Kom till jobbet strax efter kl 8. Tappade därmed de där 2 tysta timmarna jag hade suktat efter. Morgonen rusade fram i 180 och vid 10 smackade jag in i någon form av av vägg. Hjärnan stannade, satt bara och tittade på skärmen fattade inget. Visste plötsligt inte hur jag skulle öppna mailprogrammet mm. Inte bra. Tog min tekopp och hämtade te, blev sittande länge i köket. Samtalade med några av grabbarna om det där att Marvel och Disney glömmer bort sina kvinnliga superhjältar när de gör leksaker. En av dem berättade att han hört något reportage där någon representant sagt "men vi har ju redan tjejerna, Frozen löste det". Om det stämmer blir jag ännu mer arg. Men har inte haft tid att efterforska i det hela.
När jag hade lugnat ner mig lite och hjärnan i alla fall verkade ha gjort någon form av reboot satt jag åter igen vid mitt skrivbord och kaoset bröt ut, jag hade 10000 grejer att göra och började på typ alla samtidigt, klarade inte av att prioritera. Gav upp. Gick på lunch. Kom tillbaka och var mer strukturerad fram tills det var dags för möten. Ett av dem var bra för jag fick vädra en drös tankar och funderingar som gnagt ett tag. Fick väl inte direkt svar men insåg att det inte bara var jag som var helt bortkollrad. Då känns det lite bättre. Bra diskussion blev det också även om vi inte var/kommer bli överens. Jag är en sådan där jobbig människa som vill göra rätt och det får ta lite tid, andra vill hellre göra och se hur det går, blir det fel tar de smällen då, vi är lite olika.
Sen skulle jag ha måluppfyllnadssamtal med chefen, men ännu inga mål i sikte så vi styrde om samtalet till att prata arbetsbelastningen istället. Försökte hitta vägar ut för det är inte hållbart att jag jobbar >8 timmar varje dag. Jag fick några kryphål att ta till om det behövs men sådana är skitsvåra att ta till för en perfektionist. Men jag jobbar på det. En chef bokar in mig på möten för att bolla saker, min chef säger åt mig att boka av... lyder chefen och vips blev det ett litet hål i kalendern i alla fall. Sen så tog en annan kollega på sig lite grejer att dra i trådar, lättad slapp jag de sakerna oxå och sen fick jag en resurs som kan göra en sak jag verkligen inte sett fram emot att ta tag i. Kanske kanske lättar det lite nu.
Arbetsbelastningen blir inte bättre av att jag tvingas fixa sådant som är helt utanför mina arbetsuppgifter för att ingen annan har tid, idag har jag konfigurerat Exchange. Fick först lära mig hur sjutton man kom åt servern, sätta upp det jag behövde i AD:t och sen fixa i Exchange. Nyttigt att kunna men absolut inte något jag behöver kunna som produktledare men behöver någon en Exchangekonsult så är jag typ expert nu ;-).
I morgon skall jag testa om min konfigurering blev rätt, gjorde några testskott innan jag for från jobbet strax efter kl 19:30 (fick de där 2 tysta timmarna efter att alla hade gått hem igen).
Sen så har jag ju ett huvud som hela tiden snurrar med tankar, det blir aldrig tyst och jag måste få tömma ur det. Annars ligger det bara och stör mig och studsar omkring i skallen. Tog mig tid att tömma ur en sådan grej idag medan min dator tyckte att den behövde installera något och boota om. Chefen suckade lite åt mig. Här har vi möte om hur jag skall släppa grejer för att inte gå under och så sätter jag mig ner och skriver långa mail om helt andra saker. Hur fan får man tyst på huvudet, hur slutar man tänka på en babiljard saker som inte rör en själv egentligen direkt men som man har tankar och idéer kring som kan göra det bättre för kollegorna? På jobbet har vi en värdering som lyder att vi skall sätta laget före jaget och tyvärr är det väl kanske det jag gör lite för ofta.
Mitt i all eftermiddagsstress ringde mormor för att tacka för blommorna jag skickade igår på morfars dödsdag. Jag hade inte insett att det i år är 10 år sedan han dog. I 10 år har jag skickat blommor med samma ord "Tänker på dig!". Hon lät så nedstämd i telefon, vill bara släppa allt och åka till min Mimmi. Saknar henne så, varför måste hon bo så jäkla långt bort? Varför måste hon vara så gammal att hon inte orkar komma hit.
Svängde förbi MAX på vägen hem, kände mig som en dålig mamma men ungarna hade väntat nog längre på mat, jag hade ju planerat att vara hemma 17:30 egentligen. Medan ungarna åt tog jag med mig kameran ut till sjön som låg spegelblank och tog dagens bild. Stod på grannens brygga så jag passade på att ta en bild till med lite vågor skapade från bryggan.
Till min förvåning såg jag att några blommor slagit ut på baksidan av huset redan så jag knäppte en bild på dem också.
På torsdag är det i alla fall ledig dag och då skall jag och Herman till Piteå, han skall springa Starloppet efter det har jag en inplanerad långpromenad och middag med kollega. Allt för att jag inte skall åka till jobbet och jobba. På fredag är jag inte ledig men får sovmorgon för Herman skall lämnas på skolan för klassresa kl 9.
I helgen blir det heller ingen någon ro och vila eftersom Knytte är tänkt att dra igång på söndag. Vet inte hur jag skall orka faktiskt. Vet inte hur jag skall få ihop planeringen för ett pass. Börjar få lite panik. Har än så länge för få anmälningar för att köra en grupp, nästan så jag hoppas att det inte blir fler som anmäler sig så jag kan ställa in. Hjärnan är aningen överbelastad just nu och jag skulle behöva ta ledigt och åka iväg så fort produktleveransen är gjord och det går ju inte om jag har Knyttar att ta hänsyn till. Men samtidigt älskar jag de där stunderna i skogen med småbarnen (bara föräldrarna sköter sig ;-).
Kan någon fixa det där med kloning snart så kan beaklonerna jobba och jag kan ha Knytte, vandra och umgås med familjen.
För övrigt har den här listan rullat i mina öron sen i lördags, låtar jag har svårt att trötta på tydligen. Den sista fick till och med vara med två gånger. Kunde inte skapa en Spotifylista eftersom inte gamla demolåtar med Close to Nature finns med där men jag har ju fått dem som MP3:or av en i bandet för längesedan och vågade mig på att ladda upp en av dem till YouTube det är så skön musik att den förtjänar lyssningar även om bandet inte finns längre tänkte jag.
När jag googlar för att kolla upp en sak ramlar jag över detta Close to Nature och Dead Eyes Open (med min gamla pojkvän eller vad man nu skall kalla honom, gammalt ligg kanske) hade en spelning 2014!! Vad faan! Varför meddelade inget det till mig (hur skulle de ingen av dem har kontakt med mig och jag har inte ett FB-konto där jag skulle kunna se sådant). Och så googlar jag vidare och hittar denna på fejjan. Va va va!!!! Förstår ni lyckan över att ramla över SoundCloud. Det skulle nästan kunna vara värt att skaffa ett FB-konto bara för att följa ett gammalt favoritband. Hoppar vidare och ser att även Dead Eys Open fortfarande är vid liv. Herrejösses. Har det varit reunionnoja. Jag vill hem till gamla Trollhättan NU! Och jag avslutar med att hitta Close To Nature på Spotify!!!! Förvisso inte med alla favoritlåtar men men de finns där!! Finns hopp och kollade även upp Dead Eyes pen och se på fan även de finns på Spotify numer. Herregud vilken slarver jag är som inte kollat på länge.
Det gamla syntharhjärtat klappar lyckligt ikväll.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar