Dag 216 - Dag 16 San Martín de Laspra - Soto de Luiña

Sov som en gris i natt efter att ha somnat med mobilen i nyllet 2 gånger när jag försökte skriva klart gårdagen.

Klockan ringde 05:45 och jag klev upp med en gång. Åt 2 yoghurt till frukost efter att jag fixat allt. Visste att minst Vladimir var utanför dörren redan. Idag skulle det bli stressigt och jag behövde komma iväg redan i mörkret.  Inget jag gillar. Men the bed race is on. Fler pilgrimer än det finns sängar på en sträcka av 3 dagar. Men vädret var i alla fall gynnsamt för race walking. Och är det något jag är bra på så är det ju att gå snabbt. Enligt min guidebok skulle det finnas 22 sängar men det är säkert 50-60 pers på väg. Så iväg snabbt och fortsätta snabbt var dagens mål alltså. Soto de Luiña är målet för flera ställen tidigare en del kommer gå bara 11 km andra 39 km.

Det började med nedför och fortsatte ännu mer. Lite svårt att se pilarna i mörkret trots gatubelysning men det gick och jag tog fram pannlampan 2 gånger för att vara säker.

Dagens vandring gick snabbt från väg till en härlig grusstig och så växlade det väldigt ofta under dagen vilket jag verkligen gillade. Såg inte en människai början på dagen och ryggsäcken kändes väldigt lätt. Började undra om jag hade glömt något. Men nä allt var med. Flög fram kändes det som, en härlig känsla. På några ställen var markering dålig och jag hittade snäckskalet bakom mig ibland. Lite svår placering måste jag säga. GPS-loggen var även idag rätt värdelös. Gammal logg sen de dragit om caminon. Tog inte lång tid endryg timme innan jag var i La Ventaniella Santiago de Monte 5,6 km bort. Fotade kyrkan och ett coolt träd. Sen bar det av uppför lite igen men väldigt snart in på en ny skogsväg som var väldigt lerig. Skrattade åt vägskyltarna inne på denna väg som om det var vilka gator som helst. Gissar att det kör skogsmaskiner här. Den leriga vägen blev plötsligt en mindre sjö och jag han tänka ja ha här får jag vända och ta vägen istället men jag hade tur, det var en upptrampad stig vid sidan av så enkelt kunde jag skutta förbi en bit upp. Bra.

Plötsligt blev det alldeles dimmigt i skogen. Luktade skumt. Började undra om det brann. Men nä det var bara dimma men jobbiga tankar på att bli instängd i en skogsbrand han sätta sig i skallen. Hur fort skulle det gå, skulle jag hinna ringa hem?

Försökte skaka de obehagliga bilderna ur huvudet och njuta av grönskan istället. Gick ganska bra. 2 timmar efter jag startat var jag i El Castillo de San Martín 10,9 km bort. Vyn över en helt stilla Nalón med en kanotist som gled fram var fantastisk. Fotade och njöt av utsikten.

Nu var det lite uppför 800 meter till Soto del Barco. Jag drack min frukostjuice och svängde in i stan. Markeringarna var lite otydliga och boken skrev följ gamla N-632 alltså den infon är ju helt värdelös om man inte är från området. Det är ju inte så att det står gamla N-632 på en vägskylt. Jag gick upp för en backe men såg inga markeringar så ner 200 meter till en bar där jag frågade. När jag fått bekräftat att jag gått rätt såg jag pilarna.

Nu var det asfalt ett par kilometer och nedför. Gick snabbt. Mötte en man med hund som snörpte på munnen när jag hälsade. Ja men slipp då.

Korsade Ría de San Esteban och fotade lite över vattnet. Sen skulle det snart komma en ny skogsväg.  Den gick brant uppför. Hade sett 4 pilgrimer vid foten av backen, en lite bakom de andra och när jag började klättra så såg jag plötsligt hur personen längst bak utom någon koll bakåt drar ner brallorna och hukar sig så archlet pekar rakt ner i backen mot mig. Då hör hon mig och jäklar så snabbt byxorna åkte på igen. Kom ikapp flickan och de andra tre tolkade dem som en familj. Mamman vände sig om och skrek till flickan att hon skulle skynda sig. Tyckte så synd om henne. Man får ju alls anpassa sig efter den långsammaste.

Väl uppe så var asfalt hela vägen till Muros de Nalón där pilarna lyste med sin frånvaro igen. Frågade en äldre man med en dramaten och han pekade mot en övergångsbro. 5 steg närmare och jag såg den gigantiska pilen. Upp genom staden där pilarna försvann igen och boken så bara följ vägen ut ur stan. Ja men vägen delsde ju sig i 2. Tog den ena och stannade och fotade en gammal fin slottsruin. En man kom gående och jag frågade honom om jag var på rätt väg, jodå och sen beskrev han de kommande 5 svängarna. Tackade och gick vidare. Efter en uppförsbacke där jag sett minst 1 ryggsäck så blev det en smal och lerig skogsstig. Ganska stenig men bergsgeten Bea studsade ner. Ryggsäcken jag sett kämpade sig neråt tillsammans med en annan. Studsade förbi och hälsade. De tittade förundrat på min teknik nedför. Passerade sedan en hel drös till.

Underbar väg i skogen hela vägen till El Pito 18,3 km bort från starten idag.  Var där 09:51. Fotade kyrkan och tittade in genom staketet på palatset. Är som sagt ingen riktig turist när jag är ute och går. Gillar mer att få gå och tänka.

Nu sa guideboken att markeringarna var dåliga men det märkte jag aldrig av. Fick syn på en pilgrim längre bort. Misstänksamt lik Vladimir så jag lade i en extra växel. Han är dock snabb uppför så jag fick verkligen ta i. Men strax innan 4 timmar från det att jag startade var jag ikapp honom. Vinkade och han skrattade. Visade sig dock att han bara startat 30 minuter före mig. Hjälpte honom att få fram en banan och han gjorde det samma för mig. Vi gick tillsammans en stund och han berättade att han hade blivit attackerad av en fågel. Han har med dig en gosedjurshund från sin dotter som han fotar då och då. Han hade satt den på staketet vid utsiktsplatsen vid Nalón och skulle ta en bild när fågeln försökte flyga iväg med hunden. Sen försökte den ta hans stavar och slutligen fick Vladimir en galen fågel som pickade i nacken. Lät helt sjukt. Han hade en bild på den attackerande skatan.

Han tyckte jag gick för fort och dessutom så vet han att jag avskyr ljudet av stavar så han sa se så iväg med dig i din egen fart så ses vi i Soto de Luiña. Så jag ökade på och passerade 2 vilande kvinnor. Det gick lite tungt uppför men jag drack lite (är så dålig på att komma ihåg att dricka) och då gick det bättre. Nu blev det en blandning av skogsvägar och asfalt samt smala branta cementvägar. I en lång uppförsbacke stod 2 kvinnor och väntade på en tredje som segade sig upp. Då kom jag i ett sjukt bra flow och flöt uppför backen i en hiskelig fart. En av kvinnorna där uppe hojtade till "my god she is fast". Jag hälsade och så svenskt vikingblod. Passerade under autopistabroarna flera gånger på väg neråt, fin vy över en strand och tre broar och sen upp upp upp mot broarna innan vägen svängde av in i skogen igen där den höll sig i flera kilometer. Nu passerade jag pilgrim efter pilgrim. Räknade till 18 st under dagen plus 2 cyklister i nedförsbacken mot Soto de Luiña i skogen. De kämpade med att få ner cyklarna. Typ ett helt härbärge. Tog 2 pilgrimer till på gatan in till Soto de Luiña. Så 20 pers. Jag tog sikte på den punkten GPS-loggen hade som slut, jo nu var den tillbaka igen. Men de verkar ha slutat vid hotellet. En man kom gående och jag frågade honom. Visade sig vara värden för härberget. Han pekade mitt emot hotellet på en skylt det stod härberge på men sa att jag måste skriva in mig i Bar ECU och betala där. Jag frågade om det var ok att lägga ryggan i härberget först. Jodå det var bara 4-5 personer på plats ännu så det gick bra. Hittade en säng vid eluttag. Perfekt. Tog dagryggan och började leta efter baren. Frågade och blev pekad till härberget men en annan dam visade mig sedan rätt. Gick dig och skrev in mig och betalade. Fick syn på Vladimir när han passerade. Ropade men han hörde mig inte så jag sprang ut och upp för en liten backe ropandes. Vladimir stannade och började asgarva "du springer, du är knäpp". Förklarade att han behövde checka in i baren först och han tackade och gick dit. Jag gick till min säng en sväng och hämtade en påse chips. Väntade och väntade på att Vladimir skulle dyka upp. Men han dröjde länge. Hade fastnat i baren för att hjälpa en kvinna som skulle åka hem och som hade blivit myggbiten väldigt illa. Den mannen är väldigt hjälpsam. Han hade blivit fördröjd in till stan också för att han hjälpt cyklisterna. Kvinnan hade ramlat 2 gånger och tillslut hade Vladimir gett henne sina stavar och burit ner hennes cykel.  Lite senare skulle han gå och fixa så att två caminovänner bakom (långt bakom) blev inskrivna på härberget utan att vara där. Det gjorde mig väldigt irriterad eftersom det gjorde att två som anlände långt innan inte fick någon plats. Om härberget inte är bokningsbart så borde man få nöja sig med first come first served.

Jag gick till baren och beställde en hamburgare utan bröd och en te. Burgaren såg hemmagjord ut och smakade riktigt gott. Mums. Teet kom in först när jag hade ätit klart. Drack flera koppar te, fixade alls IG-bilder och snackade med en man från Hamburg som var lite jobbig. Sen kom Vladimir och satte sig och åt en gigantisk tortilla. Vi blev sittandes i flera timmar. Skrattade åt att vi typ fotat identiska saker. Så mycket för originalitet. Jag åt upp mina chips och gick och handlade lite frukostgrejer. Trodde restaurangen skulle öppna kl 19 men icke. 1930 var det visst så jag gick till härberget där nu PePe, värden hade information om vägen för i morgon, inget som inte stod i guideboken. Han sa också att 50 personer lämnat detta härberge idag på morgonen och vi var mer än så. De kommande städerna har inte plats för 50 pilgrimer på härbergen så han rekommenderade att vi skulle gå till nästa stad och inte längre eftersom den staden kan ta emot de flesta med andra arrangemang men att gå vidare till Luarca gör att man hamnar i den andra 50-gruppen. Jag hade tänkt gå till Luarca, lagom långt bort. Hmmm... Äh sova löser sig på ett eller annat sätt men det skall regna i morgon vilket komplicerar det hela lite. Svårt att sova ute då. En grupp människor stod och bara väntade visste inte om de skulle kunna få en plats någonstans i natt. En del tänkte sova på gräsmattan andra verkade fråga pilgrimer med tält om de fick låna. Det pratades om att bussa iväg dem någonstans också. Jag gick till restaurangen där italienaren och tysken satt. En mycket otrevlig servitris läste upp pilgrimsmenyn (det utan gluten) som lät allt annat än tilltalande för mig. Frågade efter vanliga menyn men hon vägrade lyssna. Så en sallad med några ynka salladsblad, gröna tomater och massor med gul lök till förrätt. Fick dock 2 rostade glutenfria bröd som jag hade olivolja och salt på. Gott.  Till huvudrätt stekt strimlat ägg, uppvärmd lufttorkad skinka typ 1 skiva och sen massor med blöta pommes. Petade mest i maten och valde en liten yoghurt till dessert. € 10 för typ inget. Gick förbi baren och köpte mig en glass.

Sen var jag i säng kring 20:30 och fixade delar än denna text men behövde sova tidigt så jag skrev inte klart. I morgon ringer klockan 05:00 :-/