Dag 214 - Dag 14 Villaviciosa - Gijón 31,54 km, 06:53:35

Någon i rummet borde få stryk. Satt ett larm på före kl 5 och lät det låta jättelänge. Sen så stängde inte personen av larmet utan låg och snoozade i en timme så var 10:e minut hördes hens alarm i 1 minut eftersom hen själv inte väcktes av det omedelbart. Var helt groggy när min egen klocka ringde 06:05. Så jag låg kvar en stund för att jag bara inte orkade kliva upp. En man klev upp, kanske han med larmet.

Hade packat redan igår kväll. Bara sarongen som skulle ner samt tandborsten.  Funkar vissa dagar att göra så.

När jag gått upp gick det snabbt att komma i ordning. Min plan var att koka en kopp te men köket var visst stängt fram till 7 då frukosten redan stod framme för de som köpt den.

Ute på gatan tog jag som vanligt ett kort. Klockan var 06:43 när jag gav mig iväg. Hittade pilarna på andra sidan härberget och började följa dem. Inga problem fram till en korsning där inte en enda pil fanns vad jag kunde se så jag gick på GPS-logg istället en liten bit, men de verkade ha irrat lite för det fanns inga pilar.  Försökte förstå bokens beskrivning och hittade tillslut var jag skulle svänga ut ur stan och pilarna återkom när jag passerade en liten park. Skönt. Såg 2 pilgrimer längre fram i övrigt inte en kotte. Ut i ett förområde till Villaviciosa och plötsligt var de 2 pilgrimerna som uppslukade. Var sjutton tog de vägen? Lite längre fram kom jag till en bar som var öppen. Kanske hade de slunkit in där.

Såg skyltarna till härberget där jag försökt boka men inte någon svarat och konstaterade att det var 2 snabba km dit. Nu kom jag ut i en liten by där det sätt en vattenkran på väggen som sa att man var välkommen i kommunen Villaviciosa, äppelstaden och att här kom det vatten från bergen, gratis och gott. Tack för att ni litar på oss. Jag som inte ätit frukost och slarvat med att dricka på morgonen gulpade i mig några nävar vatten. Gott och kallt. Stänkte dock ner halva mig men skulle torka snabbt. 18 grader och mulet ute. Perfekt väder.

Efter ytterligare några kilometer kom jag jag till vägvalet för Oviedo eller Gijón (klipper in IG-text, översätt hemma) A hard decision for many. Especially if you have made friends along they way and they are thinking of the other direction than you have. Continuing on the Norte (Gijón) is a little bit longer and goes by the coast, Primitivo (Oviedo) is more hilly and requires more of the pilgrim. The "braggers" have to decide long or hard ;-) I have already walked Camino Primitivo so for me the option was easy. Walk where I haven't been before. Primitivo was lovely thou. And hard, no I don't think so.

Vid ett ödehus fick jag äntligen svänga av från asfalten. Fötterna var redan trötta. Sandalerna är helt slut nu. Ingen dämpning alls. I morgon blir det byte till de andra r dessa har heller inget som helst grepp kvar undertill. Synd att de inte ens håller 40 mil. När jag kommer fram idag har jag ca 34 mil kvar det borde det andra paret precis hålla för. Kan bli lite ömma steg sista dagen in till Santiago.

Stigen jag kom in på blev snart en grusväg som var jättebra att gå på med fina vyer. Njöt av morgonen till fullo. Bestämde att när jag kommer hem skall jag ta tag i huset. Gå och fixa ett lån och jaga hantverkare. Nu skall det bli gjort. Så där någon nytta av allt promenerande :-) I övrigt tänkte jag på mat och mer mat, så sugen på en massa rätter kommer ha veckomenyer för en månad när jag kommer hem. Inget inkluderar pommes.

Det gick en massa uppför sig. Blandat på grusväg, riktigt jobbig stenväg och på asfalt.  Hade tryckt i mig en glutenfri energibar strax innan klättringen. Det var nog tur det. Kämpade mig uppför, plötsligt kändes det som om någon lagt en sten i ryggsäcken. Den blev jättetung. Drack vatten bara för att lätta på vikten. Svettades i pannan men ingenstans mer. Skumt. Gick en stund på en smal cementväg med täta träd. Så skönt och svalt där inne. Ibland gick vägen på riktigt geggig stig uppför där det rann vatten nedför. Trixig i sandaler och sådana som tappat allt grepp undertill.

Men tillslut stod jag uppe på Alto de la Cruz på 436 möh. Skönt för nu var det flera kilometer kvar till Peón som ligger i en dal vilket betydde flera kilometer nerför mestadels på väg. Hej och hå vad det gick undan bitvis. Fortfarande inte sett en människa så när en cyklist kom stånkandes uppför hälsade jag glatt och fick ett grymtande tillbaks. Förstod honom. Nu stämde inte bokens instruktioner alls men det fanns stora bra pilar så jag gick efter dem. Plötsligt delsde sig vägen och till vänster svängde det 180 grader neråt åt en sten med skal och pil på pekade dit tyckte jag. Så jag satte fart nedför. Hörde en man hojta men fattade inte att det var till mig först så jag fortsatte. Då hörde jag PEREGRINA och tvärnitade. Långt inne i en trädgård under några träd stod en man och viftade. Försökte förklara något för mig som jag inte förstod. Jag trodde först det var som vanligt en lokalbo som tyckte man var galen som tog en liten längre sträcka men han var så angelägen. Jag försökte förklara var jag skulle och han pekade uppåt. Jag bläddrade i boken och kollade men inget bra stöd där. Trodde hela tiden han menade att jag skulle ha fortsatt rakt fram (det var förvisso cykelvägen) men kollade även GPS-loggen. Den stämde typ, de var lite utanför. Men ibland är den ju inte exakt. Men så kom mannen närmare och jag såg vad han visade. Gå tillbaka och sväng ner bakom mött hus, han sa piedra flera gånger och pie är gå så kunde det betyda typ stig? Jag fattade i alla fall att jag skulle upp igen och i värsta fall får jag väl gå cyklisternas väg. Kom upp de ca 200 meterna igen och där helt överväxt fanns en stenig brant stig som följde vägen en liten bit bakom hans hus. Jag tackade så mycket när jag gick förbi honom och sen svängde stigen åt andra hållet. Undra hur många som gör som mig och missar. Kollade på kartan lite och hade han inte stoppat mig hade jag hamnat helt fel.

Kom ner i Peón som skulle ligga 15,5 km från Villaviciosa men jag hade gått en kilometer mer i mitt irrande på morgonen och fellöpningen nyss. Men var där kl 10 som jag tänkt mig. I Peón finns en bar och min tanke på morgonen var att gå dit och äta en "frukost" exempelvis en tortilla. För att sen gå lite mer än 15 till Gijón. Men när jag kom till baren kl 10 var det stängt. Det fanns en drickamaskin så jag köpte en Aqvarius och drack den med en energibar till. Inte riktigt enligt plan men fick i mig något.

Satt kanske 5-10 minuter. Hade av ryggan så jag stretchade armar och rygg lite. Masserade fötterna en aning. Nervklämmet under vänster fot som jag trodde var borta i början på vandringen för 2 veckor sedan är i alla fall nu tillbaka. Ingen känsel alla i 3 tår.

Trampdynorna trötta av jogg på asfalt. Kollade upp höjdkurvan för andra halvan och såg att den skulle vara värre än första halvan. Hmm ja ja tyskan på rummet så ju igår att det skulle bli jobbigt idag. Jag gav mig iväg igen. 

Nu stod det i boken att jag skulle svänga höger vid hus nummer 17. Gick i mina egna tankar på vänster sida av vägen (som man skall) och plötsligt var jag utanför byn. Skumt. Kollade GPS-loggen suck gått för långt. Gick tillbaka och hittade avtagsvägen en grusväg vid sidan av hus 17, bara pil på höger sida av vägen så därför missat. Kom in bakom husen och upp på en smal cementväg. Där satt en röd katt men väldigt roligt utseende. Han hade morrhår som böjde sig uppåt som en vaxad mustasch det var liksom bara pipa och monokel som saknades. Mycket kelig katt som sen gick med mig upp för en backe innan han sprang ner igen. Trevligt sällskap.

Nu skulle det vara 6,2 till Cabuñes och det gick lite uppför men inte alls som jag väntat mig så jag gick där och sneglsade på höjdangivelsen och undrade när jag skulle behöva klättra 200 meter till uppför men plötsligt kom jag ut på stora vägen i El Curbiello där jag nu kunde se havet och Gijón över 10 km bort. Nedför gick det också. Inga bergstoppar i syne. Tog fram höjdkurvan igen och kollade, har 2 olika och insåg nu att den ena som jag brukar läsa men inte använt idag går från vänster till höger medan denna var tvärt om. Så höjde jag väntade på vår redan passerad åt andra hållet dessutom. Så nu fullt ös medvetslös nedåt igen. Stannade till för att fota en pytteliten blå Fiat i ett skjul. En bil man tar när man måste köra på de allra smalaste vägarna på landet. Där skulle inte ens en SUV rymmas ensam.

På ett ställe blev det att springa över vägen ner till en skön grusväg inne i skogen. Svalt och skönt igen. Det var inte tokvarmt ute men under träden var det fortfarande blött från regnet och behagligt kyligt. Ramlade ut i ett bebyggt område och höll på att missa att jag skulle mer eller mindre korsa en väg och tränga mig igenom en häck och gå påen 30 cm smal stig ner till ny grusväg. Växlade underlag några gånger innan jag kom ut på vägen.  En bänk med bord stod på en gräsmatta innan en uppförsbacke. Hade gått 22 km och fötterna värkte. Satte mig några minuter och drack vatten innan jag gav mig av igen. Pilarna pekade mig framåt och plötsligt skulle jag svänga av från en stor nationell väg till höger och kom in i Cabuñes. Där upphörde alla som helst markeringar i en 4-vägskorsning. En väg ledde tillbaka till nationella vägen förstod jag,  en väg svängde upp till höger och såg ut att gå åt helt fel håll och en såg ut att leda in bland hus. Det hade stått en pelare med skal på men den stod så konstigt och skulle jag verkligen gå åt höger därifrån jag kommit. Kollsde upp längst den vägen, Inga pilar. Inga pilar på någon väg. Men så skönt. Kollade GPS-loggen och de hade inte gått här alls utan raka vägen på nationella vägen. Kollsde boken och fick ingen hjälp alls de heller de urusla kartorna går inte att navigera efter. Suck. Det enda boken skrev var att vägen in till Gijón från Cabuñes skulle kännas som en enda lång vänstersväng med mur på ena sidan. Skall jag då verkligen gå höger? Jag valde att tråckla mig ut till nationella vägen istället. Den kunde jag se på kartan och den skulle ta mig till härberget jag bokat. Inte kul att gå längst med vägen men det funkade för efter ett tag kom en grusad promenadstig och sen en trottoar. Nu såg jag lite människor men inga pilgrimer. Trodde jag såg en ett tag men det var en tant med käpp. Kom förbi infarten till campingen på min vänstra sida, där ligger ett härberge så skumt att inte leden går förbi här. Bokens uppdatering hade dessutom skrivit något om en ny väg där via små stigar vid bäckar för att slippa asfalten. Helskumt. Nå ja jag tog sikte på härberget. Hittade ett Día och kollade på nätet om härberget hade kök, nix. Hittade en recension på härberget som var riktigt kritisk. Började fundera. Köpte bananer och lunchgrejer, yoghurt och mjukost samt små riskakor. Tänkte att jag sätter mig väl utanför härberget och äter lunch. De skulle öppna först kl 1 och jag hade sagt att jag kommer vid 3-4. Klockan var 12:40 när jag var utanför. Här hade pilarna återkommit från höger. Härberget (turistico) ovanpå en bar såg riktigt sunkigt ut. Kollade hotell på booking.com och hittade ett i centrum (härberget låg 2 i m före centrum). 577 spänn skulle de ha det är 8-10 nätter på de publika härbergen men vad fasiken. Vad skönt. Så jag bokade och gick. Mailade härberget att jag inte behövde sängen.

Följde markeringar ner till stranden och tänkte först att jag sätter mig där med alla grejer och äter lunch och sen sover en timme innan jag går till hotellet. Men så tänkte jag sen att det vore skönt att få byta om först så jag gick till hotellet. Fick vänta 20 minuter för tydligen hade inte pilgrimen som hade haft rummet checkat ut i tid. Receptionisten kom bärande på en ryggsäck och städerskan skickades upp. Sen fick jag rummet. Duschade och bytte om och slappade lite. Klockan han bli strax före 3 innan jag och matpåsen kom oss ut. Gick till stranden och till min förvåning var den borta. Tidvattnet hade kommit in. Liten smal remsa mot stenväggen kvar. Alla var nu uppflugna i trapporna istället.

Jag irrade runt i jakten på en park att lägga mig i gräset på,såg en på kartan jag fått på hotellet men när jag kom dig var det bara några träd och bänkar. Slutade med att jag satte mig på bänk i marinan och åt maten och sen gick jag till trapporna vid havet ixh lade mig direkt på stenen med dagryggan som kudde. Tshirten över ögonen och somnade en timme i solen. Så skönt. Fick lite färg utan att bränna mig.

Sen gick jag till rummet och sov en timme i sängen. Fixade alls bilder till IG och letade upp en matbutik på Google maps så jag kunde köpa frukost samt kollade trip advisor efter mat. En mexikansk restaurang rekommenderades för glutenfritt. Perfekt.

Gick och köpte juice och en avokado, de hade inga glutenfria produkter (special alltså) hur gör spanjorer som är glutenintoleranta? Sen gick jag till restaurangen som var väldigt hjälpsamma. Åt enchiladas med kyckling igen men denna gång utan gräddiga såsen. Åh så gott det var. Tog en natillas till efterrätt. Visade sig vara typ vaniljsås med kolasås och grädde. Inte äckligt men kanske lite tråkigt men funkade med teet. Mätt och belåten gick jag ner på strandpromenaden igen. Nu var stranden tillbaka. Fotade människor och tittade på utställningen. (klipper in IG-text får översätta hemma) Watching the photo exhibition Génesis by Sebastião Salgado. Pictures from Africa, America, Russia nicely framed in big steel frames. The pics are really nice and strong. I like this one from Russia with 2 layers of mountains. A small one and a huge mountain behind.
By one pic I met a lady who wiped her tears. She saw my camera and said you understand you see pictures too. They are so good, our world is amazing and I feel so small. They are beautiful. Enjoy the world why you are young. I said I will try.
I'm so glad I could see it here as I missed it at @fotografiska in 2014.
You can see some of the pictures at there site http://fotografiska.eu/en/utstallningar/utstallning/genesis/

Sen tillbaka till rummet för att skriva och det blev tyvärr alldeles för sent. Klockan är nu över 1. Oj då. Får ta sovmorgon till 0630 tror jag. Natti natti.