Dag 148 (#089/#blogg100) - Vissa dagar börjar uruselt men slutar bättre, idag var en sådan

Var på jobbet 06:08 och var klar med det jag skulle kl 08:02. Men vad hjälpte det sen, kan inte förklara här men summa summarum var att jag hade kunnat åka hem och gå och lägga mig och dra ett täcke över huvudet för att jag stressar som en galning för att bli klar gör inte att andra gör det jag tror att de skall göra. Jag var så utmattad strax efter 15-tiden, så uppgiven att jag helt enkelt satt och grät på min arbetsplats. Kunde inte hindra tårarna. Fick sedan lite hjälp från oväntat håll en stund senare, tacksam för det.

Ute var vädret uruselt hela dagen, det spöregnade till och från så kvällsträningen såg ut att vara i fara men jag åkte i alla fall iväg och köpte mig en ny cykelhjälm på XXL under lunchen. Hade glömt plånboken hemma så då är jag tacksam över goda vänner och swich.

På eftermiddagsfikat var det inköpt tårta för att fira av några som slutar. Gulliga Camilla hade köpt en kafferulle till mig. Det är så sällan någon kommer ihåg att jag inte äter gluten så de gånger det händer blir jag jätteglad och extra glad de gånger det inte är en biskvi.

Under eftermiddagen sprack solen fram och det blev en 13-15 grader ute. Torsdagspromenaden med Mattias blev torsdagscykling eftersom hans ben bråkar vid promenad. När vi skulle rulla ut cyklarna upptäckte jag att jag hade platt bakdäck. Hmm pyspunka någonstans. Pumpade och lät den stå en stund. Men det verkade hålla så jag vågade köra. En rätt lugn tur till Brändön även om vi bitvis trampade på bra i medlutet och lätt medvind (men det kände vi inte då, vi märkte av motvinden hemåt) där jag fotade lite i hamnen.

Sen en lite jobbigare tur tillbaka då det var motlut typ hela vägen (och motvind). Mina fötter bestämde sig dessutom för att krampa när vi skulle vända i Brändön, fick ta av ming ena skon och stretcha foten. Typiskt obra, höll på att inte komma i skon igen.

Tog liten annan väg tillbaka, vi råkade skippa Zinksundsbacken uppför, jag som hade sparat på krafterna för den :-) Sista biten var tråcklande ibland villakvarter och smala cykelvägar så då gick det långsamt. 48,58 km fick vi ihop i alla fall. Tack Mattias för att du stod ut med snigelcyklaren Bea.

Dagens bild blir från en av broarna man passerar, skrek till Mattias som låg före mig "Stanna jag skall fota". Slängde mig av cykeln och hivade den över skyddsräcket och sprang ut på bron.

Tog en åt andra hållet också.

Efter dusch och ombyte på jobbet gick vi ut på stan för att hitta mat. Vi stannade till i Norra hamn.

Mattias ville ha chilin på Bishops så vi gick dit (i snigelfart så att han inte skulle få ont) men först han vi få lite panik, vi slängde igen jobbdörren och samtidigt kommer vi på att ingen av oss har nyklarna med oss. Som tur var hade Mattias jobbets huvudnyckel i fickan just idag. så vi kunde ta oss in och hämta nycklarna.

På Bishops var det var knökfullt. Hittade dock en Joakim att få krama om. Saknaden slog till, saknar min vän. Det är bättre när vi inte ses tror jag då är jag rätt bra på att glömma att jag saknar. Vi fick gå vidare till MAX och äta en burgare där. På vägen hem sen började jag må apdåligt det är något i deras mat som får mig att må piss. Innan vi gick ut på stan han jag kolla min mail och jag hade fått ett om att en grej jag fixade igår (den jag råkade säga ja till fastän jag inte hade tid) hade löst kundens problem. Alla nöjda. Skönt att få avsluta dagen så i alla fall.