Dag 219 - Dag 19 Tapia de Casariego - Lourenzá, 40,49 km, 07:45:43

Väckarklockan ringde kl 06:00 och jag hade sovit hela natten. Bara lite svårt att somna när bilarna som åkte in till fiestan i stan hela tiden lös rakt in i min säng. Men när jag väl vände på mig gick det bättre. 

Nadine var oxå vaken men eftersom många sov kunde vi inte prata. Men den pratglada mannen från igår visade att ingen sovit i sängen ovanför honom men att en kamera och ett par glasögon låg kvar där. Kanske hade ägaren fastnat på fiestan. Men om ingen sov där hade det betytt att två unga tjejer igår som gick vidare bara för att endast en säng var ledig hade kunnat stanna. 

Jag var ganska snabbt klar och viskade ett buen camino innan jag gick ut. Väl ute fotade jag härbärget och den fina utsikten innan jag gav mig iväg med en persika att äta till frukost. Ryggsäcken kändes lite tung idag. 

Mannen jag promenerade i stan med igår han ut medan jag fotade och jag kom i kapp honom rätt så snart. Var inte så sugen på samtal och gå med någon just nu men markeringen ut ur stan var lite otydlig så han frågade mig som hade rutten i telefonen. Så vi gick tillsammans en liten stund. Men uppe på stora vägen drog jag ifrån. Jag visste inte om han skulle gå caminons inlandsväg eller E9 kustväg. Jag såg den första E9-skylten och svängde av och navigerades ut till en vacker strand och sen ut över en nyslagen äng där man knappt såg stigen. Kom ut bland majsfält där den vita grusvägen lyste och solen färgade himlen rosa över bergen. Så fint. 

Gick lite till och plötsligt dök det upp caminomarkeringar ja men så klart om de dragit om leden från inland till Tapia de Casariego så lär de ju dragit om hela vägen till Ribadeo. Pucko jag. Det var visst bara första biten som E9 och caminon gick olika vägar. Kom ikapp en massa pilgrimer och precis innan en by, mannen från härbärget. Han blev aningen förvånad. Han hade ju sett mig försvinna framför honom och nu kom jag bakom. Förklarade att jag gått hela vägen vid kusten och fotat. Vägen vindlade sig genom små kustbyar och solen färgade allt gyllengult så jag hade en fantastisk morgon. 

Kom fram till en lång nedförsbacke som slutade på en brädgång nere på Playa Penarronda. Där höll man på att städa stranden med maskiner. Vi fick gå genom sanden i utkanten för att sen gå brant uppför till en bar. Där satt en pilgrim och drack morgonkaffe. Vi hälsade och jag fotade utsikten innan jag gick vidare. Första målet var Figueras 13 km bort och dit gick det snabbt på de små vägarna. 

I Figueras drack jag min frukostjuice och stannade och packade om ryggsäcken för min plastlåda med energibars låg och skavde i ryggen. Åh så skönt att fixa. 

I Figueras går man över en lång bro till Ribadeo som ligger i Galicia. Galicia är känt för regnigt väder så inte helt förvånande rullade en tjock dimma över Ría Ribadeo och gjorde att kyrkan på Figuerassidan nästan försvann. 

Korsade bron, läskigt, den är hög och lång och på ena sidan har man räcket och på andra ett högt gallerstaket. Kände mig instängd och något skallrade för varje steg jag tog. Dimman lättade över Ribadeo när jag närmade mig. Fick gå lite runt för att komma ner från bron in i stan. 

Klockan var några minuter i 9 när jag kom in i stan. Typ inget öppet. Så det fick bli ytterligare en stad jag bara passerade. På en bakgata vid ett litet pittoreskt hus stod 2 pilgrimer och försökte ta en bild på sig själva. Frågade om jag skulle hjälpa till men det behövdes inte. Så jag fortsatte. När det kom en lång uppförsbacke så fiskade jag upp en energibar ur fickan och åt den. Var lite hungrig kände jag. Enmarkeringssten hade precis innan talat om att det var mindre än 20 mil kvar. 

Det gick en del uppför men benen var pigga och starka och ryggan kändes inte tung längre. Skönt. Eftersom det gick uppför gick jag även fina vyer att titta på och det växlade bra mellan väg, grässtig och grusväg  så det var bra. 

Vilela som jag hade planerat att sova i i natt innan jag bestämde mig för att gå till Tapia de Casariego låg 7 km från Ribadeo. Så jag var där redan klockan 10 så stanna och sova var ju inget alternativ så nu fick det bli ett fikastopp. Te, ost och nötter. Satt en tysk kille och skrev dagbok. Det visade sig att han sovit här och valt att ta en mycket lugn morgon och komma ikapp med skrivandet sen skulle han lufsa ner till Lourenzá. Jag satt med honom en stund innan jag gav mig iväg. Gick åter förbi några pilgrimer jag passerat tidigare innan mitt stopp. En del går verkligen långsamt. Men det stör inte mig. Jag passerar och hälsar. 

Nu väntade en monsterbacke längre fram, gruvade mig lite inför den. Men först skulle det tydligen gå neråt. Ibland önskar jag bara en bro. Fantastiska vyer här uppe. Fotade en massa och njöt av utsikten. Passerade andra pilgrimer (en del utan ryggsäckar) och mötte en man som skällde på mig för att jag gick fort. Gör mig så less. 

Ner till Villamartín Pequeño gick det undan i nedförsbacken men upp sen var segt segt. Brant och långt men upp kom jag och förvånad när det nu låg en bar där, fanns inte med i guideboken och inte i uppdateringarna. Men oj så välkommen. Nämligen 27 grader ute så aningen varmt. Köpte en Aqvarius.  De hade inget med salt så jag tog mina medburna chips. Ett ungt tyskt par gjorde sig klara att gå när jag satte mig. Deras säckar såg sjukt tunga ut. En del har ryggsäckar där bara själva säcken väger flera kilo. Så nöjd med min lätta Gossamer Gear Mariposa. Kommer aldrig skaffa en tung och klumpig ryggsäck. 

Jag satt där och åt upp chipsen och drack drickan samt försökte hitta toan men misslyckades innan jag gick iväg igen. 

Nu blev det mer väg men mest inne i skogen. Tittade på en fjäril (eller mål)som mumsade på en död fluga. Ingen aning om att de åt kött. Jösses så varmt det var. Enligt guideboken skulle det finnas en bar i San Xusto 4,6 km bort så jag tog sikte på det, en dricka där fick vara målet med närmsta timmen. Hej och hå gå på. Fanns inget speciellt att titta på, passerade de tyska pilgrimerna efter 2,5 km i en nedförsbacke mot Gontán. Jag trampade på och kom till byn där baren var stängd pga fiesta. Suck. Ja ha men då tar vi väl nästa långa uppförsbacke utan då han jag tänka. Men en bit upp i backen låg festplatsen och baren där var öppen. Fick mig en minicola för €2 och drack upp den stående  sen fortsatte klättringen uppför och uppför. Men sen vände det nedför och Lourenzá 4,5 km från festplatsen låg framför mig. 

Letade mig fram i stan till härbärget där bara ett fåtal var än så länge så när jag frågade om det var fullt skrattade en kvinna och sa nä vi är tre här just nu. Det betydde att jag fick ett uttag vid min säng. Jippie. 

Fixade med det vanliga och hängde ut tvätten i solen. Där skulle det torka snabbt. Tog min väska och gick in på stan och handlade middagsgrejer, här fanns nämligen både affär och ett kök. Affären hade glutenfri pasta så det köpte jag även om jag visste att det betydde att lämna 4/5-delar av paketet på härbärget samma sak med salt, lök och vitlök. Just salt har de flesta härbärgen men inte detta så det var väl min tur att köpa. Salt är ju inte dyrt direkt. Köpte morötter och en torkad korv samt grädde. 

Hittade ett café med wifi där jag parkerade mig med en kopp te. Och knaprade några morötter från påsen. Fixade IG-bilderna. Jösses vad sådant tar tid. 

Efter några timmar i sol och skugga samt slug på batteri gick jag till härbärget igen. Då kom de tyska paret. De var glada att höra att det fanns platser kvar. 

Jag kokade min pasta och stekte upp lök, vitlök, skivad korv och skivade morötter och hällde över grädde. Salt och peppar. Blev rätt gott faktiskt och jag hade en gigantisk portion trots att jag tyckte jag gjorde en liten. Alla som var på härbärget hade ätit eller skulle äta senare så jag slog mig ner ute på ett litet tak i solen och åt. Fick lägga min sjal i knät för att inte bränna mig. Orkade ungefär 2/3-delar av maten och fick slänga resten. När jag diskade kom tysken som skrivit dagbok när jag fikade. Sen drällde det in en massa folk och härbärget var fullt. Värden kom och stämplade våra pilgrimspass och tog betalt. 6 pers dök inte upp för att betala. Deras grejer borde ju bara slängas ut. (säger hon som missade att man skulle gå till ett kontor i Cóbreces och betala). 5 pers kom och fick gå vidare för det var fullt. 

Det fanns ett halvrackligt nät på härbärget så jag försökte använda det för att chatta lite med Henrik som bad om ursäkt för sin ilska om katterna men stod fast vid sin åsikt för nu hade Jasha kissat i soffan igen. Suck. Låg på sängen och grät en stund och tog tag i att lägga ut en efterlysning på nytt hem till Jasha. Ett av de värsta Twitter, IG och G+-inlägg jag gjort. Valde en vinterbild där han ser lite cool ut. Kommer få lägga ut en till när jag är hemma där han är mer söt. Hoppas dock innerligt på att grannarna skulle kunna tänka sig att adoptera honom. Försökte stoppa tårarna men det gick bara inte.

En idiot som sov ovanför mig hade duschat och sprutade sedan deoderant typ Axe under armarna mitt framför sängen. Fick andnöd. När det värsta hade släppt så kom en spansk tjej instudsande som en treåring som leker fe och sprutade parfym överallt inklusive rakt ner i min säng. Hon bara "för doftens skull så det inte skall lukta så illa" hade inte mina luftrör knipit ihop och jag knappt fått luft hade jag flugit upp och dunkar hennes huvud i något hårt. Jävla idiot. Jag låg där redan helt söndergråten och tungandad och väste fram att jag är doftallergiker så sluta. Hon bara oj då förlåt jag sprutar bara här borta då. NEJ väste jag fram och hon hoppade vidare till nästa rum. Ibland undrar jag hur somliga är funtade. 

Härbärget hade regler som sa att det skulle vara tyst kl 22. Det passade mig utmärkt  men tror ni det blev tyst då. Nä kl 2145 började 15 spanjorer och italienare laga pasta och dricka vin. När de inte tystnat kl 2315 och jag hade världens huvudvärk lutade jag mig över balustraden ner till köket och bad dem vara tysta för vi här uppe ville sova. Ja ha vår svaret och så var de lite mindre högljudda i 5 minuter. Strax efter midnatt kom de upp och lyste med pannlampor för att hitta sina grejer och prasslade med påsar. Jag var definitivt på mördarhumör just då. Trött och ledsen med huvudvärk.