Dag 146 (#087/#blogg100) - So much work, so little play

Sov uruselt fast jag var i säng före 22 och sov strax där efter. Vaknade flera gånger i natt och paniktänkte på jobb och saker som är ogjorda som bara måste vara klara till på torsdag. Försökte lugna ner mig själv och somna om.

Kl 05:00 vaknade jag av sambons väckarklocka, han skulle cykla till Luleå. Somnade om efter någon minut. Vaknade igen några minuter senare när han kom in och lade sig igen. Somnade. Vaknade 05:15 av att min väckarklocka ringde, snoozade 5 minuter och somnade om igen. Inte bra. Man lyckades släpa mig upp 05:20.

Tittade ut och det var helt vindstilla, svor över att jag inte kunde cykla idag för då skulle jag förlora den där tiden på morgonen. Tog en bild.

Var framme 55 minuter senare. Tänkte att nu jäklar har jag 2 timmar på mig i tystnad innan alla andra kommer i, då kan jag koncentrera mig och fixa det en annan behöver för att han skall kunna göra sitt jobb.

Kollade i min kalender för att se hur det såg ut resten av dagen och fick panik. Sen jag kollade i kalendern igår hade jag lyckats glömma bort att jag skulle ha kundmöte kl 09:00 på morgonen i Piteå. Dvs en timmes bilfärd. Vilken jäkla tur att jag inte tagit cykeln trots allt. Men fasiken jag drog på mig  sunkiga kläder i morse, åkte osminkad och håret i en ful tofs. Jag trodde ju bara att jag skulle sitta och mangla inställningar i system och skriva testdokumentation. Fan fan fan och inte hade jag någon färdig presentation heller. Panik!! Så med en PPT på ena skärmen och Exchange Powershellfönster på andra satt jag och switchade mellan. Ett script här, några slides där... när jag var klar med båda delarna så skulle jag stänga ner lite fönster. Stäng stäng stäng - vill du spara - nej. NEEEEEJ! det där var ju min presentation. Men lugnt MS har ju lagt till en funktion för att återskapa sådant man lyckats stänga utan att spara.  Men nej. inget spår där. Med 20 minuter kvar till jag behövde åka var det bara att skriva om hela presentationen igen. Tjoho!

Lyckades komma iväg i tid och jag tror jag till och med lyckades hålla en hyfsat bra presentation för kund, kändes så i alla fall. Som tur är sitter vissa saker i ryggmärgen. Medan jag stod och visade en demo för kund kom det DM på twitter med lite pepp efter gårdagens blogginlägg. Det värmde.

Kom tillbaka till kontoret precis vid lunch, fixade lite saker, väntade in mitt lunchsällskap och vi gick på Kantarellen. Var tillbaka några minuter innan ett möte som sen drog ut på tiden och efter det var det bara att sätta mig med mina grejer igen.

Vid kl 18 orkade jag inte längre, då hade jag tagit en huvudvärkstablett redan och försökt få ner axlarna från öronen. Det susade i huvudet och mensvärken gjorde att jag mådde illa. Lika bra att ge upp. Men det är skitjobbigt att släppa allt och bara åka hem när högarna är ofixade, jag vet att huvudet inte kan släppa. På vägen ut till bilen på kontoret tog jag dagens bild "so much work, so little play" precis som det känns just nu. Dessutom är min torsdagspromenad inställd pga att sällskapet fått ont i benet av promenerandet, men kanske kan vi ta en cykeltur, väderprognosen sa i morse att det skulle vara finfint väder men när jag tittade nu ikväll ser det ut som regn så vi får väl se.

Hela vägen hem funderade jag, kom på saker jag borde ha skrivit ner men som när jag väl var hemma ligger och gnager men jag kommer inte ihåg dem. Då grubblar jag på det.

Stekte korv och kokade makaroner till middag, mer än så orkade jag inte. Ute var det fortfarande kav lugnt på sjön. Cyklingen hem hade alltså också varit fantastisk. Hade velat cykla ikväll men huvudvärk och illamående och helt slutkörd sätter stopp för det. Försöker att undvika att känna mig lat och som en dålig människa som inte tränar. Tog en bild istället.

Tror jag kommer var i säng före kl 21 idag och upp lika tidigt som idag i morgon. När den här veckan är över vill jag vila. Veckan där efter kanske till och med vara lite ledig.