Stanna upp och ta bilden #019 #blogg100

Idag var det en helt fantastisk färg på himlen precis efter solnedgången när jag skjutsade Herman till träningen. Tyvärr kunde inte mobilen fånga den och kameran stod uppställd i vardagsrummet efter gårdagen. När jag körde hemåt fem minuter senare var det över. Jag brukar vara duktig på att alltid ha kameran med mig men så igår var jag trött och orkade inte packa ihop den. Dumt!

Idag på väg till jobbet var det samma sak, frostnupet överallt, isig dimma i luften, solen som gick upp och en specifik passage var galet vacker när solen strilade in mellan björkstammarna (är ju svag för björkar dessutom). Men om jag skulle stanna där någon dag och fota krävs det att jag parkerar i vägrenen och på något sätt klättrar över ett viltstängsel. Men jag vill. Samma sak på hösten då är just den lilla dungen av träd oändligt vacker. Jag måste bli bättre på att stanna upp, ta de där bilderna jag alltid tänker på. Finns ett hus på vägen hem som jag tänkt fota i flera år men aldrig tagit mig för, i höst skall det bli av, för det är en höstens nedgående sol det är som bäst.

Visst kan man nöja sig med att registrera i huvudet och njuta av det men det är ändå en stor tillfredsställelse när man lyckas fånga det där flyktiga vackra tillfället på bild precis så som man ville.

Jag ser fram emot att kliva upp tidigt på morgonen i San Francisco, ta kameran och stativet över axeln och smita iväg på en liten fotorunda innan konferensen startar, tror hotellet ligger ganska nära vatten dessutom.

Idag så blev det närmsta naturfotografering i norra Sverige detta, en IG-bild på våra nya tvålflaskor med doft av midnattssol och norrsken. Visste inte att de doftade.

Hade funderingar på startrails ikväll men vi får se, dels är det svinkallt ute, -15 och del så vill sambon att jag skall vara lite social och inte stå ute på balkongen med kamera och en fjärrkontroll en timme eller så. Får väl ta det någon annan dag kanske.