Dag 221 - Dag 21 Vilalba - Carbadello, 31,34 km, 06:56:05

(Nu med lite mobilbilder)
Kan inte sova bra om jag inte har bra koll på mobilen och jag kan dessutom inte ha larm påslagt om den ligger i andra änden rummet. Men somnade ändå av utmattning och sov till 2 då jag klev upp och hämtade mobilen. Passade på att gå på toa samtidigt. När jag kom in i sovsalen igen var det kolsvart, höll på att inte hitta sängen. Ingen snarkade i rummet vilket var skönt, då kunde jag lätt somna om. Vaknade sedan när alla började rassla runt vid 6-tiden, några hade gått tidigare. Idag hade jag lovat mig själv att göra en kort dag, jag vet att jag kommer hata att stanna tidigt men kroppen behöver en kort dag och jag vill inte gå hela vägen till Miraz dit alla andra går, dessutom finns där begränsade matmöjligheter och det betyder först att släpa med sig mat i 14,6 km för att sedan trängas med andra för att laga mat. Nä det ids jag bara inte. Istället hade jag bokat ett litet privat härbärge några kilometer innan Miraz som fått bra recensioner. Mitt ute i typ ingenstans men de lagar mat.

Klockan var 06:33 när jag lämnade härbärget, det var ljust ute vilket var skönt.

Italienaren jag hade pratat med igår stod och rökte utanför så vi sa buen camino till varandra och jag gick iväg ätandes på en banan. Gatorna var öde. Även här gillar man färgglada hus.

I Vilalba är leden rätt dåligt markerad och man verkar dessutom ha dragit om den, varken bok eller GPS-logg stämde så när jag stod förvirrad i en korsning utan att se varken markering eller förstå var jag skulle gå så stannade en bil och en man talade om för mig att bara fortsätta ner för backen, över en bro och sen till vänster. Där fanns en skylt också så jag kunde inte missa det. Oftast är det ju så, fortsätt rakt på den gata du går på även om den svänger 90 grader om det inte finns markeringar. Men man vill ju inte heller gå fel varken flera hundra meter eller kilometer. Deras markeringar var laminerade papperslappar uppsatta lite här och var så inte de mest väderbestädiga, en del har säkert blåst sönder och ramlat ner. Det skulle finnas bronssnäckor inne i stan men de såg jag aldrig. Några av de som satt uppe var rejält blekta i solen.

Solen gick upp och färgade allt i guld. Ganska snart övergick asfalten i sköna grusvägar och jordstigar. Glada fötter på morgonen. Kände inte av benet alls vilket var skönt.

 Passerade över gården på en farm som såg helt övergiven ut så jag blev aningen förvånad när deras moderna version av horreío faktiskt innehöll majs.

Här i Galicien har man distans på  många av vägvisarna och inte någon idiot snott plaketten med siffrorna förstås. Det blir en nedräkning och varje gång jag passerar en sådan där sen så tänker jag, hmm det där är ju typ jättekort, borde ju kunna gå allt i ett svep typ. Men så känner jag ryggsäcken på ryggen och tänker, eller så inte...

Det var en fantastisk morgon och eftersom jag var en bit upp så var vyerna härliga.

Passade på att fota lite blommor i et härliga morgonljuset och de första kilometrarna gick undan.

Efter ca 3 kilometer passerade jag över A-8 och fick syn på en vägskylt San Sebastian 568 km, det är ju en bit bort och där var jag dag 2 så för 18 dagar sedan. Det går lite snabbare med bil.

Det fanns inte så mycket att titta på här men efter 6.2 km kom jag till San Xoán de Alba där det ligger en kyrka och en kyrkogård. Man korsade N-634 för att komma över på kyrkosidan och en vägvisare som stod  lite på sniskan var svårtydd, fortsätta på N-634 eller gå rakt. Boken sa, inget mer än "shortly after the church fork right into a footpath" vilket jag tolkade som, korsa vägen och passera kyrkan sväng sedan höger. Så jag passerade kyrkan och muttrade för mig själv om att bokens shortly ibland betydde 50 meter och ibland 1 km. Men det kom aldrig någon högersväng. Mysig liten byaväg dock skulle mycket väl vara caminon men när jag kom till en T-korsning utan markering insåg jag att nä jag varnog helt fel. Då hade jag gått ca 500 meter. Kollade GPS-loggen, jupp tillbaka igen. När jag nådde kyrkan igen så mötte jag en stor grupp på 10 pers som var på väg ner där jag gått. Nu kunde jag tydligt se en liten stig vid sidan av vägen och sen en markering att man 50 meter bort skulle korsa tillbaka över N-634 (blir galen på det där, de anser att det är bättre att passera en väg 2 ggr än att gå 50 meter på höger sida om vägen). Jag pekade på skyltarna som jag själv tidigare missat och sa att den vägen är det, den andra har jag just provat och den är fel. De tackade för hjälpen.

