+Biobesök -Utgång

Idag var Vincent på bio för första gången i sitt liv. Det hade visst varit spännande. Biografen i Boden är rätt så stor. När jag släppte av Henrik och Vincent så sa jag till Vincent at han skulle få gå och köpa godis först och fick det underliga svaret "Men mamma det kan man väl göra efter filmen". Vi fick förklara att man fick äta godis i bigrafen om man ville. De hade tydligen köpt zootabletter och popcorn vilket gjorde Vincent lyrisk. Men filmen måste varit spännande för han hade nästan hela zoopåsen kvar när han kom hem.

Jag hade med mig Herman på magdansen idag. Var lite orolig för att två timmar i en liten spegelsal skulle få honom väldigt less. När vi kom till skolan fikade vi pepparkakor i betafiket, gick till en godisautomat och köpte hallonbåtar (bilarna var slut) och sen gick vi till D-huset där danssalen är. Väl inne i salen så satte jag Herman på min tröja på golvet och lade hans leksaker i närheten. När vi startade musiken och alla tog på sina plingande sjalar så satte Herman på sina hörselkåpor och satt snällt där en timme och läste en bok mm. Sen fick han en macka och juice och pillade med det en bra stund. En liten stund var han med och försökte dansa, så söt så söt.

Våra kursledare tyckte vi alla skulle ta oss till Kafelino på salsakväll idag och det lät ju skitkul så väl hemma frågade jag nogge om han ville följa med (vet ju att han gillar att dansa salsa). Men han var inte så säker, hade lite ont i halsen och trött men skulle återkomma. Senare hade han fortfarande lite ont i halsen men kände sig piggare men hade druckit rödvin vilket satte stopp för salsadans. Han är av den åsikten att salsa dansar man bäst nykter. Hepp så blev det inget med det. Försökte få med honom på något annat men det gick inte, han funderade och funderade men sen fick jalle honom att börja spela Crimson room och då verkade det vara kört. Jag blev dissad för spel (fast han påstår att han strax skall sova så jag blev dissad för sängen). Ja ja fattar inte varför jag är så jävla korkad att jag ens tror att jag skall få med någon ut. Varför lär jag mig aldrig att ett kanske är lika med ett nej, varför hoppas jag in i det sista? Lät nog rätt sur i mina mess på slutet, men jag bad om ursäkt sen, blev ju aldrig lovad att gå ut. Men varför har vissa människor så svårt för att säga nej direkt, varför sätta alla på "hold" och vänta på att något annat bättre kan dyka upp. Varför inte istället säga nej och sen höra av sig senare och ändra sig istället, förvisso med risk att den andra då hittat på något annat. Det borde skapa mindre irritation. Jag tar hellre ett "nej jag vill inte" än ett jävla "kanske" som oftast slutar i att det ändå inte blir något och så har man suttit och väntat helt i onödan.

Jag är dömd till ett förbannat tråkigt helgliv. Kan jag inte bara plocka bort minnena av roliga utekvällar. Varför skall jag längta så förbannat? Med min tur så lär jag väl inte kunna komma ut på något efter julfesten heller, känner jag mina arbetskamrater rätt så kommer vi hamna på Bishops Arms och det är väl inte så där jäkla kul när man inte dricker alkohol.

Nu skall jag trycka i mig lite fika och sura lite till.