod bilden. 

Vi velade lite om vägen men bestämde oss tillslut för att ta en väg jag var lite osäker på men trodde jag visste var den skulle gå. Det hade nyligen kört skotrar på leden vi kom till och underlaget var inte längre isigt utan riktigt skönt att åka på. Vi swichade fram över snön. Kom fram till Apelsintallen där vi hade tänkt ta vänster men det var en lång fin nedförsbacke till höger som lockade barnen. Väl nere såg vi en till lite längre fram och tog halva den innan Vincent insåg att det skulle bli jobbigt att åka uppåt igen. Vi svängde av leden och tog oss upp för en liten kulle där vi kunde breda ut liggunderlaget och sätta oss i solen med vårt fika. 

Så skönt. 

Efter fikat fick barnen för sig att försöka hoppa sönder skaren. Var lättade sagt än gjort. Herman kämpade på och fick tillslut loss en stor tjock bit och började gräva under skaren. Han kunde sen bädda ner sig under snötäcket. 

Vincent fick lite hjälp av en tung mamma att hoppa sönder skare nog för att bygga ett snöflakstorn. 

När Herman fått hoppa söder sin grotta och Vincents torn rasat av allt fotograferande drog vi på skidorna igen och kastade oss ner för kullen. Barnen skrek av förtjusning för det gick fort och bra medan jag kraschade och lyckades tappa linsskydd och motljusskyddet på kameran. Herman kom och hjälpte mig leta. Vi hittade båda. Ut på skoterleden igen och det var inte så jobbigt uppför här som det varit tidigare när det nästa var is istället för snö. Några skotrar kom i kapp oss och vi fick hoppa ut i snön. Men en bit längre fram körde vi ikapp några av dem. De hade kört utanför lede och kört tokfast med ena skotern. Vi gled förbi och ner för en guppig utförslöpa, barnen sa att jag såg livrädd ut. Vi  kom ikapp resten av gänget som väntade på fastkörarna, vi meddelade vad som hänt.

Vid Apelsintallen träffade vi en kvinna  med 2 draghundar, de väntade på att få åka utför där vi kämpade med att oss upp. Hon hade varit rädd att hundarna skulle springa omkull oss. Vi önskade varandra god tur och skildes åt. Nu kom det värre och värre backar. Ungarna swichade ner som om de aldrig gjort annat. Jag ramlade som om jag aldrig stått på skidor förr. Ryggsäcken bidrog väl lite. Herman gjorde dock en inkörning där han skrapade i ansiktet och händerna när skidorna körde ner under skaren. Mina obehandskade händer tog oxå stryk. 

Vincent fångade när jag livrädd tog mig ner för backen och kraschade. 

Sen närmade vi oss Abisko igen och tog lite bilder. Herman gav sig ut i skogen och körde lite nerför. 

När jag hade fotar klart mötte vi en fransman som ville ha lite hjälp. Han hade aldrig åkt skidor innan så han fick en snabblektion och hjälp var han skulle åka. 

Vi skidade vidare utför livsfarliga backar där min rumpbroms användes flitigt medan barnen fick vänta på mig. 

På vägen mellan Abisko östra och Abisko Turiststation mötte vi en kille som hade kommenterat en av mina IG-bilder igår. Kul. 

Vi tog en omväg tillbaka till stugan. Herman åkte i en tokbrant backe som svängde. Jag och Vincent gick ner. Rundade stationen och ner mot hundgården. Herman fick syn på "pulkabacken" och tog sig upp för den med skidorna och kom i en hiskeligt fart ner. Han är galen. Själv lyckades jag ramla och dra något galet i axeln. Gör skitont och mitt redan trasiga knä gillade inte skidåkning. Men men vad gör man inte för barnen. Skall åka lite i morgon oxå. Idag blev det en mil på över 4 timmar så vi tar inte ut oss direkt. 

Men nu var barnen helt slut, solen började gå ner och när vi kom till stugan tittade jag ut och fick syn på de rosa topparna på bergen och visste att snart skulle himlen vara fantastiskt ljusblå. 

Ville gå ut och fota men fick inte för Vincent. Det var Settlers of Catan som gällde. Medan han satte upp spelet skickade jag turtips till IG-killen vi mött. 

Jag vann Settlers och fick äran att laga middag. 

Lövstek med avokado, sallad och currysås till mig och barnen hade även pasta. Sen efter middagen blev det sängliggande med mobiler. Jag bloggar, Herman gör slut på mitt 3G genom YouTube och Vincent gör tydligen det samma. 

Prognosen för norrsken ser tyvärr dålig ut men himlen är klar så vi får väl se om jag ids gå ut något eller inte. 

Hans med ett parti Carcassonne idag också. Vincent vann.