Dag 59 - Nya kläder och en promenad

Igår sa jag till sambon att jag skulles sätta klockan på 11 och verkligen sova ut. Vid 8 blev jag väckt av katten, kollade på mobilens klocka och somnade om med mobilen i handen.10:30 kom sambon in i gästrummet där jag sov, då tyckte han att jag sovit nog. Han ville kramas. Jag får aldrig sova så länge jag vill men orkade inte ens bli arg. Kl 11 klev vi upp och gjorde oss i ordning. Åkte in till Luleå på en shoppingrunda men först åt vi frukost på Café Condis. Jag köpte 2 klänningar, 1 kofta, 1 blus, 2 tröjor och 1 par byxor samt strumpbyxor och strumpor, nästan allt i svartvitt. Hade behövt ett par byxor till och en vårjacka samt ett par skor. Provade en massa kläder men det mesta satt som skit, är inte alls överens med årets mode heller (som vanligt) Sambon köpte en vårjacka, skor och lite t-shirtar. Kanske tar några kort på nya kläderna i morgon.

Var jättetrött när vi kom hem vid 4-tiden och somnade på sängen en timme. Slösurfade ytterligare en halvtimme innan jag klev upp och fixade middag. Herman åkte på bio med några tjejer i klassen och jag bytte om för att gå ut. Kom mig ut strax efter 7.

Det är verkligen oinspirerande att gå ut när det är halare än halast, mörkt och tokblåser men jag kom mig iväg, gick bort mot järnvägen och hittade en vagn att fota som får vara dagens bild.

Fortsatte bortåt Björkelund, svängde in och gjorde ett återbesök vid frörenseriet som jag fotat i dagsljus innan. Nu stod luckorna och slog i vinden och gnisslade, var läskigt där i mörkret. Långa slutartider gör ju att det ser ljust ut på fotot.

Tog en sväng bland de gamla husen i Björkelund och tog sedan skoterspåret över till Svartbjörnsbyn innan jag vände hemåt igen genom byn och via järnvägen. Stannade till vid Kioskpiraten och köpte mig en Snapple Pink Lemonade och en påse chips. Så nu ser jag till att äta upp det jag förlorade under promenaden  som 12,34 km :-)

I morgon bär det av till Luleå en sväng till, Vincent skall till Arcus och spela fotboll.

Får se om jag kommer mig iväg till Barcelona, vi flyger med Norwegian och de gick ut i strejk idag.

Dag 58 - Halvt vilse

Segare än sirap i morse också, när sjutton skall järnet kicka in?

Dök rakt ner i processerna på jobbet, jobbade mig igenom en drös mallar och färdigställde det mesta, har avstämning på måndag och sen måste jag göra utbildningsmaterial mm. Får se vad jag hinner innan jag åker till Barcelona.

Åker till Arlanda och sover på hotell redan måndag kväll, var sjuttsingen tar man sig en mils kvällspromenad runt Arlanda? Några tips?

Var galet hungrig när det var dags för förmiddagsfika, inte så konstigt igår åt jag bara frukost och lunch. Hade alltså inte ätit på 21 timmar. Tog några knäckebröd medan de andra åt tårta för att säga adjö till en kollega som slutar. Tycker det är jättetråkigt att hon slutar för hon verkar vara en som det var ordning och reda på, en jag kunde bolla med. Nåja det finns ju fler. Önskar henne lycka till på nya jobbet som är i helt annan branch (det är väl därför hon fick en riktig avtackning, går man till konkurrerande verksamhet brukar det inte se ut så).

Lunchade tidigt och sen ner i träsket med dokument samt svara på frågor från projekten och kunder innan jag kunde smita ifrån på eftermiddagsfika och se svenska herrskidslandslaget få silver i stafetten. Såg bara sista sträckan.

Chattade lite med kollegan som jag skall till SF med, han gör ett så sjukt bra jobb hos kund och det skall bli kul att få åka iväg tillsammans och få höra lite mer vad de pysslar med. Trivs i hans sällskap. Men det är ju en evighet till maj.

Slutförde mina dokument och 17:30 packade jag ihop och for hem. Mörkt och trist på hemvägen. Väl hemma bestämde vi oss för att gå ut och äta. Medan jag väntade på att Vincents träning skulle sluta så jag kunde få tag på honom fotade jag lite i min bukett jag fick igår.

Vincent hade ätit innan träningen så när han kom hem var han inte hungrig. Vi andra åkte på Allstar och för en gångs skull fick jag in ett glutenfritt bröd som gick att äta. Sa förvisso till väldigt tydligt innan att jag inte ville ha ett söndermicrat bröd som inte går att skära i.

Vi kom hem och jag satte mig vid datorn en liten stund, höll på att soma. Vips var klockan nästan 21 och jag fick tvinga mig själv att gå att byta om. 1 timmes promenad skulle jag då ut på  i alla fall. Lyckades ta mig ut, gick ner på isen och fotade molen som svischade förbi i en hiskelig fart. Eftersom både travet och arenan hade sina strålkastare på så lyste det upp hela stan. Molen var rätt coola och dramatiska.

Fortsätte tvärs över sjön på ett mjukt skoterspår med slask och lyckade mödosamt ta mig upp för backen på andra sidan. Svängde av mot Fagernäs och tog mig upp på berget, fotade ett träd som får vara dagens bild mest för jag gillar döda träd och färgen i bilden.

Irrade runt på skoterspår som var ömsom mjuka och ömsom hårda. Kom ut på en väg där jag gått på sommaren så jag visste var jag var. Fotade lite med mobilen och med kameran men vinden tilltog i träden när jag fotade med kameran så det blev bara suddiga träd mot den ljusa fina upplysta bakgrunden.

Fortsatte och gå och plötsligt blev det mörkare först en gång och sen en gång till, vägen som jag tidigare inte haft några problem att se låg nu i mörker. Fick ta fram pannlampan. Tog in på ett korsande skoterspår och trodde jag visste var jag var. Men det insåg jag snabbt att jag inte alls hade någon aning om, visste inte var jag skulle komma ut någonstans. Kartan i mobilen sa inte så mycket heller. Jag var en prick på ett stort grönt fält.

Men skoterspår leder ju alltid någonstans och det var bara att knata vidare. Men ändå gnagde lite oro i magen när jag gick där ensam i mörkret. Passade på att instagramma lite för att inte känna mig lika ensam.

Kom tillslut ut vid Gammelängsfortet och visste i alla fall var jag var. Grindarna stod öppna vilket var ovanligt men i mörkret och med lårdjup snö ville jag inte kliva utanför spåret, det hade jag provat på andra ställen idag.

Följde spåret tills jag kom ner på vägen som tog mig ner till villakvarteret och efter det gick det rätt snabbt hemåt. Lyckades efter 230 meter på gatan klara milen idag.

Dag 57 - Inte längre styrelseledamot Karjalainen

Sjukt seg i morse igen, släpade mig till jobbet där planan var att skriva färdigt mallar till en grej men jag tror allt annat som kunde komma i vägen gjorde det. Jag var så sjukt frustrerad och inte blev saken bättre av att magkatarren slog tillbaka stenhårt igen. Tog en lunchpromenad med Håkan för att rensa skallen. Bra mat på Bistro Norrland idag.

Fick igång världens flyt kl 17:05 och var i ett stim när jag insåg kl 18:05 att jag behövde skynda mig till Boden och Friluftsfrämjandets årsmöte. Vi var 8 sörjande, 6 styrelseledamöter (1 suppleant och 1 ordinarie saknades) och en ny person som skulle väljas in som revisor (som jag inte vet om han är medlem eller inte) och ena styrelseledamotens man, medlem men där mest för att han skulle ha hand om barnen som hade fått följa med upp. Ja deras 2 barn är också medlemmar men nog inte röstberättigade tror jag. Hade inte han följt med upp tror jag inte vi hade kunnat fatta några beslut, styrelsen kan ju inte ge sig själv ansvarsfrihet. Så stort är intresset bland de 98 medlemmarna.

Det var med liten klump i magen jag kom dit, jag har suttit i styrelsen sen 29 mars 2010 efter att jag ramlat in på ett årsmöte mer eller mindre och haft åsikter. Nu när jag letar bakåt i bloggen ser jag hur det trampats vatten länge. 2013 skrev jag ungefär samma sak som igår.

Efter årsmötet där jag lyfte några punkter som jag tyckte styrelsen kan jobba på under året så blev jag avtackad efter att ha fått Förtjänstmärket ("Förtjänstmärket Kan tilldelas Ledare eller Funktionär efter tre års aktiva insatser.") dröjde lite längre är tre år för mig. Fick fina blommor och ett presentkort.

Jag önskar verkligen styrelsen lycka till i uppdraget att få igång en levande förening och jag själv kommer vara i stugan de söndagar som jag står på schemat och jag kommer hålla Knytte. Det är bara styrelsearbetet jag upphör med detta år, vem vet kanske saknar jag det och återvänder sen. Men jag behöver distans och paus känner jag.

När mötet var slut tog jag med mig kameran ut i backen och knäppte en bild. Vet att jag har en nästan likadan sen tidigare som dagens bild (14 januari) men jag ville ha något som symboliserade den här dagen. Tänkte först fota stugan men de satt där inne och höll konstitutionerande möte och ville nog inte bli fotograferade.

Åkte hem, satte blommorna i vatten och bytte om. Tog mig ut i blåsten på en kort promenad, 3,68 km. Så idag blev det bara två korta rundor.

Dag 56 - När skall man avsluta konstgjord andning?

Började dagen med en ett dropp i armen på hälsocentralen. En effektiv sköterska satte snabbt droppet, tryckte på i full hastighet och lät mig sen gå hem istället för att övervakas. Skönt. Vi kollade igenom mina provresultat från provtagningen och Hb:t hade hunnit sjunka från 97 till 88 på en vecka och mina depåer var helt tömda så jag gjorde nog rätt i att gå och kolla mig. Inte undra på att jag varit tokblek och hängig. Men hur sjutton skall jag få till att jag får en dos innan allt är kört, att slippa dessa dalar?

Kom på jobbet 09:30 och fortsatte jobba med processerna, hade avstämning med en kollega. Gällande några andra processer jag är och nosar på fick jag medhåll om att de måste fixas men ingen verkar vilja vara ansvarig för det arbetet. Jag kan inte ta på mig det för jag vet för lite om hur det fungerar rent tekniskt, kan bara beskriva principiellt vad jag behöver för stöd i mitt arbete.

Gick och käkade med en av juniorerna på jobbet, grymt kompetent och många vettiga tankar och idéer. Kul att jobba med.

Blev sittande kvar i ett stim på jobbet och bestämde med dem hemma att de fick laga middagen själva. Tyvärr förstördes stimmet av att ordförande i en styrelse jag sitter i ringde och ville prata om det faktum att jag sagt till valberedningen att jag inte ställer upp i år igen. Var tydligen inte populärt besked. Jag har egentligen våndats från och till i flera år men inte hoppat av tidigare i tron om att det skall bli bättre om att styrelsen på något sätt skulle kunna få igång verksamheten plus att jag inte velat lämna de andra i sticket och varva ett huvud mindre som gör saker på arrangemangen. Men i år kände jag att nu orkar jag inte längre, jag tror inte på det vi gör, vi har några medlemmar men de engagerar sig inte alls, det kommer få deltagare på de aktiviteter vi har. När vi söker ledare och är beredda att skicka folk på kurs vill ingen.

Det kändes tillslut som det enda vi gjorde var att ha styrelsemöten och pyssla om en föreningslokal. Jag förstår att de som varit engagerade från 70-80-talet när föreningen var stor och väldigt aktiv har ett hjärta som klappar för föreningen och lokalen, de har investerat sjukt mycket tid i det. Men jag ser bara en patient som ingen besöker, som ingen verkar ha nytta av längre, som inte kan ge något och som själv inte vill vara kvar längre. Den konstgjorda andningen måste kanske upphöra nu. Det kommer smärta, det är trots allt över 80 år sedan föreningen bildades och det finns massor med funderingar på vad händer då med lokalen, med alla grejer vi fått genom åren osv... men det är inte längre min huvudvärk. Vill de sitta där på britsen och försöka pumpa liv i liket så får de göra det men mina händer orkar inte längre. Jag gick med en gång i tiden för att jag trodde att det skulle gå att väcka liv i det, få igång en livsnerv med aktiviteter, få exempelvis vuxna att vilja träffa, göra friluftsutflykter mm men intresset finns inte. Här uppe kanske folk anser att det kan vi göra själva eller det ordnar i på Fejjan. Jag hade även tänkt att föreningen kanske skulle kunna ge mig lite större bekantskapskrets, människor att umgås med men inte heller det har hänt.

På tal om människor att umgås med så tog jag mig ut på en promenad efter telefonsamtalet, 19:30 ungefär gav jag mig ut i spöregnet och utan mina dobbar. Smart Bea! Gick ner på isbanan i Norra hamn och försökte ta mig framåt efter att ha fotat teatern. På kanterna "gångbanan" var det 1 decimeter slask och mitt på var det i alla fall inget vatten men då tokhalt istället. Gav upp vid Hälsans Hus och gick på gångvägen mot Södra hamn istället, stannade under Bergnäsbron och fotade dagens bild den mellersta bilden.

När jag kom ner mot norra hamn fick jag syn på Tutti-frutti-husen och kom att tänka på en fd vän, han som helt stängt ute mig sen han skaffa flickvän (och fick barn). En sådan otrolig saknad sköljde över mig (och gör det nu igen när jag skriver om det). Började storgråta där jag gick i regnet, snörvlade och kände mig urfånig. trodde jag hade kommit över, slutat att sakna på de 2 år som gått men tydligen inte. Gick upp mot stan och hamnade på gatan där en av mina andra vänner bor, tittade upp mot hans fönster men det såg svart ut. Tror han oxå är på väg helt bort, kan inte ens minnas när han hörde av sig senast och föreslår jag att vi skall ses så är ursäkterna många. Vi har heller knappt setts på 2 år mer än på någon fika då och då och några korta chattmeddelanden när jag behövt hjälp med något fotogrej odl. Att saknaden av vänner att umgås med kan göra så jävla ont. Har en till (och hans flickvän) som jag träffar allt mer sporadiskt, han är allt mer offline och verkar boa in sig med sin flickvän han också helt plötsligt. Sen finns det ingen kvar, bara familjen att vara med. Varför kan man inte bara få stänga av känslor, varför fortsätter min hjärna med konstgjord andning istället för att förklara vänskapen helt död, glömma bort den?

Lyckades halka mig tillbaka till jobbet och bilen, sjöblöt ända in på kroppen kändes det som, fötterna skrumpna av väta. Men jag tog mig runt 10.14 km i alla fall. Kommer ha träningsvärk i morgon av att jag gick och spände mig för att inte ramla.

Åkte bort till Coop på Sveafältet och handlade och kom hem och gjorde några mackor till middag. Försöker tina upp med en kopp te.

Dag 55 - Poor little bunny

Seg i morse, huvudvärk och allmänt hängig vilket jag blir av bihåleinflammation men släpade mig upp och tog mig iväg till jobbet lite senare än vad jag tänkt mig. Väl på jobbet grottade jag ner mig i processbeskrivningarna igen och kom en bra bit på vägen. Analyserade lite testprogramvara och hjälpte några kollegor med olika saker. Han inte boka flygbiljett till Stockholm som jag skulle så det måste jag göra i morgon bitti (eller förmiddag skall jag väl säga för i morgon blir det kort dag, skall vara på Sanden kl 8 för infusion nummer 2). Tar med jobbdatorn i morgon så kanske jag kan ligga på britsen och jobba medan jag väntar på att livselixiret skall rinna i mig.

