Jag skäms för att jag inte lyckades skriva klart om min resa till Spanien i somras, 2 dagar blev det sen fanns inte tiden att skriva mer och ju längre tiden går desto sämre är ju dagsminnet. Dessutom tog det en evinnerlig tid för mig innan jag tog tag i fotona från resan. Det gjorde jag i helgen och det albumet hittar ni här. Det finns några bilder jag är riktigt nöjd med men som helhet är det ganska trist och som dokumentär över resan fungerar det inte heller eftersom jag fotade så lite med kameran, där är mitt Instagramkonto med taggen #beascamino2014 mycket bättre även om några bilder har hamnar i fel ordning och en och annan bild verkar saknas från taggen. En dag kanske jag gör en Storify-slideshow av bilderna eller ser om Google kanske bygger ihop en story åt mig.
På tal om att skriva så har jag alltid ett uppdämt behov av det men en del ämnen lämpar sig inte riktigt för bloggen. Fått ta rätt mycket skit av folk för att jag skrivit om min sambo, mina barn och mitt jobb så varje gång jag börjar skriva något nu för tiden så slutar det med ett utkast och inte mer känns det som. Jag censurerar mig själv lite väl mycket kanske ibland. Men jag orkar inte med diskussionerna och riskera att jag skriver något som ogillas av arbetsgivaren, större bolag fler ögon och svårare att veta vad som är ok och inte. Dessutom avtog skrivlusten rätt rejält när folk slutade läsa/kommentera i bloggar. Ungefär samtidigt som Fejjan slog igenom. Inte för att jag egentligen skrivit för publik men jag märkte att jag ändå saknade diskussionerna (om ämnet i sig inte att jag skriver om olika saker) som kunde uppstå i kommentarsfältet.
Men skriva vill jag ju, när jag var på caminon låg jag i härbergets säng och skrev motsvarande flera a4-sidor på mobilen, för jag tycker om att dokumentera och berätta. Men det kom av sig första gången jag inte kunde ladda mobilen och därmed inte hade någon möjlighet att skriva. Dumt dumt dumt för sen jag kom hem har livet varit fullt av jobb, barn mm.
Men nu är jag här igen och skall försöka skriva i 24 dagar. Jag kommer även ägna en del av de dagarna till att försöka lösa luckorna hos Lotten. Världens bästa julkalender. Vi får se hur det går med båda delarna.
Egentligen är det nog berättandet jag gillar, att få förmedla saker och ting. Att hålla presentationen om förra caminoäventyret var bland det roligaste jag gjort. Att inför en publik få berätta om något jag brinner för, något som ligger mig varmt om hjärtat. Att få inspirera andra att kanske åka iväg. Sådant tycker jag om. Hade hoppats att få hålla den fler gången men jag är rätt urusel på att hitta ställen, att marknadsföra. Har ett väldigt litet kontaktnät dessutom. Men "boken" blev i alla fall uppskattad och jag pillar då och då fortfarande på tekniken för att göra om det till ebok.
Ibland saknar jag som sagt bloggstorhetstiden när vi läste varandra och kommunicerade kring det. Kanske andra gör det på Fejjan där jag inte ser. #blogg24 har tydligen en Facebookgrupp men som icke sektmedlem så kan jag inte ens läsa vad som skrivs. Jag möts av en inloggningsruta så mycket för det öppna internet och gemenskap så här i jultider.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar