Eftersom jag fick besök förra helgen och en beställning på söndagsstek så fick det ju bli dillköttet idag istället. Just nu håller buljongen på att koka ihop lite och det doftar helt underbart från köket. Även om det tar en evighet att laga svensk klassisk husmanskost så är det helt klart värt väntan. Dels doftar det gott och dels får man avnjuta en god måltid efteråt utan stress. Det går liksom inte att stressa i sig mat som tagit timmar att laga.
Nu skall jag ut i köket och lägga sista handen vid maten. Idag blir det dock lite "cross over". Serverar nämligen inte potatis till dillköttet utan dinkel. Gammal och urgammalt/modernt möts på bordet med andra ord.
Receptet på dillkött från Mat på riktigt
1 kg kalvbringa eller liknande
2 morötter
1-2 gula lökar
1 bit palsternacka
2 vitlöksklyftor
1 msk timjan
1 msk vitpepparkorn
3 lagerblad
2 dl matlagningsgrädde
maizena
salt
nymalen vitpeppar
1-2 msk ättika (12%)
1½ msk strösocker
5 kvistar fin dill
Koka upp en gryta med saltat vatten.
Skär köttet i 3x3 cm stora bitar, lägg dem i vattnet och låt det koka upp ordentligt. Häll av köttet i ett durkslag och skölj det med kallt vatten. Rengör grytan och lägg tillbaka köttet. Häll på nytt kallt vatten så det täcker.
Skala och skär grönsakerna i fina bitar, vitlökarna delas på längden, lägg dem i grytan.
Stöt kryddorna lätt i en mortel och lägg dem i en tesil eller kryddpåse. Lägg också kryddorna i grytan, salta och koka upp. Låt sjuda i ca 40 minuter.
Lyft upp kött och grönsaker, koka ihop buljongen ca 10 minuter, tillsätt grädden och koka ytterligare i några minuter. Red av med lite maizena utrört i kallt vatten, smaka av med ättika, socker, salt och peppar.
Vid serveringen blandas hackad dill ner i såsen som slås över köttet och grönsakerna.
Smaklig måltid!
Uppdatering efter maten:
Maten var lika god som den doftade. Modifierade receptet en aning, hade i en äggula i såsen men nästa gång blir det nog citron istället för ättika i såsen.
Denna gång blev det dock ingen myspyssöndagsfamiljemiddag, sambon satt och spelade och vägrade komma upp när maten var klar, Vincent såg på finalen av "Wild Kids" och vägrade komma upp. Köttet var lite segare än vad jag trodde så det var tvungen att koka lite längre än 40 minuter vilket gjorde att maten var klar strax efter att de hade börjat på TV och jag hade lovat att Vincent skulle få se på det. Jag och Herman fick därmed sitta själva och äta. Henrik kom upp och åt ca 20 minuter efter att vi var klara och slängde i sig maten på 4 minuter (det går tydligen att slänga i sig husmanskost som är lagad med omsorg). Nu sitter Vincent och äter.
Andra bloggar om: dillkött, recept, matlagning
Inlägg
Man börjar bli van.
7 timmar sedan
3 kommentarer:
Jag kan förstå Vincent, men hur f-n beter sig din man egentligen. Är han spelmissbrukare?
Jag väljer att inte diskutera sambon så mycket här eftersom jag fått en del skäll av folk här tidigare. Men min sambo har spelkväll 3 dagar i veckan då de är ett gäng som spelar WoW ihop en viss tid och det vet jag om. För det mesta kan han ta ett avbrott när det är middag men den här gången gick det inte. Eftersom jag och Herman var hungriga valde vi att äta utan att vänta på att rätt tillfälle för spelavbrytande skulle infinna sig. Men likväl var det trist då vi försöker äta söndagsmiddag ihop hela familjen i lugn och ro.
Jaja, det är väl samma sak då som att ha en sambo som håller på med någon annan aktivitet. Men eftersom jag inte visste mer bakgrund blev jag väldigt konfunderad. Du som hade lagt ner tid och kärlek på en så god söndagsmiddag och han bara kommer (desssutom efter visst motstånd) och slafsar i sig utan respekt för kocken! Därav min undran.
Skicka en kommentar