 Passerade en drös med sjukt långsamma människor på en smal stig. Det kryper i hela kroppen när jag måste snigla mig fram och tillslut får jag helt enkelt be om att få passera. Ytterligare en liten bit bort låg ett fik, stannade till där och hittade italienaren som mycket förvånad såg mig komma gående. Förklarade min lilla utflykt och han skrattade. Slog mig ner med en te och ost och nötter och de låååångamma människorna kom förbi. En sa något surt om att varför stressa och sen sätta sig och fika. Orka! Skulle smygfota mitt fikasällskap lite men fick tydligen med handen också :-)

 3,4 km senare passerades Ponte de Saa, en medeltida bro som gömde sig i skuggorna av träden. Där kom jag på nytt ikapp svansen med sniglar men som tur var så var vägen bredare denna gång.

Nu skulle en rad med småbyar passeras på asfalt och benen trummade på bra och jag räknade passerade personer för att ha något att göra. Lite längre fram såg jag en pilgrim (kallad nummer 19) plötsligt vika av från leden, in på en gräsmatta och böja sig in och ropa genom ett fönster. En liten man kom ut och de pratade. Nyfiket gick jag lite närmare och såg att mannen hade en smedja med en eld brinnandes. Hälsade på mannen och han frågade nyfiken varifrån vi var, den andra pilgrimen var från Valencia och jag svarade Sverige, oj det var längt härifrån. 2 andra bybor kom förbi och stannade och mannen berättade varifrån vi var. Oj det var långt bort sa de också. Mannen ställde upp på ett foto inne i sin smedja. Vi pratade lite om vad han gjorde. De andra som alla kunde spanska började nu prata på tok för fort för mig så jag backade.

 Tog en bild på samtalet som pågick för jag tyckte det var en så fin bild av caminon, mötena med människorna.

 Nu var det  km kvar in till Baamonde och absolut inget spännande på hela vägen. När jag nästan var framme i Baamonde 19,7 km bort från start så kände jag av benet igen. Men vad fan är detta. Bestämde mig för att stanna i Baamonde och fika och vila. Svängde in på en gata med odlingar och fick syn på jättebetor/rovor och var bar tvungen att knäppa en bild. Några ortsbor stirrade på mig.

 Inne i den lilla butiken blev jag glad att se att de hade en "miniatyrhylla för pilgrimer" med små påsar med salt, marmelad i små förpacknigar mm. Köpte en mantequilla och ett paket cecarioost och en påse chips samt 2 nektariner och en banan. Ogillar när man inte får plocka frukten själv men nu var det så här.

 Gick in mot stan och ett café. På en stolpe satt en snurrande anordning av PET-flaska, sett flera sådana undra om de har något mer syfte än bara "dekorration".

 Köpte en kopp te och bad att få en tallrik med ost eftersom jag inte kan äta smörgåsarna han hade. Hade ju tänkt mig typ hårdost i bitar som man brukar få men här hade de tydligen inte ostbricka utan jag fick in en tallrik med vanliga ostskivor men det funkade bra det också och billiga blev det. €1,50 ville han ha för teet och osten, trodde jag hörde fel. Det satt redan en tjej här och jag började prata med henne. Visade sig att hon hade fruktansvärda blåsor på fötterna och hade så ont att hon tagit bussen från Vilalba hit. Baamonde är 10-milgränsen för norra leden så efter här måste man gå själv om man vill ha sitt Compostela. Frågade vad hon gick i för skor och hon hade ett par gympadojor. Häl och tåskvasår betyder mest troligt att de är för små, fötterna sväller ju och plattas ut när du går plus att man slår i tårna när man går nedåt. Hon frågade vad jag hade och jag visade 2 par strumpor och sandaler. Inga skavsår. Hennes kompisar kom gående och slog sig ner. Jag beställde in en Aqvarius och satt kvar en stund och vi pratade mer om fötter. Men efter en timmes vila bestämde jag mig för att gå vidare. Önskade tjejen lycka till.

 Kyrkan i Baamonde är en vacker stenkyrka från 1300-talet. Men stängd.

 Utanför stod en samling kors.

 Nu hade jag inte så långt kvar bara 8,5 km eller så. Började dock på vägen hela 3 km. När vägen var slut och man äntligen fick svänga av kom 100 km-stenen. På vägen gick jag riktigt snabbt, den var rak och tråkig. Passerade en drös med folk och 2 italienskor där den ena hade ryggsäcken helt på sniskan och den svängde fram och tillbaka så hon vobblade över vägen. Jag kunde inte vara tyst och frågade om hon ville ha hjälp att justera den men nä då det var bra för hållningen att ha den så här. Ok.

 Jag gick vidare in i en trollsk skog där ett litet kapell Chapel of San Alberte ligger gömt bland träden så otroligt vackert.

 Det var helt ok väg och vinden friskade i rejält så fälten vajade och jag stortrivdes. Benen verkade ha accepterat över en timmes vila.

 En del småbyar passerades, på vissa ställen är de stolta och har fina skyltar som talar om var man är. Det gillar jag.

 Jag som gillar grönt blev glad av detta hus.

 Leden växlade mellan sköna skuggiga grusvägar och små byar. Det går så enkelt att gå då.

 I Raposeira hade man målat sin horreío rutmönstrad i grönt, den var fin.

Jag var framme i Carbadello som ligger 100 meter från leden väldigt tidigt, damerna som har härbärget blev förvånad när jag kom strax före halv 2 och när jag sa att jag vilat en timme i Baamonde undrade de om jag startat i mörker men nä klockan var ju halv 7. Oj sa de så snabba brukar inte våra gäster vara. Jag fick min säng och de sa att allt det andra fixar vi sen när du vilat och kommit i ordning. Så skönt. På rummet fanns ett ungt par som bara skulle gå de sista 100 så de hade startat i Baamonde. Hon var läkare och hade pluggat 6 år i Santiago de Compostela så vi pratade lite om staden. Fick lite tips på saker att titta på.

Jag duschade och tvättade och hängde mina grejer. Sen tog jag en Tarta de Santiago och en te och satte mig i solen. En äldre man som satt i skuggan erbjöd mig sin plats och jag förklarade att jag gärna sitter i solen. Han skakade på huvudet åt mitt totala oförstånd. Satt där och njöt i timmar. Det kom och gick pilgrimer som fikade eller fyllde på vatten.

Jag passade på att skriva ett inlägg på caminoforumet om hur dåligt det nya pilgrimspasset är. Glansigt papper där stämplarna kladdar av sig på motstående sida och trycket på sidorna klibbar fast på motstående sida också. Fick bra respons från en som är volontär på pilgrimskontoret i Santiago. Hela högsta lednignen för caminon råkade vara på plats så han demonstrerade efter att ha läst mitt inlägg och de höll med, det där funkar ju inte. En hade sagt, fixa nya genast medan en annan hade sagt, hmm vi har 60 000 av dessa vi behöver nog göra slut på dem först. Men skönt i alla fall att kunna bidraga med att nästa batch kommer vara på bättre papper. För det är inte kul när det är som i mitt pass där nästan en hel sida hoppades över i Castro Uridalis pga av att värden på härbärget trodde att det var stämplar där.

En amerikanska som jag träffat på härbärget igår och bara pratat med som kortast när hon i panik ringde runt och försökte boka boenden kom förbi. Igår hade jag hjälp henne hitta ett ställe att boka på för några dagar framåt. Vi hade ett trevligt samtal om maten på caminon, hon var vegetarian och insett att för spanjorer betyder det att man inte äter rött kött så man kan få in vad som helst när man beställer vegetarisk mat. Hon hade övergått till att äta fisk för att göra det lite lättare för sig själv. Hade dock beställt in en grönsakssoppa för några dagar sedan och känt att den var gjord på biffbuljong och blivit sjuk. Hon sa att hennes kropp inte klarar kött alls längre.

Hon hade sagt att 20, max 25 km var vad hon klarade av och ville gå på en dag men nu verkade ju alla vilja gå till Miraz och sen till Sobrado dos Monxes så hon ville också till Sobrado så nu pushade hon sig själv för att klara det. Jag sa det finns plats här, spelar det någon roll om du gör den långa sträckan idag eller i morgon? Nä men nu var hon i farten så efter 1 timmes vila på Albergue/Café Witericus fyllde hon vattenflaskan och gick vidare. Det kröp lite i mina ben nu, bara sitta stilla i timmar är ju inte min grej men jag skrev lite och tänkte en del. Sitta stilla är nyttigt ibland och jag måste öva även på det.

Busade lite med härbägets kattungar och försökte flirta med de äldre kattdamerna men de var svårflirtade. Läste lite i en spansk dagstidning, tydligen hade Spanien tagit brons i simning i OS. Läste om de hemska bränderna som härjar i Portugal.

Vid 19-tiden var jag hungrig. Hade sett på menyn att allt var brödbaserat så lite lätt panik men då pekade en av damerna ut att grönsakssoppan är ju glutenfri, den har vi en portion kvar av. Åh tack. Så jag tog den. Fick en fantastiskt god soppa, önskar bara jag tänkt på att ta med lite bröd från ryggan. Fick 2 stora skålar med soppa så jag blev mätt.

 De hade som så många andra casa rurals pengar på väggarna. Skumt det där.

Bestämde mig för att gå och lägga mig tidigt utan att skriva klart något mer. Behövde sova kände jag. Tror benet skulle må bra av det också. Smorde in mig med Voltaren igen.