Sist på bollen mest troligt då det sägs att originalinlägget på fejjan har cirkulerat i veckor.
Ramlade över
Lina Juusos s
öndagskrönika där hon står upp för curlingföräldrar efter ett debattinlägg på Facebook från en fotbollstränaren David Lynch som bland annat
DN fångat upp och skrivit om. Han har skrivit
24 punkter han tycker föräldrar skall ta till sig för att minska curlandet och onödig köphets. Dock tycker jag väl inte alla punkter handlar om curling av barn eller om att skämma bort dem med dyra saker. Till exempel hör det väl ändå till normalt folkvett att man har respekt för sina medmänniskor på och utanför planen och punkt 8 om att spela fotboll när och var barnen vill känns väl nästan tvärt om, där handlar det plötsligt om att dansa efter barnens önskemål. I DN intervjuas Rebecca Assi som skrev sin examensarbete om olika uppfostringsmetoder och det står:
Enligt Rebecca har idrottsföräldrars curlande av sina barn ökat. Detta på grund av att föräldrar arbetar mer än förr i tiden. Man vill då spendera kvalitetstid med glada barn istället för barn som är arga eller ledsna över att de inte får som de vill.
Så att då följa punkt 8 gör alltså att man i så fall curlar. Man säger inte nej till barnet som vill ut och lattja fotboll med en oavsett tid och plats. Jag måste ha missuppfattat punkten.
Nu vänder sig kanske texten till föräldrar med lite yngre barn än mina som är 12,5 och 14 men jag har försökt vara ganska konsekvent sen de började träna någonstans i 5-årsåldern. Tycker att idrottsutövande är ett utmärkt tillfälle till att ta eget ansvar och det är deras sport inte min.
Lina försöker rättfärdiga sitt curlande med att det är bättre att de faktiskt tränar än att de inte gör det och krävs det att man skjutsar för att de skall göra det så får man curla helt enkelt. Bättre det än att de sitter hemma vid datorn är hennes resonemang. Hon skriver att många i 30-årsåldern sörjer en missat idrottande i ungdomen för att föräldrarna inte ville skjutsa. Skulle det vara anledningen till övervikten bland många? Jag har svårt att se det faktiskt. Är det verkligen så många som föddes på 80-talet som hade tränat om deras föräldrar bara ställt upp att vi därför nu måste frånta barn allt ansvar kring träning? Måste kravet att väskan skall packas, att man skall cykla till träningen själv och hålla reda på sina saker innebära konflikt om man redan från början tutar i barnen att så ser det ut? Vad får då barnen av idag att säga "nä då vill jag inte träna" om det ställs krav på dem?
Är mina barn ett undantag som faktiskt sköter det mesta kring sin träning själva? Är jag en egoistisk förälder som inte skjutsar, packar väskor, tvättar och hänger på planen varje träning och överlåter tränandet av sönerna på just tränarna? En del verkar tycka det. Vincent kan få gliringar av andra föräldrar ibland när jag för en gångs skull hämtar
"vad har du gjort för att förtjäna att skippa cykla från träningen idag?" kan det låta. Jag ser hur många av de andra föräldrarna bär väskor, frågar om allt är med, dubbelkollar omklädningsrummet, frågar efter vilka tider barnen skall träna osv... jag bara förväntar mig att mina ungar fixar det där själva. Hittills har det funkat finfint, Vincent får beröm för att han har koll, har ordning på sina saker och håller dessutom reda på sina mer slarviga lagkamrater emellanåt. Men visst på vintern när det är kallt som fasiken så gnäller även mina barn om skjuts både till och från och visst jag ställer upp ibland fast jag inte vill/tycker att det behövs bara för att slippa tjatet så jag är inte helt perfekt själv. Men frågar man mina barn säger de "men mamma skjutsar typ aldrig!".
När det kommer till curling av barn är jag oftast väldigt oförstående, bloggade om
pysselcurling i julas som fick mig att bli tossig.
Listan då, hur har vi tänkt genom åren? Hur gör ni andra? Är ni som mig eller som Lina? Är jag för "sträng" med barnen? Borde jag bära deras väskor lite oftare och låtsas tycka om sport?
1 Låt barnen packa sin egen utrustning och träningskläder.
Det har de fått göra sen de började träna i 5-årsåldern, då vare det karate, GI, vattenflaska och bälte skulle med. Hände att vattenflaskan glömdes några gånger, då lärde man sig snabbt att komma ihåg den kommande gånger.
2 Var alltid i tid till träning
Om de själva tar sig dit är de alltid i god tid, enda gångerna de kan vara sena är om de för ovanlighetens skull får skjuts av mig och jag av någon anledning haft svårt att komma iväg från jobbet. Jag har ingen koll på vilka tider de tränar ens, det får de hålla koll på själva.
3 Lär dem att tvätta av sina skor.
Det här är de dåliga på, men jag gör det inte heller. Då och då slänger Herman in sina i tvättmaskinen (efter löpning på geggiga spår när han har haft löpning utomhus i friidrotten) och Vincent ger sina ett bad i ättika för att bli av med stanken. Skorna blir inte så smutsiga på konstgräsplan.
4 Att alltid lägga smutsiga träningskläder i tvätten.
Båda två tvättar sina egna kläder och håller reda på till vilka dagar det behöver vara rent och torrt.
5 Säg åt dem att alltid ge hundra procent på träning och på matcher.
Det både säger vi och de gör spontant, båda har inställningen att man är på träning för att träna och inte tramsa och match/tävling är ett ställe där man ger sitt bästa. Herman har en sund inställning till sina löplopp, han tävlar främst med sig själv, vill bli bättre men sporras givetvis av att springa med andra. Samma nu när han tävlat i 2x2-kub. Kan tycka det är rätt tufft av en 12-åring att ställa upp mot flera ur svenska eliten utan att ens tveka. Andra motståndare var i samma ålder och yngre och de hängde ihop där på tävlingsdagarna som de alltid känt varandra, delade med sig av tips och trix utan att tänka att det skulle försämra den egna positionen i kommande tävlingar. Lite som ultralöpningsfolket, handlar först och främst om att bli bättre, inte att slå andra.
6 Om möjligt, gå eller cykla till träningen.
Båda två tar sig oftast till sina träningar för egen maskin men det blir en del buss också under vinterhalvåret. Vi bor trots allt på en plats där det kan vara mellan -20 och -40 på vintern, inte helt lämpligt att gå/cykla till träningen som ligger 1-7 km bort beroende på var de skall vara då. Oftast tar de sig till träningen själva medan jag hämtar ibland, på väg hem från jobbet eller för att klockan inte skall bli allt för sent. Vissa träningar slutar först kl 21 och då duscha och sen cykla hem 7 km tar tid när det sen är skola dagen efter. Som jag sa ovan så händer det att jag faller för deras tjat om skjuts också men inte till träningarna som ligger 1-2 km bort då är det till de 4-7 km bort, de som tar tid att ta sig till/från.
7 Visa hur man ska knyta fotbollsskorna.
När de slutade med karate och gick över till fotboll och friidrott visste de redan hur man knöt skorna, i karaten hade de inga skor.
8 Spela fotboll med barnen, var och när de vill.
Nej det här tänker jag inte göra speciellt ofta, mina barn HATAR när jag försöker mig på sådant. Och jag ogillar verkligen fotboll. Yngsta älskar löpning och springer så sjukt mycket snabbare än mig, jag skulle snarare vara en bromskloss. Däremot ser jag till att han får vara med i de tävlingar han vill ställa upp i och skjutsar och ser till att Vincent får vara med i de cuper han vill spela i oavsett om det är handboll eller fotboll.
9 Låt dem använda sin utrustning tills den faller isär. Köp då nytt.
Vi låter dem definitivt slita på grejerna men visst läggs det en del pengar på nya saker när det behövs. Jag köper det de säger att de behöver och vill ha inom rimliga gränser. Exempelvis vill Vincent alltid ha lite dyrare målvaktshandskar men motiverar det väl och sparade egna pengar till ena paret (han har ett par på match och ett par på träning).
10 Köp nya fotbollskor när de behöver nya. Inte när de vill ha nya.
Skor köps när de gamla är trasiga eller för små. Att köpa av annan anledning skulle aldrig falla mig in. Därför störde det mig något enormt när vi tvingandes köpa ett par extra till honom för att Team Sportia inte kunde återkomma i tid med ersättningsskorna för de trasiga).
11 Köp begagnade fotbollsskor och spara en förmögenhet.
Vi har växlat när det gäller utrustning, ibland har det blivit nytt, ibland begagnat, ibland nytt men på REA. Vad som går att få tag på inom rimlig tid och peng. Vi försöker dessutom skänka bort utrangerad utrustning istället för att sälja den då jag tycker att det är bättre att någon som inte riktigt har råd att få spela fotboll/handboll får chansen än att jag får igen några hundralappar på skorna/kläderna.
12 Lär dem att inte hata andra lag.
Självklart, det är nog enklare när man som vi föräldrar inte är ett dugg intresserade av fotboll, våra hjärtan klappar inte för något lag och eftersom vi inte är uppvuxna här har vi inte socialt inkodat att hata ett visst lag härifrån heller.
13 Vinst eller förlust, älska sporten.
En förlorad match är träning men visst hängs det med huvuden både hos spelare och föräldrar om det spelats dåligt. Men man får peppa dem så gott det går och tänka på
Värdefullts tre frågor: 1. Var det kul? 2. Hur kändes det? 3. Vad lärde du dig idag?
Idag kom min son ut efter cupens sista match och sa "Jag skall på träning ikväll, vi har förlorat 5 av 5 matcher i cupen men det betyder att vi haft 5 träningsmatcher att lära oss av vad vi behöver bli bättre på, så nu skall vi träna". Sen vet jag inte om det var tränarens ord eller sonens egna, men oavsett vilket trodde han på orden och det är en skön inställning tycker jag.
Dagens svar på de tre frågorna var: 1. Ja, det är alltid kul att få spela fotboll. 2. Roligt, vi är äntligen igång med säsongen. 3. Jag vet inte tyckte jag spelade rätt bra men att vi måste träna mer antar jag.
14 Respektera lagkamrater, motståndarna, domarna och det andra lagets tränare. Lär barnen detta, annars får tränaren göra det.
Bortsett från det i 16 nedan så tycker jag vi lyckats bra med det. Mycket handlar det om en inställning i laget. Här tycker jag föräldrarna på sidlinjen måste lära sig att vara förebilder.
15 Låt barnen få drömma om att bli Messi men ge dem inga förväntningar.
VA? Skall de inte bli fotbollsproffs eller nästa stora friidrottsstjärna ;-) Båda barnen har realistiska drömmar, den ena bryr sig inte alls om att "bli något" den andra vill se hur bra han kan bli utan att för den delen tro att han skall spela i något storlag som vuxen.
16 Att skylla på lagkamrater, domaren eller vad som helst går helt bort.
Fotbollspelaren är målvakt, som det så är han rätt så utsatt och han skall skyddas av backarna, om de fallerar (vilket faktiskt händer ibland) då tenderar han att just skylla på lagkamraterna för att det blivit mål eller rättare sagt att han inte kunnat göra sitt bästa. Visst kan de gnälla på domare men jag hör dem väldigt sällan säga att det var domarens fel att de förlorade matchen. En gång minns jag, domaren dömde helt felaktigt, till och med motståndarlagets tränare tycke det var fel (ett mål som borde dömts bort för dem).
17 Låt barnen spela fotboll hemma med en tennisboll.
Med tre träningar i veckan tycker jag nog det kan undvikas att ha en 14-åring som spelar fotboll inomhus. Men jag uppmuntrar till spontanidrott, ta bollen, sammankalla några polare och träffas vid en av planerna.
18 Ta med dem på fotbollsmatcher för att få se proffsen.
Åh nej måste jag gå på fotboll, är det verkligen nödvändigt att låtsas att det är roligt och spännande? Måste jag som förälder verkligen gå på sådant jag lider av? Nu bor vi förvisso i en håla, här finns inga så mycket "proffsspelare" det skulle väl vara någon match med BBK som spelare i division 2 Norrland, de har väl betalade spelare. Det händer att hela laget går på match ibland för att titta. Den yngre verkar inte vara intresserad av att åka och titta på friidrott. Han vill bara träna.
19 Berätta för dem att fotboll är för att ha kul. Träning är för att ha kul. Om det inte är kul för dem, prata med tränaren/klubben eller byt till en annan klubb.
Ungen älskar fotboll men vi har bytt klubb en gång när han inte trivdes med den tränare som var i gamla klubben plus att det var en del trams på plan från vissa lagkamrater. Han kunde inte fokusera på fotbollen som han ville då. Nya klubben är suverän. Även i karaten byttes det klubb en gång när träningen blev annat (från karate till blandad budo) men i nya klubben var det alldeles för lite regler och ingen ordning så efter ett tag tröttnade han, karate blev inte roligt längre. Då var det dags att börja träna något annat. Men man går klart en termin, man förklarar för den klubb man lämnar varför.
20 Titta på fotbollsvideor på nätet, låt dem försöka härma och bemästra några av dem.
Detta har de fixat själva sen de började träna.
21 Uppmuntra dem och ge dem stöd men skrik aldrig instruktioner från sidlinjen när de spelar i mitt lag, eller i något lag.
Eftersom jag är helt urusel på regler och annat i fotboll så håller jag tyst både när det gäller mitt eget och andras barn. Till Herman kan det komma något "öka på lite" om jag ser att han går lite för lätt när han passerar mig på ett lopp, men han brukar ändå vara så koncentrerad att han struntar i mig. Denna punkt är dock något många av de andra föräldrarna i fotbolls - och handbollslaget måste ta tag i. Det skriks alldeles för mycket instruktioner och irritation från läktaren. Men vi pratar mycket om det i föräldragruppen och vågar säga till varandra om det kommer ut grodor. Men visst kommer det ur oss en kollektiv suck eller neeej om ett mål missas eller en boll glider in i målet bakåt, det kommer av engagemang inte av att barnen gjort något fel. Det hoppas jag att barnen inser. Uppmuntran är vi bra på. Många peppande och glada tillrop när de hänger med huvuden, rejält lagberöm när de gör bra saker. Vi är måna om att exempelvis applådera ett bra anfall och avslut även om inte bollen går i mål. De situationerna blir alltid lite roliga för då applåderar även andra lagets föräldrar för att bollen räddades. Hela läktaren är positiva.
22 Spela andra sporter.
Herman kör bara friidrott men i den tränar han många olika grenar. Vincent spelar handboll och fotboll. Det mesta ovan gällande fotbollen är applicerbart på handbollen också.
23 Om du är en fotbollsförälder, försök inte träna ditt eget barn. Ta med dem ut, fråga vad de vill göra och låt dem göra det.
Jag kan inte något alls om fotboll så träna är helt uteslutet så ingen risk ingen idé att ens försöka träna dem på fritiden i någon av deras sporter/idrotter.
24 Berätta för ditt barn att du älskar att se dem spela.
Jag skall alltså ljuga för mitt barn? Han vet att jag verkligen tycker att fotboll är skittråkigt. Visst kan det vara kul någon gång då och då att se någon match när han står i mål (en match där han inte bara kan pilla sig i naveln hela matchen) men älskar det, nä det skulle han se igenom direkt.
Största delen av matcherna ser det ju ut så här:
En del av detta gick jag och funderade på medan Vincent värmde upp för matchen och jag tog en promenad på 3 km medan de andra föräldrarna snällt samlades på den blåsiga läktaren. Jag kom dit 2 minuter innan matchen skulle börja, men den hade satt igång 1 minut tidigt. Min promenad gick förbi
Mjölkuddskyrkan med sin kupol som får många att tro att det är en moské trots att formen är från de första kristna kyrkornas tid exempelvis
Hagia Sofia i Istanbul från 530-talet. Den har ju till och med ett torn bredvid sig. Kyrktypen kallas
centralkyrka. Kollade upp lite om begreppet och stötte på info på wikipedia om
Hortlax kyrka utanför Piteå, wow vilken cool kyrka, den måste jag åka och fotografera. Även vackra
Kiruna kyrka är en centralkyrka.
Kyrkan fick bli
dagens bild när ingen av sportbilderna blev som jag tänkt mig, har sagt det förr, är urusel på att fota "action". Skall ta ett till kort på Mjölkuddskyrkan när gräsmattorna är gröna runt om, nu är det fula gråsvarta snöhögar på baksidan så bilden jag ville ta gick inte så bra. Men idag var det i alla fall fina moln.
Våra grabbar spelade om näst sista platsen men lyckades inte erövra den utan kom 10:a i cupen. Det märks att de inte hunnit spela ihop sig ännu. Men vi föräldrar var då snabbt varma i kläderna som supportrar på läktaren även om vi nog behöver öva mer för att ropa hejaramsorna i takt.
Efter matchen for vi hem, jag stämde träff med vänner på Ruter Retro hemma i Boden. Han ta mig en dusch innan jag gav mig av dit i det blåsiga men soliga vädret (fast jag var lite sen så jag fick ta bilen). Min plan var att lämna bilen där efter fikat och ta en promenad men jag hade glömt min jacka och min gps-klocka hemma. Det blev till att fara hem och hämta det innan jag gav mig ut på dagens sista 13 km, den här gången utan fotoryggsäcken. Blev en blandning av nya och gamla vägar. Det börjar märkas på de små grusvägarna på landet att snösmältningen går undan nu. Geggigt och mjukt och stora överfyllda diken där vattnet forsar fram.
När jag kom hem åkte Vincent på sin träning, Herman kom hem från Luleå Open 2015 och jag lagar mat. Herman bubblar över om nya svenska rekord och sin förmåga att lösa nya typer av pussel han testade. Önskelistan växte lite. Han pratar om olika mekanismer och om modar av pussel så jag blir helt snurrig. Undra om min son som just nu ogillar allt med skolan inser att han faktiskt pratar avancerad ingenjörskonst och re-design. Tänk om skolan kunde fånga upp detta intresse, använda det i undervisningen. Prata om medeltider, möjliga kombinationer, antal drag, mekanismers för- och nackdelar, vad man kan behöva göra för att corner-cutting skall underlättas, strategier för multiblindfolded. Vad händer om man slipar en kub med sand och vilka glidmedel funkar bäst och varför...
Tänk om han faktiskt kunde få lära sig lite av detta i skolan och inte bara via YouTubevideos och bloggar om speedcubing (som han oftast läser på engelska). Om han kunde få omsätta en del av de praktiska kunskaperna till den teori man tragglar i skolan.
Alla dessa tankar surrar i min skalle men samtidigt vill man ju inte bli en curlingförälder i skolan som börjar ställa en massa orimliga krav. Då får man också l
äsa irriterade facebookinlägg och artiklar i tidningarna om hur vi föräldrar borde vara. Så jag får hålla tyst och hoppas på att skolan reder ut situationen med det uttråkade sonen.
Resten av kvällen kommer gå åt att hämta Vincent från träningen, han tog bussen och det går ingen passande buss hem och cykeln är för liten (han får väl ta och låna Henriks vanliga cykel tills vi hunnit köpa en ny) och har dessutom dubbdäcken på fortfarande, slötitta på tv och äta ostbågar.
.JPG)
Inlägg
