Eftersom jag är intresserad av genusfrågor så blev blev jag nyfiken när en ur kabinpersonalen kom ut med famnen full med kramdjur och leksaksbilar. De var uppenbarligen till för att ge de små barnen ombord på planet. Framför mig satt en pojke i åldern 3-5 år och snett över gången satt en flicka i samma ålder.
Kabinpersonen frågar pojken "När fick du en bil senast?" och räckte över en bil till honom, sen gick han över till andra sidan och räckte fram ett kramdjur med ordet "Varsågod". På vilket sätt gjorde han bedömningen att pojken ville ha en bil och flickan ville ha ett kramdjur? Från min synvinkel var detta baserat endast på barnens kön för i övrigt fanns inget som kunde indikera vad dessa barn var intresserade av.
Nästa gång hoppas jag att jag får se personalen fråga barnet vad hon/han önskar för present istället för att göra antaganden baserat på stereotypt könstänkande. För jag hoppas att ett så pass stort företag som SAS inte vill bli förknippat med stereotypt könsrollstänkande.
Liten omskrivning av ett brev som just gick till SAS.
Andra bloggar om: SAS, genus, könsroller
Inlägg
Man börjar bli van.
2 timmar sedan
4 kommentarer:
Mycket bra att du uppmärksammar dessa små men ack så onödiga handlingar från personer som "vet" hur en flicka eller en pojke "ska" vara.
Jag slår vad om att flickan skulle välja bilen, bara hon fick en chans. Nu vet hon säkert redan (genom oss vuxna) att bilar är sånt som pojkar leker med..
Det är synd att hon inte får göra ett ärligt val själv..
Pojken borde självklart också ha ett val, men jag gissar att han ändå skulle välja bilen.. Vi har ju lärt honom att det är det pojkar ska leka med..
Skrev just ett inlägg till i frågan. Man stöter på de små anmärkningarna/handlingarna överallt.
Intressant iakttagelse. Min far var en föregångare på många sätt och när jag föddes var den första leksak jag fick - en bil.
Själv är jag uppvuxen med att vara med pappa i garaget och skruva isär/ihop bilar.
Skicka en kommentar