Dag 136 (#077/#blogg100) - Aj aj min rumpa

Vi började dagen med sovmorgon och sedan lite städning här hemma innan det var dags för mig att hämta Herman på skolan efter klassresan. När vi kom hem vid 11:40 hade Henriks kompis Andreas cyklat hit från Luleå, tanken var att cykla med Henrik till Rävasten och sen tillbaka till Luleå och Henrik ensam till Boden. Jag fick order om att byta om och följa med till Rävasten i alla fall så det gjorde jag. Skulle ju inte skjuta Vincent förrän ca 15:30. Tog på mig samma som igår plus min löparrygga med vattenblåsa plus mina verktyg och pump. Ute blåste det rätt mycket men var inte så där tokkallt när solen låg på. Andreas hade blivit rejält nedkylt från Luleå och hit. Vi cyklade inte speciellt fort, det blåste men framför allt är det rejäla uppförsbackar till Rävasten. Väl där fikade vi utomhus. Skönt i solen men så fort den försvann bakom molnen blev det kallt. Jag lindande in mig i en fleecefilt då var det uthärdligt. Tur jag drack varmt te.

Sen bar det av tillbaka, mycket neråt men jag trodde jag skulle börja gråta, det gjorde så förbannat ont i min bak. När vi kom till Heden svängde vi av mot Avan, min plan var att vika av vid Dammvägen och cykla hem medan de andra cyklade till Luleå på södra sidan. Men jag valde istället att svänga av vid Hängbron. Där hade de inte sopat cykelvägen, läskigt, nästan halt i det djupa gruset. Kom mig över till andra sidan men hade saktat ner en hel del när uppförsbacken kom. Lyckades sen överväxla neråt och kedjan hoppade. Fick slita loss fötterna från pedalerna, fixa kedjan och sen leda cykeln uppför backen. Väl uppe bestämde jag mig för att inte ta rakaste vägen hem utan tog vägen via Bodsvedjan och svängde sen in på Lorvenvägen och Lejonbacksvägen. Där höll det på att gå illa. En längstgående spricka dök upp framför mig samtidigt som jag fick möte och inte kunde svänga ut i mitten på vägbanan utan fick svänga in mellan sprickan och diket istället. Däcket skar ner i vägkanten och jag fick snabbt som fan lära mig hur man paniksliter loss fötterna innan jag skulle braka ner i diket. Det gick bra. Jag hade stopp innan bakhjulet lämnat vägen. Puh!!

Cyklade mig hemåt via ytterligare en omväg allt för att få ihop 40 km idag och det lyckades jag med, baken var helt bortdomnad när jag kom hem men så fort jag satte mig på en stol gjorde det förbaskat ont. Tror jag har blåmärken av mina sittknölar. Jackan var alldeles blöt inuti, den där reflexjackan är verkligen tät. Händerna var lätt bortdomnade för jag hade inte med några vantar. Måste köpa cykelbyxor också.

Fixade lite grejer innan jag kunde hoppa in i duschen och sen skjutsade jag Vincent till Gammelstad. Åkte vidare till Luleå, stannade på macken och köpte en korv. Han sitta och jobba 2 timmar innan det var dags att hämta Vincent. Utanför jobbet satt en jättestor hare och mumsade gräs, gled upp bredvid den med bilen och tog ett kort med mobilen. Lirkade fram kameran och knäppte en serie bilder i intelligent autoläget men glömde helt bort att den inte ställer om fokusläget och det stod på manuellt så alla bilderna blev toksuddiga. Mobilbilden dög i alla fall till instagram.

Svängde snabbt förbi klotterplanken där det är tillåtet att måla graffiti i Luleå och knäppte en bild. Åker ju förbi de där planken varje dag och har förstått att det ena planket varit en hälsning till en person som dött. Tror den kom dit samtidigt som Nils Kejonen försvann och hittades död i Göteborg i april i år. Födelseår och dödsår stämmer också på honom men säker kan jag ju inte vara. De där planken innehåller ofta en Vila i frid-hälsning. En fin gest är att de aldrig blir övermålade lika snabbt som planket bredvid. Minns särskilt en som var väldigt enkel, hela planket var svart och så stod det bara Vila i frid (alt RIP) och ett namn mitt på. Det grep tag i en, sorgligt.

Mitt foto blev dock inte så bra, missade att jag fick för trångt i höger sida och när jag rätade upp bilden lite så blev det beskuret där. Hade ju hoppats på haren. Bäst hade ju varit att ha med kameran på cykelturen.