Hur långt var det till jobbet?

I Expressen kan man idag läsa om en 17-årig tjej som säger "Strejken blåste mig på sommarjobbet. Jag skulle på intervju i dag. Men det går bara buss till arbetsplatsen så jag kunde inte ta mig dit, säger hon."

För det första är det ju inte ens säkert att hon skulle få jobbet då det bara var en intervju och för det andra undrar man ju hur jävla långt var det till det där jobbet om inget annat färdmedel dög. Kompis med bil, cykel, till fots, taxi eller en lösning där flera färdmedel kombineras? Eller ville Expressen utelämna den lilla detaljen om avstånd för att vi skall tro att hon är en bortskämd liten innerstadssnorunge som hellre sätter sig ner och gnäller än att lösa problemet? Eller är hon en sådan? Busstrejken har ju pågått ett tag så det lär ju knappast ha kommit som en överraskning på morgonen den dagen intervjun skulle vara.

Som potentiell arbetsgivare skulle jag i alla fall fundera över arbetstagarens initiativförmåga, hoppas inte jobbet gällde något där hög problemlösningsförmåga krävdes för då får hon nog inte en andra chans efter att busstrejken är över.

Många i storstäderna kan inte förstå hur vi som bor norröver/inlandet i mindre städer har det med kommunikation så det är lite kul att de själva får känna på hur det är att ta sig en mil eller två utan bussar som går var 15:e minut. Lite förståelse kanske kommer på köpet när vi ondgör oss över trafiken en dag när det är -30 ute. De har ju i alla fall tur med vädret nu när det är strejk, det är sommar. Undra vilka katastrofrubriker det hade varit om strejken varit under en kall/snöig januari istället.

Andra bloggar om: busstrejken, Stockholm