Men vad är det som får så gott som alla att fråga mig varför jag inte dricker alkohol? Helst bör jag svara att jag varit alkoholist, är gravid eller att jag äter medicin som inte skall kombineras med alkohol.
På IOGT-NTO kan man läsa:
Riskerar man inte att bli betraktad som lite mallig om man avstår helt?
Jo, tyvärr. Men det säger nog snarare mer om ditt sällskap än om dig själv. Att ha styrkan att säga nej är inte att fördöma den som väljer att dricka. Däremot visar du vägen för andra som inte vill eller mår bra av att dricka alkohol. Och dessutom kan du vara en förebild för ungdomar som ännu inte skaffat sig alkoholvanor.
Och precis så känns det för svarar jag med sanningen att jag aldrig sett någon anledning till att börja dricka på något sätt så blir det en obekväm situation om de själva sitter med alkohol i glaset. Ibland får jag höra försvarstal varför de dricker om hur de lärde sig att tycka om vin/öl och att drinken de dricker nu inte ens smakar alkohol. Varför tvingar man sig att lära sig tycka om något man vet är skadligt för kroppen? Varför dricker man något med alkohol i om det inte är smaken man är ute efter? Varför känner de som dricker alkohol ganska ofta att de måste ursäkta sitt drickande när man kommit ut som nykterist? Och om de inte ursäktar sig så gör de allt för att försvara sitt drickande som om jag försökte förneka dem alkoholen.
Jag är så less på att folk inte bara kan acceptera att jag säger nej tack till alkohol, varför kan det inte ses som ett naturligt val?
När jag pluggade på universitetet fick jag höra att jag gav mina klasskamrater dåligt samvete för att jag inte drack alkohol men ändå kunde ha kul, våga saker som de inte kunde göra utan att först hälla i sig ganska mycket alkohol. Jag fördömer ingen som dricker, jag brukar inte ens kommentera deras drickande (om de nu inte börjar tjafsa om att jag oxå skall dricka). Under nollningen försökte phösarna hälla i mig alkohol mer än en gång (både med och utan våld) och jag har ju varit med om att kollegor hällt alkohol i min dricka.
Andra bloggar om: alkohol, nykterism, nykterist
Inlägg
7 kommentarer:
Sen är det ju så att drickandet är en gemensamhetsgrej. Prata om vinet, prata om ölet, prata om nånting gott man har druckit. Och sen blir alla fulla, gemensamt.
Om någon bryter detdär, sitter tillsammans med 11 personer som inser att de börjar bli lite runda under tofflorna och för frispråkiga, då är dendär nyktra personen ett för bra vittne efteråt. Och man undrar om det är så att personen har någonting att dölja när han/hon inte VÅGAR (det är så man ser det) dricka.
Och trots att jag inte har någonting emot folk som väljer att vara nyktra, trots att jag vet det orimliga i resonemanget ovan, så hamnar man ibland i dom tankebanorna själv också ibland. Särskilt när man är bland folk i sin egen ålder där supande är vanligt.
Men om alla inte dricker samma sak så finns det ju ändå ingen gemensamhetsgrej där och jag tycker det är sällan som alla har samma sak i glasen.
Det om att den nyktra kommer ihåg är väl en sak jag kan förstå men vad gäller frispråkighet så kan jag lova att jag inte behöver dricka för att vara det. Ofta blir jag beskylld för att ha druckit för att jag säger/gör saker som folk inte skulle våga om de var nyktra. En av mina vänner brukar stoppa folk som försöker hälla i mig alkohol inte med orden "men lägg av hon dricker inte" utan "ni vill inte göra det där, tänk på hur hon är UTAN alkohol".
Mjäe, mjäe. Men om vi är fyra grabbar som gillar öl, och så kommer någon grabb som gillar cider. Det är ungefär "lika illa" som att vara nykterist, och han får förklara sig en hel del, och tåla mycket dåliga skämt. ;)
Det här är intressant men gäller ju - tyvärr - inte bara alkohol.
Vad man än gör som bryter mot "normen" blir man ifrågasatt och måste försvara sig och ses som suspekt.
Jag som trodde att mänskligheten hade kommit längre än så, att orden "var dig själv" faktiskt betydde nåt.
Vare sig man är sig själv genom att inte vara intresserad av alkohol, genom att raka av sig håret eller genom att välja att inte ha barn, exempelvis...
Å andra sidan - det kan ibland vara svårt att skilja mellan nyfikenhet och ifrågasättande. Jag kan bli nyfiken på nån som inte dricker, eller nån som inte vill ha barn. Inte så att jag dömer dem, men alla som skiljer sig från massan är ju intressanta, och får mig att vilja veta mer...
Visst är det så att vissa bara är nyfikna men det är ändå jäkligt trist att varenda tillfälle som det dricks alkohol behöva få frågan. Det är inte så roligt att prata om det, för mig är det inte ett dugg intressant. Det är ett livsval jag gjort och jag önskar att jag inte behövde förklara mitt val varenda fest. Jag frågar inte varenda rökare "varför röker du?" och det gör knappast någon annan heller fastän rökare är i minoritet. Det är oftast bara om man valt bort något som folk blir nyfikna/ifrågasättande.
Låt oss säga att jag hade haft traumatiska episoder med alkoholister i släkten och det skulle vara min anledning att inte dricka, hur kul skulle det vara att behöva prata om varenda fest. Eller förväntas man då ljuga?
Tack för ett bra inlägg! Jag har bara nått mina 16 år, men jag har inte druckit alls. Jag känner inte att jag vill eller att det är min grej. Tyvärr kommer många frågor om varför. Kul att någon ser ljust på dom som tackar nej :)
Så underbart att få läsa blogginlägg av en nykterist, det är inte ofta som jag googlar ordet och hittar någon som faktiskt håller med. 17-åring som aldrig rört något men tyvärr har jag problemet att jag inte riktigt kan acceptera att människor jag bryr mig om dricker. Det är otroligt jobbigt att det ska vara en så laddad fråga.
Tack för läsningen, nu är jag gladare.
Skicka en kommentar