Dag 218 - Dag 18 Luarca - Tapia de Casariego 41,93 km, 08:10:29

Bådas väckare ringde kl 6 och vi låg båda kvar en stund. Jag hade fått rätt om att sova dåligt. Konstiga drömmar. Klev upp först och gjorde mig i ordning. Klockan han bli 06:42 innan jag kom mig iväg. Åt min persika medan jag gick in mot stan. Hade kollat upp vägen redan igår. Mötte några pilgrimer i grupp och blev fundersam varför de gick åt annat håll kollade GPS-loggen och jo mitt håll var rätt. Såg hur de blev stoppade av en äldre man och visade rätt så jag behövde inte ropa på dem. Tycker man gör det om man ser någon gå fel.

Första kilometern ut ur stan går en kilometer rätt upp. Kunde varit en jobbig klättring men idag var ryggan lätt och benen starka. 12 minuter senare var jag uppe. Det var ju lätt det där. Morgonljuset var fantastiskt men inte så mycket att fota. Gick förbi lite folk bland annat ett par pilgrimer som gick och höll varandra i hand och stannade för att kyssas. Undrade om de träffats på caminon. Gick förbi dem men de hade bara ögonen för varandra och svarade inte på min hälsning. Efter ca 6 km var jag i Otur, ett lite kul namn om man är från Sverige. Fick syn på en figur jag kände igen. Engelskan från igår. Hon hade haft en säng reserverad på det privata härberget. Man behövde ringa på morgonen dagen innan. Det visste jag också nu för igår kväll hade jag fått mailsvar från dem om att jag kunde vara välkommen idag. Lite väl sent.

Min plan idag var att gå ut till Tapia de Casariego med ett halvvägsstopp i Navia 21,5 km från Luarca. Min originalplan innehöll inte Tapia men bilder därifrån och att det faktiskt blir lite kortare till Ribadeo om man tar E9 den vägen lockade. Kust istället för inland. Så får det bli istället för bara 31 km till La Caridad dit hela skocken skall. Så en lite längre dag än planerat idag.

Det fanns inte så mycket att se men jag skrattade åt en kossa som var ensm i en stor hage men ändå hängde över staketet för att äta gräset på andra sidan.

Bokens första distansstopp var Villapedre 12,2 km från Luarca. Där var jag på 2 timmar. Vägen dit stämde varken med boken eller GPS-loggen så då fick jag lita på pilarna. I en lång nedförsbacke kom jag ikapp en tyska som höll ett rätt bra tempo men vinglade för att hennes ryggsäck sätt helt snett. Stannade henne och justerade så gott det gick men hennes ryggsäck var minst 2 nummer för stor. Höftbälet satt över låren och ryggsäcken hängde ut från ryggen. Hon sa, det är inte ryggsäcken det är fel på, det är min kropp. Jösses. Vem har lurat på henne denna säck.

Jag gick förbi och sprang nedför den långa backen. Hamnade nere i en mindre djungel av ormbunkar.

Passerade baren och styrde stegen mot nästa delmål Piñera där det finns ett helt nyrenoverat härberge som de inte lyckats öppna igen. Helskumt. Spansk politik som PePe sa, protesterna gärna sa han också.

Vägen till Piñera stämde inte helt med bokens beskrivning, i den fanns inte en stor rondell med, en rondell helt utan markeringar, chansade att det betydde rakt igenom och det verkade stämma för jag kom till Piñera och tre små svarta hundar mötte mig i en backe upp, gläfsande och studsande visade de mig vägen upp till där härbärgets värdinna bor men nu är ju härbärget stängt så jag stod aningen förvirrad på hennes gård innan jag blev utsläppt igen av hundarna. Kunde fortsätta. Nu blev det flera kilometer på väg till La Colorada som inte var en by utan en gata med typ färgaffär och en badrumsaffär mitt emot ett hotell med spa. Och sen en aningen onödig omväg för att få gå på gräs ett par 100 meter. Ibland förstår jag verkligen inte. Vägen ner till Navia var 2,2 km nedåtgående vindlande cementväg/grusväg och det gick snabbt och plötsligt var 21,5 km avverkade helt utan ansträngning nästan. Kändes nästan snopet att stanna men jag vet att kroppen fixar 20 till bättre om jag tar en paus på mitten. Stannade vid ett café. Klockan var bara 10:15 så ingen lunch. Köpte en kopp te och åt några nötkakor jag hade köpt i Luarca i en liten delikatessbutik. Caféet hade nämligen inget glutenfritt men väl ett sjukt bra nät så jag fixade morgonens IG-bilder direkt. Skönt.

När jag passerade ría Navia så var det flaggor på stänger på bron. En av de sista var en svensk flagga så den fick hamna på bild. Nu bar det av ut på landet. Småvägar blandat med stigar och små samhällen. Mysigt. På ett ställe behövde järnvägen korsas på ett oövervakat ställe det var så fint just där så jag stannade till i steget och fotade bortåt rälsen med mobilen. En del av vägen gick parallellt med stora motorvägen så det lät en hel del. Men jag roade mig att titta på en man som skrattade en stor gräsplan ensam efter att ha klippt den. Han skrattade och vinkade när jag tog ett kort.

De 9,5 km till La Caridad som skulle vara mitt stopp idag enligt planen gick supersnabbt. Plötsligt var jag bara i stan. Inne i stan stannade jag till på trappan till en sporthall eller något och putsade ut lite. Kände mig fortfarande fräsch och stark. Ett par tyska pilgrimer stod och såg helt förvirrade ut. Frågade om de letade efter leden för de gick på andra sidan vägen där det inte fanns markeringar. Nä då de letade efter något annat. En del blir nästan förnärmade när man frågar om de behöver hjälp.

Gick 3,1 km i strålande sol, lite väl varmt ut till Valdeperes där det finns en bar. Slog mig ner med en cola och en påse chips. Perfekt energikick för sista biten ut till Tapia de Casariego. Visste att leden skulle dela sig i Porcia 2,8 km längre bort och gick och letade delningen. Efter en lååååång uppförsbacke kom det ett ställe med 2 markeringar men båda pekade ut till kusten. Man har alltså dragit om så att man inte markerar inlandsvägen längre? Skumt folk kan ju ha planerat att stanna på härbärgena där och de är med i de officiella papprena man får på härbärgen.

Nu kunde jag se havet till och från igen. Så härligt. En skön vind blåste också. De 4,4 km ut till havet blev härliga. Men sista kilometern var galet lång. Kom en skylt som sa härbärge 1km och jag lovar att den var minst 1,5. Gick och gick, trodde hela tiden att nästa hus är det. Väl framme hade jag tur, fanns bäddar. Tog mig en och gjorde som vanligt dusch och tvätt. Fanns inga bra tvättmöjligheter så jag bar ut vatten på baksidan med den fantastiska utsikten och tvättade där. Härligt. Blåste så skönt också. När jag kom hade en spansk man sängen bredvid och han hälsade glatt. När jag tvättat klart frågade han om vi skulle ta en promenad in till stan. Jag hakade på. En underbar liten by vid havet med fina vyer och stränder. Blev bjuden på glass. (Klipper in från IG, får översätta hemma)  He couldn't speak so much English but understood more. But he forced me to talk Spanish and when I didn't know the word I said in English and he gave me the word in Spanish. He talked slowly and in short sentences and used body language as well to get me to understand him and I did. We talked for an hour about the camino, the medieval fair in the town, our work and politics in the world. I love when you manage to communicate like that. We visited the playa in Tapia de Casariego and I tried the water in the small stream. Not cold but not warm either. 3 hours later the beach should be gone according to the voice in the speakers.

Väl tillbaka på härbärget slappade jag lite och funderade på om jag skulle handla något enkelt att laga när det bara fanns en micro. Avbröts i mina funderingar av att jag tyckte mig känna igen en röst. Nadine, kollade ner och såg hennes pinne till stav kika in genom dörren. Så jag sprang ner och sa att några få bäddar fanns kvar. Jag hade anlänt 3 timmar före henne. Hon tog sängen ovanpå min. Vi fick veta att man skulle gå och hämta en nyckel på turistkontoret så hon slängde bara av sig sina saker så gick vi. Tog ett tag att hitta så Nadine köpte sig en kulglass. Åh så gott det såg ut. Vi hittade tillslut och fick en nyckel. Sen gick vi på marknaden i stan en kort sväng, smakade på gudomligt god ost. På affären bestämde vi oss för att göra en sallad ihop. Jag ville dock ha något med protein i min så jag köpte något vacumförpackat pressat kycklingskött med bacon. Fanns typ inget på härbärget så vi bestämde oss för en yoghurtdressing. Men hitta naturell yoghurt i mindre än 4-pack är inte lätt. Men så fick jag syn på ett tvåpack som hängde ihop med en behållare oreokexsmulor, perfekt.

Vi fick tillbaka och hon gjorde i ordning sig. Sen satt vi i vinden (lite kylig nu) och solen och tittade på hur vattnet forsade in över stenarna. Vi drack läsk och käkade chips. Bra grund inför middagen :-)

Flyttade på oss till lä tillslut när vinden blev lite för mycket. Skönt. Skrev lite dagbok men hade ingen riktigt ork. Satt mest och tittade på havet och berättade om situationen med Jasha. Kände mig så otroligt ledsen. Vi lagade middag ute sittandes mot en varm stenvägg. Råkade översalta min dressing en aning plus att både kycklingen och den starka osten vi hade i var salt men i övrigt blev middagen riktigt bra med lite glutenfritt bröd till.

Efteråt satt vi och pratade med några tyskar som cyklade caminon. De berättade att de sovit under bar himmel 2 dagar tidigare och sett en massa "stjärnfall" och att det skulle vara ännu mer om några dagar. Undra var jag är då.

Gick och lade mig vid 22 somnade nästan med mobilen i handen. Lyckades lägga bort innan jag fick den i pannan. En underbar dag till ända. Perfekt att avsluta här ute vid havet. En fiesta i stan gjorde dock att mycket bilar passerade härbärget och lös rakt in i våra sängar. Men det skall nog gå att sova ändå.