Dag 266 - Tillbaka på jobbet

Tröttare än tröttast i hela kroppen när jag vaknade och hela dagen på jobbet var jag som i koma genom en lång lång mötesserie som aldrig verkade ta slut. Jag hade massor med saker jag skulle göra men mötena avlöste varandra. En sådan där dag som jag verkligen ogillar. Fick dock trevligt beröm efter ett möte. Det kändes bra.

Ville fota på vägen hem men hittade inget och vädret var trist.

När jag kom hem ville Henrik prata om semestern men jag ville först ge mig ut och promenera och fota så jag tog en runda som även skulle täcka in en geocache. När jag tog fram kameran och satte den på stativet så upptäckte jag att jag glömt minneskortet hemma. Suck suck! Slapp laga middag idag, det fick Herman ansvar för. Jag själv var inte hungrig pga fruktansvärd mensvärk.

Kom hem igen efter 5,46 km och hämtade minneskortet. Fick gå ut till allmänningen och fota det höstiga trädet där och när jag kom in så såg jag att jag även fångat ett norrsken. Den första bilden får vara dagens bild för att jag gillar molnen på den men den andra gillar jag stjärnfallet eller vad det nu är så den får vara med här i bloggen den också.

När jag kom in berättade Henrik som varit hemma hela dagen att Jasha kräkts någonstans i vardagsrummet och att jag behövde torka upp det men det hade jag redan gjort när jag var hemma och bytte om tidigare. Han sa även att kattskrället bajsat i en fåtölj i källaren. Suck han jag tänka, vad är det med honom, är han sjuk. Henrik lade då till att han var så less på Jasha att nu vill han att jag tar bort honom. Hjärtat drog ihop sig och ville inte slå, så kändes det i alla fall. Henrik gick ner i källaren och där stod jag med illamående, panik, och kunde inte andas. Jag tog av mig ytterkläderna, lyfte upp Jasha i famnen och satte mig i vardagsrummet och grät i hans päls. Emilian kom och var orolig, han gillar inte när jag gråter. Jag fick minnesbilder till den julen när Eduard dog och Emilian var helt utom sig, hur han letade, skrek och vägrade att någon av oss lämnade rummet. Jag bar omkring honom i bärsele på magen ett par dagar för att han var helt utom sig av sorg och saknad. Jag såg framför mig hur han skulle bryta ihop igen. Jag klarar inte det. Jag klarar inte att avliva Jasha, min lilla dumbom. Men jag måste ta honom till veterinären för att få honom undersökt varför han börjat så här. Har provat med att ta av huven på deras kattlåda för att se om det hjälper. Henrik förstår inte hur mycket katterna betyder för mig. Men jag vet att jag måste bli bättre på att dammsuga, byta i lådan osv... för ingen annan gör det.

Sen ville Henrik prata semester och skickade mig hotell att titta på. Mitt humör var inte det bästa, nedstämd och ledsen med en panikkänsla i bröstet. Men jag försökte i alla fall. Men det är jobbigt när vi har så olika preferenser. Jag vill åka någonstans där det finns både ett naturliv att vara ute i och en stad att vandra omkring i, någon form av historik att titta på men på Gran Canaria och Teneriffa så verkar alla ställen vara hotellgetton. Jag vill gärna se något annat än just hotell och jag vill gärna kunna kliva utanför dörren och promenera utan att behöva gå på hotellgator. Visst kan jag gå ett par mil rakt uppåt bergen men det finns ingen variation, vill ju inte gå samma runda varje dag i 14 dagar. Jag är beredd att bo med lite lägre standard för att slippa bo i ett hotellgetto medan det för Henrik verkar vara viktigare med bra standard. Dessutom tycker jag att 40-50000 är sjukt mycket pengar för en semesterresa på 2 veckor. Försöker lista ut om det är pengar vi har, jag veta att mitt sparkapital betår av ungefär hälften av det och sen är jag barskrapad igen.

Dags för sängen hur jag nu skall kunna sova. Vill bara gå ner i källaren och lägga mig i gästrummet med katterna och gråta mig till sömns.