Idag satt jag i processutvecklingsmöten hela dagen, de är egentligen rätt givande även om de tar tid från "produktion" och framför allt är det skönt att känna att jag har koll och faktiskt bidrar. Bästa betyget för det var väl kommentaren "jag vill verkligen att du är med för annars kommer vi ändå behöva riva upp detta och börja om när du kikar på det efteråt" och får väl hoppas att personen inte tänkte att det är lika bra att ha med bråkstaken nu så hon inte bråkar sen ;-). Jag vet att jag har en sjukt bra överblick, bra kunskap och förståelse för en rad områden och grymt duktig på att se sammanhang. Men jag är sjukt otålig, kan inte hålla tyst och måste bli bättre på att inte avbryta andra. I morgon skall jag öva på det. Jag får helt enkelt räcka upp handen :-)
Sen blir jag frustrerad när det inte finns riktigt bra struktur, när allt smart vi säger inte kommer på pränt. Det är ju så att när man sitter i möten och tömmer hjärnan så sitter allt ihop där och då, om man sen måste tillbaka till skrivbordet för att själv sammanfatta allt man sa så missar man en hel del, man missar inspelen från de andra som hakade så fint in i ens egen tanke, man kanske inte minns de logiska vurporna som någon annan räddade upp. Men nu är det som det är och jag måste försöka få min bild på pränt och får hoppas att den som sammanställer kommer och frågar om jag slagit knut på mitt resonemang/motsäger något någon annan skrivit ner. Vi lär oss alla lite i taget och jag måste ha bättre tålamod och ta mig mer tid att förbereda också, så är det.
Jag får bygga en app som spelar in allt bra vi säger och som sen ritar upp processkartor med aktivitetssteg mm automatiskt. Hur svårt kan det va? ;-)
Sen blir jag frustrerad när det inte finns riktigt bra struktur, när allt smart vi säger inte kommer på pränt. Det är ju så att när man sitter i möten och tömmer hjärnan så sitter allt ihop där och då, om man sen måste tillbaka till skrivbordet för att själv sammanfatta allt man sa så missar man en hel del, man missar inspelen från de andra som hakade så fint in i ens egen tanke, man kanske inte minns de logiska vurporna som någon annan räddade upp. Men nu är det som det är och jag måste försöka få min bild på pränt och får hoppas att den som sammanställer kommer och frågar om jag slagit knut på mitt resonemang/motsäger något någon annan skrivit ner. Vi lär oss alla lite i taget och jag måste ha bättre tålamod och ta mig mer tid att förbereda också, så är det.
Jag får bygga en app som spelar in allt bra vi säger och som sen ritar upp processkartor med aktivitetssteg mm automatiskt. Hur svårt kan det va? ;-)
Ute vräker regnet ner men medan det fortfarande duggade mest så gick jag ut och fotade den ruttnande isen i sjön som dagens bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar