Sov rätt bra. Var uppe en gång på toa och det var så mörkt att jag knappt hittade min säng. Tur att rummet var litet och vi var få där.
Somnade om genast. Min väckare skulle ha ringt klockan 6 om jag kommit ihåg att slå igång larmet. Som tur vibrerade armbandet 0605.
Klev upp och tog med alla mina saker till badrummet för att inte väcka paret i rummet. Gjorde mig i ordning. Min plan var att äta några mackor innan jag gick iväg men då skulle jag nog väcka paret ändå. Så jag stoppade knäckebröd i fickan samt en energibar. Jag som hade sett fram emot att dricka en kopp te.
Klockan var 06:33 när jag kom utanför dörren och tog mitt kort och slog på GPS-klockan. Ännu en dag som skulle bli ganska kort. Mest för att den här sista biten in till Santiago var besvärlig att dela på något annat sätt. Så en kort tur alltså till Sobrado dos Monxes där jag skall gå i kloster. Sobrado är inom de 100 km och har 120 platser men de kan lätt fyllas upp så trots en kort tur så kan man inte ligga och dra sig allt för länge.
Mulet ute skulle eventuellt bli regn fram emot mitten på dagen idag så jag är gärna framme innan det. Mulet betyder också mörkt så pannlampan åkte fram. De första 100 meterna var tillbaka till caminon och sen följde mestadels väggående fram till Miraz.
I Seixon finns en kyrka från 1100-talet men den var inte öppen så här tidigt på morgonen, annars kan man få en stämpel där. Eftersom jag nu är inne på de sista 100 km måste jag har 2 stämplar per dag för att få mitt Compostela. Kyrkmuren av sten hade intressanta ormar inhuggna i stenen. Käkade 2 knäckebröd och en banan medan jag gick. De nektariner jag hade köpt var båda dåliga så de slängde jag i morse.
I Laguna hade de satt upp en skylt som varnade bilister för pilgrimer på vägen.
Passerade några små härbärgen jag inte visste om att de fanns längst med vägen. Måste ha tillkommit sen boken skrevs och de har inte lagt till dem heller i sina uppdateringar. Jag hade alltså kunnat gå lite längre igår fast det var nog nyttigt för benet att jag vilade. Får se hur det beter sig idag vid 20 km om det börjar bråka igen eller inte. Det var nu en hel del folk ute och gick, passerade dem i klungor beroende på vilket härbärge de startat ifrån. En del kände jag igen från gårdagens passeringar eller att de stannat på Witericus för mat/fika/vatten, vi nickade igenkännande. Väg väg väg... extra trist när den är rak men det var egentligen bara 1,.3 km av sådant i början men det kändes som en evighet. Längtade nämligen efter en naturstig som beskrev som trevlig. Men den skulle vara först efter Miraz.
Vägen in till Miraz de sista 500 meterna var rätt ok den också.
Miraz verkar bestå av en gammal och en ny del, man kommer in i den gamla, rakt in till kyrkogården och kyrkan.
Efter 800 meter ut från Miraz kom ett helt underbart landskap. Berg i dagen, fina vyer och ett landskap som påminner om hemma i fjällen lite. Jag stortrivdes. Några killar som jag passerade igår som var väldigt sportiga var plötsligt framför mig. Ena killen kollade sig över axeln flera gånger när jag närmade mig. De ökade, jag ökade och de hade uppenbarligen inte kroppar för att gå snabbt och springa ville de nog inte. Igår hade de taktiskt nog stannat och "knutit om skorna" när jag passerade. Man såg att ena killen irriterade sig. Jag hälsade glatt och gled förbi. Åh det är såååå roligt ibland.
Jag stormtrivdes här. Tog en en energibar och tuggade i mig den långsamt.
Underbara stenmurar.
men man märken verkligen att det är sista 100 så mycket folk. Kändes inte direkt ensamt.
Ljuset var underbart när solen tog sig över bergen.
Ibland måste man även vända sig om. Hade precis gått förbi italienaren och han stannade bredvid mig och bara njöt av utsikten.
Men det underbara varade bara 3,5 km sen blev det väg igen och där gick Mirazfolket på led. Säkert 50 pers. Åh nej. Men de gick rätt snabbt att passera. Träffade på tjejerna från Baamonde och hon med blåsorna viftade på fötterna och visade sandalerna och tackade mig. Nu kunde hon gå utan smärta. Bra att man kunnat hjälpa någon. Mötte säkert 50 scouter i varierande åldrar och fysisk kapacitet. Vet inte om de gick caminon baklänges eller en av de lokala rutterna som går precis här. En riktigt tjock kille som dessutom verkade ha gjort illa knät grinade illa när han gick men log och hälsade alla buen camino vilket jag tyckte var fint.
Vägen blev lite lättare att gå av fina vyer.
Jag stannade till i A Roxica efter 9,4 km från Miraz för att köpa en dricka. Sen blev det en rätt så tråkig relativt rak väg utan någon vidare utsikt i 4,7 km men då och då glimmade det till. Men oj så tråkigt kunde inte heller komma på något att räkna eller så att sysselsätta mig med och då kom tankarna på Jasha och jag började gråta, hulka och snora. Fick verkligen anstränga mig för att sluta. När det gick brant uppför passerade jag kvinnan som igår blivit så oerhört stressad av att jag passerade henne. Nu gjorde jag det igen i en brant uppförsbacke, jag såg hur hon ökade steglängden och hon hade långa ben. Men jag är som en liten ettrig vessla ibland. Något får man ju roa sig med på vägen för att inte tänka på katten. Men vädret kunde inte ha varit bättre, 19 grader och riktigt blåsigt. Så skönt.
