Igår såg jag 28 veckor senare tillsammans med Nogge (kom inte dit förren vid 21-tiden så det blev sen film). Trodde vi skulle se Hard Candy men han valde denna istället så karamellen får vänta ett tag till.
Filmen var sämre än 28 dagar senare, lägre tempo och därmed ganska seg. Inga "hoppa till" moment alls och man kände inte den där isande hemska känslan av ett helt tomt London som i första. Jag håller inte med den recensent som på IMDb skrev "The result is a faster paced, less reflective film, containing a very intelligent political subtext and some fantastic action set pieces that (and this is the most important part) delivers a large number of quality scares." undra om vi såg samma film. Herregud mina popcorn han ju ta slut innan det dök upp några "monster". Visst fanns det något skrämmande i hur folk sattes i karantän, vad man gjorde vid Code Red (frågade Nogge om han ville vara militär prickskytt eller en av de civila, han valde först prickskytt men efter handlingens gång ändrades det och jag kan bara hålla med).
En annan recensent på IMDb skriver "Let's start with the most fundamental element of film-making: camera work. 28 Weeks Later is one of those pretentious films with the epileptic, hand-held camera that seems so popular with filmmakers who have nothing to actually say or show in their films. There are precious few scenes where the camera isn't both hand-held and in constant frenetic motion. It brings nothing to the film, creates no tension, and brings nothing new to the art of film-making." och det håller jag definitivt med om, den handhållna kameran i början gör bara att man blir illamående och man får ingen känsla av skräck/panik som i andra filmer (ex. Cloverfield) där det tricket används för att få en att bli en del i ex. springandet.
Det är nog en av de sämre uppföljarna jag sett, folk gör de mest ologiska saker man kan tänka sig, historien är hur platt som helst och det finns egentligen ingen spänning alls. Det fanns så många saker de kunnat göra bättre både i filmen men med filmen, jag blev mest irriterad och började tillslut tänka på annat. Det händer inte så ofta när jag ser skräck annars. Men jag kan ju inte skriva vad här för då förstör jag ju filmen för de som vill se den. Det enda som lyfte upp denna film var extramaterialet, se hur de tränade att spela infekterade var underhållande.
Filmen får 2 rymmande barn i betyg (knappt, men man kan ju inte dela på barnen)
Läs även andra bloggares åsikter om 28 veckor senare, film, recension
08 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar