The only thing that matters is the ending...

Igår såg jag ju Depp-filmen Secret Window så jag tänkte skriva några ord om den, brukar annars glömma det när jag sett film på TV.

Jag tyckte det var en helt ok film, inte en av de bästa jag sett men jag ångrar inte de spenderade minuterna. Sambon tyckte den var totalt förutsägbar men han sa inte varför. Jag hade mina aningar men var inte säker förren slutet. Den påminde en del om Haut Tension (Switchblade Romance) som jag gillade.

Filmen som är baserad på en Stephen Kingberättelse (Secret Window, Secret Garden) handlar om Mort Rainey som är författare. Han bor ute i en stuga i skogen, ensam sen hans fru har lämnat honom för en annan. Han verkar vara urtypen för en enstörig författare som försöker pressa fram sin nästa bok, den som skall ta honom ur eländet. En dag ringer det på dörren och utanför står en man, John Shooter, från Mississippi som påstår att Mort har kopierat hans novell och hotar honom för de konsekvenser som kan bli om han inte erkänner. Mort vet att han inte kopierat novellen i fråga, men skall han lyckas bevisa det. Varför verkar bevisen han behöver försvinna ett efter ett? Varför är hans fru så vänlig mot honom nu samtidigt som hennes nya gubbe verkligen trycker på om att skiljsmässopapprena måste skrivas på bums?

Johnny Depp gör en mycket bra roll som författaren och John Turturro är läbbig som John Shooter, hans dialekt och monotona långsamma tal får mig att skruva på mig. Depp är definitivt inte snyggingen i denna film, håret står på ända, kläderna fruktansvärt fula och hans brillor skall vi inte tala om. Men han har humor, glimten i ögat och kan verkligen konsten att se rädd och galen ut. Alla har vi någon gång varit med om något vi inte riktigt kan förklara, har det hänt eller inte, dröm eller verklighet osv... så man kan tidvis identifiera sig med Mort. Man vet oxå hur det känns när man vet att man har rätt men inte kan bevisa det, hur frustrerande det är. Och sviken kärlek kan väl göra vem som helst lite smågalen.

I filmen upprepas orden:

The only thing that matters is the ending. It's the most important part of the story. And this one, is very good.

Och tyvärr förstörs väl filmen lite av sitt klischéartade slut men samtidigt vet jag inte hur filmen hade kunnat sluta på annat sätt, det är väl därför just den biten var så förutsägbar. Lite sagoaktigt. Tydligen skall det finnas en del av slutet som inte kom med i slutgiltiga klippningen. Ett mörkare mer förklarande slut.

Filmen får 3 skruvmejslar i betyg.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, Secret Window, Johnny Depp, Stephen King