Dag 215 - Dag 15 Gijón - San Martín de Laspra 32,77 km, 06:07:00

Hade tänkt sova tidigt men skrivandet av bloggen igår tog en jäkla tid dessutom åt jag ju sent. Men somnade snabbt när jag väl släckte. Vaknade klockan 2 av att jag drömt om en klocka som tickade ner jättefort till något okänt. Visade sig vara min dusch som droppade ner i badkaret. Dripp dripp dripp. Släpade mig upp och tog ner den från väggen och lade handtaget i badkaret.

Somnade om omedelbart. 0620 ringde väckaren och jag masade mig långsamt upp. Ingen direkt brådska. Skulle ju bara gå 25 km idag till ett stort härberge. Käkade frukost, en juice och en perfekt avokado på knäckebröd. Så gott. En kopp te saknades. Kanske skulle lasta på packningen med en doppvärmare nästa gång trots allt.

Fick på mig kläderna helt och bytte till de nya skorna. Tog först en bild på de nya bredvid de gamla. Vilken skillnad på sula. Fötterna älskade nya sandaler.

07:07 knäppte jag en bild på hotellet och gav mig av. Första anhalten var att hitta igen caminon. Kyrkan boken angett som startpunkt för dagen låg bara några 100 meter från hotellet, så skönt.  Nu visste jag att vägen skulle gå typ helt rakt i flera kilometer rakt genom stan och dess förområden. Det fanns mässingsnäckor att följa. Gatorna var nästan öde. Stranden lika så. Några som var på väg till jobbet. Efter ca 2 km så stannade en man på väg till jobbet till lite i steget och tittade på mig och sa Buen Camino. Jag blev så glad. Han såg mig, såg den kamp det faktiskt är att gå tvärs över Spanien och tog sig tiden att önska mig en god tur. Sådant gör mig så glad. Annars brukar folk mest tycka man är jobbig när man kommer med den stora ryggan.

Det blev 4 km promenad i staden. Höll ett högt tempo då fötterna i nya sandaler inte hade några problem med hög fart trots att det var cementplattor.

Efter stadsgåendet kom industriområden. Roligare vandring kan man ju ha. 3 km av detta där jag förundrades hur folk kan bo mitt i ett industriområde med fabriker som spyr ut något som gör att allt är rostrött. Mitt i allt gick en häst och betade. Fabrikerna lät en massa.

Sen började klättringar upp till Monte Aero Park. Upp upp och mer upp via en serpentinväg men redan efter 1 km och ett möte med en vit katt som pratade på en massa och ett skåp på vägen med iskallt vatten till pilgrimer så var jag uppe. Så skönt med ler-/grusväg under fötterna. Efter ytterligare 500 meter tystnade så även ljuden från industrierna. Så skönt. Hade sett en kvinna på vägen upp. Hon hade gått på gatan när jag svängt av in på en liten väg och sen dök hon upp framför mig igen längre upp. Hon kände visst till genvägen vis stora vägen :-)

På ler-/grusvägen hade hon plötsligt så av en man. Var sjuttan kom han från. Vi mötte en äldre herre som först stoppade paret och sa något och sen stoppade han mig och kommenterade min hastighet. Jag som just då slagit av på farten rejält. Passerade paret.

Jag trixade mig fram mellan gamla vattenpölar och kom fram till en korsning där det stod CS åt ett håll men även Dolmen de Sant Paulo åt samma håll. Skumt tyckte hjärnan för boken hade ju sagt att det skulle vara en split med 1,4 km extra med Dolmen-alternativet. Ett par stod och läste en infoskylt. När jag kom fram sa mannen hitåt och pekade 180 grader bort från CS-skylten. Kändes skumt. Gick efter men halade upp mobilen. Nä detta kändes helt fel. Kollade boken, fortsätt på grusvägen så den.  Nu stod jag på asfalt. Såg att paret blivit stoppade längre ner i backen av någon i bil. Jag vände om och gick mot SC och Dolmen. Han inte många meter innan de 2 målen splittrade sig i 2 mål. Då då. Right on tracks again.

Några 100 meter till så var jag ute på asfalt som gav mig en skön utfördlöpa till El Valle. Där finns en färgglad hórreio och jag frågade ägarna om jag kunde få ta ett foto. Behövde gå några steg in på uppfarten. Jodå det gick bra. Visade sen att den var med i min guidebok. Mmm så hon och såg stolt ut.

Fotade kyrkan i El Valle innan jag via små bygator passerade några småbyar till. nu var 12 km avverkade. Så perfekt för man hinner inte bli less när byarna byter av varandra. Men sen blev det en smal bygata mellan fält ett tag. Mötte lite folk med hund. Blev galet kissenödig och fick hoppa åt sidan. Fixade det jag skulle utan något folk som passerade. Det var 4 km till Tamon och jag passerade av cyklande pilgrimer som glatt önskade buen camino. De kommer nog vara i Santiago i morgon eller i övermorgon. Tamron börjar med att man lämnar tystheten på de små vägarna och går igenom en tunnel. Där vrålar trafiken fram på en närliggande autopista och ljudet var nästan öronbedövande. Så jobbigt. Nu leddes jag även ut på en trottoar längst med en väg. Autopista på ena sidan och skrämmande industriområdeståg på andra. Döv vore rätt skönt att vara ibland.

Trampade på i en hiskelig fart. Ta mig härifrån. I en liten bar i ett av industriområdena köpte jag en Aquarius att dricka fast jag egentligen inte var törstig. Stoppade drickan innanför tröja och BH, så skönt. Där fick den ligga en stund. En man på tempocykel blåste förbi, jösses varför cyklar man frivilligt i detta industriområde. Mötte en drös cyklister också. Tydligen populärt område. Efter 1 km drack jag upp drickan. Trodde det skulle vara 4 km till Trasona så jag blev förvånad när det dök upp efter knappt 3.

Såg några pilgrimer komma ut från en bar längre fram. De höll god fart men jag var snabbare. Den ena killen hade precis passerat de två andra när jag sa hej och swichade förvi. Senare skulle detta beskrivas för mig av killen som hade passerat de andra två men mer om det senare.

Förr hade caminon gtt genom denna förstad till Avilés på stora vägen som jag nu gick på men något smarthuvud kom på härom året att hej vänta nu vi har ju det där promenadstråket vid vattnet skulle vi inte kunna dra caminon där. Så nu går den där. Fick gå över en bro. Vattnet var alldeles svart. Såg inte direket hälsosamt ut för fåglarna som levde där.

Skön promenad i skuggan i alls fall. Kom ut i en liten park med roliga skulpturer gjorda av industriskrot. Jag gillade dem. De hade även sådana där stora stålbägare som bland annat står i Luleå skänkta från SSAB. I parken valde jag att gå på gräset. Så skönt. Sen bar det av mot vattnet igen. Jag trodde jag skulle få följa vattnet ändå in i stan men icke. Upp över en ny bro och in i stan via hårda cementplattor igen. Vips var jag vid härberget kring 11:30. Jösses så fort det hade gått att gå de dryga 25 kilometrarna.

Satte mig på en bänk och började fundera. Boken säger att det finns typ inget mer än någrs dyra hotell och ett turisthärberge (20 km) mellan här och nästa större ställe 39 km bort så min plan var ju att stanna här men härberget öppnar först kl 13. Boooring. Hade fotat en lapp om ett härberge 7 km bort. Det lät ju helt perfekt. Kollade de två stora siterna Eroski och Gronze och jodå det fanns med men ingen recensioner.  Hittade dock en nyhetsartikel om en caminoälskare som bestämt sig för att öppna ett härberge i pastorsbyggnaden till en gammal kyrka. Det skulle öppna i juli 2016. Så jag vågade nog chansa. När jag satt där kom killen som gått förbi de andra två och satte sig. Vi började prata. Han hade ingen guidebok men kollade på lite webbar. Han hade tänkt gå till turisthärberget men det började ju redan bli galet varmt. Jag berättade om det nya härberget och han sa att han ju kan passera och titta. Jag gav mig iväg utan att kolla gps eller bokens beskrivning.  Visade sig i nästa korsning att det inte fanns pilar så fel. Kollade boken. Jupp helt fel. Fick vända om. Killen skrattade och vinkade. In på rätt väg var det gågata med fina plattor. Jag funderade på om jag skulle stanna och äta men var inte hungrig. Jag skulle passera Salinas som har barer och affärer på vägen men eftersom härberget bara låg 1 km efter och skulle öppna klockan ett så tänkte jag att jag går dit först, fixar i ordning mina grejer och sen fixar mat. Bra plan.

Vägen ut ur Avilés var helt ok bortsett från att man går vingla fram mellan gatorna som ett fyllo. Tror de vill att man passerar varenda (stängd) kyrka. Köpte två plommon i en fruktaffär och gick sedan fel. Fick vända om igen. Krånglade mig ut och hamnade i uppförsbacke men den ledde upp till en kulle bland villor där vinden från havet kom. Så skönt. Via villaområden kom jag till San Cristobal där jag gick in och köpte en iste som var galet kallt. Drack den i 3 svep, betalade och gick inom typ 2 minuter. Speed drinking.

Sen blev det lite zick zack mellan några hus innan det gick rejält brant nedför och plötsligt hade jag avverkat de 6 km ner till Salinas. Men det var lite förvirrat för det fanns inga pilar och inga snäckor. GPS-loggen var inte ens i närheten av samma väg. Så jag trodde jag sprungit fel i någon nedförsbacke men när jag ramlade ut i Salinas dök det upp en pil vid vägkanten. Glad att den dök upp. Nu skulle det bara vara en kilometer kvar till San Martín och det nya härberget. Skönt. Klockan var kring 1 när jag stod framför en lång lång backe uppför, riktigt brant. Bara att bita ihop och köra. Ett två hej och hå. När jag äntligen kom upp rejält svettig låg härberget där. Skönt. Svängde in på gården så redo för en dusch man kan bli för att mötas av en stängd och låst dörr. WTF? De skulle ju öppna kl 13 och nu var den 13:15. Tog fram telefonen och ringde ägaren. Det visade sig att han var i Galicien på ett ärende och skulle vara tillbaka kl 16. Han bad så mycket om ursäkt. Jag frågade om det fanns ett kök i härbärget och jo då det fanns det. Perfekt så kunde jag ju gå och handla mat. Men så kom jag på att jag inte hade lust att gå upp för backen en gång till med ryggsäcken på och vågade inte lämna den där. Dessutom skulle nog matbutiken ha siestastängt. Jag satte mig i skuggan i porten med fötterna på en stol i solen och vilade istället. Började skriva denna text och åt lite banan och riskakor. Det dröjde inte allt för länge så kom killen från Avilés upp och satte sig hos mig. Tillsammans väntade vi på att klockan skulle bli 16. Vladimir var från Ryssland och jättetrevlig. Hade gått med Alex innan så lite samma stuk på dem.

Vi pratade om människor vi mött, saker vi sett men också om livet i Ryssland, resor och skador samt om att vara förälder. Han har en dotter på 9 år som älskar att göra fartfyllda som att exempelvis köra kross och träna kickboxning. Coolt.

Efter någon timme kom en fransk tjej upp. Hon hade rejäl inflammation i benhinnorna och var tejpad. Hon hade bara gått från Avilés (7 km) på morgonen och också mötts av en stängd dörr så hon hade gått ner till stranden i Salinas och legat där hela dagen.  Det lät skönt. Men jag hade tagit det lugnt och haft det trevligt.

Klockan 16 kom ägaren och öppnade. Med sig hade han frun och mamma. Det visade sig att hans barnbarn hade varit med om en olycka och de behövde fara dit. De bad om ursäkt för att de inte hunnit städa allt. Men medan vi installerade oss sprang tanterna omkring och fixade. Härberget hade öppnat först den 25 juli så det var fortfarande väldigt fräscht. Delade rum med fransyskan som satt i telefon från kl 17-21. I vårt rum fick vi inte upp fönstret då kom ägaren skruvmejsel och fixade. Jag duschade och skippade tvätt av allt utom trosorna. Måste tvätta i morgon dock. Mycket salt i tröjan nu. Brukar börja skava tillslut.

Sen satt jag i solen och slappade med Vladimir ett tag innan klockan blev 17:15 och affären öppnade. Vi tog våra dagsäckar och gick ner för backen. Han har gjort illa ena låret så nedför är jobbigt för honom så jag fick bromsa min lust att kuta ner för backen. Handlade ingredienser till caminotonfiskröra och sen lite grejer åt en italienare som inte orkade gå ner själv. Sen upp för den långa backen igen. Jag kom till köket och packade upp, hade glömt de passerade tomaterna. Fuck! Kollade i kylen och på hyllan bredvid men ingen hade lämnat någon. Ja ja. De andra skrattade åt mig när jag åter drog på mig ryggsäcken och drog ner för backen. Köpte det jag skulle och unnande mig en glass också. Sen upp igen. Den var lika jobbig tredje gången.

Väl uppe lagade jag min mat, men Vladimir fick tända gasspisen åt mig. Han lagade tortellini och en gigantiskt tomat-, ost och löksallad. Han tog första tuggan av tortellinin och gick och slängde den. Tydligen jätteäcklig. Som tur var hade han köpt en burk ravioli också. Italienaren kom och bjöd på vin som jag tackade nej till. Han lagade kalla bönor och en burk tonfisk med bröd. Såg inte så kul ut. Vi pratade om favoriträtter vi skulle äta när vi kom hem. Fick även lära mig att i Ryssland är Kefir ansett som en kall soppa som ofta serveras med grönsaker och lite salt. Jag som äter det till frukost och gärna med honung. Sen kom vi in på varifrån vi gått och sådant och Vladimir berättade om upplevelsen när jag passerat honom i Trasona. Det lät ungefär så här (klipper in text från IG får översätta när jag kommer hem) "There I was walking and coming up to 2 Americans who was doing approx 5,5 km an hour so me about 5,8 at that moment. Then from nowhere I was passed by this lady. It felt like here I'm in my brand new BMW doing fine and happy and a Lamborghini just wroom pass you and your car doesn't feel as nice anymore". Jag skrattade. Vi pratade om morgondagen om att vi alla skulle till Soto de Luña som har väldigt få bäddar och knappt något annat i närheten så folk går hit från Avilés (39 km), San Martín (32 km), Muros de Nalón (15,1 km) och El Pito (11,3 km). Så det skulle bli en bed race day. Vladimir skulle gå iväg senast 05:45. Jag siktade på 06:15-06:30 någon gång och italienaren strax efter mig. Jag sa god natt ganska tidigt och tog med en kopp te till sängen och skrev och postade foton. Såg att jag börjar maxa ut datatrafiken på mitt kort så jag måste nyttja Wifi mer.

Somnade med mobilen i ansiktet vid midnatt när denna text befann sig I San Cristobal.

På det hela en förskräckligt ful dag till 90 % men fint en stund på mitten. En snabb dag och trevligt sällskap på härbärget.