Dag 254 - En lugn dag blev inte så lugn

Missade tydligen ett helt galet norrsken i natt eftersom jag var nere i Stockholm. Trist. Sov gott i lägenheten i Kista och vaknade ganska så utvilad. Min dag som skulle vara en lugn dag där jag kunde sitta och läsa på grejer blev helt galen. Jag hade inte markerat dagen som upptagen i kalendern vilket ledde till att jag hade inbokade möten från 8-15. Suck!! Fick inget gjort där emellan mer än att svara på mail.

Men det var förvisso flera bra möten. Men jag känner mig så onyttig när jag bara sitter i möten. Dessutom måste jag hinna läsa på inför måndagen så det blir helgjobb.

1,5 timmar innan min taxi skulle komma fick jag veta att en stor olycka spärrat av vägen till Arlanda så jag fick boka min taxi att komma tidigare så att jag skulle ha en chans att via små omvägar hinna till Arlanda. hade återigen skrivit i bokningen att jag ville ha en rökfri chaufför men icke. Chauffören och bilen stank rök och mina bihålor sa ifrån, efter 1 timme i den bilen så mådde jag så fruktansvärt dåligt. Funderade ett tag på att bara be honom stanna så jag kunde kliva ut. När trafiken lättade körde han 130 på vägar där man definitivt inte fick köra så fort, tvärnitade när vi kom i kapp bilar bakom. Otrevlig åktur och jag stapplade illamående och med andningssvårigheter och huvudvärk ut ut bilen på flygplatsen. Inne på Arlanda var det också lätt kaos, många sena flyg men ännu fler sena människor så alla ville gå före i kön till säkerhetskontrollen. Jag hade inte själv bråttom som tur va.

Köpte mig en nöttopp (hur fasiken kan man över 50 kr för en liten kaka?) och en kopp te och satte mig i gate. Mitt emot mig satt en äldre kvinna och läste tidningen. Såg hur hennes ögon gled igen allt mer och tillslut somnade hon. När det var väldigt få personer kvar att gå ombord väckte jag henne lite försiktigt och frågade om hon skulle med Luleåplanet. Hon vaknade med ett sådant där panikryck, fick lugna henne och säga att det var inte bråttom ännu men det var dags att gå ombord. Hon tackade för medmänskligheten. Hon trodde att hon skulle vakna av utropet av öppnande av gate och jag var rätt säker på att de hade ropat upp men när jag väl satt där på min plats i planet (mellan 2 rökare på ett fullbokat plan och utan möjlighet till att byta plats) började jag fundera, hade de verkligen ropat ut boarding. Jag vet faktiskt inte.

Flygresan blev jättejobbig. Lungorna protesterade och jag mådde ännu mer illa. När vi kom fram så var solen på väg ner och himlen var fantastisk. Stannade utanför planet och knäppte en bild eftersom taxi hem skulle betyda att jag inte kunde stanna och fota. Det får bli dagens bild även om jag fotar norrsken just nu.

Led sedan hela vägen hem för det var fantastiskt längst med älven.

När jag kom hem gjorde jag och herman jägarvila och plankan 2 minuter av vardera. Jag kände mig grymt stark idag. Herman orkade inte med mer än 1,5 minuter jägarvila och hängde i plankan ,en så verkar han vara förkyld också. Sen käkade jag fil och fixade med lite bilder som jag inte han med i förrgår. De var på norrskenet den 9 september.

Norrskenet idag började tidigt redan kvar över nio men jag lyckades inte så bra idag. Råkade slå om till att kameran skulle filma istället för att knäppa bilder så det blev bara några testbilder först. Men det är inte varje dag jag kan ta bilder med ISO 1000 och 1,3 sekunders slutartid. Tyvärr syntes inte det lila i norrskenet då. Så här såg bilden ut när den kom ur kameran utan redigering mer än signaturen.

Norrskenet höll sig ganska lugn sen, krävdes långa slutartider för att locka fram det. Det tilltar lite då och rör sig toksnabbt, svårfångat då här med 5 sekunders slutartid.

Jag ställer väl ut kameran i natt så får vi se.

Vincent visade mig en bild han tagit med sin mobiltelefon, han hade fångat ett stort norrsken igår samt en kompis. Grymt bra för att vara taget med en mobil. Sony Xperia Z3 Compact visade än en gång vilken bra kamera den har. Tyvärr vägrar han att lägga upp bilden någonstans så jag får visa den.