Eller föresten han bortskänkes eller ni kan tom få några kronor om ni tar honom. Att man kan bli sååå arg på någon.
Idag börjde det med bråk på morgonen, jag var stressad och lät aningen irriterad när jag undrade var sambon och barnen pysslade med egentligen istället för att komma ut till bilen jag kört ut ur garaget. Sambon satt framför datorn och barnen stod i hallen. Jag fick höra att jag minsann var arg jämt, att jag jämt behandlade honom som skit osv... Visst jag kan skälla ibland men det kan han oxå och jag är inte konstant arg. Hans ilska i morse var absolut inte proportionell mot mitt "kommer ni någon gång då?" när vi var sena.
När jag kom hem från jobbet och träningen så berättade minstingen glatt att de åt bil med en förskolekompisar. Jag undrade då hur det hade gått till eftersom jag vet att de bara har 2 framåtvända stolar i sin bil plus att jag antog att den familjens barn var med i bilen. Frågade sambon om saken och det framkom att mina barn suttit framåtvända på vanliga säten och eftersom det var en stol bak, sambon och våra två barn så måste ju minst en person varit obältad (på passagerarsätet satt den andra familjens ena barn). Hans försvar var att barnen varit extremt gnälliga och skriktigt om att de absolut inte ville promenera hem och han mådde inget bra alls och de hade fått frågan från den andra familjen om de ville ha skjuts. Det finns inte en jävla ursäkt i hela världen för att sätta sig med barnen i en bil på det sättet. Absolut enda gången jag kan tänka mig är om man akut måste till sjukhuset och absolut inga säkerhetsalternativ finns.
Det var svinhalt ute idag och de flesta olyckor brukar ske på korta sträckor ex. till/från förskolan. Och inte mindre arg blev jag när barnen berättade att föraren hade roat sig med en handbromsvändning ute på vår vändplats, där det ligger ett tjockt istäcke och sen snömodd ovanpå det. Jag har själv lekt "göra piruett" med bilen på ex. parkeringar och vet vilken kraft det kan bli i sidled om man får motorstopp eller hamnar i lite för djup snö. Hur bra skulle det vara för barnens nackar.
Hur är pappan i den andra familjen funtad som ens föreslår att en vuxen och 2 små barn åker med när han egentligen bara har plats för 2 vuxna i bilen? Denna pappa vet hur jag ser på barnsäkerhet särskilt med tanke på att jag snällt påpekat för dem att de vänt sina barn på tok för tidigt, tror minstigen var knappa året när hon fick börja sitta framåtvänt.
Nä just nu är jag otroligt förbannad på min sambo och vet inte riktigt hur jag skall tackla det hela. Jag tror han vet hur arg jag är för han vet hur jag ser på barnsäkerhet i bil och jag trodde vi var överens. Antar att han är medveten om vilken risk han utsatte barnen för. Om han nu mådde så jäkla kasst (troligtvis feber och kände sig helt slut) varför ringde han inte då efter mig, jag hade väl fått ta ledigt för att hämta barnen och sen jobbat igen på kvällen. Han har smitit ner i källaren och stängt dörren och jag har ingen lust att gå ner för att prata om saken för han kommer bara bli skitsur.
Hur skall jag någonsin kunna lita på barnens pappa igen att han inte utsätter barnen för dylikt en gång till. Skulle något ha hänt hade jag aldrig någonsin kunnat förlåta.
Inlägg
Vi har förärats ...
3 timmar sedan
8 kommentarer:
Låt honom läsa vad Du precis har skrivit här. Visa att Du är skärrad och irriterad för att Du värnar om era barn.
Antagligen vet han att han tog ett helt fel beslut idag. Påminn honom att han ska skatta sig lycklig för att han slapp stå till svars för det beslutet.
Tack lillaEgo. Tyvärr vet jag inte hur jag skall närma mig honom och prata om saken. Han kör med "the silent treatment" just nu och tidigare erfarenhet säger mig att han bara kommer bli skitsur om jag knysar ett ord om det. Bläääää ibland vill jag bara vara singel.
Hmm, ja på nåt sätt är det ändå så typiskt kvinnligt att få hysterianfall av barnen åkt bil "på fel sätt". Nja, män tänker inte på såna detaljer ibland, ibland kör man runt utan att ha på sig bälte själv öht av ren lättja.
Men att "göra slut" och inte kunna lita på pappan _någonsin_ igen för att barnen (som ändå kom fram i behåll) åkt bil en bit framåtvända låter extremt överreagerande. Säkerhet är givetvis viktigt, och alla kan nog acceptera din hårda syn på barnsäkerhet, men jag tycker ändå det du skriver i inlägget är överreagerande.
Grejen var väl det att jag trodde (var övertygad om) vi hade samma syn på barn-i-bil-säkerhet. När det gäller barnen borde "fegast bestämmer" gälla.
Nu var de inte bara framåtvända, de satt utan skyddsanordning helt och hållet. Ett säkerhetsbälte är inget skydd för en 3-åring och en 4,5-åring. De har inga höftkammar som stoppar en undråkning.
Det hade heller kankse inte varit lika anmärkningsvärt om det varit sommar ute men på glashala vägar och med en person som verkar skita i säkerhet helt och hållet själv bakom ratten kändes det inte bra alls.
Jag har ALDRIG kört obältad och min bil rullar inte en meter utan att alla har bälte på sig. Jag har voltat av vägen och vet hur snabbt det kan gå från att ha väggrepp till att ligga på taket i diket.
Jovisst, jag håller med att det är viktigt. Men jag tycker faktiskt rent av synd om din gubbe när du skriver på din blogg att han är till salu, att du vill vara singel, och att du inte vet om du kan nånsin lita på honom, pga en sådanhär incident.
De flesta hade nog tyckt att det var lite lätt hysteriskt att reagera så starkt. ;-)
Men men, jag ska inte lägga mig i.
Jag skrev inte att jag vill bli singel. Ibland skulle det bara vara skönt att slippa det jobbiga med att ha förhållande. Jag älskar min sambo och har inga planer på att lämna honom. Men ibland kan man sakna tiden då man bara hade sig själv att bry sig om.
Du Bea! Det kvittar om vi blir singlar eller ej för våra män är fortfarande fäder till barnen.
Jag tycker att Du får reagera på detta sätt (även om jag kanske inte hade gjort det). A och O i ett förhållande är tillit. Du ska inte behöva känna minsta oroa när barnen är med sin far. På detta sätt har han rubbat den tilliten.
Så synd att Du känner att Du inte når honom. För av alla de miljoner saker man vill dela med sin man är just barnen ett av de viktigaste. Var inte fördömande (för han lär ju ha fattat vad Du anser om resan). Är han den långsinta typen så kan det ibland vara bättre att förlåta och visa att Du räknar med att detta var en engångsgrej.
PS: Annars kan Du knyta fast hans dator på takräcket o ta en vända med bilen. Få se vad han tycker om den säkerheten!
;)
LillaEgo: Jupp de är ju det så att lösa det med att bli singel fungerar ju inte och jag har som sagt inga planer på det. (Fasiken att det kanske tolkades så, jag menade bara att livet var enklare när man var barnlös och singel).
Jag kommer inte ens försöka ta upp det med honom, utan jag hoppas och tror att han insett hur jävla korkat det var och att han förstår hur arg jag är. Jag sa inte ett ord igår (vad jag kan komma ihåg), frågade bara om det stämde och om vi inte hade samma syn på barnsäkerheten. Han gick ner i källaren och såg på TV hela kvällen och kom upp och lade sig utan att säga ett ord till mig. I morse när jag for till jobbet sov han.
Skicka en kommentar