#camino2013 - dag 1, etapp 1 - St Jean Pied de Port-Roncevalles

Augusti 13 - 25,1 km

Jag sov riktigt bra på hotellet som var riktigt bra. Jag såg ju inte så mycket av det under gårdagen då jag fick nyckeln på receptionens disk mitt i natten.

Jag åt en frukost bestående av juice, frukt, mjukost, marmelad och glutenfria knäckebröd jag släpat med mig hemifrån samt te. Det var väl inte så där jättemättande direkt. Får se vad magen säger om tilltaget att äta ost. Inte ätit laktos på så länge.

Ute låg dimman tät, undra om det kommer se ut så hela dagen.

När frukosten var uppäten gick jag till rummet och packade ihop mina sista grejer, tyvärr hade jag inte hittat några sunkiga sockar att ha på mig när jag skulle flyga och jag ville inte bära omkring på ett par bomullstrumpor så de fick åka i papperskorgen. Kändes lite dumt faktiskt. Lämnade även min bok på hotellet i receptionen så någon annan svensk som bor där kan få något att läsa. Hade även lyckats få med mig mitt träningskort, det fick jag snällt bära med mig.

Lämnade hotellet och började leta efter pilgrimskontoret, gick förbi flera gånger innan jag hittade det. Trodde det skulle vara en stor skylt utanför.

Jag gick in på pilgrimskontoret och hämtade ut mitt pilgrimspass. Trevliga människor tog emot där, de berättade lite om leden och de två valen av väg mot Roncevalles. Det hade bara varit ett fåtal pilgrimer som startat före mig idag. Jag skulle nog komma i kapp dem. Jag bad en av männen med hjälp med att ta ett kort på mig, en startbild.

Klockan var strax efter kl 9 när jag hade hämtat ut mitt pilgrimspass, väntat på att GPS-klockan skulle hitta GPS, fotat, hängt utanför hotellet för att få nät och fotat lite till. Mysig by, synd att inte stanna lite längre. Fotade en del på vägen ut ur byn. Ditåt skall jag gå. Jag kan precis ana bergen i dimman.

Här i Saint Jean Pied de Port kan man se de klassiska symbolerna för caminon, snäckan, staven och kalebassen. Jag jar ingen stav, ingen snäcka ännu och har vattnet i en vattenblåsa istället för en kalebass. En modern pilgrim med andra ord.

Here we go!

Började vandringen ut ur staden som började vakna till och det var lite kul att se grönsaker köras på kärror över de knaggliga gatorna. Redan tidigt märktes skyltarna som jag skulle följa.

Kom strax till första skylten som sa Roncevaux 6 h 20 min. Lustigt med en skylt i tid istället för avstånd. Bäst jag klarar den tiden då. Borde vara där ungefär 15:30 då.

Det finns två vägar att ta sig ut ur byn, den ena är Route de Napoleon och den andra är över Valcarlos. Jag skulle gå Route de Napoleon så jag visste att jag var på rätt väg när jag såg skylten.

Mulet men extremt hög luftfuktighet och varmt, toksvettades men vad gjorde det när det var så otroligt vackert. Fina jordbrukslandskap.

Mitt första möte med Buen Camino-klotter. Var lite småroligt.

 Ville stanna och fotografera precis hela tiden. Skulle ta lång tid det här.

 Gick förbi en familj med 2 barn, de hade bara dagpackning så jag gissar att de bara var ute på en dagstur, barnen gick och höll en mobiltelefon i ena handen som spelade musik jättehögt. Störande. Men en stund senare var jag tvungen att stanna och sätta mig på en stenmur och justera den förebyggande tejpningen på ena foten och då gick killarna förbi igen. Föräldrarna var rejält bakom. När jag kom till en korsning där vägen svängde av och leden pekade in över fältet över en kulle satt killarna i korsningen och väntade på föräldrarna. Jag stannade i korsningen och tog fram en clementin och skalade den. Då kom en annan man i kapp och frågade om det var rätt väg. Jupp sa jag och började gå med honom bakom mig.

Skönt att lämna asfalten och gå på en stenig stig istället.

Det var riktigt låga moln.

Skyltar riktar sig till oss turister men jag förstod inte något av språken på skylten. Förstod dock symbolerna.

Man kan verkligen se att det är ett odlingslandskap där nere under dimman.

Hittade en skylt som pekade ut vad topparna man ser heter. Men det var fullt med folk där så jag nöjde mig med att fota dem och topparna.

Fanns gott om stora härliga träd.

Det var lite småjobbigt upp till Orisson, 2 timmar och 15 minuter där jag hade tänkt äta lunch men de hade slut på soppa och hade bara färdiga mackor. Svårt när man inte äter gluten. Frågade om jag kunde få köpa ost och skinka men nä det gick inte. Fick nöja mig en en nektarin från väskan och 2 glutenfria knäckebröd. Vilade nästan 1 timme där, luftade fötterna och njöt av att var på G.

Gick på utedasset och passade på att nyttja deras fina vattenfontän för att fylla på vatten. För oj vad jag drack i värmen.

Det gick uppför, uppför och mer uppför och första delen var på asfalt, vyn bakåt var fantastisk. Men sen när jag var ungefär vid 15 km blev det bara naturstig, underbart. Passerade djur som både var inhägnade och fritt strövande. Varning för lösa kor och tjurar helt klart. Undra vad EU säger om hagens storlek?

Nu försvann träden, det var bara grässluttningar. Lite trist att vara på asfalt igen.

Många verkar vara varma eller törstiga när de går här. Man ser hur många som gått ner för slänten för att komma ner till vattendraget.

Vackra vyer att stanna och njuta av när uppförbackarna var för för jobbiga.

Jag tyckte det var jobbigt att gå uppför, men ibland kom det cyklister och de hade det ännu jobbigare tror jag. Huvva, glad att jag valde att vandra.

Ovanför huvudet cirklade stora gåsgamar alldeles tysta. De kom i klungor upp till 12 st på en gång. Var som förstelnad när de svävade över mig. Tog några kort men han aldrig byta objektiv innan de försvann så de blev rätt små.

Passerade Madonnastatyn på berget vid Pic D'Orisson, där jag fick en cyklist att ta ett kort på mig.

Fotade statyn.

Dramatiska klippor här uppe. Tyvärr inte så mycket av utsikten alla pratat om på grund av molnen men jag tyckte det var fint ändå.

Hittade blå tistlar. Så häftiga.

 Alla hästar stod inte i minimala hagar, en del strövade fritt.

 Kändes lite konstigt när man släpat sig upp till det välkända stenkorset här uppe och så står det en massa bilar med turister. På något sätt hade jag en föreställning att dessa platser bara skulle vara nåbara på caminon. Men sen så visade det sig att korset är modernt, ett så kallat "way side memorial cross".

 Hittade fram till korset i dimman. Många har lämnat minnessaker här.

 I boken stod det att om vädret blev sämre här så skulle man vända om till Orisson eller vända en liten bit tillbaka och gå vägen ner till Arneguy istället, dvs bilvägen hela vägen till Roncevalles. Men det gick i  alla fall att se lite framför sig och det var inte kallt så jag fortsatte. Kom ikapp några australiensare och en engelsman. Vi passerade genom passet tillsammans och trodde att nu skulle det bara går nerför härifrån.

Väl ute på andra sidan blev det en bredare stig igen nu med staket på ena sidan. Jag stannade och fotade mycket så australiensarna och engelsmannen gick förbi och försvann i dimman.

Plötsligt dök det upp numrerade skyltar med en kilometers avstånd. Förstod aldrig varför de var här i några kilometer.

Väl framme vid Rolands källa hjälpte jag flera personer att få bild på sig vid skylten med 765 km till Santiago de Compostela eller Saint Jacques de Compostela som staden heter på franska och de hjälpte mig. Tyvärr blev det en rejält överexponerad bild men som synes så är jag galet glad men hållningen måste vi nog diskutera.

Själva källan, där fyllde jag på min flaska igen. 2 amerikanska kvinnor var väldigt skeptiska, de ville helst ha flaskvatten. Gissar att här uppe är det bergsvatten, det smakade i alla fall fantastiskt gott, hoppas allt vatten är så här gott på leden. Iskallt dessutom. Roland det är han från Rolandssången.

Snart var det dags att kliva in i Spanien, sade adjö till Frankrike och gick in i Navarra eller Nafarroa som det heter på baskiska. Kändes inget speciellt att korsa gränsen så här, det är ju så det fungerar hemma mellan Sverige och Norge och Sverige och Finland när man är ute och vandrar. Hörde däremot exempelvis amerikaner fråga om det verkligen bara var att kliva över.

Vägval, caminon eller någon annan led? 2 timmar och 15 minuter kvar till Roncevalles. I den här delen är leden väldigt välmarkerad. Rött/vitt för GR-lederna och det blågula för caminon. Ibland går de samma väg. Ibland händer det att man möter någon och mest troligt går de inte caminon baklänges utan de går någon av GR-lederna. Hmm undra om de som går caminon baklänges får bo på härbärgena, de är ju inte pilgrimer då.

 Måste finnas får här som kryper under taggtråden.

 Det var helt magiskt i bokskogen. Otroligt mjukt underlag att gå på. Njöt och ville inte att det skulle ta slut.

 Skogen var så otroligt fin i dimman. Detta kompenserade helt klart att jag missat de magnifika vyerna innan.

Träffade på ett minnesmärke över en person som avlidit på caminon. Kändes så sorgligt, någon som kanske sparat och längtat som mig och så händer något som gör att personen dör.

 Det växte fingerborgsblommor längst vägen här. Tunga av den fuktiga luften.

 Ibland var det väldigt tydligt vilken väg man inte skulle gå.

Dimman lättade och nya magiska skogar innan dimman återkom.

 Nu är det inte långt kvar men det varnas för lutning.

 

Uppe vid Col de Leopolder 1450 möh var jag vid högsta höjden, hade fel där i dimman. Nu var det lite varmkallt ute, varmt i luften men den fuktiga dimman gjorde att bar hud blev nerkyld. Glad att jag hade långärmat och kunde släppa ner kjolen.

Nu bar det av nerför. My good 25 % lutning kändes i benen. Jag skuttade neråt med all vana från svenska fjällen och tävlingar där. Fötterna gick av sig själva. Där det var som brantast hörde jag människor skrika åt varandra i dimman. Kom närmare och såg ett par jag tror var italienare gräla ordentligt. Undra om vad. Det verkade som om hon ångrade att de börjat gå ner för berget och inte följt vägen och han tyckte hon var tramsig som ville gå tillbaka och gå via vägen. De var inte glada på varandra, fin start på vandringen. Jag stannade inte för att fråga dock, hälsade bara och gick vidare.

Fick göra mitt första nödstopp i naturen också, jösses så kissenödig man kan bli. Passerade många minneskors över människor som dött längst vägen, det påminner en om att det inte är helt ofarligt att gå här.

Fortsatte nerför och helt plötsligt stod jag i utkanten av Roncevalles kring kl 16. Jag hade klarat etapp 1. Hittade kvanne, kändes som hemma i fjällen.


Trots en drös med skyltar lyckades jag gå lite snett men hittade tillslut härberget men blev stoppad av en hospitelaro som sa att det var stängt tills de fyllt det nya. Var 50 platser kvar. Han sa att det nya är lite dyrare 10 euro istället för 6 och att det saknar atmosfär men är i tipp topp. Valde att gå med för att kika. Valde att gå med för att kika. Betalade min avgift, köpte en snäcka och ett ”välsignat band” att ha på ryggsäcken. Rummet var fint, rent och det bästa - strömuttag vid varje säng! Även ett skåp med lås vid sängarna. Fick säng nummer 2 på tredje våningen. Och oj vad jobbigt det var att gå upp för trapporna. Väl där uppe dröjde det inte länge innan mina medvandrare jag gått om/blivit förbi gången av (men swichat förbi igen) under dagen drällde in vi fick alla sängarna i samma rum.

En italienare som jag höll upp dörren för valde att gå före mig i kön också, visade sig att han fick välja säng före mig då och fick den bästa platsen.

Det var en stor gård utanför härbärget men vädret kändes inte direkt inbjudande att slå sig ner här i. Men nog jättemysigt i soligt väder.

Jag duschade och det var gudomligt skönt. Blev som ny. Tvättade mina kläder och gav mig ut för att boka pilgrimsmeny. Träffade på engelsmannen som gick med australiensare som jag träffade uppe i passet innan det började gå neråt. Vi bestämde oss för att äta ihop. Vi irrade runt en stund innan vi hittade stället där man bokade plats för kvällen för det fanns bara två sittningar att välja på.

Klockan 19:00 var det dags för pilgrimsmiddag med engelsmannen. Medan jag väntade på att klockan skulle bli 19 drack jag te på en uteservering och gick runt och fotade. Riktigt kyligt ute. Glad att jag tog med fleecejackan.

Tom mötte upp mig och vi gick till restaurangen. Vi placerades med 2 kanadensiskor och snart kom även en spanjorska och en tysk. Vi pratade om allt möjligt. Mycket trevligt. Dagens pilgrimsmeny bestod av en mixad grönsakssoppa, pommes och ugnsbakad fisk (Tom, tysken och spanjorskan bad om att få kött istället). Till efterrätt var det en liten yoghurt men jag fick ett äpple. Saknade grönsaker och någon sås till middagen men det var OK. God fisk.


Kl 21 kröp jag ner i sängen efter att ha borstat tänderna, fotat rummet och smort in fötterna. Ni ser min gröna kjol och handduk hänga på min plats.

Min säng till höger i bild.

Några sov redan och en snarkar men med silikonöronpropparna i hör jag inget så jag vet inte riktigt hur jag skall vakna i tid i morgon bitti. Vi skall vara ute ur rummen kl 07. Då är det nog bäst att sova nu.