Har varit sjukt trött ett par dagar nu och bara inte orkat blogga. Men vad har hänt sen senast jo jag hittade en jobbannons som kändes som specialskriven för mig och mitt intresseområde men man måste ha arbetstillstånd i Australien, hur många har det?
Jag har haft min nya chef på besök (skall vara chef över pre-sales). En trevlig kille som verkar riktigt duktig.
Jag har får klart att jag åker på BWF Asia i Beijing i början av juni (borta 2-10 juni).
I morgon har Vincent sitt barnkalas så iväll blir det att städa och iordningställa för det. Jag hopas kalaset blir bra, Vincent har sett fram emot det så länge, planerat lekar och sånt. Måste även ta mig till stan och ta ett foto, det måste skickas med i min Kinavisumansökan. Men undra om jag verkligen skall ta det idag, ser ut som ett vandrande lik med påsar under ögonen.
På onsdag nästa vecka är det dags för sista (?) undersökningen vad som orsakar anemin. Skall svälja en kamera som får vandra genom kroppen och fotografera tarmarna. De hoppas på att eliminera cancer i tunntarmen. Tror de kollar efter celekali oxå. Men om det inte är det så måste det ju vara något annat eller är det så "enkel" som att jag helt enkelt förbrukar för mycket järn när jag tränar? För nu har jag inte tränat nästan något alls på 2 månader och för första gången på 2 år är järnvärdet i blodet normalt men depåerna är nog fortfarande rätt tomma. Jag vill verkligen inte gå tillbaka till ett stillasättande liv, dessa två månader har varit en plåga blir bara tröttare och tröttare av att inte träna känns det som.
11 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Hej Beatrice
Jag antar att du vet att det är bra att använda gjutjärnsstekjärn.
Jag vet nog om varenda "du behöver äta", "laga så här", "drick detta" osv. men det hjälper inte direkt när man nästan konstant ligger på ett Hb mellan 70 och 90 med tömda depåer. Just nu ligger Hb:t helt normalt på 124 (var dock relativt uttorkad när provet togs) men som sagt inget i depåerna och det lär barka neråt igen så fort jag börjar röra på mig. Men det skall bli könt att få sista undersökningen gjord för att slippa gå och fundera på om orsaken kan vara cancer.
Jag har haft perioder med jättelågt Hb som lett till blodtransfusioner, järninfusioner mm sen jag var 12 år.
jag har också lågt järn - så lågt att mitt blod inte dög att bli blodgivare. Ibland tar jag en järntablett, speciellt innan mensen annars bryr jag mig faktiskt inte så mycket,
jag vet att jag borde äta mera broccoli och grönt etc... också känner jag att rött kött två tre gånger i veckan faktiskt är nödvändigt för att jag ska må bra! annars knallar det på. Cancer oroar jag mig inte för. Oroar man sig för det också (ovanpå allt annat) lär den säkert börja växa pga av oron! hm.
Josephine i Haag: Du får det att låta som om jag bara äter rätt så kommer det gå över men så är det inte. Jag har gått på utredning för oförklarad anemi i 2 år nu. Jag oroar mig inte för cancer men det är den sista undersökningen som är schemalagd i min utredning. De har uteslutit alla andra vanliga anledningar så då kvarstår att kolla så att jag inte blöder i tunntarmen eller har en cancer i den samma.
Mina depåer töms oförklarligt, jag har haft en extrem kontroll över mitt matintag och varit noga med att äta järnrik mat. Jag har gått på järntabletter men det märks extrem liten skillnad om jag äter dem eller inte (mer än att min mage brakar ihop totalt av att äta dem). Jag svarade inte ens på järninfusioner (dvs de sprutade järn direkt i blodet på mig), mina depåer fylldes inte på som de skulle. Blodtransfusionen och järnsprutorna ger därmed bara tillfällig förbättring.
Antingen tillgodogör jag mig inte järnet på ett bra sätt eller så förbrukar jag det i alldeles för snabbt takt. Eller en kombo av dessa. Jag ser på mitt Hb att de hållit sig väldigt bra nu när jag inte tränat något på 2 månader det ger en viss indikation på att jag nog förbrukar järn i snabbare takt än vad jag kan tillgodogöra mig det från föda mm.
Det handlar inte om att vara lite trött, hängig och äta lite extra broccoli. Det handlar om tillstånd som kan vara direkt skadliga för kroppen. När jag var liten trodde de först att jag hade leukemi för att värdena var så dåliga.
För att bli blodgivare måste man som kvinna ha minst 125 i Hbvärde, så högt har jag nog bara haft en gång i hela mitt vuxna liv (med fyllda depåer). Det är ganska stor skillnad att ligga kring 100-120 och ligga på 70-90. De flesta börjar känna sig trötta och matta kring 100-115.
Usch, vad jobbigt... =( Jag hade ingen aning om att du led så.. =( Hoppas att de kommer fram till vad det är och att det finns ett bra och enkelt botemedel!!
Önskar dig all lycka!!
Det är det jobbigaste att inte veta varför jag blir så dålig. Men att hoppas på ett botemedel har jag gett upp för längesedan. Men det blir väl lättare att leva med anemin om jag vet vad som ger den och hur jag skall göra för att tillfälligt bli bättre.
Vi får väl se vad undersökningen på onsdag visar.
Hej! Intressant att läsa om din anemi. Har själv haft en sån oförklarlig anemi, utreddes med gastroskopi och en massa blodprover och F-Hb utan att man hittade något fel. De skyllde på att jag fött barn, men yngsta var 2-3 år då det "bröt ut", så det kändes lite långsökt, tyckte jag. Jag tränade också rätt mycket, kanske det ligger något i det... Jag tyckte uppförsbackarna blev sååå sega att springa i - inte konstigt när man har ett Hb på dryga 80. Hoppas din utredning går snabbt och att man inte hittar något allvarligt fel!
Skicka en kommentar