Dag 217 - Dag 17, Soto de Luiña - Luarca 35,98 km, 06:59:03

Somnade snabbt men vaknade klockan 2 och gick på toa. Fick kliva över folk som sov på madrasser och liggunderlag i hallen. Stackare. Tillbaka i sängen somnade jag om och blev väckt av tjejen ovanför mig (ena personen Vladimir hade reserverat åt och sen gett sin säng till när han insett att de skulle få madrassplatser) 04:45. Först dröjde det en evighet innan hon stängde av och sen 5 minuterssnooze på det folk som sätter larm före kl 7 borde inte få ha snooze. Väcker hela salen om och om igen. Min klocka skulle ringa 05:00 men jag stängde av larmet och klev upp någon minut i. Allt var packat förutom sovsäck och tandborsten så jag blev klar rätt snabbt. Fick dock gå in och leta upp en frukt som rymt, min frukost.

(Klipper in text från Instagram får översätta hemma sen) 05:25 leaving the albergue. Way to early but with over 50 people here and at least 30-40 in the next town competing for much less beds in the coming 2 towns you have to go early if you don't want to do 45-50 km today or book ahead. I even try to call the albergue in Luarca but they had there phone switched off. So I have to walk as fast as I can hoping to get there before the crowd from my town and hopefully pass some of the once in the crowd 20 km in front of me now. Hope the views in the first hour isn't to beautiful as I will not see them.

Idag skulle leden gå mellan många småbyar och mycket stig mellan dem. Det lät bra. Dock började det på asfalt ut ur stan. Skönt med gatlampor som lös upp vägen så jag inte behövde pannlampan allra första biten men sen blev det mörkt. Jag gick fort. Visste att någon gång under dagen skulle det börja regna. Bäst att hinna så långt som möjligt innan det börjar. Efter bara någon kilometer så kom jag till där caminon delar sig antingen en bergsväg eller en kustväg. Bergsvägen är dåligt markerad och PePe på härberget rekommenderade kustvägen, den är bra markerad. Han har gjort det själv. Och det var bra markeringar till Cadavedo. I Albuerne hade jag tillfälligt stängt av pannlampan och höll den i handen. Mötte  en man som undrade om jag hade ficklampa för längre bort skulle det vara väldigt mörkt. Jodå jag visade honom. Och han hade rätt. Längre fram gav sig leden neråt på en brant grässlänt och in i skogen. Riktigt mörkt. Tur jag har en bra lampa. Tassade fram försiktigt.

Det är lite småläskigt i skogen ensam i mörkret. Tur att leden då och då gick ut på vägen så man fick lite lugnare promenad. Hängde ut min blinkande lampa så jag syntes.

Fick klättra uppåt i en brant stenslänt vilket var lite jobbigt och hoppa över små bäckar på småstenar i mörker var trixigt. Men det gick bra. På drygt en timme var jag i Novellana 6,4 km bort. Jösses så lo losnabbt det gick. Där kom jag ut från en stig och såg inga pilar. Enligt boken skulle jag svänga först höger och sen vänster. Men såg inga indikationer på det alls. Fick för mig att vänster var rätt håll uppe på stora vägen och började gå men tänkte att det är näst jag kollar i GPS-loggen oxå. Jag suger på vädersträck tydligen för det var helt fel håll.  Vände om. Och följde vägen istället för att försöka hitta den där skogsstigen. Såg att loggen gick samma väg. Det blev 500 meter längre än vad skogsstigen var men å andra sidan kunde jag springa ner. Men sen sega mig uppför mot Castañeras men stigen hade nog varit långsammare ändå. Det konstiga var när jag kom till Castañeras så trodde jag stigen skulle komma in högre upp och jag från andra hållet men pilarna återkom nu från mitt håll så var den stigen kom ut fattar jag inte. Nu bar det av neråt mot stranden men precis innan svängde det av. Passerade en kritvit häst som låg i gräset och blängde på mig. Sen brant nedför på stenar och in i skogen med mer sten, lera och små bäckar. Lyckades plumsa ena fotens tår i vattnet. Iskallt.

Kom ut i Santa Maria 10 km fixade under 2 timmar. Hej och hå vad det går.

4 km genom härliga skogar och upp på asfalten ibland. Underbara vyer ut över havet och sen var jag i Ballota. Där satt några pilgrimer och fikade på en bar och såg inte det minsta stressade ut. Kanske hade de lyckats få tag på härberget i Luarca och bokat. Pratade med en brittisk tjej en stund. Men jag kände att hon gick alldels för långsamt för mig.

I boken fanns en fantastisk vy som skulle vara nära Ballota så jag gick och väntade på den. Nära för mig är typ max en kilometer men det var flera innan den dök upp. Dock inte alls lika nära som deras bild är tagen dock.

Sen nästan ner till en strand igen men direkt upp precis innan. En jobbig klättring uppför. Pust och stön. Kändes som jag inte kom framåt utan bara ner och upp igen. Men så småningom kurvade sig vägen åt rätt håll. Jag måste gått på i mina egna tankar för plötsligt var jag i Cadavedo. Stället som PePe sagt åt oss att stanna i. Klockan var knappt 9 ännu så stanna nu kunde jag ju knappast. Jag passade på att ringa härberget i Luarca men fick bara telefonsvarare som sa att det är öppet. Suck. Nå ja boende löser sig väl.

Till Luarca är det bara 15,5 km men nu öppnade sig himlen efter lite smådropp. Tjoho det blir en blöt promenad. Stannade under en port i ett hus och drog på mig Gore-texstrumporna och stoppade ner alla grejer i fickorna i sina plastpåsar. Sen var det bara att dra på sig kepsen och borra ner huvudet. Fanns ändå inte så mycket att se. Men i slutet på en kort brant backe låg en kyrka som till min stora förvåning var öppen. Gick in för att slippa regnet en liten stund i alla fall. Den var ganska ordinär och i ett sidorum kunde jag höra 2 personer ha en rätt högljudd diskussion så inte var det lugnt och skönt direkt. Det blev bra och härliga vägar i skogen sen. Passerade en massa långsamma pilgrimer som segade sig fram i regnet.

Kanske skulle jag ha en chans att få en plats ändå. Men när jag kom fram till korsingen där man skulle gå rakt fram på en stor väg till härberget eller svänga av på en gräsväg mot stan så valde jag ändå gräsvägen. En man i regnponcho satt i korsningen och frågade mig Almuña Albergue eller Luarca. Jag blev fundersam igen. Skulle jag gå till Almuña ändå. Kunde ju finnas plats där trots att en hel hord borde ha anlänt. Kollade i min bok efter ett telefonnummer dit för att ringa och höra om det var fullt men fann inget. Så jag svarade Luarca och gick vidare mot stan. Man passerar Almuña by 1,5 km från härberget. En skylt pekade dit och jag funderade igen men nä. Svängde runt en helt onödig dragning av leden nedför glashala skifferplattor, plörsligt försvann benen under mig och jag föll slog mig i sidan av låret. Blev mest arg för att det var en helt onödig dragning runt ett hus. Livsfarligt dessutom, så onödigt. Fortsatte nu på lite dåligt humör.

Man kommer in mot stan en bra bit upp och får gå nedför branta trappor för att komma in i stan. Nu vräkte regnet ner. Tog det ytterst försiktig nedför trapporna. En man på kryckor hoppade ner, såg livsfarligt ur. Men ner kom han, hel.

Jag banade mig förbi flera andra pilgrimer och det fanns en gnutta hopp att det privata härberget skulle kunna ha en plats. Gick förbi en tjej precis innan.  Hittade härberget men på dörren stod det att man checkar in på hotellet mitt emot. Den andra tjejen nådde fram till härberget medan jag knackade på dörren till hotellet. Ropade till henne att man måste checka in på hotellet så hon kom över.

En kvinna öppnade dörren på hotellet och stack ut huvudet. Upplyste om att det var fullt och på hotellet oxå. På frågan om annat pekade hon in mot centrum och så andra hotell och pensionat. Så hjälpsamt. Jag plockade upp min guide och frågade tjejen om vi kunde dela ett dubbelrum och visst. Jag ringde första numret och de ville ha vad jag trodde €70 för ett dubbelrum. Vi var båda sjöblöta och kalla så vi bara accepterade att natten skulle bli lite dyr. Kvinnan i telefon ville ha mina uppgifter inklusive mobilnummer. Kan ju inte det spanska numret utantill. Försökte säga att vi var max 10 minuter bort men nä numret behövdes. Fick krångla fram en lapp med numret på och lämna det. Google maps guidade oss sedan 5 minuter bort.

Glad överraskning då rummet "bara" kostade €60. Vi fick till och med var sin säng. Jag hoppade in i duschen först och vilken dusch. Stenhård stråle. Lät den massera mina något ömma axlar. Så skönt. Tvättade upp mina underkläder och hoppades att de samt mina regnvåta kläder skulle hinna torka. Gick ju inte att hänga ut i regnet. Nadine tog en dusch och tvätt hon också sen gick 2 hungriga men totalt obeslutsamma personer ut på stan för att äta. Vi kollade menyn på varenda ställe och fastnade för sista. Men de hade inga platser.

Backade några restauranger och fick ett bord och beställde. Jag tog ett kycklinglår och lyckades få kokt potatis till. Nadine åt kalimari.  Efteråt tog vi en promenad till ett konditori vi passerade på väg till hotellet. Hade doftat så gott. De hade inget glutenfritt men nötallergikern hittade en kaka. Jag tog en liten påse chips och en kopp te. Vi satt där i 2 timmar och pratade. Otroligt trevlig tjej från USA. Vi har båda gått några olika leder så vi pratade om dem och om hennes jobb som skolkurator och om mina barn bland annat. Tiden flög iväg.

På väg tillbaka till rummet pratade vi om glutenintolerans och hur svårt det är atg hitta produkter i Spanien. Berättade att så var det i Sverige förr och då fick man gå på apoteket och hämta ut. Precis när jag sa det  gick vi förbi ett apotek/hälsokostaffär och jag fick syn på en hel hylla med glutenfria grejer. Tvärnitade och slet upp dörren. Nadine blev aningen förvånad. Jag köpte energikakor och en limpa färskt grövre bröd. Så jäkla glad. Dyrt dock € 5.80. Men jag skulle få äta bröd. Vi gick och handlade lite och köpte kvällsmat samt några grejer till morgondagen. Skönt att dela stora förpackningar med någon.

Tillbaka på rummet fixade vi båda med foton och annat men för trötta för att skriva dagbok. Lite senare åt vi lite mat på rummet, jag tog bröd och avokado. Jag fick meddelade från Henrik hemma om att nu måste kattens bort. Han var less på Jashas bråkande och pissande. Tur för mig att han vet hur mycket jag tycker om dem annars hade han fixat det själv. Men när jag kommer hem måste jag fixa det. Jag bröt ihop. Jag förstår honom helt och fullt men när jag är här borta och jag obegränsat med tid att älta saker i huvudet är det inte mina älskade katters död eller omplacering som jag vill gå och tänka på. De betyder mycket för mig och att då få det där kastat på mig på det sättet fick mig att må jättedåligt. Skulle säkert påverka min sömn.

Släckte lampan kl 23. En bra dag trots regnet och inte så mycket att se. I morgon skall det inte regna.