På tal om kroppen och sjukdomar så tipsade Lena på jobbet mig om Vetenskapens värld som hade handlat om glutenintolerans och om hur man kan bota det med hakmaskar, verkar finnas en del som forskar på området. Men tyvärr så är det nog inte ett alternativ för mig då just hakmaskar suger så mycket blod att det ofta leder till ameni och det brukar jag ju fixa att få på alldeles egen hand utan maskar. De har faktiskt inte testat så att jag inte har hakmask då de sökte svaret på varför jag har anemi minns att jag 2012 mailade VC och frågade om det gick att testa, men om jag inte minns fel så svarade de att om jag inte varit på något ställe där det är vanligt så borde det inte vara det.

På lunchen åt jag en god sataykyckling och efter lunch skrev jag mer processbeskrivningar och lyssnade på damernas 10 km fristil i VM. Så grymt imponerad av Charlotte Kalla, vilken kvinna, vilken skidåkerska.

Själv var jag betydligt sämre idag gick bara 6,63 km så 2 km back hittills denna vecka och jag som behöver ligga i för att väga upp nästa vecka i Barcelona där jag är schemalagd med aktiviteter typ från kl 8-23 varje dag. Blir väldigt tidiga eller sena promenader om jag skall göra något där.

På dagens runda passerade jag hölador/redskapsbodar som jag fotat förut men idag blev det några av de andra. Blev rätt nöjd med dagens bild (den andra bilden) eller ja jag är rätt nöjd med båda faktiskt. Den första fick jag en som hade bättre himmel på men då var inte fokuset lika bra. Molen rörde sig sjukt snabbt så jag fick ta det som erbjöds. Snön som rasat från taket stör mig lite men man kan ju inte städa innan. PÅ den övre borde jag haft lite mer luft till höger, hade det när jag tog den men hade fått den lite på sniskan så upprättningen åt av utrymmet där. Klantigt men inte alltid rätt att sikta ner man egentligen inte ser så mycket i displayen pga mörker.

När jag kom hem låg sambon på sängen, han har en "Man Cold" typ så här illa:

Tog just dagens SinoCleardos och råkade luta bak huvudet efteråt, mycket dumt jäklar så ont det gör i slemhinnorna i halsen. Det gör jag aldrig om. Kan knappt svälja. Näsan tokrinner så något gör det i alla fall. Men smärtan i näsan när man tar det, 7 plågsamma dagar kommer det bli.

Jag kommer sova i källaren i natt, vill inte bli smittad av sambon. Det betyder kattmys hela natten.

Dag 54 - Bihåleinflammation

Vaknade med huvudvärk och blodsmak i munnen och tryck över bröstet. Tjoho vilken härlig start på dagen. Ville bara dra täcker över huvudet och somna om. Men sen kom jag på att pappa var här. Masade mig upp efter en snooz och gick ut i köken. Pappa var vaken och satt och surfade på iPaden. Vi åt frukost tillsammans med barnen. Henrik hade redan åkt till jobbet.

Pappa skulle vara på sitt möte kl 08:30 så jag fick leta fram en nyckel och instruera var den skulle läggas så barnen kunde ta in den sen. Kramade om pappa och bad honom köra försiktigt hemåt sen. Han har blivit förståndig på äldre dag och blåser inte alla 120 milen på en gång. Han skulle stanna i Gävle och sova. Skönt.

All den fina frosten från igår hade blåst bort i natt och ute var det -17 på morgonen. Körde Herman till skolan och skällde på honom för att varken vantar eller mössa var med. Tycker han skall vara ute på rasterna och vet att skolan har det som regel också. Men tydligen är man för cool för att vara ute när man går i 6.an eller nåt.

Kom till jobbet och konstaterade att idag var det 2,5 timme av arbetsdagen som inte var inbokad till kurs eller möte. Försökte jobba effektivt med processarbete mellan inbokningarna och kom en bra bit. I morgon tror jag att jag skall stänga in mig i ett tyst rum och bara tokjobba med det för att komma i mål innan det är dags att bolla med en kollega och börja planera utbildningar mm.

Fick veta idag att jag skall åka på Mobile World Congress i Barcelona nästa vecka. Jag skall bland annat sköta sociala medier för Atea Mobilitet och även sammanställa info för de där hemma sen. Skall bli kul, är ett roligt sätt att bevaka en mässa på. Får försöka hinna kolla agendan, handla mig lite kläder att ha på mig och se hur sjutton jag skall hinna gå en mil och ta ett foto om dagen där borta. Stativet och kameran och några objektiv måste med. Får nog kolla upp vad som kan finnas som lämpliga objekt i Barcelona i närheten av hotellet.

Men det får bli i veckan, skall även kolla av lite med några kunder om det är något de vill att jag skall hålla utkik efter åt dem. Bra att kunna sprida kunskap efter man varit iväg.

På jobbet tilltog huvudvärken och tillslut insåg jag att det ju är bihåleinflammation jag har. Pratade med kollega som också har det och hon tipsade om SinoClear som hjälpt henne. Köpte efter jobbet mellan hämtningar av båda barnen på träningarna.

Efter hämtning tog jag och bytte om (efter att ha försökt övertyga mig själv om att jag inte behöcde) och gick ut nu var det bara -3. Tog min knasiga runda vid järnvägsspåret. Knäppte en bild och gick vidare, skulle knäppa en bild till och upptäckte att jag glömt sätta tillbaka kameran från ISO 500 (hade tagit en testbild bort mot stan där det lös grönt bakom molnen men var för ljust för att fånga). Då började tåget som varit en del av mitt motiv rulla iväg. Nej nej. Men det stannade igen och jag fortsatte promenaden och tänkte att jag får väl leva med ISO 500-bilden om tåget hinner dra iväg innan jag hunnit vända och komma tillbaka. Men jag han och knäppte en bild till. Idag är dagens bild beskuren i 16:9 ett format jag inte använder så ofta men det var fula snöklumpar längst ner. Hade tagit en bild till med stativet lite högre upp men då blev ena lampan så ful. Är inte helt nöjd men hittade verkligen inget annat idag. Dumma snövallar hade blivit i alla fall bättre utan dem.

Kanske passar den bättre i svartvitt?

På tal om bilder så fick jag leverera ytterligare ett av mina foton till en som vill ha det i print (hon har sedan tidigare beställt en annan bild). Det var gårdagens foto på en tågväxel. Fick även fina ord från hennes sambo som kikade på mina bilder. Sådant blir jag glad av. Glad amatör som jag är.

När jag hade ca 1,5 km kvar började det snöa och det hade redan när jag gick ut varit stark vid (då i ryggen nu i ansiktet) så sista biten var kämpig. Små små snöflingor som var alldeles stickiga borrade sig in i ansiktet. Kom hem efter 11,52 km. Drack min jättegoda juice och ät lite kaka, sprutade SinoClear i näsan och trodde den skulle brinna upp, slog sen världsrekord i nysningar tror jag.

Dag 53 - Vitt vitt vitt

Vi klev upp rätt sent, åt frukost och började städa. Pappa skulle komma på eftermiddagen. Mitt i städningen (eller rättare sagt när vi precis börjat) knackade det på dörren. 12:04 kom pappa. Gahhh.... eftermiddagen för mig är typ vid 16-tiden. Nå ja han fick stå ut med att vi dammsög, fixade disk mm.

Jag och pappa åkte till Ruter Retro med barnen och fikade. Tyvärr inga roliga bilar inne i garaget. Sen en snabb sväng för att hitta adressen som pappa skall på möte på i morgon.

När vi kom hem igen bytte jag om och tog mig ut i det vita vädret. Under natten hade det blivit frost överallt. Vita 1,5 cm långa frostspikar på allt. Så fint. Kanske inte lika fint att ha det i håret.

Fotade först nere vid sjön och sen vi kanalbron och borta vid järnvägen innan jag gick på ICA och handlade och lämnade igen en film Herman och Henrik hyrt igår.

Dagens bild får bli den här från järnvägen. Gillar tåg, frost och rost!

Tog den även med Lumian men då stående blev bra den också. Lite annan färgton i den.

Totalt blev det en kort promenad på 7,16 km idag. Valde att ta en kort promenad för att hinna vara hemma. Behövde dessutom bara dryga 2 km för att nå veckomålet på 7 mil. Nu väntar vi på pizzabudet och sen blir det att slappa framför TV:n tillsammans.

Vincent läser upp info om alla fotbollsläger han kan hitta, tror han är sugen på att åka iväg i sommar. Någon som haft iväg sitt barn på något sådant som har bra tips? Min svikarson berättade just också att han börjat använda Facebook, likar saker och så. Hu vilken svikare ;-)

Dag 52 - Från solen i Boden till molen i Kalix

Sov bra i natt och vaknade faktiskt före väckarklockan men det hindrade mig inte från att gotta ner mig i sängvärmen och somna om en liten stund. Skönt. Ute var det redan ljust. Lycka.

Klev upp och fixade i ordning mig själv, packade lite mat och kameragrejerna samt varma kläder för att ta en promenad i Kalix. 

Jag och Vincent kom oss iväg i tid och påbörjade färden mot Kalix. Inte så ofta jag får tid att prata med honom så en bilresa på en dryg timme är ett bra tillfälle. Men jag skulle aldrig ha sagt "Åh vilket fint väder, sol och lite moln, perfekt för en fotorunda". För när vi kom närmare Kalix byttes solen ut mot regn, dimma och jämngrå himmel. Lockade inte alls. Men temperaturen var behagliga +3 i alla fall.

Vi var i Kalix lite mer än en timme före första matchen så medan barnen bytte om och värmde upp så satt vi föräldrar på läktaren och kollade på matchen innan. Strömnäs mot Kiruna. Småpratade med några pappor och vi kom in på hur man är som förälder på sidan av planen. Det skall vara en föreläsning av Magnus Hedman här i Boden snart om just det baserat på hans bok Låt ditt barn vinna. Papporna i fråga är rätt bra på att vara så där gapiga och pressande mot sina barn från sidlinjen och de erkände snabbt att de kanske borde gå på den där föreläsningen. När våra grabbars match började lyssnade jag på dem, en av dem ropade till sin son att han skulle skärpa sig, ta bollen osv... men sen när han gjorde ett snyggt mål, inte ett ljud från pappan. Knuffade honom i sidan och sa "ja men NU när han gör något bra så får du skrika" och han ropade att sonen gjorde det bra och skrattad åt min påminnelse.

Jag tror på att peppa laget, inte specifikt individerna men det är svårt att inta ropa "Bra X" när någon gjort något bra istället för "Bra laget Y". Viktigt att uppmärksamma försvaret från sidan och det tycker jag föräldrarna i både handbollen och fotbollen gör bra. En annan sak som är svår är att inte unison sucka, säga neeej osv... när det inte blir mål, när någon missar eller målvakten tar den. Det kommer så spontant, man har ju suttit där och hoppats, trott att den skall gå in. Sen hopas jag att tränarna tar upp vad som kunde göras bättre, hur de skall växa på planen. Men tydligen kan det fungera även om föräldrarna gör det för vissa barn. Men hur vet man? Själv är jag inte som pappan i artikeln idrottslärare så jag skall nog definitivt vara tyst, jag kan inte ens reglerna i fotboll och handboll. Men ändå kan jag inte låta bli att efter vissa matcher fråga Vincent om varför han varit passiv, inte tagit för sig eller vågat skjuta mot mål (i handboll, i fotbollen är han ju målvakt). Borde nog vara tyst.

Pratade en del om detta med Vincent i bilen på vägen hem sen, han säger att han oftast inte hör något från läktaren alls, stänger av det och koncentrerar sig på lagkamraterna och tränarna istället. Det är nog en sund egenskap. Men vi föräldrar hör ju varandra. Hör över lagen.

Efter matchen, de vann mot Kiruna -01, är min son spelade linje helt plötsligt igen efter att ha varit 9:a hela säsongen så gick de och badade. Jag drog på mig varma kläder och tog kameran och gick ut. In mot stan och sen ner mot vattnet och strandpromenaden bort till bron. Svängde ner på isen och skoterspåret bort mot Vassholmen. Skoterspåret var som en isväg och jag var glad att jag hade dobbarna på mig även om flera spikar lossnat. Måste nog köpa nya.

Gick ganska snabbt att ta sig ut till ön men väl där gick det inte så snabbt. Var inte direkt vältrampad snö så jag sjönk ner rejält på några ställen. Hade hoppats på fler fotoobjekt men nu blev det bara den gamla logen och någon form av maskin som är kvar från flottningstiden. Nog finare där ute på sommaren.

Bestämde mig för att gå ner på öns andra sida så jag klättrade upp till Toppstugan (där någon krossat ett fönster och det ligger en död fågel med fjädrar över hela golvet där inne). På baksidan hade en man problem med sin skoter, något med isrivaren hörde jag när jag passerade förbi. Fick syn på en flock renar nere på isen och ville fota dem. Gick mot dem men häll mig på ett parallellt skoterspår för att inte skrämma dem. Satte ryggsäcken med kameragrejer på magen och fiskade upp kamera och ett annat objektiv. Bytte medan jag gick och satte kameran på stativet när jag var lagom långt ifrån. Då kom en skoter och blåste förbi dem så de blev rädda och satte av över isen. Fick snabba på mina steg.

Kom åter igen ikapp, fram med kameran och precis när jag satt fokus på de stillastående renarna hände något som skrämde dem och de traskade iväg igen. Så höll vi på ett tag. Men så fort jag tog fram mobilen istället ja men då gick det bra att stå still och posera men tror jag lyckades få till en hyfsad bild med kameran i alla fall.

Gav upp tillslut och började gå tillbaka. Då valde de att stå helt stilla de små liven. Tog upp mobilen och fotade mig själv tillsammans med renarna.

Gick in till stan, en snabb sväng in på en butik i gallerian och fyndade en grön lång kofta, hade kostat 500, nu 150 kr. Lagom pris.

Kom tillbaka efter 11,49 km en bra stund innan Vincents nästa match skulle spelas så jag satte mig på läktaren och såg Kalix-00 tjejer möte Kiruna -00 tjejer. En sjukt jämn match som var spännande ända in i slutsekunden. Kul. Käkade mina medhavda mackor och en kopp te samt GB:s gluten- och laktosfria glass R-ice. Den är helt ok.

Våra grabbar mötte sen hårt motstånd i form av Kiruna -00. De är ett år äldre, tuffa och kaxiga. Våra grabbar låg under med som mest med 9 poäng men skärpte till sig samtidigt som Kiruna fick en utvisning efter att ha varit lite väl hårda. Våra grabbar kämpade på bra, Vincent fick några fina inspel och satte 3 mål varav ett var efter löpning över hela planen. En annan kille i laget gjorde ett hoppskott som var så grymt snyggt, jag lovar att han hängde stilla i luften. Önskar jag hade haft kameran framme då. Så kul att se att de växer alla i laget och tar för sig. En annan kille har blivit sjukt bra kantspelare, nästintill i höjd med målet lyckas han skriva in dem. Snyggt.

När vi körde hem var det en fantastisk himmel i blå timmen,  hade jag varit själv hade jag stannat och fotat men Vincent var inte alls pigg på det. Väl hemma har jag suttit i duschen 30 minuter, skrivit, redigerat bilder och tryckt i mig chips och glass till middag. Kanske inte det smartaste.

Redigerade även nattens 720 norrskensbilder till en time lapse. Den här gången utan ljud. Satte även ihop bilderna till en star trail.

Exp: 6 sek
Bländare: f/2
ISO: 800
Kamera: Sony a6000
Objektiv: Samyang 14 mm