Dag 49 - Fick järn och gav järnet

Snoozade klockan när den ringde och somnade om som en stock. Hade vaknat en gång tidigare och desperat försökt få tyst på larmet innan jag hade insett att det var sambons larm som ringde. Kom på när det ringde igen att shit idag skall jag ju på hälsocentralen (känns fortfarande fånigt att säga så och på Sanden har de varken ändrat när de ringer eller på sin skylt i väntrummet, bara omskyltat på huset). Fick skynda mig lite på morgonen men kände mig inte helt kry så jag låg ändå kvar i sängen under det varma täcket en stund till men passade på att kolla mail och sociala flöden. Blev lite arg på mig själv som låtit bli att kolla norrskensprognos igår, inte kollat ut utan bara låtit mig gå och däcka pga huvudvärk. Angrytheinch (Mia Stålnacke, kolla gärna in henne på flickr också) berättade snällt på Instagram att norrskenet hade varit helt makalöst. Det hade varit så där så hon tillslut lagt bort kameran och bara tittat, då förstår jag hur massivt det varit. Flera av dem jag följer här uppe hade lagt ut bilder. Men åhhh. Men jag får trösta mig med att det var fortfarande rätt mulet när jag gick och lade mig om än uppsprickande och huvudvärken var förskräcklig igår hade inte orkat med 5 timmar stirrande på himlen. Teej1976 från UK som är i Vidsel just nu var lyrisk så glad för deras skull att de fick en riktig show så här bara några dagar innan deras långa Europaresa fortsätter.

Försökte släppa hur irriterad och avundsjuk jag var, klev upp och gjorde mig i ordning och kom till Sanden 7 minuter i 8, hade tid kl 8. Kvart över 8 blev det min tur i receptionen för att betala och bli registrerad. Var något irriterad och undrade varför de hade så dålig logistik. De var medvetna om problemet men visste inte vad de skall göra åt saken. Kanske kan några logistikstudenter på LTU göra något arbete och komma med förslag? De har ju i alla fall separerat labbkön från vanliga så ett steg i rätt riktning. Fick sätta mig ner igen och ytterligare en kvart han gå innan jag fick komma in. Som väl var hade de i alla fall preppt mitt dropp (normalt brukar de inte göra det innan ifall jag inte dyker upp men nu kanske det var det de gjorde de 15 minuter som jag fick vänta efter registreringen?). Såg att det inte var framlagt några provtagningsrör. Var tydligen inte sagt från läkaren att några prover skulle tas. Konstigt de brukar ju vilja kolla depåernas förevärde och kolla så att inte ex B12 är fel och några andra provet. Frågade därför om det och distriktsköterskan höll med, vore nog bra att utesluta så det inte är andra orsaker till anemin och ett depåvärde att jämföra med är ju bra så hon hämtade en provsats, försökte få tag på läkaren också men lyckades inte.

När hon skulle sätta nålen på mig i vänster arm så stasade hon inte, tyckte att kärlen såg bra ut. In gick bra men inte ville kärlet släppa ifrån sig något blod inte. Hon grottade runt ett tag utan att lyckas, gahhhh det är det värsta när de grottar runt i armen. Ryser i hela kroppen bara av att skriva detta. Ut med nålen igen och nytt försök, nu med stas i andra armen. De hade inget "armviloblock" i sitt nya rum så min dunjacka fick vara stöd, tur att hon var skicklig för jag har varit med om att bli total nergrisad i blod när nålen skall ur infarten och droppet skall kopplas in.

Fick ligga där med ganska hård övervakning, inte som förr när de släckte ljuset och stängde dörren så jag fick vila. Skrämde nog distriktsköterskan lite, när hon var och lämnade mina prover på labbet så kände jag hur det var något i min tröjas halsringning som kliade mig på nyckelbenet, så jag gnuggade  för att bli av med kliet och hittade sen några grova katthår eller nåt inkilat i tyget (hade med omsorg valt kläder som var nytvättade och som jag vet inte varit i kontakt med katterna nyligen men hur försiktig man än är så kan man få med sig katthår till vårdcentralen, förlåt hälsocentralen). När distriktsköterskan kom tillbaka såg hon min röda fläck på nyckelbenet och blev orolig, en av de biverkningar som de listar som potentiellt farliga (allergisk reaktion) är rodnad på kroppen. Jag som bara kliat mig typ instinktivt och 1 minut senare glömt bort det fattade inget först. Kunde dock lugna henne sen när jag tittat efter var det var rött.

09:25 var det klart men då säger de nya föreskrifterna att jag måste övervakas i 30 minuter efteråt. Fick gå ut och sätta mig i väntrummet med infarten kvar i armen. Men jag kände inget och efter att ha svarat på lite jobbmail och läst igenom tekniknyheter plockades infarten ut och jag var fri att åka.

Hungrig, ingen frukost hemma hade jag hunnit med och inte skulle jag hinna till fikat på jobbet heller. Solen stod på himlen rak i ögonen på mig hela vägen till jobbet. Men jag klagar inte, det var sooooool.

Min to-do-lista på jobbet kompletterades snabbt med nya saker och en del smågrejer kunde jag stryka undan. Idag var det verkligen bara småtjafs och två stora grejer på listan han jag inte ens ta tag i det stressar mig något enormt. Jag kände dessutom av några av biverkningarna på medicinen bland annat en sprängande huvudvärk. På lunchen fick jag sällskap av 3 kollegor bort på Solsidan som serverade en jättegod fiskgryta. Tyvärr hans det inte med någon lunchpromenad idag, synd för solen värmde som om det var april. Fick en längtan att åka skidor. Och på tal om skidor så finns det nu en Skidtoppen på den där motionstävlingen på jobbet efter att jag tyckt till, där kan man dessutom vinna kläder från Craft istället för den där förhatliga SM-milen. Jag har bestämt mig för att registrera mina promenader sen få de som tycker att promenader inte är träning tycka vad de vill, skulle vilja se dem ge sig ut på en mil eller mer med bara en fjärdedel av de röda blodkropparna i blodet.

Eftermiddagen flög fram och vips var klockan över 6, de sista timmarna hade jag fipplat med Sharepoint och följt en guide som visade sig inte stämma alls så det var bara att kasta bort flera timmars jobb, så sjukt enerverande. Hittade en intressant video på intranätet som jag bara måste ta mig tid att se men vet i sjutton när jag skall ha tid med det,  får skriva upp den på listan. Tror jag skall ta hela listan och faktiskt lägga in allt i kalendern och beta av det där och då när det står att jag skall göra det och kommer det in nya grejer får de hamna på en tom plats i kalendern. Kanske enda sättet att få någon styrning på det hela. En kollega i Stockholm ringde och behövde hjälp med en granskning men då sa jag NEJ! och det var så skönt när han sa "åh vad synd för jag ville verkligen att du skulle göra detta men jag förstår om du redan har för mycket, jag får vända mig till någon annan, ha det så bra" sen kan han förvisso komma att vända sig till min chef senare om han inte hittar någon annan men han fick tips på 4-5 pers som borde kunna göra granskningen. Skrattade när han någon minut sen mailade "Glömde, du råkar inte ha en mall för acceptanstestplan". Där hade han sjuk tur, jag hade i måndags plockat fram precis en sådan och nästan exakt för det han ville ha den till så med vändande mail inom 1 minut hade han det. När det är så enkelt att hjälpa till är det skönt.

Gick till bilen och ute luktade det kinamat, det drev väl in vind från stan bort mot jobbet. Blev sjukt sugen och var helt opepp på att laga mat. Ringde hem och jo några ville ha kinamat och någon ville ha pizza. Så jag styrde mot Ming Palace i Boden (de saknar för övrigt webbplats, mycket störande). Parkerade och sprang runt huset för att hitta stället helt nedsläkt, började fundera på om det var måndag, de har stängt måndagar men nä det var ju onsdag idag. Lapp på dörren om semesterstängt. Men åhhh jag som ville ha mat nu!!

Åkte på kvarterspizzerian istället, det fick bli pizza till de andra och en kebabtallrik till mig. Så kan det bli. Hem och åt. Herman var på träning och skulle hämtas 20:30, kollade klockan och insåg att jag skulle kunna åka dit och parkera bilen utanför lokalen, ta en promenad på 50 minuter innan han skulle hämtas. Skyndade mig att byta om och åka iväg. Bestämde mig för att gå bort mot järnvägen, hade noll idé om dagens kort men där borta har jag sett ut en grej som jag får ta en dag när det är som idag, oinspirerande. När jag kom till järnvägen svängde jag av lite åt sidan, inte direkt meningen att man skall gå ditåt (men inte förbjudet), skulle precis hala upp stativet när jag ser en man i reflexväst stå vid spåren och stirra på mig. Skippade stativet, vände på klacken och gick åt andra hållet istället. Hittade en nedklottrad vagn som stod så bra till att jag valde den till dagens motiv istället.

När jag skulle ta fotot upptäckte jag att den där skruven som jag tappat en gång tidigare ni var borta igen! Fan oxå. Letade där jag stod men inget, det singlade ner stora snöflingor som snabbt täckte marken. Insåg att det skulle bli svårt så jag gick vidare en bit innan det var dags att vända. Såg inget mer att fota så jag borrade ner blicken i backen och försökte gå exakt samma väg tillbaka för att se om jag kunde få syn på skruven även denna gång. Men de hade tokgrusat och varenda gruskorn var ungefär lika stora som skruven och svarta. Dessutom lade det sig ett vitt täcke över allt. Men jag gick med blicken i backen och lite väl långsamt tillbaka till bilen och totalt gick jag 5,03 km.

Tajmade Herman rätt bra, han gå några små konstiga varv runt lokalen och vi åkte hemåt.  Lämnade honom och lade in kameraväskan och stativet i hallen. Tog med GPS-klockan ut och drog iväg på promenad nummer två. Utan flera kilo kameragrejer på ryggen som jag nästan alltid har bestämde jag mig för att försöka öka farten lite, se hur kroppen svarar. Det gick inte att komma upp i powerwalkfart som för mig är mellan 7-8 km (7,6 brukar vara rätt lagom) men jag drev upp pulsen långt över det bekväma för kroppen just nu och jag toksvettades. Min vilopuls hade varit 70 vid provtagningen idag, långt över vad en vältränad Bea brukar ha. Promenaden innan svettades jag oxå men inte alls på samma sätt. Det är så sjukt störande att ha en kropp som inte samarbetar men det kändes bra att kunna registrera en rask promenad istället för bara promenad även om jag är nöjd med dem också, huvudsaken är att jag faktiskt rör på mig och det inte bara är några hundra meter. 6.08 km blev rundan jag gick. Så småningom kommer kroppen svar på vad jag vill, kanske inte denna eller nästa vecka men efter det så borde jag kunna känna av att det finns syre nog.

Väl hemma igen redigerade jag det enda fotot jag tagit idag (2 dagar på raken med en enda bild) och åt en massa is och drack te och åt upp de 2 kvarvarande semmelbullarna. De var egentligen inte så goda, glutenfria bullgrejer brukar ha någon sur bismak som jag inte är så förtjust i men jag behövde få i mig lite energi snabbt och det var det jag hittade.

Nu dags att sova men först kolla himlen, prognoser mm....