+Middagssällskap -Välklädda barn

Igår var det söndag igen och äntligen dags för ett Powerstrike impactpass. Har ju inte kunnat köra det 2 söndagar på raken. Det var ett väldigt bra pass med vår något överenergiska ledare. Hon peppade oss och jag lyckades till om med sparka högre än vad jag trodde att jag kunde göra. Efter passet var jag helt slut och hungrig. Hade innan jag for kommit överens med Jalle om att äta middag med honom så efter dusch och påklädning ringde jag honom. Var nästan inställd på att få middagen avbokad (som det brukar bli på söndagar) men nä då han var klar snart (satt och jobbade).

Snart blev en sanning med modifikation, som alltid med programmerare så hittar de någon liten sak som bara måste granskas och fixas :-) Jag lade mig på soffan och loopade Ashiga med Najwa Karam. Låten som vi har koreografin till på magdansen. Låg där i soffan och tänkte igenom rörelserna och höll på att somna. Efter en timme var han klar och vi kom oss iväg till Waldorf (ville gå på Österns Pärla och käka en New Yorkkyckling men de stängde köket kl. 20 så dit skulle vi inte hinna).

Höll på att frysa benen av mig på väg till Waldorf, vem fasiken kom på att bygga Luleå som en Medelhavsstad där vinden kan blåsa fritt från 3 håll? Väl inne i värmen så åt vi god mat och pratade om allt mellan himmel och jord. Beställde in en kopp te för att bli lite varmare innan vi skulle ut i blåsten igen, Yellow Label var det de hade som svart te. Vem kom på att det är ett bra standardte att ha på restauranger? Finns det någon som tycker det är gott?

Ut i kylan igen och jag frågade Jalle om man inte kunde få en kopp riktigt te innan jag skulle sätta mig i min iskalla bil igen. Och nog gick det att ordna. Fick en stor kopp aniste, mm älskar aniste. Vi blev sittande i soffan och fortsatte att prata om ditten och datten och plötsligt var kl. midnatt och jag bara var tvungen att sätta mig i min nu svinkalla bil och fart hem till Boden. Fördelen med att köra sent är att det är tomt på vägen och jag gillar att kunna blåsa på (men säg inget till Polisen :-) ) Nackdelen är att man inte ser några andra bilar så platespotting blir ju lite svårare så 005 är fortfarande nästa nummer. Irriterande eftersom jag vet var man hittar 007, 009 och 010 (008 kommer väl därför oxå dröja).

Idag på morgonen blev det kjol (alla brallor såg ut som dragspel). Dividerade med mig själv om huruvida jag skulle ta termobrallor på mig eller inte och kom fram till att det skulle bli lite för varmt. Det var ett dumt antagande, bilens värme bestämde sig för att inte fungera idag. Tur man har värme i stolen i alla fall.

Innan jag for till förskolan med barnen så hade jag en känsla av att jag hade glömt något som skulle var a21/11. Kikade i min Outlookkalender. Där stod det "Ring VC och boka återbesök" och "Ludds årsmöte, Heb skall dit". Hepp då var det alltså inget mer än det. Vi kom till förskolan och jag fick syn på anslagstavlan "Förskolefotografering 21/11" Ja just det fasiken, DET var det. Tittar i panik på barnen, vad har de tagit på sig (de valde kläder själva i morse). Vincent hade orange byxor, och förvånansvärt nog en matchande tröja i orange och beige men på fötterna satt knallröda strumpor. Grävde förbrilt i hans korg med extrakläder och lyckades hitta ett par beige strumpor. Puh, tänk om ungen haft omatschande strumpor på kortet, han hade ju tvingats skämmas resten av livet. Vänder mig till Herman som står där med sin blodiga näsa (han har rivit sig själv i näsan så att det har blivit ett stort sår och konstant en sårskorpa i och runt hela ena näsborren). Snyggt värre. Blå brallor, en blå/svart tröja med eldsflammor på (argh båda ungarna kommer ha tryck på tröjorna) och ett par militärgröna strumpor, argh inte han oxå. Letar på hans hylla och lyckas hitta ett par blå/svarta spindelmannenstrumpor. Puh, dagen är räddad. Den blodiga näsan går ju ändå inte att göra något åt.

Kan man bli beroende av vissa låtar? Tror jag helt snöat in på "Hugger i sten" och "Varning för ras" av Lars Winnerbäck. Har de på repeat och blir alldeles varm i hela kroppen när jag lyssnar på dem. En härlig lyckokänsla (nästan som när man är kär) sprids ut i varenda kroppsdel och jag sitter med ett konstant leende på läpparna. Det är en skön känsla.