Dag 248 - Fotboll och motvilligt en promenad

Fick kliva upp tidigt för att köra till Kalix. Vincents lag hade match mot Kalix. På vägen dit kom rejäla störtskurar. Henrik och jag kom båda på att vi glömt våra regncape som i hade sagt att vi skulle ha med oss.

När vi kom fram hoppade Vincent ur och jag och Henrik satt kvar i bilen och läste på var sin mobil. Efter en timme när det var matchstart hade regnet upphör och vi gick för att köpa fika. Jag ville ha ett kopp te men de kunde inte hitta några tepåsar. Henrik köpte en chokladboll och en dricka. Jag hade tagit med mig en filt och en jacka från bilen att sitta på samt ryggsäcken med kameran och mitt stativ.

Vi installerade oss på läktaren med de andra föräldrarna. Vi var fler från Sävast på plats än Kalixföräldrar. Jag gillar sammanhållningen bland föräldrarna i vårt lag även om jag inte är så intresserad av fotboll så är det ganska trevligt på läktaren. Men ju äldre grabbarna blir desto mer intressant blir fotbollen också, nu för tiden händer det ju lite. Även om just idag var ganska trist för en målvaktsmamma. Spelet skedde på Kalix planhalva och inte ett enda skott mot Sävastmålet. Det är ju i och för sig bra. Däremot skedde en otäck incident där Vincent var nere och plockade upp bollen men killen som siktade in sig på att skjuta den i mål inte stoppade sig själv utan fortsatte rakt mot Vincent och körde knäna i Vincents huvud. Han föll omkull och låg och vred sig lite, försökte ta sig upp och föll ner igen. Såg alldeles groggy ut. Just då vräkte regnet och jag och Henrik satt ihopkurade under ett paraply, vattnet träffade dock filten som glatt sög upp det och spred det vidare till mina byxor. Var sjöblöt underifrån. Jag ville bara rusa ner på plan och kolla hur det var med min son. Men tränaren gick dit och hela laget ställde sig solidariskt vid Vincents sida och peppade, pratade med honom och Vincent kom upp, skakade av sig och ville spela vidare. Skönt för laget hade bar med en avbytare idag och den andra målvakten är på semester. Mammahjärtat kunde lugna ner sig igen.

Fotade lite under matchen där jag satt under paraplyet. Den första bilden på spelare i ösregn är dagens bild. Våra killar i sitt vita bortaställ.

Våra grabbar vann matchen med 2-0. Ett av målen så tyckte jag nästan synd om andra målvakten, han var liksom vi på läktaren säker på att bollen skulle gå utanför men den studsade sakta sakta in precis på insidan av stolpen mendan han var på väg bakom målet för att kunna hämta bollen snabbt.

Lite slarvigt att inte gå dit och ställa sig för säkerhets skulle men men bra för våra killar som nu leder serien med chans till vinst. En annan boll var tvärt om, vi var helt säkra på att den gick in men så rullade den precis utanför och strutade i skyddsnätet bakom. Sista bilden är från det tillfället.

De var sjöblöta och kalla av regnet, särskilt Vincent som mer eller mindre fått stå stilla hela matchen. De fick i alla fall gå och duscha varmt. Jag gick och satte mig i bilen, drog igång elen och lät stolsvärmen värma upp mig lite. Hade skalat av mig jeansen eftersom jag hade ett par löpartights under. När Vincent kom tillbaka så åkte vi på Sibylla och åt lunch innan hemfärd. Vi stannade på ICA och köpte middagsmat.

När vi kom hem var klockan kring 3 och jag lade mig på sängen och däckade 2 timmar medan åskan mullrade ute, sen låg jag inne hos Herman nästan en halvtimme. Förstår inte varför jag var så galet trött. Fick tvinga upp mig och laga middag. Gjorde korv. och baconpanna med äpplen och curry för det hade jag lovat Herman. Småpratade med Herman efter maten. När han flyttar hemifrån vill han ha recepten på mina "jag kastar ihop något"-rätter som blivit våra familjerätter. Det tyckte jag var lite gulligt. Tänk att barnens favoriter skall vara sådant jag lagat som kylskåpsrensningar :-)

Sen blev det dags för dagens jägarvila 60 sekunder, jag och Herman körde som vanligt och idag var även Henrik med. Han sa något som fick oss att skratta, sjukt mycket jobbigare då. Jag kände hur mitt högerben inte riktigt orkade och knät började falla inåt, gjorde sjukt ont i utsidan av låret när jag tvingade benet rakt igen. Insåg att Lovisa som slagit mig på Landslagslägret hade suttit med benen ihop, det är nog lättare än med benen isäg, då kan man ju pressa knäna mot varandra och få stöd.

Mycket mycket motvilligt klädde jag på mig för att gå ut och gå, stegräknaren visade 2500 steg, galet lite. Och för att nå 7 mil denna vecka måste jag ju göra 3 mil i helgen. Tvingade ut mig, var på väg att vända efter en kilometer när jag kände trycket över bröstet av den dumma sura magen, Men jag strävade på, gick en skittråkig runda som slutade på 10,88 km så nu har jag kvar 17,58 km att göra i morgon, det skall väl gå. Hoppas ha lite mer ork i morgon.

Måste hinna baka också i morgon. Köpte därför senaste numret av Glutenfritt. Skall baka till fotbollen och vill visa de andra att glutenfritt inte behöver betyda torrt och äckligt.

Köpte färdiggjorda glutenfria kanelsnäckor som jag tryckt i mig ikväll. Behövde något sött. I morgon skall jag nog baka lite extra att ha i frysen hemma.