En tant på ungdomsboendet

Det börjar väl bli dags att sammanfatta resan till Cypern. I inlägget finns några bilder från resan men fler finns i ett Picasaalbum och en slideshow finns längst ner i detta inlägg.

Måndag 9 juni 2008
Kom till Kallax (förlåt Luleå Airport heter den väl nu för tiden) god tid och lyckades hamna som nummer 2 i incheckningen, efter mig fylldes kön på allt eftersom och plötsligt ringlade den sig ända bort till säkerhetskontrollen. Klockan blev 11 och incheckningen skulle öppna men ingen kom. Vi stod bra länge men plötsligt kom det en som började grotta i disken där vi skulle checkas in, folk började leta fram sina biljetter och pass. Men då gick personen igen. Ingen förklaring han bara drog vilket gjorde att många suckade och stönade i kön. Vi stod ytterligare en kvart eller så innan någon gick och frågade vad som stod på. Det visade sig att incheckningen inte fått placeringslistan från Ving ännu men snart skulle vi nog komma igång. Tiden gick och klockan tickade obönhörligt närmare 13:00 då incheckningen skulle stänga. Barn som stod i kön började nu bli väldigt otåliga och de som stod längst bak började komma framåt för att undra vad som stod på, de hade ju inte hört att listan saknades. De fick med sig informationen bakåt och spred den förhoppningsvis. Ungefär 12:15 kom åter igen en person till disken och nu startade incheckningen. Jag blev snabbt klar och kunde gå upp i fiket och ta mig en kopp te.

Efter passkontroll fick vi sitta i gaten ganska så länge och ombordstigningen skedde med ca 30 minuters försening. Planet var inte städat, det kom direkt från Cypern och skulle ta oss till Bergen där vi skulle få kliva av för tankning och städning av planet. Vi var inte speciellt många från Luleå så det blev lite omplacering av oss för att viktfödela men sen gav vi oss iväg. Jag somnade rätt snabbt och vaknade till när de sa att vi snart skulle landa i Bergen. Satt på en fönsterplats och kunde därmed titta ut över det myller av öar/vikar som Bergen verkar bestå av och fick en längtan till Västkusten. Vi landade väldigt brutalt, jag trodde att övre halskotan skulle ploppa ut uppåt av den hårda stöten som fortplantade sig längst med ryggraden.


I Bergen fick vi som sagt kliva av och föstes in i en trång gate med massa norrmän som var irriterade över att planet var försenat och att nu när det väl landade skulle de behöva vänta en timme på att kliva på. Många var törstiga och hungriga eftersom de inte han äta som planerat på Kallax när incheckningen var så försenad. Men vi fick inte lämna gaten.

Tillslut satt vi i alla fall på planet igen efter några smärre missöden då några tyckte "vi sätter oss här, det kommer säkert ingen annan" fastän vi flera gånger fått veta att planet skulle bli fullt. Det var många norrmän ombord, kanske inte så konstigt att de flyr till Cypern och dess stabila solklimat med tanke på att Bergen är Europas regnigaste ställe med omkring 2250 mm regn per år.

Satt nu på ytterplats vilket innebar att det nästan var omöjligt att somna men lyckades tillslut då ropade de högt att nu skulle de komma ut med maten, vaknade till satte mig ordentligt och väntade. Först skulle alla barn få sin mat, det tog väl ca 30 minuter sen började de dela ut maten till vuxna, och det gick i snigelfart. Efter ca 45-60 minuter så verkade det som de äntligen var min tur, det kom en vagn från varje håll mot min rad men de möttes mitt framför mig och lastade om vagnarna och sen tog flygvärdinnorna var sin tallrik och gick för att äta. Plingade på dem och undrade var min mat var. Hon försvann och 5 minuter senare kom en flygvärd tillbaka och slängde snäsigt fram en bricka med orden "Du fanns inte med på listan men här var en mat över". Han fick mig att känna mig som jag tiggt till mig en matlåda. Maten var hyfsad, gratinerat mos och någon kycklinggryta, sallad och en kaka. Synd bara att den långa väntan på maten gjorde att min var knappt ljummen.

Väl framme i Larnaca trodde jag åter igen att min ryggrad skulle bli några kotor fattigare, jäklar vilken smäll det var när vi landade och sen tvärnitade planet så kraftigt att man flög framåt. Den piloten fick inga applåder kan jag säga.

Vi klev av planet i ~25 gradig värme kl 23. Oj så skönt. På bussen till hotellet hamnade jag bredvid en annan familj från Boden de skulle bo på Wing Resort. Vi småpratade på vägen till Larnaca.

Väl framme på hotellet var det jag och två damer i 55-årsåldern samt två unga tjejer i 20-årsåldern som klev av. Vi blev snabbt incheckade och visade till våra rum. Jag klev innanför dörren och upptäckte till min stora fasa att det var ett rökarrum. Öppnade balkongen och såg över räcket till grannarna, massor med fimpar och ciggpaket på bordet. Fick aningen panik, gick ner och frågade i receptionen om det fanns några ickerökarrum men han sa bara att det fanns det inte och här på Cypern röker ALLA ÖVERALLT. Såg framför mig en vecka med lungbesvär.

Låg i sängen och småbläddrade i den broschyr vi fick av Ving på bussen men tillslut så gick ögonen igen av sig själv och jag somnade.

Tisdag 10 juni 2008
Som relativt ostört under natten, efter att ha stoppat i öronpropparna då air condition lät väldigt mycket. Vaknade någon gång kring 5 på morgonen av att jag förs så AC:n stängdes av och propparna som skavde lite i öronen plockades ur. Vaknade sen kring 9 utvilad. Tog mig ner till affären och köpte mig fiberknäckebröd (ja jag skäms lite men min mage pallar inte med vitt bröd vilket var alternativet), philadelphiaost, grekisk yoghurt och vatten samt te. Det var min stående frukost under hela veckan tillsammans med magasinet Filter. Förövrigt ett magasin jag rekommenderar starkt, intressanta och välskrivna artiklar.

Efter frukosten tog jag på mig shorts och ett linne och fyllde ryggsäcken med badgrejer och vatten. Tryckte på mig solhatten och gick ut i värmen. Det var en ganska molnig dag så värmen var inte så tryckande och det fläktade skönt. Mitt första mål var att ta mig till turistbyrån så med hjälp av den rätt rudimentära kartan som fanns på hotellet letade jag mig ner mot stan. Hittade ganska snabbt turistbyrån och kunde ta mig en riktigt bra karta över stan men även över närområdet.

Tog min karta och gick ner till hamnen för att sitta där i lugn och ro och studera kartan Såg till min stora glädje att vandringsleden E4 gick förbi Ayia Napa och precis där gör leden flera loopar så det blir som en åtta med Ayia Napa i mitten. Helt perfekt här skall det promeneras, måste ju börja öva inför Fjällräven Classic. Valde en väg som såg lagom lång ut och började gå längst med kusten, eller ja först fick jag gå inne i stan några km för att hitta till där man kom ner till E4:an. Jag gick på en fin upphöjd plattbelagd väg, hur lättgånget som helst. Såg på de berömda grottorna innan jag gick vidare bort mot Cavo Gkreko. Man kan inte gå ut på halvön helt eftersom det är avspärrat och fullt med master för Cypriotisk TV där. Jag tittade även på den lilla kyrkan som ligger i närheten Agio Anargyroi innan jag gick vidare upp mot Konnoi Bay. JAg passerade även en naturlig bro som var lite spännande att titta på. Man fick inte gå ut på dem pga av rasrisken. Innan Konnoi Bay, kring 2-tiden passade jag på att äta lunch innan jag styrde min väg tillbaka mot Ayia Napa via inlandet. Jag gick i vad som kändes som ute i ingenstans på en kritvit väg men här och var dök det upp små gårdar, kyrkor och en och en annan melonodling. Gissa om jag kände mig frestad att palla meloner :-)
Ibland var jag helt övertygad om att jag hade gått fel, för E4:an är inte direkt bra markerad men varje gång det kändes som mest osäkert dök det upp en skylt. Till slut kunde jag se Ayia Napa från ovan och det var ca 45 minuters promenad kvar.

Skulle ni vilja flytta till Cypriotiska landsbygden finns detta hus att köpa, se skylt på huset.

Kan säga att efter att ha promenerat 2,5 mil (varit ute i 5 timmar varav 45 minuter var vila) i ~30 graders värme så är man rätt mör. Det var skönt att ta en dusch, ta på nya kläder och sticka ner på stan för att äta middag (ytterligare ett par km promenad :-) Totalt gick jag 45000 steg denna dag. Men innan jag gick ner satt jag en stund på balkongen med en kopp te. Mina grannar på ena sidan visade sig vara 4 norska ungdomar. De fick syn på mig på balkongen och undrade om det var ok att de satt där och drack och lyssnade på musik, skulle de kanske sänka eller gå in? Jag undrade hur gammal jag såg ut att vara egentligen, svarade att det var helt ok att de festade loss men att jag helst såg att de blåste ciggröken åt det andra hållet vilket de oxå snällt gjorde. Jag klarade mig hela veckan förvånansvärt bra från rök.

Jag käkade på restaurang på värsta turistgatan, orkade inte springa runt och leta någonstans att äta. Beställde in en Minestronesoppa och en Steak Diane (fast kollar man wikipedia så stämmer inte direkt receptet) men utan champinjoner. Soppan var jättegod men först kom köttet in med champinjoner så jag fick vänta en bra stund innan den kom in igen och då var köttet rätt segt och smaklöst tyvärr. Nä ingen höjdarrestaurang direkt.

Efter restaurangbesöket satt jag i hotellets poolbar och pratade med bartendern i ett par timmar och drack en massa alkoholfria fruktdrinkar. Han hette Chris och kom från Cypern men hade bott i England en massa år men nu återvänt. Vi pratade om allt möjligt men mest om hans havererade äktenskap, anledningen till att han åkt tillbaka till Cypern var att frun ville skiljas.

Onsdag 11 juni 2008
Precis som natten innan så vaknade jag av AC-systemt hade kylt ner mig så jag sngde av och tog ur öronpropparna för att somna om gott. Som även denna morgonen till 9-tiden. Inmundigade min frukost på balkongen som vanligt. Hade redan kvällen innan studerat min karta och tänkte att en promenad upp till Paralimni och sen buss hem skulle nog passa. Sagt och gjort jag tog min rygga och gav mig iväg men först ner till turiststationen för en karta över Paralimni.

Vägen till Paralimni var rätt tråkig, den gick längst med en stor trafikerad väg hela vägen (ca 0,5 mil) och Paralimnin visade sig inte vara något kul ställe heller. Mitt inne i stan låg tre kyrkor bredvid varandra, jag såg några småaffärer men mycket mer än så var det inte. Kartan gav heller inga direkta ledtrådar till vad som kunde vara sevärt. Bredvid de tre kyrkorna stod en underlig vägg med en liten piazza framför, såg lustigt ut.

Jag hade massa ork kvar i benen så jag bestämde mig för att gå hem oxå men givetvis inte samma väg som jag kom. Istället gav jag mig rakt österut mot Agia Trios där jag sen fick gå längst en väldigt stenig och sandig strand ett par km och tyvärr gjorde jag misstaget att spänna åt hälflärpen på sandalerna inne i Paralimni när jag tog en glass vilket nu straffade mig. Jag fick skavsår på sidan av båda hälarna. Så det var bara att plocka fram 2 Compeedeplåster och fixa. Redan dagen innan hade jag skaffat mig rejäla blåsor under främre trampdynan på båda fötterna men de vet jag brukar hålla sig med hjälp av Compeede så jag oroade mig inte. På vägen mot Agia Trios stötte jag på 2 roliga skyltar på ett hus, jag hoppas inte de åsyftar objektet de satt på.

Jag knatade vidare mot Protaras men innan jag var framme åt jag lunch på en liten strandrestaurang som var jättemysig och hade goda mackor. De hade oxå söta katter som sprang omkring och tiggde. En katt tyckte om mig lite extra för han fick salami av mig. Den sista biten in till Protaras gjorde jag ett försök att gena men plötsligt tog vägen slut så jag var tvungen att gå över några fält, genom en nektarinodling (jag snodde faktiskt en urgod nektarin från ett träd), en gammla olivlund, ett paprikafält och en gård med växthus.

Inne i Protaras värkte fötterna och min höft rätt mycket och jag kollade tidtabellen för bussarna men insåg att jag hade missat sista bussen till Ayia Napa med ca 30 minuter. Ja ja enligt skylten skall det ju bara vara en mil till Ayia Napa från här och det går ju faktiskt att gå. Så jag började gå längst med den fina cykelvägen. Vägen i sig var väl inte så där jätterolig men den gick genom ett ganska fint landskap emellanåt och efter att ha kommit igång att gå så värkte inte fötterna och höften så mycket. Men vissa sträckor var verkligen aptrista och det roligaste som fanns att titta på var tistlar. Kollade på GPS:en och såg att efter en timme hade jag avverkat en halvmil, det gick ju bra det där men jag kände mig sliten, trött och hungrig. Då kom det en vägskylt Ayia Napa 8 km. Snacka om att bli sänkt, jag trodde jag skulle ha 5 km kvar men så säger skyltskrället 8 km vilket oxå visade sig stämma sen. De sista tre kilometrarna var inte roliga, plåstrena på hälen började glida ner, jag fick en stor blåsa på vänster lilltå och min höft lät illa varje steg. Det tog ett bra tag att ta mig hem. Kommande vägskyltar kom varken med kortare sträcka eller längre.

När jag kom till hotellet duschade jag och satte mig sen på balkongen och pustade ut och plåstrade om fötterna igen. I morgon får det bli en vilodag på stranden.

Jag gick på väldigt ömma fötter till absolut närmaste restaurangen där jag käkade tzatsiki och sen svärdfisk. Det var ok men inte mer. Gick barfota tillbaka till hotellet och däckade i säng. Totalt gick jag 2,8 mil och var ute i 5 timmar varav 35 minuter var vila. Det blev kring 40000 steg.

Torsdag 12 juni 2008 aka Vilodagen
Idag skulle jag ta det lugnt och när jag satte ner mina fötter från sängkanten (hade sovit som en stock hela natten, AC:n var avstängd) så höll fötterna med. Efter frukosten försökte jag ta på mig sandalerna men det gjorde förbannat ont. Men jag lyckades halta ner till butiken tvärs över gatan, de hade strandskor hade jag sett. Köpte mig ett par riktigt fula men de sitter gudomligt skönt på fötterna och går faktiskt att gå riktigt bra i.

Jag hämtade mina saker på rummet och sen hyrde jag en cykel av Yannis (som kallade mig the crazy walking lady) runt hörnet på hotellet. För första gången på en evighet cyklade jag utan hjälm (för han hade inga att hyra ut, jag dividerade länge med mig själv innan jag bestämde mig). Jag cyklade mot Macronissos Beach där jag tillbringade hela dagen med att ömsom sova och ömsom läsa liggandes i en solsäng. Det fläktade förrädiskt från vattnet och jag trodde jag smörjt in mig med solfaktor 30 blev aningen röd men utan sveda (då det visade sig sen att det var faktor 15 jag hade fått med mig). Käkade en hamburgare på en bar bredvid stranden till lunch och drack en limeslush, de är förbaskat goda, hamburgaren däremot hade mycket kvar till att kvala in som god. Vitt fluffigt bröd, en köttbit som förvisso inte var äcklig men resten var bara billig ättikssmakande ketchup.

Sen cyklade jag in till Ayia Napa igen, hade sett en klänning i ett skyltfönster dagen innan och ville så gärna prova den klänningen. Men jag var osäker på var affären låg så jag cyklade upp och ner fram och tillbaka i några branta kvarter ett bra tag innan jag hittade affären. Mötte samma folk flera gånger, de måste jo trott att jag var knäpp. Klänningen var fin men satt inget bra på mig tyvärr så det blev inget inköp. Cyklade även till Skandinaviska kyrkan där de har trådlöst nät och surfade en stund på min iTouch. Damerna där inne som lät som de kom från Göteborgstrakten satt och käbblade om huruvida man kunde göra smörgåstårta eller inte i värmen, fanns det AC i köket där den skulle tillagas osv...

Kämpade mig upp för backen till hotellet igen och utförde min vanliga kvällsritual dvs dusch och sitta på balkongen och mysa en stund. Bestämde mig för att testa att gå ner till stan i mina nya strandskor för att få i mig lite mat. Och jag blev förvånad hur bra det gick att gå, massor med blåsor på fötterna och jag kände inget alls. Perfekt. Så det blev en lång omväg för att komma upp i dagsransonen 10000 steg innan jag slutligen åt på en italiensk restaurang. Beställde in en Bresaola med ruccola och balsamvinäger och till huvudrätt tog jag en stek med en stor sallad till. Det var jättegott men köttet var lite kallt. Man får ju alltid en brödkorg innan maten och här fick jag hör och häpna ett relativt grovt bröd med fullkorn i. Det var så gott och till det gick jag en tapenade och ett vitlökssmör.

Gick mätt och belåten upp till hotellet och tillbringade även denna kväll en bra stund med att prata med Chris och dricka te. Sen blev det ännu mer te på balkongen innan jag somnade gott för natten.

Fredag 13 juni 2008
Fredagen den 13:e men ingen olycka hände mig i alla fall. Fötterna mådde bra i de nya skorna så jag bestämde mig för att gå ut och gå denna dag. Ligga på stranden är inte min grej. Kikade på kartan och såg en liten fiskeby som jag läst om i min bok om Cypern, Potamos. Det såg ut att ligga lagom långt bort och E4 går nästan dit dessutom. Sagt och gjort jag tog min ryggsäck men denna gång lade jag ur alla badgrejer mm, jag känner mig själv jag badar sällan. Men fötterna då? Jo de värkte så fort jag försökte trycka ner dem i mina Eccotofflor, hmm, jag sneglade på mina nya badskor, de satt ju bra igår och funkade ju på kvällen igår. Vad fasiken jag ha ju mobil med mig och det finns taxi så med en lätt ryggsäck och mina tunna strandskor på fötterna gav jag mig iväg mot Potamos. Jag gick längst med kusten västerut genom nybyggda kvarter, förbi en massa fina stränder och överallt var det folk som badade. När jag var lite mer än halvvägs blev det tokvarmt och helt vindstilla, men då dök det upp en liten kyrka under vars tak jag kunde sätta mig i skugga en stund och pusta ut några minuter. Jag satt där och beundrade det turkosblå vattnet.

Den sista biten mot Potamos gick mer eller mindre på stranden. Plötsligt på ett ställe dök det upp ett träd som såg helt perfekt ut för att sitta och slappa under i skuggan. Det verkar som någon mer hade tyckt det men för länge sedan för det stod en mycket sliten, icke funktionsduglig, fåtölj strategiskt placerad under trädet. Området som var väldigt idylliskt var tyvärr nedskräpat med flaskor, burkar och påsar.

Potamos ligger inne i en smal vik och när jag kom fram till viken kunde jag se fisketavbernorna som boken skrev om på andra sidan vattnet. Men hur skulle jag ta mig dit. Jag kunde ju knappast ropa till mig en av de båtar som låg och guppade vid bryggorna på båda sidorna, nä det måste ju finnas en bro någonstans. Så det var bara att börja knata upp längst vikens strand, inte helt lätt då det låg en massa båthus och annat där och ibland var jag tvungen att ta en ranglig trappa upp för berget och ner en bit bort. Men tillslut stod jag längst in i viken. Någon bro verkade inte behövas för den å som skulle fortsätta från viken in i landet var helt uttorkad och man hade fyllt igen med jord. Tyvärr har Cypern fått väldigt lite regn under de senaste åren och de lider av vattenbrist.

Längst in i viken stod ett gammalt vackert hus, men tyvärr var huset öde och glas i dörrar mm var insparkat. Nyfikenheten tog över och jag klev in genom en trasig dörr. Där inne såg det ut som om de fått lämna huset i all hast någon gång under sent 80-tal. Det fanns möbler, kläder och några dagböcker som just slutade 1989. Det verkar som uteliggare eller andra har nyttjat huset efter det men sen har det blivit vandaliserat. Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon info om huset.

Väl framme vid en av restaurangerna beställde jag in tzatsiki till förrätt och en tonfiskrätt och sa att jag ville ha en sallad istället för pommes till fisken. Men det blev någon missuppfattning så istället fick jag in 2 förrätter både tzatsikin och salladen och sen kom min fisk med ett berg pommes ändå. Ja ja det var ju bara att låta bli att äta pommes. Men det tog ett bra tag innan jag fick in min varmrätt för de väntade ju på att jag skulle äta upp min förrätt, tillslut kom de ut och frågade om det var ok att komma med fisken fastän jag inte var klar :-)

Jag satt och studerade kartan länge och funderade på om jag skulle gå samma väg tillbaka eller en annan väg. Samma väg är ju alltid dötrist så jag bestämde mig tillslut för en annan väg men den innebar att jag hamnade utanför min karta ett bra tag vilket aldrig känns bra. Men jag hade ju hela tiden havet att ha som riktmärke så det skulle nog gå bra. Så jag stack iväg längst med en kritvit sandig väg. Första kilometrarna gick vägen bort från Ayia Napa men jag litade på att det skulle komma något bra ställe att svänga tillbaka på och komma upp på den väg jag sett på kartan. Och det stämde ju. Jag gick genom fina men torra odlingsområden och här hade de även boskap. Tror knappast den hönshållning och koladugårdar jag såg skulle godkännas i Sverige. Men den kärlek som bönderna visade till sina djur gick inte att ta miste på. Såg bland annat en bonde krama om en av sina kossor och vad det lät som prata uppmuntrande med henne.

Efter en timme eller så kom jag fram till där E4 går mot Ayia Napa, tyvärr längst med en trafikerad väg och rätt tråkig väg dessutom, jag hade kunnat svänga ner några hundra meter och gå längst med vattnet där jag gick tidigare men det skulle bli en liten omväg och jag ville inte anstränga fötterna mer än nödvändigt. Jag insåg att jag hade väldigt lite vatten kvar så när en liten kiosk i form av ett flygplan dök upp blev jag glad men tyvärr hade den stängt. Jag fick gå ytterligare 2-3 km innan jag hittade ett öppet ställe och där köpte jag en flaska vatten men även En Tonic Water, min favoritdricka medan jag var på Cypern, drack det till maten varje dag. Drickan var iskall och svalkade gott. Fick lite energi att trampa vidare på den tråkiga trottoaren. Efter ett tag närmade jag mig vattenparken utenför Ayia Napa och därifrån går det bussar till stan, det var lockande att ta en buss men jag behöver få några mil i benen innan augusti så det var bara att fortsätta gå. Jag var imponerad hur mina tunna stranddojjor funkade så bra för långa promenader. Jag kände fortfarande inget i fötterna.

Väl tillbaka inne i Ayia Napa gick jag upp till hotellet och la mig på sängen en stund, värmen denna dag och nästan vindstilla gjorde att 3 mils promenad på 6 timmar inklusive 30 minuters vila tog på krafterna. Efter en halvtimmes slappande duschade jag och satte mig på balkongen innan jag gick och käkade på Limelight taverna en grillrestaurang som har gott omdöme. Deras rätter var lite annorlunda och jag valde en Beef Diavolo, strimlat kött i en pepparstark sås, serveras med gratinerad blomkål och tomat. De undrade vad jag ville ha för potatis till men jag bad dem om lite grillade grönsaker istället. De sa något om att man kunde få den med ris oxå men jag avböjde. Gissa om jag blev förvånad när rätten kom in och det låg ris i botten. Insåg att ris var en del av receptet så att säga och det var dessutom champinjoner i maten vilket inte stod på menyn. Att det skall vara så jävla svårt att skriva att det är svamp i maten. Jag orkade inte bråka, var så förbannat hungrig så jag petade bort riset och svampen och fick inte speciellt mycket kött kvar men tillsammans med den gratinerade blomkålen så blev jag hyfsat mätt. Efteråt gick jag tillbaka till hotellet och satt på balkongen och njöt av värmen och drack te. Jag fick lite ont i magen när jag la mig, troligtvis pga svampen som fanns i min mat.

Lördag 14 juni 2008
Nästan vilodag, jag gick upp tidigt för att ta en buss till Larnaca men insåg när jag kom ner till stan att jag hade missat bussen precis. Tog mig en tur till turiststationen men den var stängd så jag fortsatte ner till hamnen där jag träffade på en Svenska som sålde båttursbiljetter med Captain Marko. Hon tyckte att jag skulle åka båt istället för att åka till Larnaca (där affärerna ändå stänger 12:30 på lördagar) men jag sa att jag gärna köper en biljett men i morgon söndag, det blir en perfekt avslutning på min resa här. Jag gick tillbaka till busshållsplatsen och tillslut kom en buss. Åkte första kilometrarna med en kvinna från Tyskland som var på Cypern för 35:e gången, hon jobbade på ett resebolag. Men detta skulle nog bli hennes sista resa för det var på tok för varmt. Hon satt och baddade sig i pannan hela resan. Chauffören förbarmade sig över henne och köpte henne en flaska vatten :-) Sen bröt han mot lagen och babblade i telefon medan han körde bussen.

Väl framme i Larnaca kollade jag först upp var busshållsplatsen som sista bussen för dagen skulle gå ifrån. Ville inte riskera att missa bussen för att jag inte visste var hållplatsen var. Han sa att det skulle vara bakom polisstationen, vilken tur att jag lade märke till det huset när vi körde ner till hamnen. Lyckades lokalisera var jag antog att det skulle vara. Så då var det bara att börja göra stan då men först en tur förbi turistinformationen för att införskaffa en karta. Affärerna höll på att stänga så någon shopping var det inte tal om och min lilla guidebok och karta nämnde inte speciellt många sevärdigheter heller så jag gick ner till hamnen där man rustade till vattenfestival. Det var marknadsstånd överallt och man monterade upp en stor scen. Längst med strandpromenaden låg det gott om mysiga fik och restauranger, något jag saknar nere vid vattnet i Ayia Napa (där finns inga fik alls nästan, bara en jävla massa barer). Plötsligt hade jag gått hela hamnpromenaden och var framme nästan vid Afrodites vandringsled.

Jag hade sett på kartan att det fanns fler ställen inne i stan som hörde till den så jag antog att den böjade vid saltsjön och sen svängde av in mot stan. Skummade igenom texten på skylten och såg att den var 4 km lång. Ja det är ju en lagom promenad i den stekande solen. Så jag började gå längst med saltsjöns strand (fast först gav jag mig ut på sjön lite och det var rätt häftigt att stå på en saltskorpa som med ett slushande/slurpande ljud gav vika lite, ungefär som rutten is). Sjön är så gott som helt torrlagd på sommaren så under saltet var det bara lite sandsörja). Jag gick och jag gick, kilometer efter kilometer tickade förbi på min FR305:a och aldrig vände leden in mot stan. Lite lätt panik började sprida sig, var hamnar jag (av någon anledning var inte hela leden med på kartan så man kunde inte se hur stor sväng den skule göra utanför kartan), läste jag fel på skylten över ledens längd, kanske stod det 40 km och ger mig en rundtur till grannbyn eller nåt? Men efter att jag gått förbi konstiga saker som en stor stentrappa mitt ute i ingenstans så dök plötsligt en gammal akvedukt upp och jag fattade var jag var någonstans. Kikde på tavlan i den änden och där såg jag att detta var en del av Afrodites vandringsled, den består av utspridda skurar lite här och var och är inte en sammanhängande led, det förklarar ju att det fanns saker inne i stan som var märkta med "tillhör Afroditeleden"

Nu hade jag ca 4-5 km kvar in till stan och strandpromenaden. Jag hade gjort det stora misstaget och glömt min vattenflaska på hotellrummet så jag var rent ut sagt aptörstig när jag hade gått längst med saltsjön och det var helt vindstilla. Gick förbi ett KFC, sprang in och köpte mig en iste med massor med is. Har nog aldrig svept en iste i den farten förut.

Promenaden in till busshållsplatsen gick genom mindre intressanta delar av stan till att börja med, sen passerade jag lite affärsgator och det var väl tur att affärerna var stängda för jag såg en del kläder jag gladeligen hade provat. Jag sneglade lite i min turistbok och såg att det skulle finnas en moské med kyrkogård utanför huset. Det är tydligen ovanligt och gravstenarna skulle ha turbaner, det lät ju lite intressant så i väntan på att bussen skulle gå tog jag mig dit och kikade. De såg onekligen lustiga ut och på staketet runt kyrkogården hängde en något oväntad skylt. Ganska nära mosken låg en liten bar inklämd mellan husen, den såg så mysig ut med sin uteplats med massor av palmer och ett litet vattenfall att jag stannade till och tog mig en iste och satt och läste en stund. Skönt att sitta i lugnet i skuggan och bara ta det lugnt ibland oxå. Och på väg mot busshållsplatsen köpte jag mig en slush med smak av passionsfrukt, oj oj så gott.

Det blev totalt ca 2 mils promenerande denna dag. Jag kom med sista bussen hem och satt och halvslumrade så vips var vi i Ayia Napa igen. Jag skyndade mig upp till hotellet och bytte om och satte av ner mot stan för att få i mig lite mat.

Jag velade lite fram och tillbaka innan jag tillslut hamnade på en mexikansk restaurang, El Chihuahua. Tog natchos med guacamole till förrätt och beställde in en burgare till huvudrätt, som vanligt med en sallad till. Som vanligt fick jag pommes istället för min sallad, hallå talar jag verkligen så otydligt? Restaurangen var dessutom granne med en bar som spelade musik extremt högt så jag och servitrisen fick skrika åt varandra kanske det bidrog till kommunikationsmissen. Min guacamole var jättegod men burgaren var skitäcklig, den var gjord på fläskfärs, det stod INTE i menyn. Jag gillar inte fläskfärs och förväntar mig inte det i en burgare. Brödet var torrare än torrast. Nä hittills har inte Ayia Napa varit någon gastronomisk höjdare direkt. Efter maten gick jag upp till hotellet och satte mig på balkongen och drack te.

Söndag 15 juni 2008Söndagen skulle tillbringas på en båt. 11:00 skulle jag vara i hamnen så jag tog det lugnt på morgonen, åt en ny frukost köpte mig en körsbärsyoghurt och en burk med tzatsiki, de var båda jättegoda. Skrattade lite åt yoghurtburken, den försökte nog förmedla att det fanns hela fruktbitar i burken med ordet "Live".
Jag tog mig en liten omväg ner till hamnen för att få röra på mig lite, det skulle ju inte bli så mycket av den saken under dagen på båten. Kom ner till hamnen ca 10:45, hittade snabbt den svenska tjejen som sålde biljetterna till Cpt. Marko och klev sen ombord på båten.

Jag var först ombord och kunde installera mig på en bra plats i fören. Satt riktigt skönt och läste lite i min bok medan resten av passagerarna anlände. Jag fick ett urtrevligt Norskt par från Bergen bredvid mig. Vi kom fram till att vi alla tre älskade att promenera så jag berättade om mina turer och visade dem E4 hiking route på kartan. De skulle skaffa sig en sådan karta dagen efter. Paret som varit på Cypern förut kunde peka ut intressanta platser längst med kusten upp mot Famagusta/Varosi och själv tyckte jag det var kul att få se där jag hade promenerat dag ett från vattenhållet. Grottorna såg mer imponerande ut från detta håll. Vi åkte in nära flera av grottorna och stannade vid Cape Gkreko för att bada. Eftersom jag inte badat något under hela min resa var det väl dags att hoppa i plurret. Vattnet var alldeles turkost och riktigt varmt när man väl kommit i. Jag simmade sunt båten och en annan svensk ombård på båten tog min kamera och knäppte kort på mig där i vattnet .
Väl framme vid Gröna linjen stannade båten så att vi skulle kunna se Varosi på håll. Jag som fascineras så av övergivna platser tyckte det var tråkigt att vi inte kunde gå närmare och att det inte fanns några kikare ombord. Min zoom på kameran räcker ju inte till något på det avståndet.
Det som slog mig mest var hur det på land såg ut om om någon dragit ett streck och sen tagit bort all färg från ena halvan, ungefär som man skulle gjort ena halvan av bilden svartvit. Hur kan man bara bestämma att en hel stad som dessutom är en stor turistmagnet skall tömmas och bommas igen? De som sett över stängslet på närmare håll kunde för många år sedan rapportera att det fortfarande hängde tvätt på torklinorna, att frukostar var framdukade mm. Hu det måste vara kuslig att stå och se på något sådant. Vår kapten berättade lite om staden och anledningen till att det var avspärrat men tyvärr var det några framme i fören på båten som inte verkade ett dugg intresserade utan de satt och babblade högt om något annat. Det finns gott om webbplatser som beskriver ödet om Famagusta/Varosi/Varosha. Tänk vad många människor som måste ha levt där som fick fly och idag inte kunna återvända för att se hur det ser ut. Det är bara Turkcypriotisk militär och FN-personal som får gå in. Undra om FN-personalen har fotoförbud där inne? Det är nämligen väldigt svårt att hitta några nya foton som inte är från gröna linjen. Men denna film visar en hel del. Denna film gör mig lite extra ledsen, den börjar med att visa en kyrkogård, tänker på alla de som nu inte kan besöka sina nära och käras gravar längre. för många är ju det en viktig del i sorgeprocessen eller ett sätt att känna den bortgångnes närvaro. I denna film kan man se att det verkar rätt plundrat nu för tiden. Förr pratades det om att allt stod kvar i affärerna och att det bland annat

Direkt efter att vi vänt båten tillbaka mot Ayia Napa igen serverades lunch, kycklingklubba och sallad, bakad potatis och bröd samt en tzatsiki. Maten smakade jättebra, man blir verkligen hungrig ute till havs.

Vi gjorde ytterligare ett badstopp, lite längre denna gång och jag badade en bra stund. Så skönt att bada när man slipper kliva upp på en sandig strand.

Efter 4 timmar var vi tillbaka vid bryggan igen, solbrända, saltvattensrufsiga i håret och trötta. Jag gick upp till hotellet och lade mig på en solsäng vid poolen en timme och läste och halvslumrade ca 1 timme. Vaknade av att jag frös i skuggan. Med andra ord dags att gå upp på rummet. Duschade och gjorde mig i ordning och satte mig på balkongen med min bok och en kanna te.
Kring 8-tiden tog jag mig åter ner till stan och hamnen med sitt vattenfestivalfirande. Det var dansuppvisning från olika länder, jag såg på den spanska flamencodansen med dansare som påminde mig om de vykort morfar alltid skickade hem från Kanarieöarna, där flickornas flamencokjolar alltid var i äkta tyg och paljetter.

Eftersom jag såg så dåligt från den plats jag hade valde jag att gå och stilla min hunger istället. Jag tog sikte på en av fisketavernorna i hamnen. Det tog en evighet innan någon servitör tog notis om oss som stod och väntade på att bli placerade. Bakom mig stod ett norskt par som jag pratade lite med. Tillslut kom en servitör och jag bad om ett bord för en person, han frågade de bakom hur många de var, 2 var svaret. Då tog han dem och gick iväg mot ett fint bord vid kajkanten, sen kom han tillbaka och placerade mig på absolut sämsta bordet i hela restaurangen. Långt från vattnet, direkt bakom deras disk där de gjorde i ordning notor mm samt hade beställningsboken. Bordet satt även mitt i ett stråk där de sprang fram och tillbaka med mat/disk. Försökte protestera mot placeringen men då var servitören redan borta.

Trött som jag var ögnade jag igenom menyn i jakt efter något som lät gott. Men det var ont om sådant på den här menyn, som vanligt serverades allt med pommes. Tillslut valde jag en sallad till förrätt och en fisk jag inte minns namnet på som skulle serveras med färska grönsaker till huvudrätt. Försökte förklara att de kunde skippa pommes på min tallrik och lägga dit lite mer grönsaker istället. Visst inga problem var svaret.

Efter ca 30 minuters väntan i den överfulla restaurangen kom min förrätt, efter ytterligare 10 minuter fick jag olja och vinäger efter att ha bett om det. Åt rätt snabbt upp min sallad, var vrålhungrig. Den började jag tro att de glömt bort mig, de kom och snodde olja/vinägerstället från mitt bort och likaså saltet så när min mat äntligen kom in 45 minuter efter att jag avslutat min förrätt så hade jag inget att krydda med och försöka få kontakt med en servitör var lönlöst. Maten var en stor besvikelse, dels var mer än halva tallriken täckt med pommes och de färska grönsakerna var morötter som uppenbarligen varit frysta som de sen dränkt i smör, ja hela tallriken var dränkt i smör. Petade i mig lite av fisken som var torr och tråkig. När jag lade ifrån mig besticken och sköt ifrån mig tallriken var de snabbt där och undrade om jag var klar. Jo det var jag, de såg nog på mängden jag ätit att maten inte var till min belåtenhet. Med en sur min dukade de av. Jag bad om notan och fick in den, lämnade ifrån mig mitt kreditkort som de tog med till disken jag satt bakom. Där la de kortet obevakat i 10 minuter. Vem som helst hade kunnat gå dit och sno det medan de sprang fram och tillbaka som yra höns. Så inte heller denna sista dag fick jag mig någon riktigt god mat.

Jag gick upp till hotellet och packade i ordning mina grejer och ställde en drös med larm så som mobilen, klockan och iTouchen. Ville inte gärna försova mig.

Måndag 16 juni 2008
Dagen för hemresa, jag vaknade ett antal gånger på natten och kollade klockan men mest vaknade jag nog av killen som fick för sig att skrika rakt ut var en skitbra ide mitt i natten. Han tystnade dock kring tre halv fyra så då somnade jag ordentligt. Men första larmet pep kl 5 så då var det ju bara att stiga upp. Duschade, åt frukost i soluppgången på balkongen och packade det sista innan bussen skulle komma 06:10. Grannarna verkar ha haft ett rejält party dagen innan och polen låg öde och man kunde bara se resterna av gårdagens fest. Fotbollspelet stod och väntande på nya äventyr.

Vi var 5 st som skulle på bussen på hotellet, jag ett äldre par och två tjejer i 20-årsåldern. De senare hade uppenbarligen träffat 2 killar som de hängt ihop med under semestern och det var en himla massa pussande och kramande innan vi kom iväg. Men tillslut lyckades busschauffören säga att nu måste vi fara. Vi fick dock ett problem, bussen kom inte förbi en parkerad bil så istället fick han backa ner för en smal och slingrig väg, jag var imponerad att han lyckades med en stor buss, själv hade jag inte vågat backa ner där med en vanlig bil. Väl nere för backen hämtade vi upp nästa hög med hemvändare, då hade visst killarna sprungit ner dit (de bodde på det hotellet) så tjejerna hoppade av bussen och så blev det mer puss och kram och en busschaufför som bestämt fick avbryta dem.

Väl på flugplatsen gick incheckning, säkerhetskontoll och passkontroll riktigt snabbt och vi var snart i gaten. Där fick vi dock sitta läääängre, planet var 2 timmar försenat pga en strejk bland baggagelastarna några dagar tidigare (det fick vi dock inte veta förren vi var på planet). Det var varmt, alla var hungriga och trötta och vi fick ingen info. Tillslut kom det någon till vår gate och många började resa på sig och plocka fram boardingkortet och passet. Kvinnan börjar föra ut alla de som sitter i inre delen av gaten och säger att hon skall boarda Hamburg. Folk suckar och stönar och inget händer. Jag började fundera om de bytt gate på oss så jag ber familjen jag hade suttit bredvid på bussen från Larnaca till Ayia Napa på hitresan vakta min väska och gick till infotavlan. Nä vårt plan skulle vara i gaten vi stod vid och Hamburg i gate 5. Något var galet. Och efter ca 15 minuter upptäcker även markpersonalen att de visst skall boarda Luleå. Vi bli insläppta i den inre delen av gaten, den hade ett välvt glastak och det var som ett växthus där inne, apvarmt. Det kom en buss och ställde sig utanför entrén och många rusade mot dörren men bussen for iväg igen. Detta upprepades 5 ggr under ca 45 minuter innan dörrarna tillslut öppnades och vi fick gå ombord på bussen till flyget.

Jag kom rätt snabbt ombord och hamnade åter igen på en ytterplats :-( Det går bara inte att sova på dem. Kaptenen upplyste oss om att vi strax skulle fara iväg vi väntade bara på 2 passagerare. Jag visste ju att det var kvinnan från Boden som satt i rullstol och hennes man. Hon skulle lyftas ombord med en kran eftersom hon inte kan komma upp för trappan annars. Hon var irriterad innan för att när hon checkade in hade hon bett om assistans och de hade då svarat att det skulle hon be om i gaten. Hon suckade uppgivet och sa nu kommer vi bli ännu mer försenade pga av att de skall ha ombord mig oxå, varför kan de inte planera in assistans direkt?

Framför mig satt en norsk familj som direkt började gnälla när de hörde att vi väntade på 2 passagerare "När vi är så försenade hur kan man då vara på väg att missa planet, vi borde inte behöva vänta på dem bla bla bla". Blev så less på dem och fräste ifrån och sa att det är en kvinna i rullstol som måste få hjälp ombord och det är faktiskt inte hennes fel att denna flygplats inte tar ombord rörelsehindrade först. Vi kommer nog iväg så fort hon fått sin plats. De muttrade lite till men tystnade sen. Jag kurade ihop mig och försökte sova. Hittade inget bekvämt läge så jag bad en flygvärdinna om en kudde och en filt, filtarna visade sig vara slut och kuddar hade de inte fått med några alls. Gahh....

Tillslut kom vi i alla fall upp i luften och jag lyckades halvslumra lite i alla fall, med en lätt nackspärr som resultat. Efter en alldeles för lång tid kom vår mat in, klockan var nu närmare halv ett, ett och alla var vrålhungriga. Vagnen med försäljning av snacks mm hade precis varit ut men vi som satt i mitten kunde inte köpa något, allt var nämligen slut när de kom till oss. Det gick ett sus av irritation genom kabinen när folk upptäckte vad vår mat bestod av, det var nämligen frukost en vit fralla, en bit kall halloumi, en bit vanlig ost och en bit skinka och en yttepytteyoghurt. Barnen fick även en kexxhokladliknande sak. Efter lite tjat kom de i alla fall ut med lite mer bröd men ingen var nog ens i närheten av mätt och allt vitt bröd gjorde i alla fall min mage upprörd. Många klagade och de fick som plåster på såren en godisbit. Jag äter ju inte godis så jag ides inte gnälla. Jag satte mig och läste bok resten av vägen och försökte ignorera magen som talade till mig. Landningen på Kalla... föråt Luleå Airport var den mjukaste jag varit med om jag märkte inte att vi hade satt ner hjulen förren efter en bra stund. Det tackade min rygg för.

På Kallax (jag ger upp för mig kommer Kallax alltid vara Kallax) var det många som gick upp i restaurangen och åt för att orka åka vidare. Själv tog jag min väska och åkte hem till Boden och somnade nästan bums. Var så trött.

Mvh Bea nu i tre nyanser och trötta fötter.


Andra bloggar om: Cypern, Ayia Napa, Resa