Idag har jag haft en måndagsmorgon fastän det är tisdag:
Igårkväll sa sambon "Ställde du klockan?" när jag hade krupit ner i sängen för att sova. Nä det hade jag ju inte eftersom jag inte hade en aning om att han ställt om den. Så jag kravlade mig upp och ställde den på 06:20. I morse vaknade jag innan klockan ringde och tänkte men gud vad utvilad jag känner mig fastän klockan inte har ringt ännu. Hörde att ungarna började röra på sig i sitt rum så jag gottade ner mig i sängen och tänkte snart kommer de intassande hit och skall mysa. Men så tänkte jag åter igen "vad utbilad jag känner mig" och satte mig upp och kollade på klockan 08:22, men vad fasiken klockan har ju inte ringt. Tittar närmre på den och ser att larmfunktionen är avtängd.
Argh!! Jag som skulle hämta bilen kl 7 hade jag tänkt mig, sen hem och väcka barnen, köra dem till dagis och swischa iväg till jobbet. Nä nu ble det upp med ungarna, sätta dem vid fruostbordet och ringa förskolan och säga att de skulle koma efter frukosten istället. Springa till verkstan och hämta bilen (blev 1295 kr fattigare men nu fungerar den igen och den är inte längre Kalixtrimmad). Snabbt hem, in med ungarna i bilen (tror ni de hade gjort som de lovat och klätt på sig ytterkläderna?, nä just det de satt och lekte i sitt rum och sambon tittade oförstående på mig när jag lät aaaaaningen iriterad). Skyndade till förskolan och sen brummade jag till jobbet, kom lagom till förmiddagsfikat :-)
Hos läkaren var det dags att öppna börsen igen, 150 kr ville de ha. Inte undra på att de skriver upp att man skall komma på återbesök ;-) Läkaren lät lite stött och irriterad över att jag hade varit på akuten och fått en transfusion. Sabbade visst hans planer på övervakning av mina blodvären. Han hade ju kunnat kläcka ur sig att han hade en plan. Vi tog ett Hb som visade 118 men enligt läkaren var det inte att lita på då transfusionen visst fortfarande kunde ställa till det (hur man nu kan resonera så, jag blev ju i alla fall bättre av att få den men tydligen kan kroppen bli beroende av transfusioner). Ja ja skall tillbaka om 2 veckor igen för total blodstatuskontroll så får vi väl då se om jag är frisk eller inte. Men jag kommer väl få äta järntabletter resten av livet. Skulle tydligen komplettera med folsyra oxå då mitt folatvärde var i den nedre delen av normalvärdena.
Det lät på läkaren som att ett Hb på 74 inte var något att bekyra sig för direkt, jag hade ju sett relativt pigg ut (även om han nu sa att jag hade bättre färg och såg piggare ut) och han hade under sina år på blodcentralen stött på dem med Hb kring 70 som fungerade finfint. Men om han hade frågat mig någon gång hur jag mådde hade han kunnat få veta att jag var snurrig, hade hjärtklappning för minsta lilla och blev anfådd. Då hade han kanske insett att jag inte var så pigg som jag såg ut. Tjejerna på labbet på vårdcentralen var i alla fall mer oroliga än läkaren.
Idag har jag ägnat hela kvällen åt att försöka vara kreativ. Varje år vid den här tiden börjar mailen med gulliga barn i tomteluva droppa in och folk vill ha hjälp med årets julkort. Det är för det mesta ganska kul men ibland har jag noll inspiration tyvärr.
29 november 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar