14 oktober 2008

Idag går Bond över regnbågsbron

Min vän Nell ringde nyss och berättade att hennes älskade kisse Bond inte orkar längre. Han har struma precis som min Black-Franchezca hade. Idag tog hans livsgnista slut och de åker snart till veterinären. Nell tänker på dig nu, det är inget lätt beslut att ta och det är skitjobbiga minuter hos veterinären och så tomt så tomt när man far hem igen. Att skaffa katt är att välja tårar.

Vila i frid Bond!

REGNBÅGSBRON
Det finns en bro som förbinder Himlen & Jorden. Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många vackra färger.

Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt friskt gräs. När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats.

Där finns alltid mat och vatten och varmt vårväder. De gamla och svaga djuren blir unga igen. De som blivit skadade blir hela igen. De sjuka blir friska. De leker med varandra hela dagarna. Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden.

Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp. Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen.

Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.

Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.

(En annan variant av den kan läsas här: http://annetteathome.se/rbbron.htm) Tyvärr har jag inte lyckats hitta vem som skrivit dikten.

Napoleon väntar på dig där på andra sidan, så skynda dig över.

Andra bloggar om: ,

1 kommentar:

Nell och gänget med Bond i våra hjärtan sa...

Tack vännen, sitter här och gråter när jag läser dina värmande ord och den fina dikten. Det är sant som du säger, att skaffa katt är att välja tårar, men även undulater och andra djur. Jag saknar även mina knasiga undulater. Jag får återse mina troll snart igen. De finns för alltid i mitt hjärta precis som ditt hjärta har en speciell plats för dina saknade troll. Jag kommer ihåg när Black-Franchezca inte längre fanns. Som tur var så hade vi det lättare med Bond och medicineringen. Han mådde bättre och fick nästan ett år till att leva. Men på slutet gick det väldigt fort. Det som lade av till slut var njurarna för veterinären hade redan samtidigt som struman upptäcktes hittat även njursvikt. Det blev njurfoder efter det och gick upp i vikt.

Det kommer bli så tomt efter 17 underbara år med "tjockisen Bondis" som han faktist var en gång i tiden, jag kommer sakna den envisa katten som alltid springer framför bilen när man kör upp för uppfarten, som jamar hela natten för han vill ha svängdörrar, som sedan han var kattunge slickade mitt täcke blött, som ligger och myser, spinner och trängs i min säng, som springer framför fötterna så man nästan snubblar, som ligger på stolen och sover och en massa annat. Vännen Smulan kommer säker sakna honom också, så fort han kom in så sprang hon fram och hälsade och gjorde honom sällskap.

Nu har Bond återförenats utan mera lidande med bästisen Napolen och de andra vännerna. Inget mer lidande och bara massa bus. Han fick somna i med familjen nära och det känndes tryggt. Han hade säkert inte klarat veckan och säkert efter lidande gått bort medan vi var borta. Det känns skönt att det ordnade sig på bästa sätt för hans del. Det var en vacker höstdag att gå bort på och nästan exakt 5 år sedan Napolen gick bort, tror det var 17 oktober för 5 år sedan.

Kram och tack vännen för din värmande omtanke vi minns de underbara trollen vi haft med oss genom livet, deras bus och upptåg och hår överallt. Att lägga sig mitt i vägen när man höll på vid datorn och att mysa under en varm lampa. De visste precis hur de skulle göra livet för oss lite mer komplicerat :-)