19,8 km från Miraz och 25,6 km från starten i morse stannade jag i O Mesón på en bar för lite "frukost" bestående av te och chips. Min fiet på caminon är inget som får fortsätta hemma.
Efter O Mesón var det snart in i skog igen för en liten stund i alla fall. en äldre man och kvinna höll på att rensa bort ogräs runt stammarna på träden med var sin skära.
Lite senare passerade jag några som plockade potatis. Vardagsliv på landet.
Det var skönt att komma bort från väg och bar njuta igen. Benet betedde sig rätt bra faktiskt. Skönt.
Plötsligt blev jag omsprungen. Trodde först det var en vanlig motionär som var ute men såg snabbt att det var kvinnan som blivit så störd när jag gick om. Nu sprang hon. Det blev tydligen varmt för hon krängde av sig sin löparjacka under ryggsäcken utan att stanna, bråttom. Kanske skulle hon med en buss eller tåg längre fram.
Plötsligt gick det neråt och mot en sjö. Då valde min mage att tala om att om inte du stannar typ NU händer en olycka. Lyckades hitta ett buskage att hoppa ut i och när jag kom ut igen kom en kille gående i rask takt. Där hade jag tur för buskaget hade nog inte dolt mig helt. Vägen gick ner mot en sjö och det var ett tag sedan jag sett större mängd vatten nu så det var trevligt.
Och helt plötsligt var jag i Sobrado enligt vägskyltarna, nu skulle bara härbärget hittas. Men det var bra skyltat till klostret som är ett turistmål tydligen. Munkarna tillverkar yoghurt, honung och lite annat under tystnad och säljer på burk.
Klockan var bara 12:15 när jag kom. Blev inskriven av en munk från London men det ville han knappt säga efter brexit, han skämdes. han var jätterolig och förhörde dessa österrikiska tjejer om datum, veckodag mm för att se om de fortfarande hade koll.
Jag hamnade i rum nummer tre så vi var inte så många som hade anlänt ännu. Jag var lite besviken över att inte hamna i rum 7 som hette Beatriz.
Klostret heter Monasterio de Santa María de Sobrado och grundades 952 och när deras abbot vlev biskop i Santiago på 900-talet blev de väldigt inne. 1142 blev de Spaniens första Cisterianerkloster och det var även de som grundade ett härbärge för pilgrimer här som det fortfarande är.yrkan som ligger här är från 1600-talet och bredvid ligger ett litet kapell från 1100-talet. Kyrkan är helt tömd på allt. Det är mögel på väggarna så dehar istället sina gudstjänster i ett modernt litet kapell i klosterbyggnaden.
Besökte kyrkan och fotade lite.
Det växer växter direkt i fönstret, utan krukor eller jord. Det hänger växter på väggarna.
Det finns även fina målningar som dock håller på att vittra bort.
På innergården får man vara försiktig så man inte får en fallande takpanna i skallen när man går ut på gräsmattan.
Klostret har stängt 13:30-16:30 så då var jag utestängd (och andra var innestängda) så jag gick på stan och köpte en kycklingsallad. Jag fick mindre än 1 matsked kycklingbröst i den och den kostade €8. Hutlöst. Åt inte ens upp hela för den var inget god. Petade typ ut kycklingen och valnötterna och lite av färskosten, billigaste sorten som smakar absolut nada. Satt och var lite irriterad över det här med stängningen av härbärget trodde bara det var receptionen som skulle vara stängd inte att man blev utestängd. Hade gått så kort idag och var klar så tidigt att jag lika gärna hade kunnat gå kanske 20 km till. Men så tänkte jag på benet och jo det är nog fortfarande bra att vila det.
Gick till ett kafé där jag kunde ladda mobilen och skriva. De hade nät så jag kunde fixa upp bilder också. Låg 2 dagar efter med det också pga dålig nätanslutningar. Blev sittande där i timmar eftersom jag inte kom in på klostret.
Efter några timmar på klostret med laddning av telefon, aktivitetsarmbad och GPS-klocka (hade inget uttag i mitt rum så jag fick ladda sittandes på en träbänk i ett annat rum) så gick jag ut på stan och köpte lite frukt till o morgon och en påse chips. Gick till en annan restaurang och beställde en hamburgare. Utanför hade det stått Angus på en skylt med bild på en hamburgare men den burgare jag fick in var minst 50 % fläskkött och säkert även ströbröd, det lär ju visa sig i morgon. Pommesen var mer kokta i olja än friterade, mjuka och droppade olja. Men jag fick i alla fall ketchup :-/ och blev väl på något sätt mätt/tappade aptiten.
Köpte en grekisk yoghurt av munkarna och efter att ha gjort mig i ordning för kvällen åt jag den som efterrätt i sängen för att inte vakna mitt i natten hungrig. När jag var och köpte yoghurten så passerade jag receptionen. Då hade amerikanskan precis anlänt, hon som var så noga med att boka i förväg och så nervös. Typiskt nog hade sista bädden gått till personen framför henne. Hon erbjöds nu en madrass på golvet och valde att ta det eftersom hon gått långt.
Klockan var 20 när jag drog täcket över huvudet. Ytterligare en dag till ända. Nu bara två dagar och ca 61,5 km kvar. Nä Bea du får inte gå det i ett svep, du skall stanna!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar